Archive for december, 2008

Ett välkommet besked

2008-12-30

Igår kom beskedet från universitetet att jag från och med årsskiftet går in i en tillsvidareanställning som lektor i sociologi.

Tillsvidareanställning. Det är första gången i mitt liv som jag får förmånen att tillhöra den ordinarie besättningen på en arbetsplats. Tidigare har det bara varit vikariat, visstidsanställningar, timanställningar eller extrajobb. Tills nu har beständiga villkor, trygghet och möjlighet till framförhållning bara varit något för de andra. De fast anställda.

Nu är jag en av dem.

Jag går in i rollen med stor ödmjukhet eftersom jag vet vilken oerhörd förmån det är att ha en fast tjänst. Min tacksamhet är oändlig.

Jag hedrade min arbetsgivare genom att omgående söka tjänstledigt på deltid för politiska uppdrag.

Annonser

Ett stort steg för Oskar Öholm, ett myrsteg för studenterna

2008-12-28

Efter misslyckandet med att leva på studiemedel en vecka har Oskar Öholm, moderat riksdagsledamot från Örebro, gjort sig angelägen om att förbättra studenternas ekonomi. Resultatet: en pytte-höjning av fribeloppsgränsen. Istället för 102 500 ska studenterna kunna tjäna 130 000 kronor innan det börjar dras av på studiemedlet. Men – avdraget kommer att göras på bidragsdelen först – därefter på lånet.

Alltså – den student som vill ha mer att leva för får jobba mer.

Studenter. Jobba.

Jag som trodde att studenter läste på heltid. Nu ska de ut på arbetsmarknaden istället. Och den som vill klara av studierna får arbeta på fritiden. Alltså är det främst de studenter som har fritid som ska kunna klara sin ekonomi.

Den som har barn och familj får sämre förutsättningar att dra in extra inkomster. Systemet diskriminerar barnfamiljer.

De som behöver mer tid för studierna får sämre förutsättningar. Systemet diskriminerar studenter med olika typer av funktionsnedsättningar.

Lite naivt tänker jag att ”bättre villkor för landets studenter” betyder kraftigt höjda studiebidrag. Det handlar om att alla ska kunna skaffa sig en utbildning under drägliga ekonomiska villkor. Att under studietiden kunna koncentrera sig på studierna utan att behöva oroa sig för hyran, barnens vinterkläder eller julklapparna. Att de ”bättre villkoren” gäller för alla studenter, även de som tar studierna på allvar.

Moderaterna verkar leva i föreställningen att studier ska vara förknippade med asketism. Reinfeldt brukar referera till sin egen studietid med darrande stämma. Makaroner och ketchup. Enkel boendestandard. Men det betalade sig i längden.

Det är ju lite charmigt och kanske även karaktärsdanande för överklassbarn att få leva under enkla förhållanden under en begränsad tid av sina liv.

Problemet är väl att det finns livlinor för somliga, men inte för andra. Rika föräldrar är alltid bra att ha. En möjlighet att arbeta likaså. Och är man riksdagsledamot handlar det ändå bara om en vecka. Sedan kan man pusta ut. Men för dem som inte har en reservplan, inget eget privat skyddsnät och ingen möjlighet att arbeta under studietiden, är förslaget en klen tröst.

Som SFS:s ordförande Mona Neuman säger till Nerikes Allehanda:

– Men vi väntar fortfarande på en studiemedelshöjning därför att det är betydligt fler, typ alla, som får för lite pengar i studiemedel medan det är ganska få som slår i fribeloppstaket.

Det individualiserade samhället

2008-12-23

Bauman igen. ”Det individualiserade samhället”. Inte den nyaste boken i samlingen, men den känns ändå väldigt aktuell.

”man kan säga att det postmoderna/konsumistiska/avreglerade samhället har ett starkt intresse av att bevara en hög grad av ambivalens i individens liv. Ett mångtydigt livssammanhang är … ”funktionellt” för det postmoderna tillståndet” (s. 88)

Därav detta evinnerliga tjat om valfrihet. Ambivalens på elmarknaden, telemarknaden, pensionssparmarknaden, boendemarknaden, omsorgsmarknaden och vårdmarknaden. Ju fler marknader desto större ambivalens och desto mer funktionellt för systemets eget sätt att fungera.

Den postmoderna människan är ambivalent. Aldrig tillfreds. Aldrig lycklig.

Lyckan har förväxlats med kortvariga tillstånd av inköpta lyckorus. Därefter: återgång till ambivalens och tristess.

Återigen ställer jag mig frågan: vad är det vi håller på med egentligen?

Och varför har vi skaffat oss en regering som hela tiden skapar mer av detta elände?

