Om att köpa påverkan

Jag blev uppringd av en trevlig och engagerad person som ville informera om landstingets förhållningssätt till ett hjälpmedel för dosering av hjärtmedicin. Tydligen så har det pågått en diskussion i landstinget om hur man ska förhålla sig till detta hjälpmedel, närmare bestämt om det ska räknas som hjälpmedel överhuvudtaget samt om det ska vara ett kostnadsfritt eller inte. I Stockholms läns landsting hade man enligt konsulten tagit beslut om att införa hjälpmedlet som en kostnadsfri nyttighet och i Örebro var vi på väg att göra detsamma. Det tyckte denne förvånansvärt insatta person var ett bra beslut.

Vad ville konsulten? Efter en ganska lång utläggning om hjälpmedlets olika fördelar och om landstingets interna beslutsprocesser och olika tjänstemäns ställningstaganden kom det fram ett halvdolt förslag om att Örebro läns landsting skulle kunna gå ut med information till allmänheten om att man har genomfört denna positiva förändring och kanske också ta upp frågan i sammanhang där vi politiker för dialoger med andra landsting. Alltså, få fler landsting att köpa in detta hjälpmedel.

Vad var nu detta för person? Det visade sig att hon arbetar som konsult på uppdrag av en medicinsk chef på ett läkemedelsföretag för att informera om denna ”bortglömda” fråga. Företaget säljer detta hjälpmedel som är det enda i sitt slag i Sverige. (Den här informationen fick jag via mail, som svar på en direkt fråga. Det var inget som konsulten försökte dölja).

Det finns alltså medicinska företag som anlitar konsulter för att ringa till politiker i syfte att få dem att ta beslut som gynnar dessa företag. Det finns också konsulter som tar på sig den här typen av uppdrag. Just den här konsulten var anställd vid en internationell kommunikationsbyrå. Det finns med andra ord också en industri för den här typen av tjänster.

Således. Den som har pengar kan anlita kommunikationsbyråer för att påverka politiken. Att kommunikationsbyråer kan försörja sig på den här typen av tjänster tyder på att det fungerar. Makt kan köpas för pengar.

Men denna makt antar sofistikerade former. Det handlar inte om despotisk maktutövning, utan mer om en ihärdig uttjatningsmetod som letar olika vägar att nå fram till målgruppen. En form av reklam, alltså.

Reklamen har ändrat karaktär. Den har antagit former som väldigt lätt kan förväxlas med professionella kontakter och personliga kontakter. Den använder strategier som påminner om traditionellt nätverkande. Den nästlar sig in i personliga kontaktnät och utnyttjar sociala medier för kommersiella syften. Den gör det därför att det ger bättre resultat. Detta har kommunikationsbyrån Cohn & Wolfe insett:

”Our culture is designed to nurture the new, unleash the unexpected and celebrate the big and the small. After all, ideas come in all shapes and sizes. Nothing we create is off-the-shelf. We look at each company’s needs from a fresh perspective, taking equal measure of challenges and opportunities. We then create programs that are pitch-perfect, capturing the essence of each brand’s mission and personality.
In our view, communication is about making people care – about a message, a product, a brand, an organization, a relationship. The result? Connections so powerful that brands are propelled to new heights and entire industries are transformed.

Sure, we could make it easy on ourselves and do the same thing over and over again, but we don’t. It’s not in our nature.” (http://www.cohnwolfe.com/en)

Kommunikationsbyrån profilerar sig genom att utforma specialanpassade lösningar. Alltså, nästla sig in i befintliga nätverk. På det viset ger strategierna optimalt genomslag för varumärket.

Vad det handlar om är att få folk att bry sig – om produkten och företaget som marknadsför produkten. Det är svårt att uppnå via traditionell reklam. Vem bryr sig om den?

På sin svenska hemsida skriver företaget vidare:

”Vi hjälper våra uppdragsgivare att bygga kommunikationsstrategier, nå ut med sina budskap, driva försäljningen och påverka politiska beslutsprocesser. Vi gör det i Sverige, i Norden och globalt med hjälp av våra systerbyråer och andra partners.” (http://www.cohnwolfe.com/sv/about-us)

Cohn & Wolfe gör ingen hemlighet av syftet att påverka politiska beslutsprocesser. Inte heller att man lyckas – i Sverige, i Norden och globalt.

