Säkra kort

Jag lämnar ”den andliga utvecklingen” med blogg-inlägget nedan och övergår istället till mer säkra kort. Idag fick jag svar från svenskt näringsliv på ett inlägg som handlade om vinstdrivande vård. Det som förvånar mest är att arbetsgivarorganisationen inte kan prestera ett mer nyanserat svar än så. Här är min replik:

OK med vinst, men inte i vården

I en tidigare artikel ställde jag frågan om inte de 34 miljoner som privatläkarna i Stockholms läns landsting tar ut i vinst från primärvården skulle göra större nytta i vården än på deras bankkonton. Nu har Karl Hulterström från svenskt näringsliv skrivit ett svar där han radar upp hela arsenalen av floskel-argument för privata vinstintressen i vården.

Anledningen till att jag kritiserar vinstuttaget är inte att jag tycker att vinst i sig är av ondo. Vinst kan vara ett bra incitament för produktutveckling och effektivisering av produktionen. Men detta gäller bara i sammanhang där marknadsmekanismerna kan verka fullt ut. Inom vården finns inga marknadsmekanismer eftersom vårdsektorn är ett naturligt monopol. Därför är vinsten som drivkraft inget bra sätt att utveckla kvalitén i vården. Privata monopol är inte bättre än offentliga.

Svensk vård är effektiv och i håller hög kvalitet i de jämförelser som har gjorts mellan vårdsystem i olika länder. Detta trots att strävan efter vinst inte är den huvudsakliga drivkraften. Uppenbarligen måste det finnas andra drivkrafter som gör att den svenska vården håller så god kvalitet som den gör. Har svenskt näringsliv någon förklaring till detta?

Hulterström verkar tro att vinstintresset med automatik leder till att vården blir effektivare och bättre. Han utgår ifrån att vård som inte drivs med vinsten som högsta syfte är ineffektiv och dålig.

Ett enkelt sätt att få reda på om dessa antaganden stämmer eller inte är att ta del av de vetenskapliga undersökningar som har gjorts och som har jämfört vinstdrivande vård med icke-vinstdrivande vård. De jämförelser jag har tagit del av visar att sjukvårdssystem som baserar sig på vinstdrivande vård blir dyrare. I vårdsammanhang är inte vinsten en förutsättning för effektivitet, utan där finns det andra incitament och andra drivkrafter som fungerar bättre och är mer ändamålsenliga. Det märks inte minst i det engagemang som landstingets anställda lägger in sitt arbete och i den tillfredsställelse som de länsmedborgare som utnyttjar vården väldigt ofta ger uttryck för.

Visst finns det mycket som behöver förbättras, men i de förbättringsåtgärder som politiken fattar beslut om gäller det att hela tiden väga insatserna mot resultaten. Att hela tiden återkomma till vinstintresset som en slags universallösning är inget bra sätt att utforma ändamålsenliga satsningar. Särskilt när det nu har visat sig att det finns andra strategier som fungerar mycket bättre.

Min ursprungliga fråga kvarstår obesvarad. På vilket sätt har privatläkarnas ökade rikedomar lett till en bättre vård? Hade inte de 34 miljonerna gjort större nytta i vården? Min grundinställning har inte påverkats nämnvärt av Hulterströms argument. Jag ser fortfarande inte poängen med att låta skattemedel som är avsedda för vård gå till vinstutdelningar.

Att svara eller inte svara…

Jag har skrivit ett svar på Mogrens senaste inlägg, men är osäker på om jag ska skicka in det. Första versionen skrev jag samma dag. Sedan har jag reviderat i flera omgångar. Lagt till, tagit bort, ändrat formuleringar och justerat. Ämnet är inte så enkelt. Särskilt eftersom jag själv inte har funderat så mycket i dessa termer. Nu börjar det likna en färdig version, men jag känner mig fortfarande inte helt nöjd. Det är ett starkt vägande skäl till att jag tvekar.

