Pedagogik

Just nu håller jag på och läser en annorlunda bok om pedagogik. Eller ja, pedagogik och pedagogik… Den handlar egentligen om något annat, men den tar upp ämnet på ett intressant sätt. Så här säger Don Juan Matus:

”A man goes to knowledge as he goes to war, wide-awake, with fear, with respect and with absolute assurance. Going to knowledge or going to war in any other manner is a mistake, and whoever makes it will live to regret his steps”
(The teachings of Don Juan: a Yaqui way of knowledge)

Alltså, lite omskrivet:

Man når kunskap klarvaken, med fruktan, respekt och absolut tillförsikt.

Klarvaken: Ny kunskap och nya insikter förutsätter öppenhet och uppmärksamhet. En dåsig hjärna tar inte in ny kunskap.

Fruktan: Nya insikter handlar om att ompröva gamla insikter. Det handlar om att förlora sig själv för en stund. Fruktan för detta tyder på insikt.

Respekt: Den man lär sig av respekterar man. Det handlar om att inse att den som kan mer är en värdefull källa till egna insikter. Visar man inte denna respekt riskerar man att gå miste om tillfället att nå kunskap. Även själva kunskapen måste respekteras. Det man inte vet något om bör man visa respekt för.

Absolut tillförsikt: Det är lätt att tappa modet på vägen och ge upp. Men den som är fast besluten att nå målet klarar av alla sådana hinder.

Kloka pedagogiska tips i en tid när insikter och djupare kunskaper om tingens ordning alltmer ersätts med olika varianter av konsumtion. Dock är det i dessa insikter som svaret ligger på frågan varför vi senmoderna människor trots våra oändliga materiella rikedomar tycks vara i så ofantlig avsaknad av mening.

Om mäns våld mot kvinnor

Jag har varit på ett seminarium i Bryssel om mäns våld mot kvinnor. Mycket intressant och mycket inspirerande.

Nu är jag ytterligare stärkt i övertygelsen att orsakerna till mäns våld mot kvinnor står att finna i de ideologier som a) delar upp allting i manligt-kvinnligt b) definierar det kvinnliga som underordnat i relation till det manliga.

Mäns våld mot kvinnor initieras och legitimeras med sådana ideologier som grund. Vad som utlöser våldet är den av mannen upplevda skillnaden mellan hur kvinnan är och hur kvinnan förväntas vara. Mannen känner sig provocerad och tillgriper våld som ett sätt att återställa kvinnans underordning. Sedan legitimeras våldet med samma ideologi: mannen har rätt att bruka våld eftersom kvinnan är underordnad.

Med en annan övertygelse, som bygger på jämställdhet, blir detta våld omöjligt. Med en människosyn som utgår från alla människors lika värde går det inte att bli provocerad av jämställdhet. Inte heller går det att legitimera rå maktutövning och förnedring utifrån en sådan utgångspunkt.

Därför måste det ingå som en självklar del i det förebyggande arbetet mot mäns våld mot kvinnor att vara ute på skolorna och problematisera våra föreställningar om genus.

I det behandlande arbetet gäller det att använda evidensbaserade metoder på de män som dömts för kvinnofridskränkning. Sådan behandling ska inte vara frivillig. Målet måste vara att brottet inte upprepas när mannen avtjänat sitt straff. Det är bara möjligt om mannens föreställningar om genus har förändrats.

Mer rasism

I senaste numret av Tebladet svarar sverigedemokraten David Kronlid på frågan ”Varför klagar allt fler på vården”. Han skriver:

”Bristerna inom vården har många orsaker. En viktig orsak är att politiker tillåtit en enorm invandring utan att tänka på konsekvenserna. Det har blivit ett kraftigt ökat patienttryck på vården, och de icke-västerländska invandrarna har ofta en sämre hälsa än den inhemska befolkningen”.

Några utdrag från relevanta lagtexter.

Regeringsformen (grundlagen alltså):

”15 § Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet. Lag (1976:871).”

” 22 § Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om…

7. skydd mot missgynnande på grund av ras, hudfärg eller etniskt ursprung eller på grund av kön (15 och 16 §§)”

Straffrätten:

”Hets mot folkgrupp (BrB 16:8)
Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter. Lag (1988:835).”

Slutsats:
I sitt uttalande uttrycker David Kronlid missaktning för grupp av personer med anspelning på etniskt ursprung. Genom att starkt överdriva ”de icke-västerländska invandrarnas” skuld för bristerna i vården pekar Kronlid ut en viss etnisk grupp som syndabock för en problematik som egentligen har helt andra orsaker. Syftet med ett sådant uttalande är uppenbart: hets mot folkgrupp.

