Anne-Marie Pålsson, moderat riksdagsledamot, tycker att riksdagen har blivit maktlös. Alltför mycket makt har koncentrerats till regeringen och riksdagens roll har reducerats till att rösta igenom det som partiledningarna har bestämt.
Så långt har Pålsson gjort en riktig analys. För högerpartiernas riksdagsledamöter finns inte så mycket utrymme att spela på.
Detta gäller inte bara Pålsson. I höstas bjöd vi in en moderat riksdagsledamot till en diskussion om arbetsmarknadspolitiken. Det blev en smått genant diskussion som visade att moderata riksdagsledamöter inte har någon insyn i de politiska processerna bakom regeringens arbetsmarknadspolitik. Ledamoten kunde varken svara på frågor eller lova något – trots att hon hade särskilt ansvar för just dessa frågor.
För att fortsätta analysen:
Den moderatledda alliansen måste hålla ihop till varje pris och får inte spräckas. Politiken formuleras och dirigeras av en liten grupp inom moderaterna och tål inget kompromissande eller processande på vägen från tanke till beslut. Istället är det trial-and-error som gäller. Verkligheten har blivit den moderatledda regeringens experimentverkstad.
Alla andra demokratiska möjligheter har antingen avskaffats eller aldrig funnits. Högerpartierna fungerar som centralstyrda kampanjorganisationer. De borgerliga riksdagsledamöterna har blivit röstboskap. Ingen vågar göra något utan att få godkännande från en liten moderat centralkommitté. Processerna bakom politik och retorik hålls dolda för majoriteten av borgerlighetens förtroendevalda. Demokratin har i praktiken avskaffats.
För att råda bot på detta lägger Anne-Marie Pålsson fram två fullständigt felriktade förslag. Det ena handlar om att öka graden av maktdelning, bland annat genom att inrätta en författningsdomstol. En ytterligare försvagning av riksdagens makt, alltså.
Det andra förslaget är att göra riksdagsgrupperna till egna juridiska personer så att riksdagen blir en egen kontrollinstans i relation till regeringen.
Så för att råda bot på demokratiunderskottet vill Pålsson införa system som leder till politiska låsningar. Olika organ ska kontrollera och reglera varandra. Lagstiftning och domstolar ska läggas in som en egen maktfaktor i den parlamentariska demokratin.
Detta är ett typiskt borgerligt sätt att lösa problem. Mer kontroll och mer misstroende.
Det finns dock andra, mer ändamålsenliga sätt att göra riksdagen mer demokratisk:
– Lös upp blockpolitiken. Öppna upp för breda kompromisser i olika politiska konstellationer. Spräck alliansprestigen!
– Demokratisera partierna! Låt medlemmarna få verkligt inflytande över politiken.
– Använd och respektera utredningsväsendet! Ge utredningarna öppna frågeställningar istället för ideologiska direktiv, ge remissinstanserna tid att svara och respektera vad utredningarna kommer fram till!
– Låt riksdagsledamöterna rösta efter eget huvud! Varför ska man sitta i riksdagen om man varken kan påverka eller får någon information om den politik man förväntas stå bakom?
En liten eloge har dock Anne-Marie gjort sig förtjänt av. Det moderata partikansliet ville censurera den här informationen. Men tack vare Anne-Marie kan vi läsa om den i Dagens Nyheter. Därmed kan vi också dra egna slutsatser.