Reklamen ringer i telefonen och låter som en initierad rådgivare. Den skickar mail inte under firmanamn, utan under privat namn och kan därmed lätt förväxlas med en privat kontakt. Den dyker upp på Facebook som en ”vän”, som ett evenemang eller som ett tips från en ”äkta” vän. Den utnyttjar privata relationer, vardaglig social kommunikation och mellanmänsklig omtanke för sina rent affärsmässiga syften. Reklamvärlden koloniserar den personliga världen. Den antar en personlig skepnad. Men blir den personlig?

Cohn & Wolfes konsulter kan bli hur personliga de vill. Men de är fortfarande konsulter. De jobbar fortfarande på uppdrag av någon, för syften som de själva inte har bestämt. Därför kan de aldrig bli verkligt personliga. De kan inte bygga förtroenderelationer. De kan inte känna personlig tillit. De kan inte känna samhörighet. De kan inte vara medkännande. Därför är de inte personliga.

Hurså? Vad spelar det för roll att reklamen koloniserar våra privatliv? Den frågan kan besvaras med några motfrågor:
– Vad spelar det för roll att det i våra personliga relationer blandas in opersonliga relationer?
– Vad spelar det för roll att vi inte vet i vilket syfte vi blir kontaktade av en annan människa?
– Vad spelar det för roll att de relationer vi etablerar med andra människor plötsligt inte är förankrade i samhörighet och medkänsla?
– Vad spelar det för roll att personliga relationer inte bara finns för sin egen skull, utan att de har ett bakomliggande syfte?
– Vad gör det med själva relationen att den baserar sig på ett ekonomiskt intresse?

Relationer som köps för pengar ändrar karaktär. De blir alienerade. Köpt kärlek är inte samma sak som äkta kärlek. Köpt respekt är inte samma sak som verklig respekt. Köpt förtroende är inte samma som äkta förtroende.

Äkthet kan inte köpas för pengar. Den kan bara förvärvas genom äkthet. Mänskliga relationer baserar sig på autenticitet och ömsesidighet. När relationerna ekonomiseras blir de omänskliga.

Reklamvärldens kolonisering av våra privatliv handlar i grunden om ett omänskliggörande av våra närmaste relationer: ett förfrämligande av människan i relation till människan. En reducering av det mänskliga till det ekonomiska. En utarmning av det mänskliga i tillvaron. En utarmning av människan.

Den som tycker att mänskligheten har betydelse borde tycka att reklamens kolonisering av privatlivet har betydelse.

Slutsatser:
1. Reklamvärlden koloniserar våra privatliv. Det påverkar våra mellanmänskliga relationer negativt.
2. Den som har pengar kan köpa politiskt inflytande. Det påverkar demokratin.

Återkommande företeelser

Kejsarens nya kläder
Att okritiskt och oreflekterat falla in i trender, verklighetsbeskrivningar, problembeskrivningar, bilder, drev, moden eller snackisar. Att låta flockbeteendet styra över förnuftet. Att inte ställa de uppenbara men osynliga frågorna.

Tro och vetande
Att förväxla åsikter med fakta. Föreställningen att min åsikt är ekvivalent med resultaten av systematiskt genomförda undersökningar. Tendensen att reducera alla utsagor till åsikter.

Relativism
Förlängningen av tendensen att reducera alla utsagor till åsikter. ”Jaja, du påstår att Köpenhamn ligger i Danmark och jag påstår att Köpenhamn ligger i Norge. Sanningen ligger väl som alltid någonstans mitt emellan”. (Tage Danielsson)

Form och innehåll
Att efterlikna genom att härma utseende eller beteende utan att förstå innebörden. Att stirra sig blind på attribut. Att tro på de bilder personer eller organisationer gör av sig själva, även om de inte stämmer.

Yta och djup
Till exempel intentionsdjup. Alltså förståelsen av språkliga uttryck som beror på bakgrundskunskap. Tendensen att nöja sig med och tro på hur saker och ting framstår. Eller motsatt: insikten att inte mycket är som det verkar.

