Hur man får bifall

Senaste landstingsfullmäktige tillbringade jag eftermiddagsfikat tillsammans med ett gäng moderater. Apropå en tidigare motionsdebatt var det en av dem som frågade hur man ska skriva en motion för att den ska få bifall av majoriteten. Antingen blir det avslag eller så anses motionen besvarad, men hur bra den än är så blir det aldrig bifall.

Här kommer tio förhållningsregler om hur man ökar chanserna att få bifall till en motion i landstingsfullmäktige.

1. Undvik att föreslå saker som redan är på gång.
2. Lägg realistiska förslag.
3. Bli inte för detaljerad.
4. Lägg inte förslag som uppenbart utmanar majoritetens politiska linje.
5. Håll dig till landstingets ansvarsområde.
6. Lägg förslag som är politiska. Politiken kan inte gå in och peta i allt.
7. Se till att det finns finansiering för ditt förslag.
8. Lägg förslag som löser faktiska problem.
9. Håll dig till sanningen i brödtexten.
10. Lägg förslag som är möjliga att genomföra.

Sedan kan man förstås lägga motioner av andra skäl än att få bifall och i så fall gäller ju inte dessa regler.

Perssonkoden knäckt!

Hur man får tidningen att skriva vad man vill:
1. Hitta på en story som får dig själv att framstå i positiv dager och dina politiska motståndare som initiativlösa och förändringsfientliga.
2. Visualisera hur nyheten ska se ut i media och formulera några slagkraftiga meningar som sammanfattar ditt budskap.
3. Upprepa detta budskap tre gånger från talarstolen. Låt dig inte distraheras av motargument eller fakta.
4. Sätt dig ner och vänta tills den efterföljande debatten blåst över.

Hur man bemöter anklagelser om lögner:
Skicka tillbaks anklagelsen med vändande post. Hävda att det är den andre som ljuger.

Hur man bemöter motargument:
Repliker är bra – de ger dig tillfälle att upprepa ditt budskap.

Fult spel fortsätter

I landstingsfullmäktige i tisdags klarade sig Kent Persson genom att hänvisa till landstingets hemsida. Där var det bara en vårdcentral, Askersund, som hade angett att de har kvällsöppet.

Det är faktiskt rimligt att anta, vilket Kent Persson sympatiskt framhöll, att uppgifterna på hemsidan stämmer överens med hur det är i verkligheten.

Visserligen var det faktiskt en vårdcentral som hade angett på sin hemsida att de har kvällsöppet.

Visserligen finns det betydligt fler vårdcentraler som har och har haft öppet kvällstid än vad som faktiskt anges på hemsidan.

Visserligen har vi i majoriteten haft med krav på flexibla öppettider i åtminstone två budgetar (och moderaterna inte i någon).

Visserligen är det oklart vad som menas med kvällsöppet. Menar Kent möjligheten att komma till vårdcentralen kvällstid på ett tidsbokat besök? I så fall kan man inte utgå från de öppettider som anges på hemsidan.

Visserligen är det en lögn att inga vårdcentraler har kvällsöppet idag.

Men ändå…

Jag hade tänkt begära ordet och gå på Kent om hans tendens att sprida osanningar, men lät honom komma undan.

Sedan läser man i tidningen: ”Kent Perssons förslag om kvällsöppna vårdcentraler gick inte igenom i landstingsfullmäktige igår”… ”Trots det ljumma mottagandet ger Kent Persson inte upp tanken på kvällsöppet”.

Som om Kent Persson hade hittat på detta med kvällsöppet. Som om ingenting gjordes idag. Som om vi i majoriteten var emot flexibla öppettider.

Man undrar var det pressmeddelandet kom ifrån. Man undrar också hur Karlskogakuriren och Nerikes Allehanda hanterar det här med källkritik.

I tisdags lät jag Kent Persson slinka undan. Det kommer aldrig mer att upprepas.

Glappet ökar mellan retorik och verklighet

Nu senast rapporterar DN (sic!) om vårdvalskatastrofen i Stockholm. Det är inte bara en gnällig opposition som ifrågasätter detta vansinne, utan fler och fler av dem som tvingas genomföra eländet höjer sina röster och protesterar.

