Archive for december, 2007

Sagan om intresseföreningen som spred sagor

2007-12-28

Det var en gång ett parti som det inte gick så bra för. Partiet hade haft makten en gång, men då blev det ekonomisk kris i landet och jättemånga människor blev arbetslösa. När partiet förlorade makten fortsatte det prata på samma sätt som tidigare. Högt och tydligt föreslog det att allt skulle bli bättre bara för de rikaste, för då skulle också de fattiga få det lite bättre. Det som människorna hade gemensamt skulle säljas ut till privata intressen för att somliga skulle kunna tjäna pengar på alla andra.

Men människorna i landet tyckte inte det var några bra förslag. De ville hellre ha rättvisa och trygghet. Ganska få kände igen sig i vad partiet pratade om och tyckte var viktigt. Därför fortsatte det gå dåligt för partiet.

Men så en dag kom det en ny partiledare. Han hade en massa kompisar som jobbade i reklambranschen och som visste hur man skulle få folk att vilja ha sånt som de egentligen inte ville ha. Tillsammans gjorde de upp en plan för hur partiet skulle prata och tycka för att det skulle gå bättre.

Ingen fick längre säga att man bara ville göra det bättre för de rikaste. Det var de fattigaste man skulle göra det bättre för. Så skulle man i alla fall säga. Sådant som handlade om utförsäljningar togs också bort. Allt som folket inte tyckte om togs bort från partiets plakat. Istället förde man in sådant som folk gillade. Arbete och utanförskap blev viktiga frågor. Det som folket gillade, började också det nya partiet att gilla. Istället för att tycka illa om facket sa partiet att det gillade facket. Det gick till och med så långt att man bytte åsikt om sådant som kollektivavtal, offentlig finansiering av sjukvård och miljön.

Partiets forna anhängare blev lite fundersamma, men tänkte att den nye partiledaren fick göra som han ville, bara de vann valet.

När valet närmade sig började reklamgubbarna sitt arbete. Budskap förpackades, media påverkades, strategier utmejslades och folket manipulerades. Nu trodde verkligen folket att det var något nytt på gång, att det gamla dåliga partiet var borta och att ett nytt, fräscht parti var berett att ta över. Alla skrev och pratade om hur populärt det nya partiet var och hur säkert det var att det skulle vinna valet.

Och så blev det.

Men efter valet blev det ett annat ljud i skällan. Det visade sig att partiledaren, som nu hade blivit statsminister, hade råkat utse den gamla sortens partimedlemmar till ministrar. Med dunder och brak fick flera stycken lämna sina poster.

Sedan fortsatte det. När folket upptäckte att det som partiet hade försökt ge sken av före valet inte stämde med vad partiet sedan gjorde efter valet blev de missnöjda. Många såg att det som den nye statsministern bestämde var nästan samma som det gamla dåliga partiet hade sagt och gjort. Det mesta blev bättre bara för de rikaste. Utförsäljningsministern började genast att sälja ut det som människorna ägde gemensamt för att somliga skulle kunna tjäna pengar på alla andra. Sjukvårdsministern gjorde likadant. Han sa att man inte skulle sälja ut något, men samtidigt bestämde han att man skulle göra det i alla fall. Jämställdhetsministern sa att det skulle bli mer jämställt, men i själva verket blev det tvärt om.

Allt som den nya regeringen sa blev tvärtom i verkligheten. Människorna upptäckte detta och sa de att de inte skulle rösta på det nya partiet igen.

När de rikas intresseförening såg vad som höll på att hända bestämde man sig för att gå ut med en stor kampanj som skulle förklara för människorna att det som hände egentligen var bra och inte så dåligt som folk tyckte. För att folk skulle förstå vad man menade skrev man ner budskapet i form av sagor. Det var en lämplig form, tyckte man, för i sagornas värld är allting möjligt. Där kunde de rika gynna sig själva och få hela folket med sig samtidigt.

