… blir ett urval citat från den eminenta Devils dictionary.
”DIAGNOSIS, n. A physician’s forecast of the disease by the patient’s
pulse and purse.
DISTANCE, n. The only thing that the rich are willing for the poor to call theirs, and keep.
EGOTIST, n. A person of low taste, more interested in himself than in me.
FELON, n. A person of greater enterprise than discretion, who in embracing an opportunity has formed an unfortunate attachment.”
Här kommer del två i avdelningen alternativa svar på Svenska Dagbladets psykologspalt. Den här gången kommer frågan från en nybliven student som känner sig vilsen inför valet av livsbana. Svaret inleds med några tänkbara stick från de borgerliga partierna. Men först själva frågan:
”Fråga: Jag har just gått ut gymnasiet och har en sådan vånda inför framtiden. Jag mår egentligen bra men tycker att livet ter sig som en stor svårighet på så många sätt.
Min uppväxt har varit bra på det stora hela. Jag har en fin familj där vi bryr oss mycket om varandra. Mina föräldrar skildes när jag var fem men jag har alltid haft en bra kontakt med min pappa även om jag mestadels bott hos min mamma. Jag har bra betyg, trevliga kompisar och vad jag själv tycker meningsfulla intressen.
Nu återstår att välja livsbana. Men hur ska jag kunna välja över huvud taget? Allt är på något sätt möjligt och hur gör man för att inte välja fel? Jag har ingen aning om vad jag vill syssla med eller göra och känner mig allmänt vilsen. På sistone har jag haft svårt att sova och jag känner av ångest när jag tänker på Livet. Vart tar man vägen?
Tilde”
Moderaterna:
Nu har du fått valfrihet. Vad är problemet?
Folkpartiet:
Det där skulle du nog ha tänkt på lite tidigare.
Centerpartiet:
Har du funderat på att starta städfirma?
Kristdemokraterna:
Tänk så här: hur skulle Jesus ha gjort?
Mitt svar:
Hej Tilde!
Vad du har märkt av är den ökande individualiseringen i samhället. Vi förväntas ta mer och mer beslut på egen hand och därmed faller också ansvaret på oss som individer att ta de fulla konsekvenserna av våra beslut. Vi behandlas och betraktas som isolerade enheter vilket paradoxalt nog skapar oro, ångest, otrygghet och vanmakt, snarare än den oändliga tillfredsställelse som oreserverade valfrihetsförespråkare förväntar sig ska inträda.
Vad individualiseringen har missat är att friheten som vi skapar tillsammans med andra är större än friheten vi kan skapa för oss själva som individer. Erich Fromm har skrivit en del om detta i boken ”Flykten från friheten”.
Amerikanen Stephen Covey skriver om en mognadsprocess (maturity continuum) som vi kan utvecklas i om vi vill och om vi använder rätt metoder. Covey sätter det gemensamma skapandet (interdependence) på en högre mognadsnivå än den individuella frigörelsen (independence).
Genom att vara proaktiva, börja med resultatet i åtanke och sätta det viktigaste först kan vi som individer utvecklas från att vara beroende av andra till att bli oberoende. Nästa utvecklingssteg handlar om att se möjligheterna tillsammans med andra – att tänka vinna-vinna, att först försöka förstå och sedan försöka bli förstådd och till sist att hitta synergieffekter. I dessa strategier, som handlar om vad vi gör tillsammans med andra, kan vi nå gemensamma framgångar på ett sätt som inte är möjligt på egen hand.
Vad som behöver åstadkommas är en politisk process som sätter mänskliga behov och mänskliga mål främst, istället för de ekonomiska och statusmässiga ideal som tenderar att dominera våra föreställningar idag.
Utifrån det här resonemanget kan det kännas långsökt att komma in på konkreta råd om vad du kan göra just nu. Min poäng är att den vilsenhet du känner är resultatet av samhälleliga processer och att du inte alls är ensam om att känna på det här sättet. Det är alltså inte ditt fel att du känner som du gör. Problemet är inte individuellt – det är socialt. Människan har inte alltid varit vilsen på det här sättet och behöver inte alltid vara det heller.
Ett sätt att börja ta itu med sina svåra val kan vara att sätta sig in i de förhållanden som ligger bakom villrådigheten och vilsenheten, till exempel genom att läsa sociologi på universitetet. Om du inte känner dig redo för högre studier kan du försöka komma ut på arbetsmarknaden och skaffa dig erfarenheter av olika sorters jobb. Genom den praktiska erfarenheten brukar det ganska snart bli tydligt vad man kan tänka sig respektive inte tänka sig att fortsätta arbeta med. I ett samhälle som skapar möjligheter att prova olika saker utan att valet med en gång blir oåterkalleligt kan ångesten dämpas.
