Ytterligare ett nummer av en lysande tidning

Mer än en gång har jag ställt mig frågan ”varför skriver dom inte om det här i tidningen?”.

Nu har jag äntligen fått hem en tidning som skriver om precis ”det där”.
Några exempel, och då tar jag bara med rubrikerna:
– De rika blir rikare när skatten sänks
– Så slår skatteavdraget
– Problemet stavas Bonnier
– De anställda märker inte vinsterna
– Stor är stark i bokbranschen

Det handlar förstås om ETC Örebro.

Återigen bevisar alternativet att den borgerliga pressen ger oss borgerliga nyheter med en borgerlig vinkling. Svaret på frågan varför man inte får läsa om intressanta saker i Allehanda är enkelt: Nyheter är ideologi. Nyhetsproduktion är ideologisk produktion. Det må gälla även för ETC, men nu har man i alla fall två versioner att jämföra mellan. Två olika perspektiv. Två olika verkligheter.

Länge leve mångfalden!

Äntligen en vettig skolsatsning!

Vad är det för skillnad mellan Björklunds skolpolitik och socialdemokraternas?

– Erfarenheterna från verkligheten!

Vad skolan behöver är inte hårdare disciplin och mer utsortering, utan fler lärare och bättre pedagogik. Dokumentären om 9A är ett bevis på det. All pedagogisk forskning är ett annat bevis. Jan Björklunds lögner om skolkrisen är ett tredje bevis.

Sofia Larsen (c) är skeptisk till mer pedagogik i skolan. Vad skolan behöver är inte fler lärare, utan sänkta arbetsgivaravgifter. Nästa år blir det därför inga satsningar på grundskolan med borgarnas budget. Sänkningen av arbetsgivaravgifterna räknas som en satsning. Men de minskade skatteintäkterna räknas inte som en minskning. Att summan av kardemumman blir mindre resurser till skolan håller man tyst om.

Det gäller att presentera hela ekvationen, inte bara pluskontot. Av Sofia Larsens resonemang kunde man tro att Major Björklund har gett hela regeringen lektioner i folkpartistisk matematik.

Överlag känns det ändå betryggande att socialdemokratin återigen har tagit initiativet i utbildningsfrågan, och den här gången med en socialdemokratisk utbildningspolitik.

”Ett headset är en hygienartikel”

Ärende: Reklamation
Plats: Teknikmagasinet

Jag: Hej, jag var inne förra veckan och köpte det här trådlösa heatsettet till min mobiltelefon. Det sprakar och har dåligt ljud, så nu vill jag lämna tillbaks det och köpa ett annat som funkar bättre.

Försäljare 1: Jaha, okej. Vilket vill du ha istället?

Jag: Jag vill ha den nyare modellen som står i hyllan, där.

Försäljare 1: Okej. (Går till kassan och börjar knappa in uppgifter från kvittot)

Försäljare 1: Vi skickar in det här heatsettet på reparation hos Sony Ericsson.

Jag: Jaha…

Försäljare 1: Vad var det för fel, sa du? Brusar det?

Jag: Nej, det sprakar.

(Försäljaren står och knappar en lång stund. Jag väntar).

Försäljare 1: Ok, nu är det klart. Här har du kvittot. Vi ringer när det är klart.

Jag: Jaha? Men jag vill lämna tillbaks den här prylen och köpa en annan istället.

Försäljare 1: Ja, men vi skickar den på reparation.

Jag: Inte mig emot om ni skickar den på reparation, men jag vill lämna tillbaks den i alla fall.

Försäljare 1: Men det står här att den ska skickas på reparation.

Jag: Gör det, ni. Men jag vill inte ha den. Jag vill byta till en annan modell.

Försäljare 1: (Blir osäker, vänder sig till Försäljare 2 som tar över)

Försäljare 2: Enligt Sony Ericsson kan du inte lämna tillbaks den. De har väldigt stränga bestämmelser. Det måste skickas på reparation tre gånger innan köpet kan gå tillbaka.

Jag: Jaha, men jag har inte köpt prylen av Sony Ericsson, jag har köpt den av Er. Och eftersom den inte funkar så vill jag häva köpet och köpa en annan istället.

Försäljare 2: Det kan vi tyvärr inte göra, för det är emot Sony Ericssons regler.

Jag: Vad Sony Ericsson har för regler bryr jag mig inte om. Här gäller väl konsumentköplagen? Det är den jag vill utnyttja nu och häva köpet eftersom headsettet inte fungerar som det ska.

Försäljare 2: Sony Ericsson har tolkat konsumentköplagen som att köpet inte kan hävas förrän de har fått tre försök på sig att laga det som inte fungerar.