Det finns med andra ord starka skäl att göra en anmälan.

Vad är orealistiskt?

I dagens NA kommenteras SSU:s miljöprogram. Ett välkommet initiativ, enligt NA, men kravet på totalförbud mot bensindrivna bilar år 2017 är ”alltför orealistiskt”.

Na:
”Ett sådant krav går naturligtvis inte att genomföra utan enorma kostnader och uppoffringar”

Det är bra att NA kan ge SSU ett erkännande för att fokusera på rätt frågor. Tyvärr verkar tidningen inte ha förstått hela problematiken med den globala uppvärmningen. Nyligen presenterades en expertrapport med övertygande bevis på att utvecklingen redan har gått för långt. Nu är frågan inte längre om medeltemperaturen kommer att öka, utan hur mycket. Vi är redan inne i en drastisk utveckling som kommer att påverka klimatet drastiskt, och som med stor säkerhet kommer att innebära olika typer av katastrofer. Översvämningar av stora landområden, tilltagande väderkatastrofer, stora klimatförändringar med oöverblickbara konsekvenser för den ekologiska balansen. Vad händer till exempel när permafrosten börjar tina på den vidsträckta asiatiska tundran?

Jämte de enorma kostnader och uppoffringar som den globala uppvärmningen kommer att orsaka ter sig frågan om bensindrivna bilar som en liten bagatell i sammanhanget. Hur många människor dör om vi förbjuder bensindrivna bilar?

Nej, när vi talar om stora och viktiga frågor gäller det att kunna sortera mellan viktigt och mindre viktigt, att kunna se vilka åtgärder som är nödvändiga och vilka som är valbara.

Fortsätter miljöpolitiken i dagens takt kommer vi ha en hel del att förklara för våra barn och deras barn i framtiden. Så länge mackarna säljer bensin och bilfirmorna bensindrivna bilar, så länge det är billigare att köra på bensin än att köra miljövänligt och så länge de miljövänliga alternativen är dyrare och svårare att välja så kommer omställningen att gå mycket långsamt.

Det behövs krafttag i miljöpolitiken. Lite mer insikt, tack! Inte bara om problemet, utan också om vilka åtgärder som är nödvändiga.

Rasism i fullmäktige!

I gårdagens landstingsfullmäktige valde Sverigedemokraternas landstingsråd att avstå från talarstolen – ända tills frågan om vården till asylsökande kom upp för diskussion.

David Kronlid tycker inte att asylsökande ska ha rätt till skattefinansierad vård. Det är bättre i alla andra länder, där den som inte är medborgare själv får betala sin vård. Varför ska Sverige vara det enda landet i världen som erbjuder detta, undrar Kronlid.

I en replik upplyser Gunnel Hedström att åtminstone Storbritannien och Nederländerna erbjuder vård till asylsökande, enligt vad hon själv känner till.

Okej, rättar sig Kronlid. Sverige och två länder till. Men resten av världens 200 stater gör inte detta. Varför ska vi vara något undantag?

Tyvärr så blir man ju helt paff när en främlingsfientlig rasist går upp och gör skillnad mellan folk och folk när det gäller rätten till vård. Alltför sent hann jag kolla upp hur det verkligen förhåller sig. Så här rapporterar programmet Tendens i P1:

”De papperslösa flyktingar som finns i Sverige idag har samma rätt till akutvård som alla andra, med de får själva betala. Sverige är ett av få länder som ger patienten en räkning vid utskrivningen om du saknar personnummer. En okomplicerad förlossning kostar ca 20-30 tusen.”
(Tendens, P1 2007-11-20)

Och så här säger Läkartidningen:

”I en färsk FN-rapport riktas skarp kritik mot Sveriges hantering nationellt av frågan om rätten till hälsa som en mänsklig rättighet. Kritiken gäller bla särbehandlingen i vården av asylsökande och gömda. Rapporten efterlyser vårdprofessionernas engagemang för rättighetsperspektivet.”

Det är med andra ord i princip tvärt om. Sverige bryter mot artikel 12 i FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som faststlår att
”Konventionsstaterna erkänner rätten för var och en att åtnjuta bästa möjliga fysiska och psykiska hälsa”.

Var och en, alltså. Inte enbart medborgare.

Att vi bryter mot (bland annat) denna konvention får vi alltså kritik för, från FN:s speciella rapportör, professor Paul Hunt.

Kronlid själv har alltså i vanlig ordning totalt misstolkat allting. I hans värld är Sverige det mest generösa landet i världen när det gäller vård till asylsökande. Dessutom ska vi alltså försämra möjligheterna för asylsökande att få vård, för att istället lägga pengarna på svenskarna själva.

