Archive for februari, 2007

Melodifestivalen igen

2007-02-22

Ett ord om melodifestivalen.

Hysteri

… Eskallera

Okej, det blev två ord.

Jag kommer ihåg när melodifestivalen gick i två omgångar. En i Sverige och en i förra årets vinnarland (i ett betydligt mindre Europa). Tidningsbevakningen inskränkte sig till rubriken ”Fel låt vann!” dagen efter tävlingen.

Nuförtiden håller spektaklet på hela våren. Varje helg. Ja, varje dag faktiskt. Det är deltävlingar, andra chanser, mediautspel, prylar, kommentarer, tabbar, bloggar, inför-reportage, efter-reportage, skandaler, förväntningar, besvikelser och jubel.

Inte konstigt att svenskar är lyckligast i Europa.

Stopp för stopplagen

2007-02-22

Jahapp, då är dagarna alltså räknade för den så kallade stopplagen och därmed är det grönt ljus för alla som vill dränera offentliga sektorn på resurser. Principen om vård efter behov försvann visst ner i samma avlopp. Nämen oj, blev du omsprungen? Sorry grabben, du får väl skaffa dig en försäkring.

Vad sa hon egentligen?

2007-02-21

I TV-programmet Existens intervjuades integrationsminister Nyamko Sabuni apropå hennes motstånd mot religiösa friskolor. Enligt Sabuni finns det en risk att de islamska friskolorna fungerar som rekryteringsbas för terrorister och självmordsbombare. Från intervjun:

– Vilka belägg har du för att det här skulle kunna ske ute på svenska friskolor idag?
– Jag skriver riskerar, jag skriver inte att det sker eller att det kommer att ske, utan att det riskerar att ske.
– Men vilka belägg har du för att det riskerar att ske?
– Ja, därför att fundamentalismen växer i Europa. Jag är inte den som säger det. Vi ser ju bilder på självmordsbombare, vi ser bombningar i Spanien, bombningar i Storbritannien och så vidare. Jag tycker inte att jag måste vänta tills man bevisar att någon har självmordsbombat sig själv och andra och denna någon gick i just denna skola för att kunna säga att det kan vara en rekryteringsbas. Jag anser, som politiker, faktiskt, ha rätt att kunna se lite längre in i framtiden. Vad ser vi för utveckling? Och där säger jag att ja, religiösa skolor är inte lämpliga i en sekulär stat.

I princip delar jag Sabunis uppfattning om religiösa friskolor. Jag tycker också att den svenska skolan ska vara icke-konfessionell. Det jag reagerar på är skälen och sättet att argumentera. Framför allt sättet att argumentera.

Sabuni anser sig inte behöva några belägg för sina antaganden och ståndpunkter. Det räcker att hon själv, i egenskap av politiker, gör en fri association mellan muslimska friskolor och terrorism för att göra sitt ställningstagande. Integrationsministern ska inte behöva invänta bevis innan hon fäller sin dom. Så låter argumentationen. Skjut först och fråga sedan.

Visst kan man argumentera för att fundamentalism och motsättningar riskerar att öka med införandet av konfessionella friskolor. Ett skolsystem där delar av den obligatoriska skolan drivs av religiösa huvudmän delar tidigt upp barnen i olika åsiktsriktningar och trosföreställningar och rimmar illa med skolans uppgift att ”låta varje individ finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet”, som det står i läroplanen. Lite längre fram i planen kan man läsa att ”undervisningen skall vara saklig och allsidig” och att ”barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen”. Religiösa friskolor är knappast den rakaste vägen att nå dessa mål. Men från detta är det nog ändå ett ganska stort steg till slutsatsen att religiösa friskolor skapar självmordsbombare och terrorism.

Mångfald i skolan är bra, men den måste återspeglas på varje skola och gälla för varje elev. Ett mångfaldsbegrepp som bara ser mångfalden av skolor riskerar att skapa ett skolsystem där mångfalden enbart omfattar summan av eleverna. Syftet måste vara att varje elev får en mångsidig, saklig och opartisk presentation av olika världsbilder och en reell möjlighet att själv ta ställning till dessa. Även om den religiösa friskolan följer paragraferna i läroplanen så ligger det en inbyggd intressemotsättning i hela konstruktionen med ett skolsystem som tillåter konfessionella friskolor. Skolans fostran pågår inte bara under lektionstid. En skola med religiös prägel fostrar religiösa barn, oavsett hur nedtonad religionen är under lektionstid. Varför skulle Livets Ord vilja driva en skola? Eller en muslimsk förening med kopplingar till Saudiarabien och Wahabismen?