Regeringens reaktion? – Tvinga igenom skiten i hela landet med hjälp av lagstiftning!

Välfärden som ekonomisk buffert

I landstingsfullmäktige idag ställde det moderata oppositionsrådet Kent Persson en interpellation om vad majoriteten gör för att hantera det allvarliga ekonomiska läge som landstinget har hamnat i. Marie-Louise Forsberg-Fransson, landstingsstyrelsens ordförande, gav en bakgrundsbeskrivning av läget och förklarade vad som har gjorts, vad som görs och vad som behöver göras. Persson dundrade från talarstolen: ”Marie-Louise svarar inte på frågan”, ”Majoriteten har inte gjort någonting”. Inga hämningar.

Moderaternas recept är att skära ner. Fler och snabbare besparingar. Varsla anställda. Ställ patienter på gatan. Låt köerna växa.

När kapitalismen vacklar och ställer till med kris så ska välfärden fungera som buffert. När det är goda tider mjölkar staten ur överskott som går till skattesänkningar för redan välbeställda. I dåliga tider tar man fram svångremmen och lägger välfärden på svältkost.

På ett halvår har det ”försvunnit” 189 miljoner i landstingets skatteunderlag för 2009. Bara den senaste veckan har prognosen skrivits ner med 50 miljoner. Landstinget har alltså idag 189 miljoner mindre till vård än vad vi trodde att vi skulle ha när vi tog budgeten i juni.

Det är som om någon har dragit ur proppen. Plötsligt finns det mycket mindre resurser till vården och det beror inte på någonting som landstinget hade kunnat göra något åt.

Samtidigt har staten samlat i ladorna. Statsbidragen och ersättningen för läkemedel ligger kvar på 2007 års nivåer. Det innebär en neddragning av statens ersättning till landstinget de senaste två åren. Trots det har landstinget i Örebro klarat av att betala av hela den låneskuld som vi hade med oss efter flera år av stora underskott under 90-talskrisen. Vi har haft råd med den nedskärningen av statsbidragen, men inte något mer.

Nu är läget annorlunda. Utan en egen ekonomisk buffert tvingas landstinget till drastiska nedskärningar om inte staten värdesäkrar statsbidragen och presenterar ett krispaket för välfärden. Bankerna har fått hjälp. När ska regeringen ingripa för att säkra välfärden?

I valrörelsen lovade Kent Persson 187 miljoner mer till landstinget i Örebro. Av dessa har vi inte sett någonting annat än nedskärningar genom frysta statsbidrag. De hade kommit väl till pass i vårt nuvarande läge med 189 miljoner i minskade skatteintäkter. Så om Kent Persson hade tänkt infria sitt vallöfte någon gång under mandatperioden är nu ett bra tillfälle. Det skulle vara bättre för landstingets anställda och patienter än att stå och gorma om större och snabbare nedskärningar.

Moderaternas linje är tydlig. När socialdemokratin beskriver marknadsekonomin som en ko som ska mjölkas svarar moderaterna med att den offentliga välfärden är en gris som ska slaktas. Jobbkrisen verkar vara ett välkommet stöd i det arbetet.

En händelselös dag

Idag kan det inte ha hänt någonting viktigt i världen. Nästan hela nyhetssändningen ägnades åt en förlovning. 

Jag befarar att det inte bara är dagens sändning som kommer att gå upp i denna händelse.

Den omvända retoriken fortsätter

Saker ska kallas vid sitt rätta namn. När Filippa Reinfeldt påstår att moderaterna vill ha en mer jämlik sjukvård undrar man vilken planet hon har befunnit sig på de senaste åren. I Stockholm har Filippa infört Sveriges mest ojämlika vårdsystem. Resurser flyttas från områden med stora vårdbehov till områden med mindre vårdbehov. Samtidigt genomdrivs omfattande utförsäljningar och privatiseringar i en rasande takt.

Den moderata sjukvårdspolitiken handlar i allt väsentligt om två saker. 