Tre frågor

2008-12-23

1. Vad är viktigt i livet?
2. Vad får barnen lära sig i skolan?
3. Vad får barnen lära sig av media och reklam?

Moderaterna vill inte ha utbildning om HBT

2008-12-12

I onsdags hade vi möte med Hälso- och sjukvårdsnämnden. Då behandlade vi bland annat en motion från vänsterpartiet som föreslog att landstingets personal ska få utbildning i HBT-frågor, samt att landstinget ska HBT-certifiera sina verksamheter. I förslaget till motionssvar bejakades första att-satsen, men inte den andra. Vänsterpartiet var nöjda. Alla partier var nöjda. Utom moderaterna.

Med hänvisning till principen att man är emot positiv särbehandling röstade man nej till motionssvaret. Landstinget ska inte utbilda sin personal i HBT-frågor.

Tidigare har moderaterna röstat ja till att landstingets personal ska få utbildning om bemötande av personer med funktionsnedsättning. Man har också röstat ja till utbildning i genusfrågor. Vidare så ställer man sig bakom FN:s konventioner för barn, kvinnor och personer med funktionsnedsättningar. Konventionerna är alltså tillägg till den allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter och kan uppfattas som förtydliganden gällande vissa grupper som är särskilt utsatta. En form av positiv särbehandling, således.

Principen att säga nej till positiv särbehandling gäller alltså vissa områden men inte andra.

En del former av diskriminering kräver särskilda åtgärder, andra inte. Personer med funktionsnedsättningar uppfattas som diskriminerade, men inte HBT-personer.

Jag har två invändningar.

1. Vad är det för en princip som bara gäller ibland?
2. Varför går gränsen just vid HBT-personer?

Eftermiddag om SD och rasism

2008-12-07

Lördagen gick i främlingsfientlighetens tecken.

Först lyssnade jag på Alexander Bengtsson från Expo. Han berättade om den nationella rörelsens och Sverigedemokraternas historia. Ett mycket skickligt framförande med namn, årtal och citat på en imponerande detaljnivå för att vara framfört till synes utan manus.

Går man igenom historiken och kopplingarna står det utom allt tvivel att sverigedemokraterna är sprungna ur den fascistiska rörelsen. Det betyder inte att de är fascister idag, men att beskriva de extremistiska elementen i partiet som ”infiltratörer” är rent skitsnack. SD bildades av BSS:are och NRP:are. Att förneka detta är historierevisionism.

Efter föredraget var jag inbjuden som föreläsare på SSU:s medlemsutbildning som gick av stapeln i helgen. Jag blir alltid inspirerad i möten med ungdomsförbundet. Där ligger de politiska diskussionerna på en mer principiell nivå och de stora, viktiga dragen i svensk politik blir tydliga. Där läggs grunden för de ideologiska principer som senare blir vägledande i viktiga politiska ställningstaganden. SSU fyller en viktig roll i att reproducera och vitalisera demokratin i samhället.

Min bild av det som allmänt brukar kallas ”dagens ungdom” är efter denna helg restaurerad med tillförsikt och optimism. Den politiska medvetenheten är hög. Intresset är stort. Frågorna är relevanta. Glöden är påtaglig.

Det finns en framtid för demokratin.

Det enda möjliga är nu verkligt

2008-12-07

Idag presenterades det enda möjliga regeringsalternativet. Ett röd-grönt samarbete för rättvisa och hållbar utveckling.

Äntligen!

Att döma av kommentarerna från den borgerliga pressen börjar läget bli nervöst på andra sidan. Häcklandet känner inga gränser och det är märkligt farliga invändningar som lyfts fram. Det mesta av kritiken studsar snabbt tillbaka på borgarna själva.

Reinfeldt brusade upp under en av partiledarduellerna i oktober och jämförde socialdemokratin med solen och att alla andra finns runtomkring. Detta förs alltså fram av ledaren för det parti som nu fullständigt dikterar villkoren för svensk politik med sin totala kontroll över regeringens tyngsta ministerposter. De andra borgerliga partierna har verkligen fått nöja sig med smulorna som blir över. Ingen minister kan göra någonting utan att få godkänt av Borg och Reinfeldt. Den politiska inriktningen och retoriken regisseras hårt av propagandaminister Schlingmann. Att anklaga socialdemokraterna för att ha en dominant roll i ett röd-grönt samarbete är att kasta sten i glashus.

En annan kritikpunkt säger att vänstern nu etablerar en mur mellan blocken. Då bortser man från att blockpolitiken blev ett faktum i och med bildandet av den oheliga alliansen. Muren finns redan och den etablerade sig tidigt som fullständigt ogenomtränglig. Alla inviter från Mona om blocköverskridande samtal har fått kalla handen av de borgerliga partierna. Det enda man har haft att erbjuda är låtsats-samarbeten som går ut på att socialdemokraterna ska ställa sig bakom borgarnas politik. Rädslan för sprickor i muren är större än rädslan för att inte kunna få igenom egna förslag. Hellre ja till tokigheter och politiska låsningar än att ge sken av att inte vara överens.