En snabbtitt i skolverkets statistik över brister i Sveriges friskolor uppvisar en del anmärkningsvärda resultat:

– Skolor med konfessionell inriktning har i större utsträckning brister inom området Kunskapsresultat än övriga fristående skolor…
– Skolor med såväl konfessionell som Waldorfpedagogisk inriktning har genomsnittligt fler förbättringsområden än skolor med allmän inriktning.

Det räcker för mig som argument för att vi inte ska ha konfessionella friskolor i Sverige (även om det finns flera goda argument) Man behöver inte generalisera, underblåsa fördomar och påstå saker som man inte har belägg för. Nackdelarna är tydliga ändå.

Vem ska man tro på?

2007-02-19

De senaste veckorna har Sverigedemokraterna på Nerikes Allehandas debattsida uppvisat något av det märkligaste jag har sett i svensk politik sedan Carl Bildt var statsminister. Jag tänker närmast på Lars Flemströms ”försvarstal”, tillägnat partikamraten David Kronlid. En politisk sekreterare som bortförklarar oppositionsrådets nazistiska retorik med att han saknar ”känsla för det politiska debattspråket och dess valörer här i Sverige” är något som jag aldrig trodde jag skulle få se i publicerad skrift.

Kronlid och Flemström sätter en ny standard för det politiska samtalet. Nu kan man inte längre vara säker på att det som ledande företrädare för Sverigedemokraterna skriver på debattsidan också är vad de menar. När Kronlid skriver att många invandrare söker sig till Sverige för att slippa arbeta och slippa ta ansvar så betyder det egentligen något annat. Även om det låter som att Kronlid lägger skulden på invandrarna så lägger han den egentligen på strukturfel och politiska misstag.

När Kronlid skriver att Sverigedemokraterna gladeligen skulle välkomna fler invandrare bara de skötte sig, anpassade sig och slutade leva på andras bekostnad så menar han egentligen inte att villkoret för att Sverige ska släppa in någon invandrare är att alla invandrare sköter sig.

I detta kan man förvånas över åtminstone två saker.

För det första kan man fundera över varför Kronlid väljer att påstå saker som han inte menar. Gör man en semantisk jämförelse mellan Kronlids påståenden och Flemströms förtydliganden blir det svårt att hamna i slutsatsen att det enbart rör sig om olika ”valörer” i det politiska debattspråket. Läser man vad som står ser man att de båda Sverigedemokraterna påstår olika saker. Detta blir också min slutsats, åtminstone tills David Kronlid själv tar tillbaks det han har skrivit och tydliggör vad det är han egentligen menar.

För det andra så är det en märklig ordning när ett parti som har tre mandat i landstingsfullmäktige via sin politiska sekreterare förklarar att deras oppositionsråd inte kan uttrycka sig i skrift, utan att de påståenden som står tydligt formulerade i hans debattartiklar ska tolkas på något helt annat sätt än vad orden, i sin lexikaliska betydelse, låter påskina.

Sedan kan man knappast säga att förvåningen avtar när Kronlid, två dagar efter Flemströms försvarstal, får en ny artikel publicerad med nya haranger om invandrarnas arbetsskygga natur. I den problembeskrivningen handlar lösningen på integrationsproblematiken om att ”inge våra nyanlända invandrare lite sund luthersk arbetsmoral”. Vad betyder detta egentligen om man ska använda Flemströms chiffernyckel?

Hur ska man tolka påståendet ”det är hög tid att stoppa invandringen tills vi löst problemen”? Betyder det eller betyder det inte att Kronlid faktiskt vill stänga Sveriges gränser för samtliga asylsökande? Betyder det eller betyder det inte att Kronlid lägger skulden för påstådda sociala problem på människor med invandrarbakgrund?