Jag: Jaha, men då vill jag åberopa öppet köp och lämna tillbaks varan.

Försäljare 2: Vi har inte öppet köp på headsets.

Jag: Har ni inte öppet köp?

Försäljare 2: Jo, men inte på headsets.

Jag: Varför inte då?

Försäljare 2: Därför att ett headset är en hygienartikel.

Jag: Va?

Försäljare 2: Ja, vi kan ju inte sälja det vidare till någon annan om du har haft det i ditt öra.

Jag: Men om jag inte har haft det i mitt öra så vet jag ju inte om det fungerar.

Försäljare 2: Nej, men så är våra regler. Jag måste fråga Sony Ericsson först om vi kan göra ett undantag och nu har de gått hem för dagen. Kan jag ringa dig imorgon?

Jag: Ja, det kan du göra, men tyvärr kommer du inte att höra vad jag säger, för mikrofonen på mobilen funkar inte. Det var därför jag var här i förra veckan och köpte ett headset.

Försäljare 2: Du kan få låna ett med sladd. Jag har en begagnad här.

Jag: Ett sådant har jag redan. Det var sladden jag ville slippa.

Och nu när jag sitter och skriver kom jag plötsligt på en mycket bättre slutreplik:

Jag: Åh, fy vad äckligt! Det har ju någon annan haft i sitt öra!

Dä går allri…

Repliken ”det går inte” löper som ett mantra genom kommunhuset i Örebro. När Staffan Werme svarar på frågor i media går uttrycket igen. Det går inte, kommunen kan inte, det hade aldrig gått, så kan man inte göra. Tusen och ett skäl till varför saker och ting inte går. Det är Örebro kommun i ett nötskal, anno 2008.

Måste det vara på det sättet?

En vän till mig är egen företagare. Han var i kontakt med näringslivsenheten på Örebro kommun för att diskutera en idé. Mottagandet var mycket svalt. ”Näsan i vädret”, som han uttryckte det. Ingen var intresserad.

På motsvarande enhet i Kumla kommun var det ett helt annat mottagande. Som om röda mattan rullades ut så fort det kom en företagare. De var väldigt intresserade av hans idé, skrev ut kartor och planritningar, gav förhandslöften om bygglov och förmånliga avtal och hade en allmänt positiv inställning. Helt annorlunda jämfört med Örebro.

Bemötandet har en enorm betydelse när kommunens företrädare möter människor i deras vardag. Allt handlar inte om att skaka fram pengar och resurser. Mycket kan göras bara genom att vara lite tillmötesgående.

En annan sak som har stor betydelse är hur kommunens främsta företrädare agerar i olika situationer. Om kommunstyrelsens ordförande utstrålar passivitet, otydlighet och nyckfullhet så avspeglar sig detta i hela organisationen. Till slut vet ingen vad det är som gäller.

Framgångsrika kommuner kännetecknas framförallt av ett tydligt och aktivt ledarskap och en positiv inställning till idéer och förslag som dyker upp i olika sammanhang. Örebro kommun är allt annat än detta. Ständigt dessa nya tabbar, en efter annan. Plumpa utspel, njugga kommentarer och till råga på allt en ganska märklig slå-sig-för-bröstet-attityd när egna tillkortakommanden ska bortförklaras.

Politisk oärlighet

Det finns många sätt att idka politisk oärlighet. Ibland får jag intrycket att moderaterna har utvecklat detta till en egen konstform. En snabb analys och ett försök till kategorisering ger vid handen följande lista på olika varianter av politisk oärlighet:

Oärliga överdrifter av satsningar
Här handlar det om att få en liten satsning att se väldigt stor ut. Det oärliga ligger dels i att satsningen framställs som ”stor” eller ”kraftfull” trots att den egentligen inte är det, dels i att den inte ställs emot tidigare nedskärningar eller korresponderande indragningar.

Oärlig redovisning av infriade löften
Om man lovar 187 miljoner mer i statligt stöd till vården i Örebro läns landsting så kan man inte räkna in ökade skatteintäkter som ett sätt att infria löftet. Skatteintäkter är en sak, statsbidrag något annat.

Oärlig mörkning av löftesbrott
”Vi har tagit bort fastighetsskatten” – och istället infört en avgift som för många hushåll i praktiken innebär en ökad kostnad för boendet. Men det tonar vi ner. Skatten är borta, det var det vi lovade…

Oärlig verklighetsbeskrivning
Jag säger bara en sak: Jan Björklund

Oärlig beskrivning av motståndarnas politik
”Planekonomi i landstinget” skanderar moderaterna på debattsidan i Nerikes Allehanda. ”Samtalsterapi i beredningarna” är en annan populär smädelse. I landstingsfullmäktige senast anklagades vänsterpartiet för att vilja förbjuda alla inköp från företag som går med överskott. Motionen handlade om att inte lägga ut vårdcentraler på entreprenad till vinstdrivande bolag.

