Hittade en intervju med en av mina absoluta favoritförfattare. Den är från 1974.
Nuförtiden är det ganska sällan man får höra kloka människor uttrycka sig i media. I TV är det särskilt tunnsått. Beror det på att antalet kloka människor har minskat? Eller har det att göra med att människor som inte är så kloka tenderar att få allt mediautrymme?
I underhållningsbranschen är det samma sak. Vart har all finess tagit vägen? Finns det inga smarta artister längre?
Läste för någon vecka sedan att man har observerat ett gräsandspar bestående av två hannar. Av deras beteende att döma var de djupt förälskade i varandra och fullständigt ointresserade av honorna runtomkring. Enligt forskare är detta inget unikt exempel inom djurvärlden. Homosexualitet förekommer inom flera djurarter och betraktas inom biologin som något högst naturligt. Bruce Bagemihl har forskat om saken och visar att homosexualitet inte bara förekommer, utan att det dessutom är ganska vanligt. Att lejonhannar bildar regelrätta par är ett känt fenomen. Majoriteten av dvärgschimpanserna är bisexuella.
Dessa observationer ställer till problem för vissa frikyrkopastorer, som ju hävdar att homosexualitet är onaturligt (eftersom det inte förekommer i djurvärlden). Om det förekommer i djurvärlden, vilket det gör, måste det tvärtom vara naturligt.
Vad som däremot inte finns i djurvärlden är sådant som religion eller äktenskap. Celibat är också det ett okänt begrepp för våra vänner djuren.
Det blev som jag befarade. Allt fokus på ajourneringen. Ingenting om debatten innan, utom det vanliga framhävandet av Jan-Erik Brohede (fp).
Under förmiddagen idag samspråkade jag med ett par personer som undrade vad som hände igår egentligen. Hur blev beslutet? Vad diskuterade ni? Vad tyckte de olika partierna? Av referatet i Allehanda fanns inte mycket information att hämta.
Då har Askersundarna betydligt bättre koll. På lokalsidorna får man veta mer i detalj vad som avhandlas i de beslutande församlingarna.
En stilla fråga formar sig. Om man som medborgare är intresserad av att veta vad som diskuteras i fullmäktige, vilka beslut som fattas och vad de olika partierna tycker – hur får man reda på det när det inte står att läsa i tidningen?
Under dagens fullmäktige gjorde jag ett inlägg som till en del kan betraktas som ett socialt experiment. Då en av Allehandas lite vettigare journalister var närvarande tänkte jag att inlägget skulle utformas på ett sådant sätt att man skulle kunna bli citerad i tidningen. Strategin gick då ut på att lägga in kärnfulla och lättciterade uttryck som drar till sig uppmärksamhet och repliker från de borgerliga partiföreträdarna.
Replikplanen gick i mål. Där blev det ungefär som jag hade tänkt mig. Om mediaplanen funkade får vi se imorgon. Håll utkik efter följande formuleringar:
”En handikappolitisk reträtt”
”… sopar in funktionshinderfrågorna i de regionala beredningarna”
Möjligen kommer detta lilla försök att konkurreras ut av voteringsturerna kring organisationsförslaget.
Idag har det varit landstingsfullmäktige hela dagen. Det var ett historiskt fullmäktige på flera sätt.
För första gången på överblickbar tid rådde inte enighet om ett förslag om förändrad politisk organisation. Detta är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att de föreslagna förändringarna inte var särskilt omvälvande. Alla partier var överens om grunddragen.
Den så kallade alliansen spretade väldigt. Varje borgerligt parti lade fram ett eget förslag. Man kunde alltså inte enas i en fråga där det brukar råda enighet över blockgränserna. Majoriteten, det vill säga (s), (v) och (c), var överens. Bland övriga partier var oenigheten total. Det kan man tycka är lite unikt i en tid då borgerligheten försöker samla sig.
Under fastställandet av propositionsordningen ändrade kristdemokraterna sitt förslag, vilket föranledde landstingsstyrelsens ordförande att begära ajournering för ytterligare förhandlingar i elfte timmen. Även det var en unik händelse.
I den justerade propositionsordningen förlöpte voteringarna enligt den framförhandlade planen. Resultatet kan tyckas anmärkningsvärt: det var inte landstingsstyrelsens förslag som vann, utan kristdemokraternas. Det organisationsförslag som kommer att gälla för kommande mandatperiod är alltså formulerat av kristdemokraterna. Bakom förslaget står (kd), (s), (v) och (c). Övriga partier reserverade sig till förmån för sina egna förslag.
