Vad är viktigt i livet?

På frågan ”i vilken utsträckning är följande viktigt för ditt personliga välbefinnande?” svarar svenskarna enligt SOM-institutet på följande sätt, i följande rangordning:

1. Familjen
2. En god hälsa
3. En trygg boendemiljö
4. Ett bra boende
5. Goda vänner
6. God privatekonomi
7. Inre harmoni
8. Ett kärleksförhållande
9. Ett meningsfullt arbete
10. En rik fritid

Går det att skapa ett bättre välbefinnande med politik? Jag tror det.

1. En utbyggd föräldraförsäkring ger människor förutsättningar att lägga tid på sina familjer. Ekonomisk trygghet vid sjukdom eller arbetslöshet minskar risken för slitningar. En aktiv jämställdhetspolitik bidrar till att män och kvinnor kan delta i familjelivet på jämbördiga villkor. En familjesituation där den ena parten blir ekonomiskt beroende av den andre eller där ekonomisk ersättning beviljas enbart under förutsättning att familjen bryts isär ska betraktas som politiskt åtgärdbara hot mot familjen och hanteras därefter.
2. Ett jämlikt samhälle är ett hälsosamt samhälle. Med mindre inkomstklyftor mår alla bättre. I kombination med en hälsofrämjande hälso- och sjukvårdspolitik som ger vård efter behov på lika villkor skapas förutsättningar för en god hälsa åt alla.
3. Ett tryggt samhälle ger trygga människor och trygga boendemiljöer. Genom att aktivt bekämpa arbetslöshet och utslagning motverkas den desperation och frustration som skapar otrygghet för både fattiga och rika. Ett tryggt samhälle befolkas av mätta människor, inte av hungriga vargar.
4. Renovera våra stora bostadsområden. Den lägsta boendestandarden ska vara hög i ett välfärdssamhälle. De flesta vill bo bra. Därför ska samhället ta ett ansvar för att höja lägstanivån.
5. Människan är ett flockdjur. Vi trivs bäst tillsammans med andra. Det sociala kittet gör oss trygga och får oss att må bra. Därför behövs en politik som skapar förutsättningar för sammanhållning och ömsesidighet. Människors inbördes förhållande ska präglas av respekt och demokrati, inte konkurrens och hierarki. Ett sådant samhälle är möjligt att skapa.
6. Frånvaron av ekonomiska bekymmer är en viktig hälsofaktor. Människor med god ekonomi mår bättre. Dålig ekonomi skapar stress och gör att vi mår sämre. Därför ska politiken inriktas på att förbättra ekonomin för dem som har det sämst. Det ger störst hälsoeffekter. Människor som redan har en god ekonomi mår inte bättre av ytterligare skattesänkningar.
7. Om livet är i balans är det lättare att hitta den inre harmonin. Människor ska känna trygghet och tillit till sin omgivning, till välfärden, till arbetet, till sina nära och kära. När allt fungerar hittar vi vårt inre lugn. Då blir vi harmoniska. Då blir samhället harmoniskt.
8. Ett samhälle utan fördomar bejakar alla former av kärlek mellan alla typer av människor. Att hindra vissa grupper från att ge uttryck för sin kärlek till varandra är att förvägra människor rätten till välbefinnande. Det är ett politiskt ansvar att jobba aktivt för öppenhet och tolerans för att på det sättet skapa förutsättningar för alla att bli lyckliga i ett kärleksförhållande.
9. Arbetsmarknadspolitik handlar inte bara om att skapa jobb. Den handlar också om vilka jobb som skapas. Trygga och meningsfulla arbeten skapar hälsa. Otrygga och enformiga arbeten skapar ohälsa. Det behövs kunskap och forskning om arbetets inverkan på vår hälsa. Det behövs ett myndighetsutövande som utövar tillsyn och motverkar farliga arbetsplatser. Det behövs ett systematiskt arbetsmiljöarbete och det behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik som satsar på utbildning och nya gröna jobb. Så skapar vi meningsfulla arbeten.
10. En rik fritid förutsätter fri tid. De senaste åren har uppdelningen mellan fritid och arbetstid luckrats upp, på gott och ont. Fler tar med sig arbetet hem, jobbar över och står till arbetsgivarens förfogande i en utsträckning som mer och mer inkräktar på möjligheten till en rik fritid. Rätten till sammanhängande ledig tid behöver värnas och diskuteras mer än vad som är fallet idag. Trenden är att arbeta mer. Den borde vara att fler ska arbeta. Genom att dela på jobben skapar vi både arbete och fritid till fler.