Men de som såg och läste om den här kampanjen märkte ingen skillnad. De tyckte att de nya sagorna var samma sorts sagor som de rikas intresseförening hade spridit förut. Enda skillnaden var att de var skrivna som sagor den här gången. Tidigare var de skrivna som vetenskapliga rapporter och sanningar. Därför tyckte folket att det ändå var bättre nu när det blev enklare att se skillnad mellan det som var påhittat och det som var sant.

Eftertraktad elektronik

2007-12-28

Julledighet innebär rensning av gamla prylar. Vad får man för skivspelaren som har stått oanvänd i tio år (minst)? Och vad är kassettdäcket värt?

Jag testade med trehundra för vinylsvarven och en femhundring för bandspelaren. Ut med annonserna på blocket.

En timme senare hade jag fyra förfrågningar på mailen. Då var klockan 00:30. I morse var det ännu mer. Mobilen var full av meddelanden. Telefonen har gått varm på förmiddagen.

Så imorgon kommer det en kille från Stockholm och köper grejerna. Han kör alltså ca 40 mil tur och retur för detta.

En annan spekulant var beredd att lägga 1000 kronor för att jag skulle skicka enbart skivspelaren med bussgods till Umeå. Osedd.

Vad är det med gamla stereoprylar egentligen? Vem köper en 30 år gammal skivspelare när snart sagt varje mobiltelefon har en fullgod Mp3-spelare?

Två reflektioner.
1. Bra att det verkar finnas en motvikt till tendensen att alla alltid ska ha det senaste av allting.
2. Lite oroväckande, dock, att det finns folk som är beredda att offra en hel lördag för att köpa en pryl som i sig inte är värd särskilt mycket.

Slutsats:
– Det finns branscher och prylar som inte följer mobiltelefontrenden, det vill säga att allt som är äldre än ett år är värdelöst. Å andra sidan utgör detta ingen motvikt mot varufetischismen som sådan. I ena fallet är det nyheten som dyrkas, i det andra fallet är det någon annan egenskap som förstoras upp och ger varan ett värde som den egentligen inte har. Charmigt, förvisso, men fortfarande hopplöst inomparadigmatiskt.

Borgarna rider på socialdemokratiska framgångar!

2007-12-27

1. På Bali passade miljöministern på att framhäva Sveriges unika förmåga att kombinera stark tillväxt med minskade koldioxidutsläpp. Som sveriges representant tog han förstås på sig hela äran av detta förtjänstfulla arbete. Allianskollegornas nyvakna inställning till den globala uppvärmningen var på behörigt avstånd.

2. ”Stiftelsen Swecare arrangerar i samarbete med Socialdepartementet, Invest in Sweden Agency, Karolinska Institutet, KK-stiftelsen, Läkemedelsindustriföreningen, Swedish MedTech, Sveriges Kommuner och Landsting, VINNOVA och Vårdalstiftelsen ”Sweden – the Best Health Care System in the World?” på House of Sweden i Washington D.C. 18 – 22 februari 2008, i närvaro av bland andra socialminister Göran Hägglund.”

Så här skriver socialdepartementets representant i inbjudan till denna pressträff:

”- När Socialdepartementet besökte USA under våren 2007 för att studera den amerikanska sjukvården möttes vi ett flertal gånger av förvåning från amerikansk sida, ”det är vi som behöver lära av er, inte tvärtom” tycktes vara den gängse uppfattningen. USA ser Sverige som ett land i framkant på hälso- och sjukvårdsområdet som man kan lära av.”

Att Sverige är ett föredöme även på hälso- och sjukvårdsområdet beror på att vi har varit försiktiga med privatiseringar, att vi har en offentligt finansierad sjukvård som fördelas efter behov och att vi tar ett samordnat ansvar för sjukvården och ser den som ett allmänintresse.

Även på detta område kan den ansvariga ministern känna stolthet för de svenska framgångarna. Sug åt dig, Hägglund, men glöm inte vilka principer som ligger till grund för framgångarna.

Man betyder man

2007-12-26

Ibland är det tydligare än annars hur vårt språk fungerar som bärare av normer. Ta det här citatet från boken ”En sexists bekännelser”:

”Sedan några år talar man med jämna mellanrum om att lagstifta om att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser. Från Svenskt Näringsliv säger man bestämt nej – man ska väljas in på kompetens.”