1. Vård ska fördelas i enlighet med efterfrågan, inte behov.
2. Andelen vinstdrivande bolag i vården ska öka.

Att Filippa nu försöker klä den råa högerpolitiken i ord som ”kvalitet” och ”vård på lika villkor” får en att börja fundera över ordens valör. I praktiken har intresset för kvalitet varit mycket svalt från moderat håll. Fokus har legat på driftsform och produktivitet.

Snacket om vård på lika villkor är häpnadsväckande. Det första man gjorde när man hamnade i regeringsställning var att ge grönt ljus åt gräddfiler i vården och på det viset skapa olika villkor.

På område efter område kolliderar retoriken med praktiken. Moderaternas sjukvårdspolitiska arbetsgrupp verkar ha haft som sin främsta uppgift att hitta omskrivningar för den praktiska politiken. Där har konsten att förvränga och konstruera fantasibilder upphöjts till fulländning. Baghdad Bob skulle bli grön av avund om han fick se vad moderaterna håller på med.

Tragiskt nog kommer alltför många att bli varse vad den moderata sjukvårdspolitiken leder till i praktiken, nu när den ska forceras igenom med tvångslagstiftning i hela landet.

Friska människor kommer att få en snabbare service och lättare tillgång till mediciner på bekostnad av äldre multisjuka. Det kommer också bli allt vanligare att kallelserna till specialistmottagningarna innehåller erbjudanden om snabbare vård mot en extra avgift för den som har råd. Resurserna kommer att omfördelas enligt Stockholmsmodellen: vårdcentraler och familjecentraler läggs ner på småorter och i våra stora bostadsområden medan nya privatkliniker ploppar upp på Drottninggatan i Örebro. Skillnaderna i vårdkvalitet kommer att öka drastiskt mellan olika geografiska och socioekonomiska områden. Hälsan kommer att bli mer ojämlik.

Sverige är på väg att få ett sjukvårdssystem där din sociala bakgrund bestämmer vilken vård du får.

Samtidigt talar moderaterna om att kvaliteten ska bli bättre och att vården ska ges på lika villkor.

Någon sa att det alltid finns två skäl till varför någon gör något. Ett gott skäl och sedan det verkliga skälet.

Jag tror att svensk demokrati skulle må bättre av att moderaterna var mer uppriktiga med sina verkliga skäl.

Valfrihetsparadoxen

Det är härligt att höra en amerikan uttrycka en sund skepsis mot den valfrihetshysteri som har blivit norm i västvärlden och som här i Sverige utgör den moderatledda regeringens främsta drivkraft. 

När friheten har reducerats till valfrihet och när man med frihetsreformer börjar mena valfrihetsreformer – då är friheten verkligen i fara.

En liten tröst…

Nu har solen gått ner, men samtidigt nås jag av stärkande signaler. Det visar sig nämligen att Kent Perssons fadäser väcker reaktioner bland folk som vet vad de pratar om.

När han slog in den öppna dörren om rätten till heltider lyckades han reta upp hela fackföreningsrörelsen. De företrädare jag hade kontakt med var heligt förbannade över att moderaterna plötsligt och lättvindligt försökte plocka poänger på ett så ohederligt sätt. Att Persson dessutom själv var med och avskaffade samma rätt i kommunen gav inga pluspoäng direkt.

Utspelen i våras om primärvården, där Kent Persson påstod att Örebro var sämst i landet, väckte också det en hel del muller. Den här gången från vårdcentralerna. Det var inte uppskattat att en framträdande landstingspolitiker spädde på en orättvis och missvisande rapport och därtill underkände allt det genuina arbete som görs och har gjorts för att förbättra kvalitet och tillgänglighet inom primärvården.

Även förslaget om kvällsöppet fick primärvårdsfolket att undra över moderaternas insikter om vad som faktiskt görs i landstinget.

Debattartiklarna om fysisk akivitet på recept och fetma hos barn och ungdomar har retat upp folkhälsofolket i både kommuner och landsting. Även där tycker man att Kent Persson slår in öppna dörrar och pratar i nattmössan.

Det verkar som att strategin med tendentiösa beskrivningar inte leder till framgång trots allt. Folk kan tänka själva. De genomskådar bluff och fulspel. Sådant lönar sig inte i längden.