Vänsterpartiet framställs som en stor sakpolitisk förlorare. Jag säger bara en sak. Kristdemokraterna. Mer tragiskt än så kan det nog inte bli.

Björklund har redan döpt samarbetet till ”vänsterkartellen” och kallar Ohly för kommunist. Att Ohly själv inte gör det har ingen som helst betydelse för den liberale besserwissern. ”Han är en tvättäkta kommunist”, slår major Björklund fast. Att glorian hamnade lite på sned i skolkrisdebatten tycks inte ha fått detta orakel att tappa modet när det handlar om att tala om för folket vad som är vad.

Det har också uttryckts en oro för att vänsterpartiet kommer att diktera politiken för regeringsalternativet och att avståndet är stort mellan de röd-gröna partierna. Min uppfattning är att rött och grönt går bra ihop och att vänsterpartierna kompletterar varandra på ett bra sätt.

Politiskt har miljöpartiet många spännande förslag på hur grön politik kan gå hand i hand med nytänkande och entreprenörskap för en hållbar tillväxt. Vänsterpartiet borgar för samarbetets sociala ansvarstagande. Socialdemokraterna står för stabilitet och pragmatism.

Även ideologiskt finns det många synergieffekter. Alla tre partier ställer sig kritiska till borgarnas övergrepp på rättvisa och demokrati. Kritiken mot borgarnas övertro på marknadslösningar finns där också. Alla tre partier har också en stark övertygelse om att det är politikens ansvar att se till att lösa jobbkrisen på ett bra sätt.

Inom högerblocket är både de politiska och de ideologiska skillnaderna minst lika stora som inom vänsterblocket. Hur ställer man sig till Nato? Kärnkraften? Klimathotet? Homo-vigslar? Vårdnadsbidrag? Och hur går det egentligen till när man ska kombinera socialliberalism med kristen fundamentalism, någon slags centerideologi, nyliberalism och konservatism?

Sverige har fått två tydliga alternativ. Skattesänkningar och marknadslösningar står mot ekologiskt nytänkande och rättvisa. Gammal hederlig högerpolitik har nu utmanats av en utvecklad och spännande symbios av rött och grönt.

Det är inte konstigt att borgarna börjar bli nervösa.

Utanförskapet föll platt till marken…

2008-12-03

Riksrevisionen bekräftar bilden av utanförskapet som en bräcklig teoretisk konstruktion. Och nu börjar folk känna av verklighetens svar på utanförskapet: utslagningen. 

Vad är utslagning?

Några exempel.

Förlora jobbet och inte ha någon a-kassa.
Bli av med sin sjukförsäkring.
Bli av med jobbet med a-kassa, men upptäcka att man plötsligt bara har 60% av sin tidigare lön att leva på.
Tvingas sälja sitt hus till underpris och plötsligt stå på bar backe utan bostad men med en stor skuld som man inte vet hur man ska hantera.

Medan regeringen sitter och räknar på sitt påhittade utanförskap sker det en verklig utslagning i samhället. Människor är förtvivlade. De känner att samhället har vänt dem ryggen.

Sverige har blivit kallt.

En visa till regeringen

2008-12-03

Vad gör regeringen åt krisen i bilindustrin?

Beskedet från Maud Olofsson vid dagens presskonferens är talande: ingenting.

”Regeringen gör vad den kan”, lovade näringsministern.

Så vad kan regeringen, mer än att sänka skatter och slå på dem som redan ligger?

– Ingenting.

Kent har gjort en låt som känns väldigt aktuell:

Ingenting
Först kom ingenting
Sen kom ingenting
Sen kom ingenting
Men ingenting, är ingenting

Dom djävlarna tog oss
En efter en
Dom ljög och bedrog oss
Med sanningen

Vinst till skatt eller skatt till vinst?

2008-12-01

Skatteplanering. Nolltaxering. Konsten att få ut maximalt av insatt kapital utan att pengarna försvinner i skatt.

Smaka på det uttrycket. Försvinner i skatt. Det vi betalar i skatt upphör att existera. Poff, borta.

I så fall har jag en fråga. Vad kallas det för när skattepengar försvinner till vinst?

Vilket är egentligen värst? Skatt till vinst eller vinst till skatt?

Alltså, jag tänker så här. Om jag ska avstå pengar till något – vilket alternativ är i så fall bäst?

1. Avkastning till en privatperson för insättning på ett konto och lyxkonsumtion.

eller

2. En gemensam pott för investeringar i en generell välfärd som fördelas efter behov med full insyn för var och en och ett reellt demokratiskt inflytande över fördelningen.

Så vad blir det? En investering i alternativ 1 eller kasta bort allt på alternativ 2?