Alltså. Alla skattepengar som läggs på något annat än svenskar är felsatsade pengar. Endast svenskar har rätt till god vård. Är man inte svensk har man inte den rätten. Så ser Kronlid på saken. Pengar före liv. Svenska pengar till svenskar.

Inte nog med att han ljuger (eller fabulerar helt okunnigt), han ger dessutom uttryck för ståndpunkter som strider mot de mänskliga rättigheterna.

Till detta kommer ett uttalande i dagens NA som får en att baxna:

”…jag har bott utomlands och inte kunnat undgå att lägga märke till att det finns olika arbetsmoral hos olika folk. Japaner och koreaner arbetar hårdast, sedan kommer vi svenskar och tyskar och sedan kommer de andra.”

Olika arbetsmoral hos olika folk. Var har jag hört det någonstans… Och dessutom en slags gradering. Japaner och koreaner arbetar hårdast. Sedan svenskar och tyskar. Och sedan de berömda ”andra”. Dom som inte ska ha rätt till vård, alltså.

Är detta rasism?

Inte rasistiska uttalanden, men uppenbart uttalade av någon som ligger den rasistiska idétraditionen mycket nära. Läser man den defintion av rasism som ”Sverige mot rasism” ställer sig bakom, och sedan Kronlids pseudoteoretiska betraktelser om arbetsmoral så får i alla fall jag rysningar:

1. människosläktet kan delas in i olika raser, folkgrupper;
2. individens, gruppens eller samhällets ras- eller folkgrupptillhörighet utgör dess ‘väsen’;
3. dessa väsen bestämmer och förklarar skillnader i egenskaper, förmågor, begåvningar, färdigheter o s v mellan olika raser, folkgrupper eller individer;
4. utifrån dessa ‘väsen’ kan man identifiera ‘över-‘ och ‘underlägsna’ folkgrupper, raser, och individer samt rangordna människosläktet från högre till lägre; och
5. att människor därefter kan behandlas därefter med hänvisning till dessa ‘väsen’.

Public service – fri television!

Bra, SVT! Skitbra!

Tack också till alla högerspöken och reklam-TV-anhängare för att ni blir så upprörda. Det visar bara att SVT har trampat på en öm tå.

Extra stort tack för att ni har så dåliga argument. (titta ca 15 minuter fram i klippet. Hilarious!). Fler dåliga argument.

Helga Baagöe, kommunikationsdirektör på SVT, är min nya idol.

Bra jobbat! Mer sånt!

Öppen redaktion

Med införandet av så kallad ”öppen redaktion” har dokusåpaformatet spridit sig till nyhetsredaktionen. Det innebär att vem som helst nu kan se hur nyheter konstrueras. Plötsligt har begreppet nyhetsförmedling fått en annan innebörd. Det handlar inte om att förmedla, utan om att slarvigt regissera. Urvalet styrs av nyhetschefens fördomar. Det som inte passar in i storyn klipps bort. Det som behövs jagar man rätt på. Till slut har man knåpat ihop något som fyller det internationella formatet för en traditionell nyhetssändning.

Men var det meningen att vi skulle se hur allt gick till? Eller trodde redaktionen att alla redan visste hur de gjorde? Att journalister inte har några problem med konflikten mellan journalistikens ideal och journalistisk praktik är väl en sak. Men nu kan alltså vem som helst se bägge versionerna, den ena efter den andra, och förundras över den totala oblygheten med vilken man så fullständigt avslöjar sig utan att ens reflektera över vilken bild av sig själv man förmedlar. Och ändå återstår de stormiga morgonmötena att låta sig öppnas för offentligheten

Vilka blir sist i att följa denna trend? Jag sätter en tjuga på uppdrag granskning. Den byken mår nog bäst av att förbli otvättad.

Sociologiskt är detta fenomen oerhört intressant. Tidigare har förvandlingen av backstage till frontstage varit ett underhållningsgrepp som applicerades på en aningslös men extremt bekräftelsesökande kategori okända människor. Nu görs samma sak på en av landets högst ansedda nyhetsredaktioner med kända journalister och makthavare som objekt. Vad kommer detta få för konsekvenser för bilden av nyheten? Eller för bilden av världen överhuvudtaget? Kommer folk att bli upprörda över vad de ser? Eller var det ingen som trodde på den tidigare bilden i alla fall? Och om det inte var någon som gjorde det – varför är det i så fall inte fler protester mot den konstruerade verklighetsbild som vi besprutas med varje dag? Är det ingen som reagerar mot att nyheter har förvandlats till underhållning?