Oärlig beskrivning av egna ståndpunkter
Att minska klyftorna genom att sänka skatten mest för dem med lägst inkomster måste i rimlighetens namn innebära att den faktiska, nominella, skattesänkningen blir störst för dem med lägst inkomster. I höstpropositionen hette det att skattesänkningarna betyder mest för dem med lägst inkomster. Det ligger närmare sanningen. Ännu närmare blir det om man säger som det är, nämligen att skatten sänks mest för dem med högst inkomster. Om sedan utgifterna ökar lika mycket för alla så står det helt klart att det är ökade klyftor och inget annat som blir resultatet av den moderatledda regeringens politik.

Oärlig användning av retoriska grepp
”Det ska löna sig att arbeta”, inte ”sänk ersättningsnivåerna”
”Mångfald”, inte ”privatisering”
”Människor får bestämma själva”, inte ”välja själva”
”Enskilda företag eller enskilda aktörer”, inte ”privata företag”
”Nya jobb”, inte ”riktiga jobb”
”Människor som saknar jobb”, inte ”arbetslösa”
”Människor”, inte ”individer eller medborgare”
”Utanförskap”, inte ”segregation”

Och i övrigt en retorik som är stulen rakt av från socialdemokraterna. ”Trygga människor vågar ta risker”, ”Välfärden ska vara solidariskt finansierad”. Hur låter det ihop med en politik som slår sönder de sociala trygghetssystemen och inför gräddfiler i vården?

Dessa oärligheter får en att fundera. Om politik handlar om att förvanska och vrida till, luras och förleda, lura bort och triumfera – hur ser man då på sin mission som politiker? En person som använder sådana grepp kan inte uppfatta politik som något annat än en karriärmöjlighet. Inte som ett sätt att påverka samhället i en demokratisk riktning. Hur kan man bära sig åt på det viset och alltjämt se på sig själv som en värdig bärare av den parlamentariska demokratin?

Jag har ett förslag till svar.

Inom högerns hägn handlar politik om konsten att få särintressen att uppfattas som allmänintressen. Denna sport är så stimulerande i sig att den kompenserar för bristen på mening i en bredare ideologisk bemärkelse.

Fler röster gör skillnad

Det slår mig när jag läser senaste numret av ETC Örebro vilken otrolig skillnad det blir mellan nyheter och nyheter beroende på vilken ideologisk utgångspunkt rapporteringen vilar på. Nu heter det förstås att nyhetsrapporteringen ska vara saklig och objektiv och så är det säkert i stora delar. Nyheterna i Nerikes Allehanda stämmer för det mesta, även om rubriksättningen i regel är kraftigt missledande. Ändå är skillnaderna stora mellan ETC Örebro och Allehanda.

En nyhetstidning som verkar utifrån vänstervärderingar gör en annan nyhetsvärdering än en tidning som verkar utifrån högervärderingar. När vi nu äntligen har två tidningar i Örebro blir detta extra synligt. Med ett liberalt mediamonopol syns det inte. Då är det lätt att få för sig att nyhetsurvalet och vinklingarna är värderingsfria och att de ger en politiskt neutral skildring av vad som händer. Blotta förekomsten av ett enda alternativ ger vid handen att så inte är fallet. I ETC Örebro kan man läsa nyheter som inte finns med i Nerikes Allehanda överhuvudtaget. Vore det inte för ETC Örebro skulle jag inte få reda på att moderaternas skattesänkningar är mer än tre gånger så stora för personer som tjänar över 31 000 än för personer med mer vanliga inkomster.

En annan nyhet som skiljer tidningarna åt är att de av regeringen beslutade städavdragen enbart gäller husägare, inte hyresgäster och bostadsrättsinnehavare. ETC Örebro visar hur uppenbart snett pigrabatten slår i ett socialt perspektiv. Det är en för mig ganska viktig nyhet, men det är ingenting som man får läsa om i Nerikes Allehanda.

Ytterligare en nyhet är att Örebro kommun, som tydligen har blivit rättvisemärkt, oftast handlar orättvist. Man följer inte sina egna direktiv i det här avseendet.

