Goddag Yxskaft

I dagens monopoltidning fick partierna svara på frågor om prioriteringar i vården. I vanlig ordning avslöjar Kent Persson sin okunskap i landstingsfrågor. Medan de flesta andra partiföreträdarna vet att det finns riktlinjer för prioriteringar överlämnar Persson åt professionen att fatta de medicinska besluten. Att det finns en omfattande prioriteringsdiskussion som betonar nödvändigheten av att politiken gör så kallade horisontella prioriteringar har tydligen gått Kent Persson helt förbi.

Alltså kommer politiken inte att göra några prioriteringar. Politikerna sköter bara finansieringen i de nya moderaternas modell. Sedan är det bara att välja och vraka. Privat eller offentligt. Stort behov eller litet. Landstinget betalar.

Att dessa principer strider mot andra paragrafen i hälso- och sjukvårdslagen verkar inte ha någon betydelse.

187 miljoner extra ska högern satsa på vården i Örebro Län, enligt Kent Persson. Pengar som tas från sjuka och arbetslösa genom sänkta ersättningar och höjda avgifter. Utan prioriteringar lär dessa miljoner ta slut ganska fort. Men vårdbolagen blir säkert nöjda.

Nerikes Elände

För några veckor sedan förvånades jag över en ovanlig trend i mediasoppan. Plötsligt kändes det som om allting blev mer balanserat. Det var lätt att komma fram och rapporteringen kändes saklig och problematiserande.

Men det var då.

Nu är allt som vanligt igen. Allehanda förminskar alla nyheter som innehåller något som kan tolkas som positivt om ledande socialdemokrater. Det som är negativt förstoras upp. Borgarnas svartmålningskampanj blir nyheter. Och ledarsidan har man hyrt ut till moderaternas partihögkvarter, verkar det som.

Prioriteringar

Okej, så här ser tydligen prioriteringen ut:

1. Sänk skatten
2. Finansiera skattesänkningen med minskade bidrag och högre avgifter

Vad blir konsekvensen? Mer pengar i plånboken och högre avgifter. Summa: minus i plånboken för den som tjänar lite. Avgifter är ju som bekant inte inkomstrelaterade.

Varför ska somliga krångla till det så förbaskat?

Knacka dörr

Det här med att knacka dörr har sin charm, men senaste vändan blev jag faktiskt lite deprimerad.

De flesta är positiva när man plingar på. Nästan alla, faktiskt. Även de som inte sympatiserar med socialdemokratin. Kanske beror det på att man själv försöker vara positiv. Den gamla grundregeln gäller: le mot världen och världen ler mot dig.

Mannen som gjorde mig deprimerad var väl inte direkt negativ eller ovänlig. Men han resonerade på ett för mig fullständigt obegripligt sätt: han skulle minsann inte rösta.

– Nähä, så du ska inte utnyttja din demokratiska rättighet att påverka din omgivning, vara med och utöva inflytande på sådant som direkt påverkar dig i ditt liv såsom boende, arbetsliv, välfärd, utbildning, vård och omsorg?
– Nej, det tänker jag inte göra.
– Nähä, det var ju synd.
– Och du är förstås inte intresserad av varför. Det var inte heller Sören Gunnarsson, som knackade på här förra valet. Han var inte intresserad av varför jag inte skulle rösta. Och så är det. Ni intresserar er inte för vad vanliga medborgare tycker.
– Där håller jag nog inte med riktigt. Vi bryr oss visst om vad vanliga medborgare tycker. I landstinget där jag sitter som förtroendevald har vi lagt ner massor av tid och arbete för att nå ut till länsmedborgarna för att få veta vad de tycker. Så varför tänker du inte rösta, då?