Vinst gör oss dumma

”Inget berg är så högt att inte en läkare fullastad med guld kan ta sig över det”. Citatet handlar om den kraft som ligger i ekonomiska belöningssystem. Det sammanfattar föreställningen som säger att bara belöningen är tillräckligt stor så kan den få människor att åstadkomma underverk. Citatet fångar också utgångspunkten för den samhällsomvandling som pågår idag och som, beroende på hur det går i valet, snart kommer att resultera i en situation där hälften av all välfärd som produceras i det här landet drivs utifrån ett vinstintresse.

Problemet med föreställningen är att den stämmer dåligt överens med vad forskningen vet om incitament. Det föreligger ett glapp mellan vad forskningen vet och vad politiken gör. Amerikanen Dan Pink har på ett mycket pedagogiskt sätt presenterat den samlade kunskapen om detta på den eminenta hemsidan ted.com.

Pink hänvisar till psykologen Karl Duncker, som redan 1945 introducerade det så kallade ”ljusproblemet”. Det handlar om att man sätter en försöksperson vid ett bord där det ligger ett ljus, tändstickor och en kartong med häftstift. Uppgiften går ut på att försökspersonen ska fästa ljuset vid väggen och tända det så att det inte rinner ner något stearin på bordet. Lösningen är att man häller ut häftstiften, fäster kartongen vid väggen och ställer ljuset i kartongen.

Experimentet mäter förmågan att överskrida funktionell fixering. Det gäller att se och förstå att kartongen med häftstiften också kan användas som ett underlägg för ljuset.

Pink berättar om en annan psykolog, Sam Glucksberg, som använde ljusproblemet i ett experiment där två grupper fick tävla om vem som klarade att lösa experimentet snabbast. Den ena gruppen fick informationen att syftet med experimentet var att mäta hur lång tid det tar, i genomsnitt, att lösa den här typen av problem. Den andra gruppen erbjöds belöningar. Hamnade man bland de 25% snabbaste fick man fem dollar. Den grupp som fick den snabbaste tiden skulle få 20 dollar.

Resultatet av experimentet visade att den grupp som fick ekonomiska belöningar tog i genomsnitt tre och en halv minut längre tid på sig att lösa problemet. När efterföljande forskare har upprepat experimentet har de kommit fram till samma resultat, om och om igen under 40 års tid. Det är ett av de mest robusta resultaten inom social forskning och samtidigt ett av de mest ignorerade, enligt Dan Pink. Att lägga in ekonomiska incitament för att lösa en uppgift som går ut på att överskrida funktionell fixering är alltså kontraproduktivt. Ekonomiska belöningar förslöar tänkandet och blockerar kreativiteten.

För enklare uppgifter, däremot, kan ekonomiska incitament bidra till att höja arbetstakten. Om experimentet riggas så att häftstiften ligger utanför asken vinner gruppen som får belöningar. Men då är problemet väldigt enkelt att lösa. För snävt avgränsade uppgifter utan krav på kreativt tänkande kan ekonomiska incitament fungera bra. Men för problem där lösningen inte är uppenbar är de kontraproduktiva. Ekonomiska belöningar kan vara bra för att lösa 1900-talsuppgifter. Men för att hantera svåra problem i 2000-talets komplexa verklighet behövs andra incitament.

I det moderna tjänstesamhället, i vården, i skolan och inom omsorgen ställs en allt större andel välutbildad personal inför allt svårare uppgifter. Det rutiniserade arbetet har automatiserats med avancerade tekniska lösningar och kommit att ersättas med uppgifter som ställer helt andra krav på problemlösningsförmåga och kreativt tänkande. De problem som anställda ställs inför i dagens och framtidens arbetsliv har inte en uppenbar lösning – de har ofta flera olika icke-uppenbara lösningar.

Att i det här läget fatta avgörande politiska beslut som i stor skala inför ekonomiska incitament och 1900-talstänkande i några av landets mest problemorienterade sektorer känns inte särskilt ansvarstagande.