I ett särskild uppslag ger ETC Örebro en tydligare bild av meningen med barnomsorgen – som ett svar på kristdemokraternas förenklade vårdbidragsfilosofi. Tillbaks till rötterna: vad var det kvinnorörelsen kämpade för och hur var det innan barnomsorgen byggdes ut? I ETC:s artikel blir det tydligt att barnomsorgen är en viktig del i kvinnofrigörelsen. Det är en aspekt som är fullständigt osynlig i den liberala nyhetsrapporteringen.

Och vidare – att en okänd regel ger sjuka och barnlediga mindre pengar, att friskis och svettis stäms av DO på grund av trakasserier, att våldtäktsdrabbade som anmäler riskerar fängelsestraff (i Afghanistan) eller att Vattenfalls nya kolkraftverk inte alls är koldioxidfria.

På sista sidan ger Johan Ehrenberg sin bild av den ekonomiska krisens orsaker och effekter. Det är ytterligare ett exempel på hur en vänstertidnings bild skiljer sig från den liberala pressens bild.

Att nyhetssidorna inte färgas av en tidnings politiska tillhörighet är skitsnack. Visst, det finns bättre och sämre tidningar i det avseendet. Svenska Dagbladet tycker jag är ett exempel på god nyhetsrapportering. Men i den skarpa kontrasten mellan ETC Örebro och Nerikes Allehanda framgår det tydligt att nyheter värderas, sorteras och vinklas utifrån ideologiska utgångspunkter. Så är det. Därför behövs det alternativ i pressen.

Tjall på linjen?

För första gången sedan vi lärde känna varandra upplever jag nu en rubbning i vår fina förtroenderelation. Det senaste svaret från Bruce kändes så opersonligt på något sätt. Som om det utgick från en standardiserad mall eller så. Jag tror Bruce behöver lite hjälp med sin motivation. Så här skrev han:

Hello Martin,
I’m looking forward to hearing from you, if you can’t handle this transaction notify me soonest so that I make alternative arrangements.
Regards,
Reeder.

Och så här skrev jag:

Dear Bruce,

Did you get the message I sent you previously? I thought we had all the arrangements set. I also asked for your phone number, but since I haven’t received it, getting in touch is kind of hard.

I thought you might have the same doubts like myself, namely that e-mail isn’t a safe way for delivering sensitive information. Therefore I have asked some friends of mine at the Swedish radioanstalt to trace your whereabouts by analyzing this correspondence. In that way you don’t have to leave out your phone number, we will find you anyway.

At this moment it seems that you have made it out of Iraq already, since this e-mail wasn’t posted from there. Are you on your way to Stuttgart? That would be a good thing, since my friends in Germany are getting kind of nervous. As for their behalf, I have told them that this deal won’t include any firearms and I would appreciate if you could meet this request. As for other weapons of self-defence, I reckon that those kinds of security arrangements would be acceptable. My friends have to be able to defend themselves if this deal, god forgive, would get out of hand, right?

If you didn’t get my previous message, for one reason or another, I can understand your strange response. If you did get it I would recommend you to read it through more thoroughly. I’m starting to have doubts concerning our communication and it would be a good thing if you could affirm that we are on speaking terms.

Yours,

Martin

Vad tror ni om det där med radioanstalten? Efter den senaste debatten här i Sverige tycker jag att FRA har etablerat bilden av sig själv som en effektiv organisation för informationsinhämtning och avlyssning. Det borde kunna få min vän Bruce att höja lite på ögonbrynen, minsann.

Jag har fått en sann vän!

Det känns som vi har etablerat en verklig förtroenderelation. Bruce är villig att ge mig 25% av det totala värdet på förmögenheten. Tänk vad fantastiskt att han skulle visa sig vara en så oerhört generös person. Jag läste hans brev igår, men det känns som vi har känt varandra en livstid. Så här skrev han till mig:

Hello Martin,

I received your response and I really need your full co-operation to actualize this project without delay.

Due to the present unstable security situation here in Iraq, this money can’t be taken to any bank here to make wire transfer to your bank account in your country.

Therefore, we have studied the security network carefully, the best means of sending this money out from here is by using a Diplomat to get the money out and deliver it to you in Germany. Moving the money direectly to your country will not be possible due to security reasons.

Therefore, you have to prepare to be in Germany within the shortest possible time. The money will be packaged as a consignment belonging to the Red Cross, with diplomatic coverages to prevent security scrutiny. When the consignment arrives Germany, the Diplomat will clear it from the airport and deliver it to you.

I want to know how long it will take you to be in Germany so that I’ll finalize arrangement from here. Your share of the money will be 25%. As soon as you received the package from the Diplomat, I will come over to meet you in Germany.

Before we proceed, I require further assurance from you, that you will not run away with the money before my arrival in Germany.

Reply soonest.
Bruce Reeder.

Och så här svarade jag:

Hello Bruce!