Vad betyder egentligen ”man”?

Att vi lever i ett patriarkat innebär att mannen hela tiden framhävs som norm. Detta patriarkat genomsyrar allt. Det är, för att låna ett begrepp, fullständigt mainstreamat.

Därför känns det helt naturligt med påståendet ”man ska väljas in på kompetens”. Språkligt sett, alltså. Har någon hört uttrycket ”kvinna ska väljas in på kompetens”? Nej, det är klart. För det heter ju ”man”, den där passivt refererade normen som vi allt som oftast hänvisar till. Och ”man” har ju inget kön. Eller?

Är det möjligen så att mannen, man, manligt, är så fullständigt normaliserat att vi inte ser detta?

”Man” betyder ”man”. Uttrycket ”man ska väljas in på kompetens” betyder bokstavligen att män ska väljas in på kompetens. Med betoning på män.

Varför är det annars så att det sitter just män i de maktpositioner som Svenskt Näringsliv bevakar och representerar?

On vacation…

2007-12-21

Imorgon bitti gaar flyget hem. Sedan blir det fler inlaegg. Nu ska jag gaa och ta en tupplur.

Hasta mañana…

Hoppas det var ett vansinnesdåd

2007-12-15

Nu börjar jag så sakteliga förstå vad som har hänt. Fuat lämnar ett oerhört tomrum efter sig. Han har varit en del av min historia. Nu måste jag revidera den.

När jag går tillbaks till bilder och minnen från de resor, konferenser och fester jag har varit på de senaste tio åren har Fuat varit en naturlig del av dem. Jag kommer ihåg hans disputation och hans disputationsfest. En mycket lyckad fest. Varm, rolig och trevlig. Den bästa jag varit på, faktiskt.

Idag rapporterar NA om något jag har befarat. Att mordet på Fuat skulle kunna vara ett politiskt mord. Mycket talar för det, dessvärre. Men jag hoppas, innerligt, att det är ett vansinnesdåd. För jag vill fortsätta tro på demokratin.

Dagens citat

2007-12-14

”Det är få som tror att det här mötet kommer att bli klart i tid, det vill säga om 6 timmar, Bali-tid.”

– Hur lång tid är 6 timmar på Bali?

Läraren var min kollega

2007-12-12

Det känns väldigt overkligt när en vän och kollega blir brutalt mördad.

Liksom alla andra som hamnar i liknande situationer ställer jag frågan varför.

Nobel – vad var det nu igen det handlade om?

2007-12-11

Lite förstrött halvlyssnade jag på morgon-TV och märkte hur kroppen instinktivt och nästan undermedvetet reagerade på den så kallade information som strömmade ut. Det var frisyrer, klänningar, diadem, efterrätter och kungligheter. Känslan av illamående började sprida sig från magtrakten upp längsmed matstrupen.

Det var då jag märkte att någon hade ställt in dekodern på TV4. Den rojalistiska kanalen. Moderater, trav och kungligheter – det är de allra främsta ikonerna för Sveriges enda markbundna reklamkanal.

Snabbt bytte jag till ettan och blev serverad ett helt annat ämne. Där avhandlades nobelpristagarna och deras upptäckter.

Public service. Att lita på.

Kan någon förklara?

2007-12-11

Det är en sak jag inte förstår riktigt.

Enligt Svenskt Kvalitetsindex ligger Apoteket och Systembolaget i klar ledning när det gäller andelen nöjda kunder. Före dagligvaruhandel och byggvaruhus.

Denna observation stämmer dåligt överens med föreställningen att mångfald och konkurrens ger nöjdare kunder. Apoteket och Systembolaget är ju som bekant monopolverksamheter. Trots detta har de nöjdare kunder än konkurrens-branscherna.

Kan någon nationalekonom förklara detta märkliga fenomen för mig?

En annan sak som förtjänar en förklaring är regeringens utförsäljningsplaner. Varför sälja ut något som kunderna uppenbarligen är nöjda med?