Och så en avslutande fundering. Sverigedemokraterna har tydligen begåvats med två stycken politiska talanger som är beredda att så lägga halva sin arbetstid på att företräda partiets politik i landstinget. Den ene är oppositionsråd och den andre är politisk sekreterare. Den ene behärskar inte det politiska språket och den andre gör rättelser av den enes debattinlägg och räknar sig som den korrekta uttolkaren av vad Sverigedemokraterna egentligen står för. Hur tänkte partiet där man utsåg Kronlid till råd och Flemström till sekreterare? Borde det inte ha varit tvärtom?

Rätten till lättja

2007-02-19

Det här inlägget har tagits bort.

Melodifestivalen

2007-02-17

Schlager är folkets opium!

Politisk aftonskola

2007-02-15

Ikväll var det politisk aftonskola igen. Vi hade bjudit in Åsa Wedholm-Olsson och Kezhan Karuni som berättade om deras jobb i projektet ”Linje 14”. Det är ett integrationsprojekt som syftar till att få ungdomar från Vivalla och Varberga att bli intresserade av högre studier. Projektnamnet anspelar på buss nummer 14 som går mellan Vivalla och universitetet. Verksamheten består bland annat av frivilliga läxläsningstillfällen och studiecirklar i motivation och läxläsningsteknik. Målgruppen är högstadieungdomar.

Några citat från minnesanteckningarna:

”Kommer någon att säga åt oss att vi inte får vara här?”. Det är många mentala hinder mot att överhuvudtaget vistas i miljön. Projektet bidrar till att eleverna känner sig mera hemma på universitetet.

Språket är grunden för att klara sig bra i utbildningssystemet. För att nå MVG-nivå på gymnasiet krävs ett utvecklat språk. Matte är inget problem, men att formulera sig obehindrat – det är svårt.

Det märks också hos högstadieungdomarna att det kämpigaste är språket. Man måste förstå frågan för att kunna räkna. Och om man inte hanterar språket blir man inte förstådd. Det går inte att övertyga en grupp om man inte kan uttrycka sig ordentligt.

Man kan inte bli annat än imponerad över utvecklingen de senaste 10-15 åren. Då uppfattades invandrare som något negativt. Man diskuterade hur mycket invandringen kostar mm. Idag ser man det mer som en tillgång. Arbetskraften kommer inte att räcka till. Med invandringen får vi arbetskraft, en massa olika språk, kulturberikning och ett större utbud av det mesta. Dessutom nya idéer och överlag utgör de nya svenskarna en enorm tillgång. Det gäller att få upp ögonen för detta. Vi får en stor mångfald av kulturer och språk inom ramen för det fridfulla och fredliga svenska folkhemmet.

Örebro är en av Sveriges mest segregerade städer. På universitetet finns det anställda som inte känner en enda muslim.

För inte så länge sedan användes begreppet ”svaga grupper” när man talade om invandrare, kvinnor och människor med funktionshinder.

Det finns många aspekter på det här med integration. När man lär sig svenska och tar del av debattprogrammen blir man förvånad över att man inte ser varje invandrare som individ, utan man klumpar ihop alla invandrare som en grupp där man tillämpar barn-aga och en massa andra negativa saker.

Om man kommer till Sverige och pratar bra engelska så blir man bemött med en bra attityd, men när man talar svenska med brytning så blir det ett helt annat bemötande.

Det är svårt att lära sig svenska i en klass med 20 kurder.

Ett problem är studievägledare som berättar att naturvetenskaplig linje är något jättesvårt och att det finns andra program som passar bättre, till exempel hotell och restaurang. Så ska man inte säga. Är eleven intresserad av naturvetenskap ska den söka naturvetenskaplig linje.

Man kommer inte hit för att bli svensk, man kommer hit för att förbli kurd. Att kunna vara den man är och ändå kunna ge något till samhället. Att få vara människa. Det är den största fördelen med att leva i ett demokratiskt land.

Det är fantastiskt att få vara delaktig i en sån här utbildning. Man får höra så många vackra och kloka ord. Att få del av berättelser från människor som verkligen engagerar sig för att utveckla och förbättra samhället – det är nog något av det mest moralstärkande som finns.

Framförallt så representerar dessa idealister något så mycket bättre, rikare, ädlare och mänskligare än den giriga strävan efter egen vinning som man kan möta i andra, mindre upplyftande sammanhang.