Kunskap och erfarenhet
Till exempel aha-upplevelser, det vill säga insikten att det fanns en djupare innebörd i den kunskap man trodde att man hade. Att dra lärdom av erfarenheter eller att inte göra det.

Ord och handling
Till exempel glappet mellan principiella ställningstaganden och konkret agerande. Att säga en sak men göra något annat. Tomma ord. Eller det att inte förstå ordens konsekvenser för praxis. Eller frånvaron av principfasthet.

Saklig – osaklig
Till exempel tendensen att falla in i osaklig debattstil samtidigt som man anklagar motståndaren för att göra detsamma. Tendensen att acceptera osaklighet gentemot meningsmotståndare men inte mot meningsanhängare. Osaklighet tenderar att smitta av sig. Den grusar kommunikationen och reducerar kombattanternas trovärdighet. Att förhålla sig sakligt kräver ofta ansträngning.

Group think
När en grupp genom konfliktundvikande upprätthåller gruppgemensamma men felaktiga föreställningar om gruppen, omvärlden och relationen mellan gruppen och omvärlden. Rationaliserad konformitet i föreställningen att den egna gruppen är god och har rätt.

Process och resultat
Att inte se resultaten av en process därför att man befinner sig mitt i den. ”Den långsamma tillvänjningens strategi” eller ”Att koka en groda”.

Kontinuitet eller punktinsats
Engångsbeslut tenderar att leda till punktinsatser som utvärderas vid ett tillfälle och sedan aldrig upprepas igen. De tenderar att ge tillfälliga förändringar. Men beständiga förändringar kräver ofta en mer permanent justering, till exempel en beteendeförändring, en perspektivförändring eller en förändring av rutiner. Det är också skillnad mellan en förändring från ett statiskt tillstånd till ett annat eller en förändring från ett arbetssätt till ett annat.

Uppföljning
Eller kanske snarare frånvaron av uppföljning. Uppföljning är styrning. Uppföljning markerar att orden har betydelse. Att inte följa upp är att nöja sig med ord. Det är att föredra tro framför vetande.

Det som är nu är normalt
Föreställningen att förändringar är av ondo. Här ingår även historielöshet, det vill säga omedvetenhet om hur det nuvarande läget har blivit till. Tendensen att se den obekväma lösningen som ett problem, tillsammans med oförmågan att se den aktuella situationen som problematisk i sig. Blindhet för orimliga förhållanden.

Energier
Vi kan utsätta oss för saker som ger energi eller som tar energi. Vi kan också förhålla oss olika till dessa saker. Vi kan maximera energiintaget från energigivare och minimera påverkan från energislukare. Hur mycket energi vi har påverkas av en omgivning som vi ofta kan påverka. Den här formen av energi kan komma från platser, människor, grupper eller saker. Den mäts inte med kilojoule, utan med andra mer subjektiva mått som ork, upprymdhet, entusiasm, drivkraft, lycka, tillit och generositet. Vi kan ge energi och vi kan ta energi. Den här formen av energi kan också skapas eller förgöras. Vi kan lyfta andra och tillsammans kan vi skapa mer energi än vad vi förmår var och en för sig.

Tankemodeller jag har haft nytta av

Dialektik
Att utvecklingen drivs framåt av motsättningar. Att utveckling ofta sker språngartat. Att en kvantitativ utveckling efterhand kan driva fram en kvalitativ förändring. Att utveckling överhuvudtaget ofta är komplexa processer.

Mekanism – kontext
Att det som orsakar något inte är samma sak som det som orsakas: händelsen är något annat än orsaken till händelsen. Samma mekanism kan ge olika utfall beroende på sammanhang.

Ontologiska nivåer
Att verkligheten är ordnad i nivåer, till exempel individ – grupp – organisation – samhälle – det globala. Att varje nivå har sina nivåspecifika strukturer. Att nivåer inte kan reduceras till varandra. Att händelser ofta är resultatet av aktiverade och sam- eller motverkande strukturer på flera olika nivåer

Abstraktion
Att en struktur för att kunna bli känd måste 1. Observeras eller registreras, 2. Inte motverkas av någon annan struktur, 3. Vara aktiverad och 4. Finnas. Det kan alltså finnas strukturer som inte är aktiverade, som är aktiverade men motverkade av andra strukturer och som ger utfall men inte registreras.