275 sätt att sänka din skatt

Jag fick ett mail från Gate WorldWide AB med ett erbjudande som kan ge mig sänkt skatt. Det handlar om ett avdragslexikon med tips om avdrag inför deklarationen.

Mitt svar:

Hejsan!

Jag har fått för mig att välfärden behöver mer resurser, inte mindre. Därför tackar jag för tipset, men väljer ändå att ta min del av ansvaret för välfärdens finansiering.

Vänliga hälsningar,

Martin Lind

Krisen är borgarnas fel

Arbetslösheten är inte vårt fel, säger regeringen. Att den borgerliga jobbpolitiken inte har gett avsedda resultat beror inte på att den inte fungerar. Något annat kom i vägen. En internationell finanskris. Utan krisen hade det fungerat, lyder ursäkten.

Detta tål i och för sig att diskuteras. Givet denna kris går det ändå att jämföra utvecklingen i Sverige med utvecklingen i andra länder. Mycket tyder på att den borgerliga politiken har inneburit att Sverige har klarat sig sämre än andra länder. Utvecklingen av ungdomsarbetslösheten är katastrofal i Sverige. Så har det inte sett ut på andra håll.

Hursomhelst, låt oss köpa att den internationella finanskrisen är en stor och viktig orsak till att den borgerliga jobbpolitiken inte har lyckats. Men vad beror krisen på? Och hur ställer sig borgarna till krisens orsaker? Det finns förvisso en del historiskt kortsiktiga förslag till förklaringar, som om händelser ett eller två år tillbaks i tiden skulle ha legat bakom en av kapitalismens största finansiella kriser.

Går man längre tillbaks i tiden och gör en historisk analys kommer man nog närmare problemets kärna. Under 70-talskrisen gick ledarna för den kapitaliserade världen ihop och kom överens om att möta ifrågasättandet av deras makt med att utöka den lånebaserade finansieringen av systemet. Man började skapa pengar som inte fanns. I och med det lades grunden för de kriser som sedan följde på 90-talet och nu på 2000-talet. Kapitalismens sätt att fungera är en viktig grund för händelseutvecklingen, men detta måste också sättas i relation till en historiskt unik kombination av specifika händelser, beslut, ekonomiska system och strukturer som har sett olika ut och förändrats över tid.

Mänsklig handling gör skillnad. Det finansiella system som vi lever under är skapat genom medveten mänsklig handling. Vi har bäddat för krisen. Vi människor. Det hade gått att räkna ut dagens konsekvenser av de beslut som togs redan på 70-talet. Ändå togs besluten. De togs därför att de grupper som hade ett kortsiktigt ekonomiskt intresse av att bibehålla en obsolet ekonomisk struktur också hade inflytande och makt över själva beslutsfattandet.

Om det hade varit en tydligare åtskillnad mellan ekonomisk makt och politisk makt hade det kanske varit möjligt att ta andra beslut som hade lett till andra konsekvenser.

Ok, men på vilket sätt kan regeringen Reinfeldt hållas ansvarig för den ekonomiska krisen – särskilt om den nu beror på beslut som togs innan denne Reinfeldt ens var byxmyndig?

Svaren finns i moderaternas förhållningssätt till kapitalismen. Moderater är för kapitalism. De vill ha mer av den varan. Allt ska lyda under kapitalismens rörelselagar. Inte bara den reguljära varuproduktionen, utan också produktionen av tjänster och välfärd. De omfattande privatiseringarna av vård och omsorg är ett exempel på hur dogmen tillämpas i regeringens direkta beslutsfattande.

Moderaterna vill alltså ha ett system som drabbas av kriser med jämna mellanrum. De vill att världsekonomin ska styras av kapitalets rörelselagar. De gillar kapitalismen så mycket att de gladeligen överlåter omsorgen av de egna föräldrarna och de akuta sjukvårdsinsatserna till nära och kära i kapitalismens händer.

Alltså, i och med att moderaterna är för kapitalism så är de också för kapitalistiska finanskriser. De medverkar till att göra hela samhället mer sårbart för sådana kriser. Om något skulle hota kapitalismen skulle moderaterna tillskynda som systemets främsta försvarare. Moderater älskar kapitalism.

Därför blir det lite konstigt när moderaterna lägger skulden för sina misslyckanden på den internationella finanskrisen. De vill ju ha en sådan världsordning.