Jag följer utvecklingen med spänning.

Rasist och rasist…

Rasist och rasistiskt uttalande behöver inte vara samma sak. En rasist kan undvika att göra rasistiska uttalanden. Men det gör honom inte till demokrat.

Hitler beskrev sig själv som en frihetssträvande fredsälskare. Han gjorde i och för sig ett och annat rasistiskt uttalande också, men det var ju på den tiden när det inte var förbjudet och när folk inte visste att nationalism, främlingsfientlighet, intolerans och rasism ledde till folkmord och hela kontinenter i ruiner.

Tur att vi vet det nu.

Politisk konsistens

Man kan inte bygga ett demokratiskt parti på totalitära idéer.

Om det interna bråket i SD

I dagens NA tar ledaren upp det interna bråket inom Sverigedemokraterna och uppmanar de övriga partierna att inte jubla över denna konflikt, utan att istället fokusera på att bemöta partiets sjuka ideologi.

Det kan ju tyckas ädelt att avstå från att utnyttja konflikten för politiska syften. Men jag skulle nog hävda att konflikten inte bara är personlig, utan också ett uttryck för denna ”sjuka ideologi”. Eller annorlunda uttryckt – att det blir interna problem i ett parti som Sverigedemokraterna hänger samman med vilken ideologi och vilka värderingar som är bärande i det partiet.

Sverigedemokraterna är inte ett i grunden demokratiskt parti, utan tillhör en idétradition som bär på ett djupgående förakt mot demokrati och parlamentarism. Även om man har lyckats stöpa om partiets utseende så lever denna demokratisyn kvar hos enskilda medlemmar och i partiets outvecklade sätt att arbeta. Partiet har ingen upparbetad demokratisk tradition och drivs inte heller av någon demokratisk ambition. Vad som håller samman Sverigedemokraterna är nationalismen, främlingsfientligheten och fördomarna om invandrare. Att engagera sig i en sådan rörelse är något annat än att engagera sig politiskt därför att man tror på demokratin som idé.

För att få politisk makt i Sverige måste man verka genom ett demokratiskt parti och följa demokratins spelregler. De nya rörelser och partier som har insett detta har verkat med varierande framgång. Allehandas ledare tar upp exempel som Miljöpartiet, Junilistan och FI. Till detta kan man också lägga Ny Demokrati, som ju har väldigt stora likheter med Sverigedemokraterna. Alla dessa har försökt nå makt genom att bilda partier och verka i den demokratiska traditionen.

Men kanske är det just på grund av detta som det blir så knepigt. Fördomar, inskränkthet och främlingsfientlighet går helt enkelt inte ihop med ett demokratiskt arbetssätt. Därför blir ett demokratiskt välfungerande främlingsfientligt parti en anomali, en praktisk omöjlighet. Detta finns det också historiska belägg för. De främlingsfientliga rörelser som rönt störst ”framgång” har varit odemokratiska, totalitära, hierarkiska och hårt uppifrånstyrda. Förmodligen finns det inget annat sätt att samla en rörelse på den ideologiska grunden.

Så när Sverigedemokraterna försöker vara demokratiska – då uppstår oundvikligen interna spänningar och konflikter, vilka i förlängningen leder till att partiet splittras. I alla fall så länge det håller fast vid sin ”sjuka ideologi”.

Om detta är bra eller dåligt? Jag tycker det är bra. Inte så att jag går ut och jublar högljutt – konflikter av det här slaget inrymmer också personliga tragedier som det inte finns anledning att glädjas åt. Men det är bra därför att demokratin på detta sätt gör maktanspråken hos odemokratiska rörelser till en omöjlighet inom demokratins ram. Om främlingsfientligheten ska växa sig stark så måste den göra det inom en totalitär rörelse. Och något sådant accepterar vi inte här i Sverige.

Demokratin är djupt rotad i den svenska folksjälen. Vi reagerar instinktivt mot alla diktatoriska uttryck. Kanske är det därför som vi inte har något stort främlingsfientligt parti i vårt land. Det går liksom inte ihop med de grundläggande värderingar som har vuxit fram i den breda, svenska folkrörelsetraditionen. Själva idén bryter mot det arbetssätt och den människosyn som vi praktiserat i idrottsföreningen, fackklubben, studiecirkeln eller fiskeklubben.

Så när odemokratiska partibildningar börjar svikta inifrån på grund av att deras medlemmar representerar en annan tradition än den demokratiska – då finns det anledning att kanske inte glädjas, men i någon mening ändå låta sig imponeras av det demokratiska samhällets egen förmåga att göra odemokratiska företeelser svårgenomförbara i praktiken.