Relationella förhållanden
Fenomen kan stå i en intern eller extern relation till varandra. Relationen kan vara nödvändig eller tillfällig. En mor förutsätter ett barn. En man förutsätter inte en hatt. Kapitalism innebär exploatering. Men innebär kapitalism med nödvändighet patriarkat?

Systemet och dess delar
För att förstå delen måste man förstå systemet som delen är en del av. För att förstå systemet måste man förstå dess delar. Förståelsen växer fram i rörelsen mellan del och helhet.

Processer och flöden
Hur lång tid det tar för en sekvens att upprepa sig har betydelse. Hur olika steg i en process hänger ihop, hur lång tid de tar och hur de är anpassade till varandra har betydelse. Hur olika processer är synkade med varandra har betydelse. Processförståelse har betydelse.

Timing
Vissa tidpunkter är mer avgörande än andra. Det har betydelse om man ingriper för tidigt eller för sent.

Ekvationer
En ekvation måste gå ihop. Vissa ekvationer går inte ihop: de stämmer inte.

Konsekvens
Hur saker och ting hänger ihop och passar med varandra, till exempel olika åsikter, principer, teorier eller begrepp. Även det att vara konsekvent.

Principer
En princip är något som inte förändras, som inte anpassas till olika situationer. Principer är konstanta. De utgör stommen i tillvaron. (Därför är det viktigt vilka principer man ställer upp för sig).

Struktur – att strukturera, att se strukturer
Tillvaron behöver ordnas för att förstås. En inledande sortering är ofta till stor hjälp. Men även förmågan att se strukturer och sammanhang genom kaoset.

Disposition
Var sak har sin plats. Var sak har sin tid. Ordna sakerna efter en viss logik och presentera dem i en tydlig ordning. Då blir du begriplig för andra. (Men vägen dit kan vara snårig)

Slutsatser
Vad kom du fram till? Vad skulle du komma fram till? Vart är du på väg med det resonemanget? Att dra slutsatser handlar om konsten att börja i en ände och nå fram till en annan. Konsten att göra avslut.

Analys
Vägen till insikt. Att analysera betyder ”plocka isär”. Detta görs enligt en viss systematik. Analysprocessen handlar om att sätta begrepp på delarna, deras relation till varandra och till helheten som de bildar tillsammans. Det är genom analys vi får kunskap.

Analogi
Bagaren ser en kringla i månen. Att komma till insikt om det obekanta genom att relatera till det bekanta. Men analogier kan vara både möjliggörande och begränsande.

Utvärdering
Att identifiera interventionen. Att ta reda på hur den verkar och vad den leder till för resultat. Att värdera resultatet.

Koordinater
Det är mycket användbart att behärska koordinatsystem. De dyker upp i alla möjliga sammanhang.

Loopar
Oändliga upprepningar. Eller att komma tillbaks till samma plats där man startade. Eller självbekräftelse. Eller cirkelresonemang. Eller att börja om från början. Tråkigt och värt att förekomma eller undvika.

Villkor
Vilka villkor måste vara uppfyllda för att X ska vara möjligt? Vad hade hänt om det som hände inte hade hänt? Det är frågor som kan vara bra att ställa ibland.

Definitioner
Att överhuvudtaget känna till definierandets ädla konst. Att inse betydelsen av gemensamma definitioner vid kommunikation. Att också inse vikten av att känna till ordens valörer.

Bonusparadoxen

Mekanismen i läx-RUT bygger i grunden på det som Peps Persson kallar falsk matematik. Definitionen av falsk matematik sammanfattas i strofen ”hur man än släpper slantarna så rullar de åt samma håll”. Med ”samma håll” menas då riktningen från grupperingar i behov av resurser till grupperingar som redan har resurser. Läx-RUT underlättar för familjer som har råd att anlita läxhjälp att göra det. Resurserna tas från alla via skatten men kostar mest för de som inte har råd med RUT.