Det här måste vara historiskt.
Helgens största nyhet var väl att Nerikes Allehanda har publicerat en intressant ledare. Under rubriken ”brett modellsortiment bland partierna” diskuteras partiernas tendens att mer och mer likna kommersiella aktörer på en åsiktsmarknad. Utspelsdemokrati är ett målande begrepp i sammanhanget. Citat:
”Under en fyraårig mandatperiod kan ett parti förändras i grunden. Vi har sett det framförallt hos moderaterna och vänsterpartiet, men även folkpartiet och centern har förändrats väsentligt. En röst på någon av dessa vid årets val är till stora delar ett annat ställningstagande än det var förra valet”
Så sant, så sant. Frånvaron av idéer som bär över tid skapar lättflyktighet och skarpa svängningar i politiken men också i själva värdegrunden. Se bara på hur Reinfeldt själv har svängt i sin inställning till facket. Eller om han nu har det… Retoriken rimmar ju som bekant ganska illa med de förslag som läggs fram om sänkt a-kassa, höjda fackföreningsavgifter och urholkad arbetsrätt.
Det som är intressant i detta är hur väljarna reagerar på förändringar i olika partier. Om socialdemokratin ändrar politik och retorik reagerar väljarna med protest. ”Jag känner inte igen socialdemokratin” var ett vanligt förekommande omdöme under åttiotalets högervåg och nittiotalets nedskärningar. Nu när socialdemokratin börjar hitta tillbaks till sig själv kommer stödet tillbaka. Socialdemokratin förknippas och skall förknippas med rättvisa, demokrati, sociala reformer och en stark arbetsrätt.
Om moderaterna ändrar politik och retorik blir det istället en positiv reaktion. Att inte känna igen de gamla moderaterna blir något positivt. ”Äntligen är vi väck med den gamla bråten”, verkar man tänka – både inom partiet och i en bredare väljarkår. Som om man plötsligt kommit på att det som moderaterna tidigare stått för är något dåligt, gammalt och förlegat.
Den här tendensen visar upp två stora svagheter.
1. Ett parti som ständigt byter grundvärderingar och politik har ingen kärna. Inget skelett. Det blir som en amöba. Föränderligt, anpassningsbart, ryggradslöst, principlöst och nyckfullt.
2. Den som röstar på ett sådant parti får inga garantier för att partiets linje kommer att gälla under hela mandatperioden. Politiken får en datumstämpel. Det man trodde att man röstade på i valet kan med tiden förändras till något helt annat.
Då är det bättre att hålla sig till kvalitet och innehåll. Goda idéer rostar inte. Här har socialdemokratin ständigt visat att ett genuint idéarv, fast förankrat i övertygelsen om alla människors lika värde, utgör en tidlös och samtidigt ständigt aktuell grund för ett parti i rättvisans tjänst. Jämte detta ser vi moderaternas taffliga försök att införliva socialdemokratisk retorik i sina slogans. Det är då man ställer sig frågan varför man ska nöja sig med dåliga kopior när originalet är så mycket bättre. Original håller längre. Garantierna gäller. Och så vet man vad man får.
För övrigt måste jag tillstå att jag gillar Nerikes Allehandas nya linje. Det var länge sedan man kunde läsa en ledare i någon tidning i Örebroregionen som skulle kunna tolkas som en kritik mot borgerliga partier och ett erkännande av socialdemokratin. Undrar just hur länge detta håller i sig.
Det är ett evinnerligt tjat från borgarna om hur stor arbetslösheten egentligen är. Alla räknas in i gruppen arbetslösa: personer i åtgärd, personer i utbildning, personer som är förtidspensionerade, personer som är sjukskrivna och personer som inte står till arbetsmarknadens förfogande. Summa: 17,1 procent.
Att skriva upp arbetslöshetstalen på det här sättet är mer än bara svartmålning. Det handlar om att definiera om hela begreppet. På så vis blir inte effekten så påtaglig om borgarnas arbetsmarknadspolitik skulle bli verklighet. För om man sänker ersättningsnivåerna, höjer avgifterna till a-kassan och monterar ner hela den svenska arbetsmarknadsmodellen så kommer andelen öppet arbetslösa att öka kraftigt med nuvarande sätt att räkna. Har man redan på förhand definierat ut dem som arbetslösa blir förändringen inte lika stor.
