Ska socialdemokratin verka för lika chanser eller lika möjligheter? En lek med ord kan tyckas. Men valet har långtgående ideologiska implikationer. Lika chanser bygger på föreställningarna att alla människor är likadana och att den orättvisa samhällsordningen inte går att förändra. Lika möjligheter bygger på föreställningarna att varje människa är unik och att samhällsordningen kan och bör förändras.
Chans är ett statistiskt begrepp. Det handlar om sannolikhet. Att säga att alla ska ha samma chans är som att säga att alla ska ha samma sannolikhet. Om man singlar slant har bägge sidor samma chans att landa med sin sida upp. Men när myntet väl har landat är det bara ena sidan som är vänd uppåt. Den andra är vänd nedåt.
Slår man en tärning gäller samma sak. Alla sidor har samma chans. Dock har varje sida mindre chans än vad som gäller för myntet. Ju fler sidor som konkurrerar om att komma överst, desto mindre är chansen för varje sida. Bara en av sidorna kan till slut hamna överst.
Överfört till den sociala verkligheten handlar chans om att få finnas med i livets lotteri. En del vinner, andra förlorar. Men alla fick samma chans.
Man kan också jämföra med leken där deltagarna går runt ett antal uppställda stolar i takt till musik. Det är alltid en deltagare mer än vad det finns stolar. När musiken upphör gäller det att snabbt sätta sig på en stol. Den som är sist får ingen plats. Men alla fick samma chans.
Så kan den sociala ojämlikheten försvaras och reproduceras med chansen som argument. Alla får gå i skolan. En del misslyckas och det är beklagligt. Men de fick i alla fall samma chans.
Eller lyssna på Jan Björklund när han resonerar om vuxenutbildningen. Man får en chans att lyckas med gymnasiet. Det gäller att ta den. Och för den som misslyckas: ”du fick din chans”.
Man kan också fråga sig vari rimligheten ligger i att alla ska ha samma chanser. Människor är olika. Vi har olika förutsättningar. Sociala och personliga. Att ge alla samma chans innebär att olika människor med olika förutsättningar får olika möjligheter. I den meningen är samma chans lika med diskriminering. För att åstadkomma lika möjligheter måste olika individer erbjudas olika chanser. En del behöver få större chans, om vi nu ska hålla oss kvar vid det begreppet.
Socialdemokratin ställer sig främmande till denna lek med chanser. Vi vill skapa möjligheter, inte chanser. Livet ska inte vara ett lotteri. Att få en chans duger inte.
För flertalet blir chanserna bara hypotetiska. De betyder ingenting. Möjligheter är däremot verkliga. Men att bereda möjlighet kräver mer än att skapa chanser. Möjligheter förpliktigar. De kräver ingrepp i verkligheten.
Lika möjligheter förutsätter lika förutsättningar. Alla människor har rätt till sådan utbildning och träning att de kan möta verkligheten med kunskap och tillförsikt. Alla människor har rätt att utvecklas till självständiga och kritiskt tänkande individer. För att ge alla lika förutsättningar krävs olikartade insatser. Människor med sämre utvecklade förmågor behöver få särskilt stöd. Människor som lever under sämre sociala förutsättningar behöver ges bättre sociala förutsättningar. Somliga omgärdas av fler hinder än andra. Att skapa lika möjligheter handlar om att riva dessa hinder.
Lika möjligheter förutsätter också jämlikhet. Först när samhället blir jämlikt kan vi tala om att alla får en faktisk möjlighet att förverkliga sig själva. Det handlar om att veckla ut tärningen så att alla sidor kan vändas uppåt.
I det ojämlika samhället gynnas vissa människor på andra människors bekostnad. Alla är med i spelet, men när rouletten har slutat snurra återkommer hela tiden samma mönster: vissa vinner, andra förlorar. I det jämlika samhället där alla har samma möjligheter, där blir alla vinnare.
Så om socialdemokratin ser varje människa som unik och om vårt mål är ett jämlikt samhälle – då ska vi kämpa för lika möjligheter, inte lika chanser.
Martins Blogg 