Nu kan jag logga ut med min tilltro till demokratin intakt. Persson må vinna mediaslaget, men kampen om väljarnas förtroende handlar om mycket mer än så.

Hur man sabbar förtroendet för politiken

Ett effektivt sätt att undergräva förtroendet för politiken är att i den politiska debatten tillämpa den form av ”tendendiösa beskrivningar” som går under kategorin ”slå in öppna dörrar”.

En verklig mästare i denna konst är oppositionsrådet Kent Persson (m). Några exempel:

1. Nästa landstingsfullmäktigesammanträde behandlas en motion av Kent Persson som föreslår kvällsöppet på vårdcentralerna. ”Idag har ingen av vårdcentralerna öppet på kvällstid”, skriver Kent i motionen.

I verkligheten finns det flera vårdcentraler som har haft kvällsöppet under lång tid. I socialdemokraternas budget (men inte i moderaternas) finns formuleringar om utökade öppettider med sedan flera år tillbaka.

2. För ett par veckor sedan publicerade Kent Persson debattartiklar i flera av länets tidningar med innebörden att landstinget behöver ta fetmaepidemin på allvar och börja arbeta med fysisk aktivitet på recept.

I verkligheten har landstinget tillämpat fysisk aktivitet på recept under flera år, och är i dagsläget mycket långt fram i utvecklingen jämfört med andra landsting i landet. Särskilt har insatser mot barn och ungdomars övervikt genom fysisk aktivitet varit prioriterat i det folkhälsoarbete som landstinget bedriver tillsammans med länets kommuner och idrottsrörelsen. Landstinget har också bedrivit ett gemensamt programarbete för länets barnhälsovård i dessa frågor. Majoriteten har avsatt utökade resurser till barn- och ungdomskliniken för insatser mot övervikt och fetma. Dessutom har en särskild överviktsenhet byggts upp och ett särskilt kunskapscenter håller på att utvecklas. I moderaternas budget finns inget av detta med, utan istället lägger man en generell besparing över hela fältet.

3. Nu har Kent Persson också skrivit en motion där han föreslår att Örebro läns landsting ska erbjuda klamydiatest på nätet.

Faktum är att detta redan är på gång.

Arne Naess definierar ”tendentiösa beskrivningar” på följande sätt:

”En beskrivning (rapport eller teori) bryter mot huvudnorm V (normen om tendentiösa beskrivningar), om den utelämnar en del saker och framhäver andra eller på annat sätt ger en framställning som gör att läsaren får en skev eller direkt felaktig bild av det som framställts, och detta tjänar sändarens intresse.”

I Kent Perssons intresse ligger att framstå som upptäckaren och problemlösaren av för landstinget angelägna problem. Detta gör han genom att först insinuera att landstinget inte gör någonting alls inom ett visst område för att sedan ge sken av att han själv har kommit på en alldeles ny lösning på detta problem.

På detta vis ges läsaren, i det här fallet mediakonsumenten, en felaktig bild av verkligheten. Denna felaktiga bild gynnar Kent Perssons intressen.

För att kunna tillämpa tendentiösa beskrivningar med gott samvete måste man ställa sig bakom följande principer:

– Det är ok att ljuga om det gynnar ens egna intressen.
– Politik handlar om att göra intryck, inte om att göra skillnad.
– Det är vad folk tror som räknas, inte hur det är.
– Väljare är en skock får som man kan lura vart man vill.
– Om någon skulle avslöja lögnerna smittar det av sig på alla partier och bidrar enbart till att spä på politikerföraktet. Det är bra, för politik är inget att ha.

Jag måste säga att Kent Persson har valt en effektiv strategi. Själv har jag hållit på länge med politik och känner mig ganska härdad. Men den här typen av fulspel kan få vem som helst att tappa tilltron till politiken.

Jag har länge trott att politik är det möjligas konst. Att det handlar om att förändra verkligheten, stå upp för rättvisan, frigöra människan från hindrande strukturer och skapa förutsättningar för alla att förverkliga sig själva. Men här sitter man och skriver ett långt inlägg om hur ett visst oppositionsråd missbrukar demokratin för egen vinnings skull och bidrar till att spä på politikerföraktet.

Idag är det fanimej tur att solen skiner.