Möjligheten att prova ska inte tas för självklar. Den kan främjas eller hindras med politiska beslut. Idag motverkas möjligheten. Gymnasieelever ska bara få en chans, menar den konservativa regeringen. Val som görs när man är tolv år gammal påverkar vilka möjligheter som finns när man tar studenten. Möjligheten för unga att få jobb överhuvudtaget kan också den prioriteras upp eller ned av politiska beslut. Idag betraktas ungdomsarbetslösheten till exempel som en synvilla och ska därför inte föranleda några särskilda åtgärder.
Det behöver inte vara så. Politiken kan också användas för att skapa möjligheter. Ett bra val man kan göra i din situation är att jobba för ett regeringsskifte för att på den vägen minska ångesten för unga som ska välja väg. Det ska vara möjligt att välja fel, ändra sig och sedan välja rätt. Den möjligheten ska kunna utnyttjas igen och igen och igen. Så skulle det kunna vara. Du kan medverka till att det blir så. Där har du en möjlig väg ut ur ditt dilemma.
I det borgerligt styrda Stockholm är antalet vårdplatser per invånare lägre än i övriga landet, vilket har lett till att sjuka avvisas från Karolinska.
Nu börjar den fulla innebörden av moderaternas favorituttryck ”välfärdens kärna” att klarna. Med ”kärna” menar man ”kärnhus”. Av välfärden återstår snart bara en äppelskrutt. Det omgivande fruktköttet har ätits upp av skattesänkningar och riskkapitalbolag.
Svenska Dagbladet har en spalt där en psykolog ger råd till vilsna läsare. Svaren är klart psykologiserade – vad annars? – och fokuserar uteslutande på individen. Det behövs alternativa svar som går till botten med de verkliga problemen.
”Fråga: Jag har ”allt”: ett bra jobb med god inkomst och social status, en vacker hustru och två fina barn. Jag har ett trevligt umgänge och flera fritidsintressen samt en god relation till mina föräldrar och syskon. Ändå är det något som skaver! Är detta allt som är? Fin bil och bra boende, helt ok sex tillräckligt ofta, trevliga tillställningar och spännande semestrar.
I min ungdom hade jag en del nedstämdheter och som barn var jag blyg men duktig. Jag är en mycket lyckad person – det tycker alla. Men är detta allt som livet har att erbjuda? Är det så här det ska vara? Någonting känns fel, tomt. Eller är det bara jag som är omåttlig och kräsen?
Tom”
Hej Tom!
Erich Fromm skrev en bok som heter ”Att ha eller att vara”. Den tror jag kan vara till hjälp för dig i ditt sökande efter mening i tillvaron.
Du räknar upp olika ”saker” som du ”har” – ett bra jobb, en bra inkomst, en fin bil, bra boende, ok sex, en vacker hustru, två fina barn, trevligt umgänge, flera fritidsintressen, spännande semestrar och goda relationer till föräldrar och syskon. Allt detta beskriver du som något du ”har”. Som om din fru eller dina barn var en form av egendom.
Vi lever i ett samhälle som fokuserar väldigt starkt på ägande och status. Via reklam och underhållning matas vi ständigt med budskapet att prylar gör oss lyckliga och att livet handlar om att komma så högt upp som möjligt i den sociala hierarkin. Det påverkar vårt förhållningssätt till verkligheten och till varandra. Lycka mäts mer och mer i vad man har, inte i vem man är.
Ett sätt att skapa mer mening i tillvaron kan vara att engagera sig ideellt tillsammans med andra människor, för en idé eller ett ändamål som är större än en själv och som leder till ett bättre liv inte bara för en själv utan också för andra. Det är genom att känna att vi ingår i ett större sammanhang och att vi gör något viktigt för en större helhet som vi når den inre harmonin som du är ute efter.
Människan är en social varelse. Dagens samhälle håller på att lösa upp kittet mellan oss människor och ersätta det med opersonliga relationer och egendomar. Det är sannolikt frånvaron av en innerlig och uppriktig socialitet som har eroderat känslan av mening i ditt liv. Dina sociala behov tillgodoses inte av att ”ha” mer.
Så istället för att betrakta dina nära och kära som egendomar skulle du kunna börja betrakta dig själv som en beståndsdel i ett socialt nätverk där varje nod, inklusive dig själv, får sin näring från alla de andra noderna. Se din roll i detta nätverk och fundera över inte bara hur du ska få näring från de andra, utan också på hur du kan ge näring och på hur näringsutbytet ger liv till hela nätverket.
