Respons!

Idag träffade jag en hederlig moderat. Han hade läst min artikel om borgarnas förslag med ”fritt val av hjälpmedel”, som ju egentligen handlar om att gynna privata hjälpmedelsproducenter snarare än att införa mer valfrihet. Hälsningsfrasen blev så som bara han kan uttrycka det:

”Hej på dig, din jävla skribent! Du anar inte hur rätt du har…”

Även den som är genuin moderat och ivrig valfrihetsförespråkare genomskådar andemeningen och syftet med vissa reformer.

Finns det något parti för hederliga moderater?

Satans mördare!

Burma 2007.

Diktatur.

Fredliga demonstrationer möter gevärspipor. Det fria ordet tystas. Grupper skingras. Människor underkastas. Våldet segrar.

Satans mördare!

Satans jävla mördare!

Nu vore ett bra tillfälle för ”send the marines”. Eller finns det för lite olja i Burma?

Kompensatoriska strategier

Om man är slarvig och okunnig så kan det kompenseras med fräckhet, självsäkerhet och tom retorik.

Det funkar inte i längden, men det gör i och för sig inte slarvighet och okunnighet heller.

Persson och Österberg

Framförallt är det väl Persson som irriterar den här gången. Vad som retar mig mest är aningslösheten inför hur detta uppfattas av en bredare allmänhet. Girighet är inte populärt. Och att det inte handlar om lön, utan om inkomster till den egna konsultfirman – det är ett argument som bara förstärker bilden av en person som tappat kontakten med markytan. När man inte längre ser hur ens beteende kan uppfattas av ”vanligt folk” – då är det dags att lägga av.

Sedan undrar jag hur det kommer sig att den här sortens nyheter poppar upp just när proteststormen mot regeringens senaste budget når sin kulmen. Det luktar avledande manöver lång väg.

Farväl till folkhemmet

Med finansminister Borgs systematiska och målmedvetna tillbakatåg till klassamhället kan det vara på sin plats att påminna sig om vilken vision det är som nu avvecklas.

Sin egen rätt och sin egen andel är den enskilde sällan sen att hävda, men i omtanken om andra är han icke lika snar. Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade. Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur.

Reinfeldt i miljötagen

Jag unnar faktiskt Fredrik Reinfeldt att stå i FN och skryta över de goda resultaten av en medveten socialdemokratisk miljöpolitik. Bara han inte slarvar med källhänvisningarna.

Det som göms i snö…

När Perssons skugga nu har lämnat partiet blir det allt tydligare hur Nuder mer och mer framstår som en belastning. Framförallt gäller det partiets trovärdighet i debatten mot Borg. Hur kritisk är Nuder egentligen mot den borgerliga politiken? Flera av de ojämlikhetsskapande förslagen har han ju själv varit inne på under tiden som finansminister. Indignationen över de orättvisa förslagen känns mer inövade än äkta.

Nej, om partiet ska kunna komma igen med ny kraft efter Persson-eran måste Nuder sopas bort med det övriga dammet.

”Vi gör det för att få folk i arbete”

Hur mycket mer av ojämlikhetsskapande beslut kan regeringen ta med motiveringen att det bidrar till att få folk i arbete? Varje förslag verkar ju ha det syftet. Borttagandet av förmögenhetsskatten, försämringarna av sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen, karensdagar i a-kassan, och försämrade villkor för deltidsarbetslösa. Till och med helt meningslösa privatiseringsreformer påstås vara till för att få fler människor i arbete.

Sverige håller på att bli ett riktigt klassamhälle. Vi vet att ökade inkomstskillnader leder till större skillnader i hälsa. Med en politik som ensidigt gynnar de rikaste i samhället och som konsekvent försämrar för dem som har det sämst ställt kommer regeringen snart att ha rekord i kontraproduktivitet inom alla områden som andas socialt framåtsyftande.

Vad som gör politiken mest skrämmande är att man hela tiden slår på dem som har det sämst ställt och därmed garderar sig mot häftiga protester. Riktade man udden mot dem som har det bäst ställt vore risken betydligt större för både protester och ekonomiska sanktioner.

Klasspolitiken kan inte bli mer tydlig än så här.

Tjooohoooooo!!!

Äntligen får man betala fastighetsskatt till kommunen istället för till staten!

Skämt åsido.

Ärligt talat, vem bryr sig om det heter statlig fastighetsskatt eller kommunal avgift? Den enda förändringen är att rika får betala mindre. För de flesta innebär förändringen att avgiften byter namn.

För kristdemokraternas del är det särskilt en fråga som nu gör sig gällande.

– Hur många vallöften till kommer partiet att kunna bryta mot innan domen faller?

Och för samtliga allianspartier uppstår en liknande fråga:

– Med vilken trovärdighet kan partierna gå till val på en egen politik när de samtidigt förbinder sig att ingå i en allians där moderaterna dikterar villkoren?

Poängen med alliansen är väl att alla ingående partier står för samma politik. Alltså finns det inget utrymme för profilfrågor. Det var ju precis det som (s), (v) och (mp) fick kritik för i valrörelsen. Att de inte redan på förhand hade enats om en och samma politik.

Inget av allianspartierna kan med någon som helst trovärdighet gå ut i en ny valrörelse och lova något som inte hela alliansen (det vill säga moderaterna) ställer sig bakom.

Det är nästan att man tycker synd om alla som röstade på kristdemokraterna.

Om ”fritt val av hjälpmedel”

I landstingsfullmäktige idag hade folkpartiets oppositionsråd Jan-Erik Brohede en interpellation apropå regeringens förslag om försöksverksamhet med valfrihet för hjälpmedel. I sitt inlägg försökte Jan-Erik flera gånger få upp mig på banan med argument av typen

”Varför inte testa den här verksamheten och utvärdera den vetenskapligt, nu när regeringen ändå står för kostnaderna? I så fall vet vi ju när försöken är över om det fungerar eller inte. Du, Martin, tycker ju att det är viktigt med vetenskapliga undersökningar. Varför inte prova?”

Jag valde att inte beröra just den här frågan i debatten, men så här i efterhand vill jag ändå ge Jan-Erik ett svar. Frågan var ju riktad direkt till mig. Här är mitt svar:

En vetenskaplig undersökning kännetecknas av att den utgår ifrån en problemställning. I borgarnas förslag om fritt val av hjälpmedel har jag haft svårt att se problemet. Det enda problem som förslaget löser är att hjälpmedelsområdet har för lite inslag av vinstdrivande verksamheter och att det finns för få privata aktörer på hjälpmedelsmarknaden. Men det är ett genuint borgerligt problem som handlar om att verkligheten inte stämmer överens med den ideologiska kartan. Och borgerliga problem befattar jag mig inte med. Som demokratisk socialist vill jag lösa mänsklighetens problem, inte krämarnas.

Vad som i övrigt kännetecknar en vetenskaplig undersökning, och som gör den vetenskaplig, är att den inte sysslar med ideologiska problemställningar.