…
Här blev det en ganska lång diskussion där jag försökte förstå varför mannen inte ville rösta. Tyvärr kan jag inte återge hans argumentation. Jag kommer inte ihåg argumenten. Förmodligen därför att jag inte tyckte att de höll.
…

Lite senare:

– Men min röst spelar ju ingen roll i alla fall. Om jag låter bli att rösta så behöver jag ju inte heller ta ansvar för hur det blir.
– Där har du fel. Du påverkar även om du inte röstar.
– Nej, inte alls. Hur skulle jag kunna göra det?
– Jo, därför att du har en röst som du skulle kunna använda till att rösta på oss. Säg att du använder den rösten och att det väger precis jämnt mellan blocken. Avstår du från att rösta så har borgarna istället en rösts övervikt. Då blir det borgerlig majoritet och borgerlig politik för hela slanten. Enbart därför att du inte röstade.
– Jasså, är det så du menar. Jo, det kanske stämmer. Men jag kommer i alla fall inte att rösta.

De sista orden ekar fortfarande i huvudet på mig. Han kommer i alla fall inte att rösta.

Nej, men skit i det då. Skit i alla som genom historien har kämpat och gjort stora personliga uppoffringar för Din rätt att rösta. Skit i alla som har dött i kampen för ett demokratiskt samhälle. Skit i alla som kommer att drabbas om det skulle bli en borgerlig majoritet.

Du kan sitta i din lägenhet och känna dig nöjd med att ha snoppat av en valarbetare som ägnar en stor del av sin fritid att svettandes springa upp och ner i trappor i sina förmenta försök att få allmänheten att stänga av TV:n för en stund och utnyttja sin demokratiska rättighet. Hoppas du mår bra av det.

Skit ner dig!

Hushållens utgifter

Jag gjorde en jämförelse mellan två olika slags välfärdssystem. Det amerikanska och det svenska. Diagrammen visar hur hushållens utgifter är fördelade.

Några reflektioner:

I Sverige kommer posten ”fritid och underhållning” på andra plats, efter bostadskostnaderna. Hos Amerikanerna kommer samma post på sjunde plats, efter utgifterna för socialförsäkringar, sjukförsäkringar och pensionsavgifter.

I Sverige ligger utgifterna för sjukvård på elfte plats. I USA på sjätte. Även utgifterna för utbildning är större i USA än i Sverige.

Sammantaget skiljer sig konsumtionsmönstret åt genom att svenskar lägger sina disponibla inkomster på fritid, underhållning, varor och tjänster samt kläder och skor medan amerikanerna får lägga ut pengar på försäkringar, pensioner, sjukvårdskostnader och ”social security” innan det kan bli tal om några nöjen.

Visst, jänkarna kanske betalar mindre i skatt. Men välfärdskostnaderna finns kvar och betalas via privata försäkringar istället. Resultat: mindre pengar till nöjen.

Några frågor till borgarna:
Tycker ni det är kul med räkningar?
På vilket sätt är avgifter bättre än skatt?

Varför ska ni krångla till det så förbaskat? Högre försäkringspremier för bil, avgift på att ta ut mediciner på recept, slopad avdragsrätt för ränteutgifter på huslån, högre avgifter i sjukvården och lägre ersättningsnivåer i försäkringssystemen (det vill säga nya avgifter för privata försäkringar). Är allt detta verkligen bättre än att betala in lite mer i skatt? Ger det verkligen mer pengar till hushållen? Tjänar låginkomsttagare verkligen på detta?

Mats Knutsson – förvrängaren

Först får jag väl erkänna att jag inte hör till Mats Knutssons fanclub direkt, men i kvällens aktuelltsändning tog han verkligen priset. Alla hörde Persson svara på Anna Hedenmos fråga. De reformer som utlovas i valmanifestet håller för en normal lågkonjunktur, men om det skulle hända något dramatiskt i världen, till exempel krig som skapar oljepriser på en chocknivå, så måste Persson som ansvarsfull statsminister lägga in en reservation. Frågan ställdes flera gånger, Persson svarade på samma sätt flera gånger. En normal lågkonjunktur påverkar inte reformerna. Det finns undanlagda reserver för att tackla en sådan utveckling.