Fundera på vad som är viktigt i livet. Punkta upp allt du kommer på. Rangordna punkterna. Vad är viktigast? Det är där du ska fokusera din energi. Den energi som du ger ifrån dig. Då kommer du att få energi tillbaka från din omgivning. Det är detta energiutbyte som skapar mening i tillvaron.
Om du vill göra något verkligt meningsfullt kan du engagera dig tillsammans med andra för att få hela samhället att fokusera mindre på ägande och mer på sociala relationer mellan människor. På det viset kan du bidra till att alla mår bättre och får mer mening i livet. Engagera dig i valrörelsen för att få till stånd ett regeringsskifte. Där finns det mycket mening att hämta.
Pressen, stressen och den psykiska ohälsan ökar, framförallt hos unga och framförallt hos flickor. Skolan bär ett stort ansvar för detta. Det behövs fler andra chanser, mer stöd och mindre press.
I det läget rycker Folkpartiet undan möjligheterna till en andra chans, ändrar antagningsregler och höjer på det viset kravnivån i gymnasieskolan. Det är en perfekt reform om man vill att unga människor ska må ännu sämre än de redan gör.
När skillnaderna ökar i den svenska skolan vill Folkpartiet införa elitklasser. Det är en oroväckande utveckling att skolan inte längre klarar av att ge en likvärdig utbildning oavsett bakgrund. På den punkten behövs rejäla insatser, men där går Folkpartiet bet.
Erik Ullenhag, Folkpartiets partisekreterare, ger ett mycket tydligt besked om alliansens systemförändring:
”Vinner vi valet kommer vi att på allvar bryta Socialdemokraternas dominans och Sverige kommer att bli mer likt andra länder”
Man ser alltså ytterligare en mandatperiod som en möjlighet att slutgiltigt avskaffa den svenska modellen.
Vad vi har sett den här mandatperioden är bara en försmak. Borgarna är långt ifrån klara. Målet är en total systemförändring. Sverige ska inte längre ha en särställning när det gäller jämlikhet, jämställdhet och solidaritet. Istället ska skillnaderna öka. Ännu lägre skatter för höginkomsttagare. Utförsäljningarna av gemensam egendom intensifieras. Vinstmotivet styr en ännu större andel av vården, skolan och omsorgen. Mer av våra gemensamma resurser tas ut i privata vinster. Fler vårdenheter och skolor ägs av riskkapitalbolag. Sjukförsäkringen försämras ytterligare. Ännu fler hänvisas till försörjningsstöd. Tryggheten på arbetsmarknaden urholkas ännu mer. Lägstalönerna pressas ner ytterligare.
Tack, Erik för det beskedet. Lyssnar man på moderaterna kan man få för sig att det är traditionell socialdemokratisk politik man ska ägna sig åt.
Idag talar Per Schlingmann klarspråk:
”Moderaterna är det parti som företräder allmänintresset och vi ska fortsätta utvecklas till att bli det samhällsbärande partiet i Sverige. Därför är ”hela Sverige” ett centralt perspektiv i vår fortsatta utveckling. Det handlar om att vi som politisk kraft företräder och ser alla människor – inte bara våra egna sympatisörer och väljare. Med detta lämnar vi också slutligen föreställningen att ett politiskt partis enda uppgift är att företräda sina väljare.”
Hur var det Marx skrev nu igen… Jo,
”Den härskande klassens tankar är under varje epok de härskande tankarna, dvs den klass, som är den härskande materiella makten i samhället, är samtidigt dess härskande andliga makt”
(ur Den Tyska Ideologin från 1845-46)
samt
”Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande.”
(ur förordet till ”Till kritiken av den politiska ekonomin”)
Hur kan ett regeringsbärande parti säga sig stå för ett mänskligare Sverige när människor tar livet av sig på grund av hårdare regler i sjukförsäkringen?
Nu har tydligen också lärarna blivit förvånade över att de vinstdrivande skolbolagen plockar ut vinst istället för att höja lönen för lärarna.
Det kanske inte är så att borgerliga sympatisörer är genuint borgerliga. De kanske bara är väldigt naiva.
 | Martin om Extremister mot extremister |
| Patrik Johansson om Extremister mot extremister | |
 | Robert i Hässelby St… om Motion angående medborgarlön |
 | Bosse Berglund om Motion angående medborgarlön |
 | Jan G LindheJ om Motion angående medborgarlön |
Martins Blogg 