Vad borgarna håller på med just nu är att kratta manegen för tidernas största försämring på arbetsmarknadsområdet. Dom är taggade, dom är makthungriga och dom har lagt upp planen för ett omvälvande systemskifte enligt traditionell borgerlig modell. Till er som överväger att rösta borgerligt: tänk en gång till. Om dom får makten kommer det att gå väldigt fort. Och på fyra år hinner man förstöra mycket.
Nu är handdatorn fixad. Jag separerade den från sitt batteri och lät den ligga i skrivbordslådan på landstinget i två dygn som straff för att den förstörde påskhelgen. Sedan var det bara att installera om allting igen.
Människan vinner över tekniken!
Det känns som om större delen av helgen har gått åt till att fixa med datorer. I fredags kväll var vi hos ett par bekanta och käkade tacos. Efter maten hjälpte jag till med en internetuppkoppling som inte ville fungera. Jag bytte ”standardanslutning” och valde bort det automatiska riktnumret, eftersom datorn envisades med att leta modempooler i Afrika oavsett vilket landsnummer man valde. Det funkade.
I lördags var vi hos svärföräldrarna på påsklunch. Där var det brännarprogrammet som inte gick att installera eftersom det fanns en tidigare version installerad som inte gick att ta bort. Efter en del ogräsrensning i regedit slutade installationsprogrammet att protestera.
Idag var vi hos frugans brorsa och åt smörgåstårta. Där hade det börjat gå långsamt att surfa. Vi hittade en trojan som vi gjorde processen kort med.
Sedan blev jag drabbad själv. Igår upptäckte jag att min handdator inte ville synka längre. Ingen kontakt via dockningsstationen.
Där gick jag bet. Har testat allt. Precis allt. Halva natten och halva dagen idag. Inget funkar. Helvete.
Just nu söker jag tröst hos Murphy.
Jag tror jag gjorde bort mig under en offentlig föreläsning för någon vecka sedan. Ämnet var jämställdhet. Salen var fullsatt. En bit in i föreläsningen skulle åhörarna inkluderas i en liten övning. Vi skulle välja ut en kvinnlig och en manlig egenskap. Sedan gick mikrofonen runt bland åhörarna så att alla fick uppge ”sina” egenskaper. Under tiden skrev föreläsaren upp allting på en whiteboard.
Den här övningen är inte så enkel som man kan tro. Speciellt inte om man sitter som ordförande i landstingets jämställdhetskommitté. Att min placering i salen innebar att jag skulle vara bland de sista som fick mikrofonen gjorde inte saken enklare. Helst skulle man ju komma med något väldigt genomtänkt, inte alltför avvikande och helst inte något som någon annan redan hade sagt. En omöjlig uppgift. Det fick bli ”smidig” för kvinna och ”oljig” för man. Sedan kom jag på att ”oljig” inte nödvändigtvis var manligt. En kvinnlig bilmekaniker blir väl inte okvinnlig för att hon är bilmekaniker, tänkte jag, och såg min fru framför mig i ett oljigt blåställ.
Sedan var det min tur. Så här blev det:
”Kvinna: smidig. Man: Oljig. Men sedan såg jag framför mig min fru i olja, och tanken var mig inte helt främmande”.
Sådär, då var det sagt. Micken gick vidare. Ingen återvändo. Sedan kom jag på att det finns åtminstone två andra tolkningsmöjligheter av det jag sa.
”Min fru i olja” kan ju betyda ”oljemålning av min fru”. Och en oljemålning av en kvinna man tycker om behöver ju inte vara manlig, föralldel. Men tolkningen innebär samtidigt en föreställning om manligt och kvinnligt som inte är särskilt jämställd.
Manlig olja = bilmekaniker,
kvinnlig olja = oljemålning, typ Anders Zorn eller nåt.
Ajdå.
Den tredje innebörden är ännu värre: ”Min fru i olja”, typ massageolja. Eller varför inte oljebrottning. Sedan är det bara fantasin och anständigheten som sätter gränser för associationerna. Vad sägs om ”frugan i massageolja, brottandes med någon annans fru”. Med tillägget ”tanken är mig inte helt främmande”. Med den tolkningen blir mitt ”tydliggörande” rentav sexistiskt.
Snyggt jobbat, Sickan!
 | Martin om Extremister mot extremister |
| Patrik Johansson om Extremister mot extremister | |
 | Robert i Hässelby St… om Motion angående medborgarlön |
 | Bosse Berglund om Motion angående medborgarlön |
 | Jan G LindheJ om Motion angående medborgarlön |
Martins Blogg 