Omedelbart efter intervjun med Persson går Hedenmo över till bordet intill, där herr Knutsson står och laddar. Tydligen hade han bestämt sig redan före sändningen vad analysen skulle handla om, för vad Persson sa och vad Knutsson påstod att Persson sa blev två helt olika saker.

Här gäller det nu att vara noggrann med vad som sades, så därför har jag skrivit ut ordväxlingen ordagrant.

”
Knutsson: Med ena handen håller Göran Persson fram ett valmanifest med en konkret lista med prissatta åtgärder och med andra handen så signalerar han att det här kanske inte alls kommer att kunna genomföras om vi får en lågkonjunktur. Syftet är naturligtvis att väljarna underförstått ska känna att med Göran Persson som statsminister så kommer det här ändå att genomföras. Men för att… genom att framstå som ansvarsfull så försöker han då ifrågasätta, undergräva väljarnas förtroende för de borgerliga partierna, inte minst då för moderaterna som ju lovar omfattande skattesänkningar om dom vinner valet.

…

Även om regeringen och Göran Persson säger att den (tandvårdsreformen) kommer att genomföras så lägger man in den här brasklappen om ekonomin inte…

Hedenmo: Ja, om det blir ett stort krig eller så, lät det ju som, att det ska vara något väldigt dramatiskt.

Knutsson: Ja, men … på presskonferensen idag sa Göran Persson att han aldrig varit med om att en mandatperiod både slutat och börjat med en högkonjunktur. Nästa kommer att börja med en högkonjunktur, rimligen bör den då sluta i en lågkonjunktur. Och det skulle förvåna mig om vi är inne i en svår lågkonjunktur med fallande skatteintäkter om man klarar av att lägga nio miljarder på en tandvårdsreform när man kanske tvingas stimulera ekonomin, alltså med AMS-jobb till exempel.

Hedenmo: Fast vi hörde honom säga här, att en lågkonjunktur, det får inte räcka som skäl för att avstå från det här.

Knutsson: Nej, men om du inser då att han har icke-lovat att det här ska införas, utan det är fortfarande med brasklappen om ekonomin så tillåter. Det är det viktigaste politiska budskapet i dagens presentation.”

Förvränga: 1: deformera, förvrida 2: omgestalta något till något oriktigt. (Svenska Akademiens Ordbok)

Persson säger att en lågkonjunktur inte räcker som skäl att avstå från en tandvårdsreform. I Knutssons öron förvandlas detta till att Persson kommer att avstå från tandvårdsreformen om det blir lågkonjunktur.

Till intäkt för sin förvrängning lägger Knutsson en egen spekulation om vad han själv tror är möjligt att göra under en lågkonjunktur. Knutsson är med andra ord inte bara politisk reporter, han är också initierad samhällsanalytiker. Han vet hur partiledarna tänker, han vet hur väljarna tänker, han vet hur konjunktursvängningarna kommer att se ut framöver, han vet vilka politiska reformer som är möjliga att genomföra och han vet vad som är framgångsrik valtaktik.

Man kan undra vad framtiden bär med sig för detta orakel.

Route 66?

Jag vet inte om man ska kalla det för känsla eller upplevelse, men när vi hade parkerat hojarna och såg oss förstrött omkring var det som om vi hade hamnat i en annan värld. Invid en sjaskig vägkrog någonstans längs Route 66. Eller i alla fall så som jag föreställer mig att det skulle kunna vara på ett sådant ställe.

Vädret var varmt och soligt. Hett. Jag fällde ner stödet mot den spruckna asfalten. Den hade släppt igenom så mycket växtlighet att det var svårt att se var asfalten slutade och gräset började. Nu var växtligheten också brunbränd av solen, vilket förstärkte intrycket av en steglös övergång från civilisation till natur.

Dörren till tavernan öppnades och ut kom två figurer som passade perfekt in i tavlan. Den ena var kraftigt byggd med fulltatuerade armar, skitig t-shirt och oljiga snickarbyxor. Den andra var tanig och prydligt klädd fastän kläderna genom sitt skick och sin passform ändå bröt mot beskrivningen ”prydlig”. Ingen av dem yppade ett ord när de tittade på oss. Blängde. På ett sånt där typiskt amerikanskt redneck-vis. De rörde sig mot baksidan av huset, i riktning mot ljudet av någon slags lågvarvig motor.