Nice to hear from you so soon. I think we are getting along really well so far and it really feels like I can trust you in this matter. Your proposal sounds very interesting and I agree it would be good if we could get in contact really soon.

Because of my current business situation I will not be able to go to Germany myself at this time. But I have some friends in Stuttgart who are most willing to help. If you deliver the money to them, I can guarantee that the box will be in safe hands until the time of your arrival.

These friends of mine are willing to help immediately when the box arrives to Germany, in exchange for a small fee, of course. Since you are willing to give me as much as 25% of the total amount, I reckon that a couple of hundred thousand dollars would be an acceptable level of pay as a small advance.

Please get back soon with the details so I can inform my contacts further. They are very eager to get into business with you and I have told them all about your generous offer.

If you could give away your phone number I could have them contact you in person. That would be really good, since my friends in Germany doesn’t trust people very easily. This would also be good for the safety measures they would like to arrange for your diplomat.

They would like him to come alone. No police and no partners. Completely alone. After that my friends are willing to offer this diplomat a safe place to stay until your arrival. Or rather, they demand that this diplomatic person stays in their custody until you have settled your deal with them about their share. This small demand would, I hope, be an acceptable term as a safety for them, as you surely must understand, appearing like a veteran in these kind of matters.

So, this is my generous proposal for you. A safe transfer guaranteed and you don’t have to spend any of your precious time waiting for me to travel to Germany.

This is really exciting. I can’t wait to hear from you again!

Yours truly,

Martin

Jag fick ett brev…

Ett riktigt brev från en trevlig kille, Bruce, som behöver lite hjälp med sina affärer. Han har tydligen en del pengar låsta på ett konto i Irak och han har valt att vända sig till mig för att få lite hjälp. Då han verkar vara en pålitlig person och inte alls som de där snubbarna i Nigeria, har jag knåpat ihop ett svar till honom.

Så här skrev han:

—–Ursprungligt meddelande—–
Från: Bruce Reeder [mailto:reederbb@yahoo.com]
Skickat: den 17 september 2008 21:37
Till: undisclosed recipients:
Ämne: From Mr.Reeder

Hello dear,

I need your co-operation in this business deal . My name is Sgt. Bruce Reeder, I am a military attache with the engineering unit here in Ba’qubah Iraq for the United States, we have about $7.3 Million dollars we want to move out of Iraq.

My colleagues and I need a good partner, someone we can trust to actualize this venture.The money is from oil proceeds here . We are moving it through diplomatic means to your country directly or to a secured location of your choice using diplomatic process.We can’t keep this fund here or take this money to any bank here in Iraq due to the present unstable security situation here.

But can we trust you? Your own part of this deal is to find a safe place where the fund can be sent to, our own part is sending the money to you.This business will be a continueous deal as long as you remain faithful to us,we shall be contacting you from time to time to help us in keeping some funds, if you handle this particular deal very well.

Reply soonest, I will furnish you with more details soon as I hear from you. Send your private phone and full name etc.

Yours,

Bruce Reeder.

Så här skrev jag:

Dear Bruce!

I can provide you with a secure location for your money. But since I have received fake letters from Nigeria earlier, I wish to be more careful this time. This does not mean that I doubt Your sincere intentions, only that I consider e-mail as an unsafe way of communicating. I will not give away my phone number or address, but if you are interested in an account number in a Swedish bank, I can provide it for you.

The money will be safe in my hands. You can trust me!

Yours sincerely,

Martin

Är det något speciellt med idag?

Första känslan fick jag när jag hörde Johan Pehrson på radion vid lunchtid. Han lät trött och disträ. Ofokuserad. Som om han var upptagen med att knyta skorna eller äta lunch eller något i den stilen.

Nu ikväll kom det fler signaler om att något inte är som det ska. Hela Aktuellt-sändningen var fullständigt tom på stuns. Nyhetsuppläsaren stakade sig och bläddrade i sina papper. Stig-Björn Ljunggren lät som en gammal inspelning av sig själv, uppspelad i något med dåliga batterier. Mona Sahlin stakade sig. Drottning Silvia såg ut som en slumrande höna i sin kungliga stol framför podiet. Till och med SVT:s skarphjärna Mats Knutsson gav ett ansträngt intryck medan han pressade fram sina halvträffar om spelet och reaktionerna kring höstpropositionen.

Idag känns det som att ingen som uttalat sig i media riktigt har fått till det. Det är halvmissar och B-framträdanden för hela slanten. Märkligt att allt kommer samtidigt på det här sättet. Kan det vara något med snittarna i samband med riksdagsöppningen? Vinterkräksjukan, kanske?