I statistiken är familjer som har råd med läxhjälp en helt annan typ av familjer än familjer som inte har råd med läxhjälp. På aggregerad nivå kan skillnaden mellan familjetyperna sammanfattas i följande diagram:

	Har råd	Har inte råd
Har behov		inte Läx-RUT
Har inte behov	Läx-RUT

Då alla familjer betalar skatt och då RUT är en skatterabatt, det vill säga en resurstilldelning som finansieras via skatten, innebär modellen en omfördelning av stöd och resurser från familjer som har behov men inte pengar till familjer som inte har behov men som har pengar.

Resultatet av en sådan omfördelning är, föga förvånande, ökade klyftor. Där det behövs insatser dras resurserna in och där det inte behövs insatser sker det en resursförstärkning. Mer till de som har, mindre till de som inte har. Falsk matematik.

Samma mekanism börjar nu prägla nationella resursfördelningsmodeller inom välfärden. Istället för att förstärka sektorer i behov av resurser sker en omfördelning så att resurserna hamnar i sektorer som inte har behov av resurser. Alltså, från verksamheter som inte fungerar till verksamheter som fungerar.

Ett exempel på detta är den så kallade kömiljarden inom vården. Landsting som klarar av att tillhandahålla vård snabbt får mer resurser. Landsting som inte klarar detta får mindre resurser. Det landsting som har dålig tillgänglighet får alltså sämre förutsättningar att göra något åt saken, medan det landsting som lyckas upprätthålla hög tillgänglighet får resursförstärkningar som egentligen inte behövs. Falsk matematik.

Arbetsmarknadspolitiken faller in i samma mönster. Grupper som är etablerade på arbetsmarknaden och som har hög lön får stora nettoinkomstförstärkningar via jobbskatteavdrag. Grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden får sänkta ersättningar, mer otrygghet och försämrade möjligheter att rusta sig för arbetsmarknaden. Från dem som inte har till dem som har. Falsk matematik.

Logiken bygger på tanken om bonusar, det vill säga ekonomiska belöningar för väl utfört arbete. Inom psykologin ligger det inom tankekategorin ”förstärkning av positivt beteende”, en föreställning som ligger till grund för vissa uppfostringsfilosofier och en stor del av djurtämjningspraktiken. Med hjälp av ekonomiska belöningar kan alltså människor uppfostras att beté sig på det sätt som den som delar ut belöningarna önskar.

Paradoxen som uppstår när detta uppfostringstänkande ska appliceras på välfärden är att resurserna som behövs blir väldigt stora. För att kunna ge ekonomiska belöningar till de beteenden som efterfrågas måste man först frigöra resurser. Med andra ord behöver alla som ingår i systemet avstå från en del av sin tilldelning för att bidra till den stimulanspott varifrån belöningarna ska tas. Utgångsläget inför belönandet är alltså att alla har fått lite mindre, det vill säga lite sämre förutsättningar att klara sina uppdrag.

Sedan ska belöningarna delas ut och då tilldelas först och främst de verksamheter som har klarat sig bäst genom denna besparing. Således: en omfördelning från verksamheter som har svårt att klara sina uppdrag till verksamheter som har lätt att klara sina uppdrag.

I ett tämligen slutet system som välfärden blir den här typen av omfördelningar ganska poänglösa. Den enes belöning blir den andres bestraffning. Belöningssystemet skapar alltså ett parallellt bestraffningssystem. Dessutom följer omfördelningen en lite märklig princip. Belöningar ges till verksamheter som uppfyller sina mål och tas från verksamheter som inte klarar sina mål. Konsekvensen blir att skillnaderna mellan olika verksamheter ökar.

Det finns många skäl att ställa sig skeptisk till bonussystem i välfärden – förutom att bonussystem fungerar dåligt överhuvudtaget verkar det fungera särskilt dåligt i slutna system och framförallt i system som hanterar människor. Att den här typen av system nu oreflekterat införs i stor skala är ett stort samhällsproblem. Det är ett problem av den typ som skapar ytterligare problem. Att detta får fortgå kan tyckas lite märkligt, om det inte vore för att det fanns starka ekonomiska intressen som trycker på för en utveckling åt det här hållet.

För politiken uppstår en intressant fråga i detta. Vill vi medverka till utvecklingen eller vill vi se en annan utveckling?