Vi gick in. Här stod tiden stilla. En gäst satt på en stol och tittade rakt fram. Killen bakom disken passade inte riktigt in. Han såg för ren ut. Och kläderna hade alldeles för klara färger.

Menyn bjöd inte på några direkta överraskningar. Det fick bli hamburgertallrik.

Efter maten besökte jag toaletten. Egentligen var jag inte i så stort behov, men jag ville se hur den såg ut.

Först en svag doft av gammal urin. Toalettstolen var av ett oidentifierbart märke. Jag har aldrig sett en sådan modell förut. Handfatet var nog köpt på samma ställe. Samtidigt. Kranen utstrålade en egen stämning. Ärgad metall som gnisslar när man vrider om reglagen.

Detta, tillsammans med en massa andra detaljer, skapade en känsla eller stämning av att befinna sig någon annanstans. I en annan tid. Eller tidsrymd, kanske.

Det skulle vara intressant att undersöka om det går att återvända till samma upplevelse. Hade det varit samma sak om vi hade åkt bil dit? Om det hade varit mulet? Om stället hade varit befolkat av husvagnsturister? Om vi hade varit pigga och utvilade?

Och även om man skulle återvända under exakt samma betingelser – är det möjligt att återuppleva första intrycket?

Schlagerbudskap?

Jag har länge trott att schlagertexter inte handlar om någonting alls…

Till dig som inte orkar gå och rösta

I höst är det val. Valet handlar inte bara om vem som ska vara statsminister eller kommunstyrelsens ordförande. Det handlar om vilket välfärdssystem vi ska ha. Om vilken människosyn som ska prägla vårt samhälle.

Valet angår alla. Vem som vinner angår alla. Det spelar ingen roll om du är ointresserad eller oinsatt. Din röst påverkar. Frånvaron av din röst påverkar.

Om du bor någonstans, jobbar eller studerar, om du är arbetslös, går på socialbidrag eller om du är sjuk – vad du än gör så påverkas du direkt av politiska beslut. Indirekt påverkas hela samhället och även vårt sätt att bete oss mot varandra.

Så om du lever i ett samhälle – ta ditt ansvar. Gå och rösta. Undvik att hamna i en situation där du ångrar att du inte utnyttjade denna möjlighet. Efter valet är det för sent att ångra sig.

Till dig som har det bra

Till dig som har ett arbete, som tjänar bra och som är frisk. Visst känns det bra att inte behöva betala försäkringspremier för sjukförsäkringar och livförsäkringar, skolavgifter för barnen, dyra dagisavgifter eller universitetsavgifter för din egen utbildning. Allting är redan ordnat genom den generella välfärden och du kan använda din fritid till annat än att läsa det finstilta i försäkringsbrev.

Om du oroar dig för att du inte får tillbaks något av de skattemedel du betalar in kanske du har någon i din närhet som just nu är i behov av stöd från samhället. Då kan du glädjas över att den personen får en god och trygg tillvaro utan att behöva ruinera sig eller kanske till och med komma och be dig om pengar.

Och vem vet. Rätt vad det är kanske du själv råkar ut för något. En bilolycka, cancer, MS, KOL eller något annat otäckt. Imorgon kanske det är du som är i behov av välfärd. Vill du då inte få det bästa som finns att få? Vill du inte vara garanterad en dräglig situation trots att du kanske inte kan arbeta och försörja dig själv under en lång tid? Du kanske rentav vill kunna komma tillbaks till jobbet efter en tid av rehabilitering?

Jag säger inte att borgarna vill ta bort välfärden. Bara att de vill göra den offentliga vården sämre, försämra sjukförsäkringen och göra det lättare för arbetsgivare att avskeda människor som blir sjuka.