TV4 svarar

2007-02-14

Från: Andreas Haglind [mailto:andreas.haglind@tv4.se]
Skickat: den 14 februari 2007 10:19
Till: Martin LindÄmne: SV: Anmälan

Hej,

Det ingår i vårt uppdrag att vara opartiska. Ingen uppgift eller part skall undgå granskning eller relevant bemötande. I det inslag du beskriver så anser jag att samtliga tre berörda parter fick möjlighet att föra fram sina budskap; både LO, Svenskt Näringsliv och företagaren som varit satt i blockad. Du har din fulla rätt att anmäla oss till GRN, och även jag ser fram emot en granskning.

MVH

ANDREAS HAGLIND
Executive Director Nyhetsmorgon TV4 AB
Phone +46 (0)8 459 43 02
Cell +46 (0)708 220 333
Address TV4 AB Tegeluddsvägen 3
S-115 79 Stockholm Sweden

Mitt svar:

Hej Andreas!
Nu var min poäng att antalet berörda parter var fyra, inte tre. Ni hade inte med någon anställd. Dessutom uppfattade jag att programledarna tog ställning i frågan, vilket framgick av sammanhanget.

Men, men… Vi får väl se vad granskningsnämnden gör för bedömning. Tydligen så ser vi båda fram emot en granskning och det är ju roligt.

Hälsningar,

Martin Lind

Moderaterna och läkarsituationen

2007-02-13

Samtalstonen i landstingsfullmäktige är för det mesta god, men det finns enstaka ”element” som gör allt för att dra ner stämningen och förpesta luften.

Ett sådant element brukar återkomma till läkarsituationen på en av Karlskogas vårdcentraler. Via svidande sarkasmer upplyses församlingen återkommande om att en av vårdcentralerna för närvarande inte har några läkare alls. Själv har ”elementet” inga som helst recept för att bota situationen, utom den vanliga moderata medicinen att sälja ut och privatisera.

Att denna strategi lett till sämre tillgänglighet när den prövats i vårt eget landsting verkar sarkastikern uppfatta som irrelevant information. Lika irrelevant är förmodligen orsakerna till att situationen kommer att lösas inom kort eftersom nya läkare är på ingående.

Utan att säga för mycket kan man konstatera att ju mer andra landsting privatiserar, desto bättre blir läkarsituationen här i Örebro.

En annan sanning som kan vara värd att omnämna är den som handlar om var läkare kommer ifrån. Moderaterna tror att läkare emanerar ur vårdbolagens kapitalansamlingar. En bättre strategi för fler läkare vore nog att satsa på läkarutbildningen.

Anmälan!

2007-02-13

Idag gjorde jag följande anmälan till Granskningsnämnden för radio och TV:

Program/inslag:
Nyhetsmorgon/inslag om blockad av företagare som vägrade skriva under kollektivavtal

Kanal/station:
TV4

Sändningstid:
070213, mellan 07.30 och 08.00

Varför jag vill få programmet prövat:
Ämnet är kontroversiellt och behandlades ensidigt. Man hade bjudit in en representant från Svenskt Näringsliv och en representant från LO, men endast arbetsgivarparten och alltså inte någon anställd. Frågorna som ställdes av programledarna var klart vinklade och hela arrangemanget med gästernas placering i sofforna var riggat i syfte att få företagaren att framstå som ett offer för fackligt övervåld.

Citerat från Granskningsnämndens hemsida:

Regler för TV4
Opartiskhet
Programverksamheten ska bedrivas opartiskt. Kravet har tre beståndsdelar:
o En klart utpekad part som utsätts för kritik ska ges möjlighet att bemöta kritiken.
o Kontroversiella ämnen eller händelser får inte behandlas på ett ensidigt sätt.
o En representant för programföretaget får inte ta ställning i en kontroversiell fråga.

Och så här skrev jag till TV4:

Hej Andreas!

Jag tänkte bara informera dig om att jag har anmält er till Granskningsnämnden för radio och TV efter att ha tagit del av er ensidiga rapportering av det kontroversiella ämnet ”kollektivavtal”. Inslaget jag refererar till sändes i Nyhetsmorgon i morse och bestod i en soff-intervju med en företagare som tvingats skriva på kollektivavtal genom att, som det beskrevs, utsättas för ”fackligt övervåld”.

Min förhoppning är att denna anmälan ska bidra till att era inslag och er nyhetsrapportering ska bli mindre ensidiga i framtiden.

Med förhoppning om en fällande dom,

Martin Lind