Ett annat skäl har att göra med vad man vill bli associerad med. Det har inte varit min avsikt att göra mig känd som ateist. Inte för att jag har stött på några negativa reaktioner på grund av detta ”avslöjande” (utom från svärmor), snarare tvärt om. Men att skicka in ett svar är inte bara ett sätt att förlänga diskussionen, det är också ett sätt att markera att man tycker diskussionen är värd en fortsättning i det offentliga rummet. Min egentliga ståndpunkt är att jag visserligen gärna fortsätter diskussionen med Mikael Mogren eftersom jag tycker den är intressant, men inte nödvändigtvis i Nerikes Allehanda.

Nåväl, här är den i alla fall. Tyck gärna till om den. Om jag skickar in den så gör jag det imorgon. Den får nog ligga till sig en natt till.

Ja till andlig utveckling!

Jag tycker att Mikael Mogrens senaste debattinlägg har en konstruktiv grundton. Nu börjar vi närma oss vad man i vardagligt tal brukar kalla dialog och det är positivt.

Det finns, visar det sig nu, ganska mycket vi kan vara överens om, trots att vi har olika uppfattningar när det gäller guds existens. Vi är då överens på en principiell nivå. Nu är jag lite nyfiken på hur långt vi kan gå i vår samsyn.

Vi har kommit lite närmare en gemensam uppfattning om vad ateism är för något. Ateism behöver inte innebära motstånd mot det mångkulturella samhället eller mörkning av social orättvisa. Den kan kombineras med dessa ståndpunkter, men behöver inte göra det. Relationen är av samma sort som den mellan religion och förtryck: möjlig men inte nödvändig. Detta är vi alltså överens om.

Dock har det i Mogrens senaste inlägg dykt upp en annan suspekt association. Att nazityskland och Sovjetunionen var ateistiska anför Mogren som ett slags bevis för att ateismen inte är en förutsättning för mångkultur. Det här sättet att argumentera gör Mogrens egen ståndpunkt väldigt sårbar. Kan vi med säkerhet säga att det aldrig har funnits några diktaturer som varit uttalat kristna? Om vi inte är säkra på den saken skulle det kunna anföras som bevis för att inte heller kristendomen är en förutsättning för mångkultur. Ku Klux Klan, till exempel, är ju en uttalat kristen rörelse. Innebär det att kristendomen till sin natur är rasistisk? Inte enligt mitt sätt att se det.

När jag påstår att ateism är en förutsättning för mångkultur tänker jag främst på den neutrala hållning som ateismen intar i förhållande till olika religioner. En kristen utgångspunkt har jag uppfattat som mindre opartisk helt enkelt eftersom den är jävig.

Det blir problematiskt när den mångkulturella skolan i sina obligatoriska aktiviteter ensidigt väljer att fira högtider och avslutningar i kyrkan och på ett kristet vis. Mina barn firar både lucia och skolavslutning i kyrkan och det är inte utan att jag känner mig besvärad när jag förväntas stämma upp i allsång för ”herren Jesus Krist, vår frälsare och gud”, som det heter. I detta har inte jag, och ännu mindre mina barn, möjlighet att välja bort vårt aktiva deltagande, om vi inte vill bli stämplade som avvikare. När skolan på det här viset väljer en religion innebär det diskriminering av såväl andra religioner som av mer profana övertygelser. Icke-religiösa evenemang är inte diskriminerande på det sättet.

Frågan om barns rätt till andlig utveckling är jag osäker på om vi är överens om. Det beror på vad vi menar. Som jag ser det kan andlig utveckling betyda flera olika saker. Den kan handla om att utveckla barnens möjligheter att tänka och reflektera om sin samtid. I detta skulle man kunna räkna in förmågan att tänka kritiskt och förhålla sig självständig till omvärlden. Att möta andra, framförallt oliktänkande, med respekt genom att man känner sig trygg i sin egen omvärldsuppfattning. I detta ser jag till exempel meditationsövningar av den typ som Dalai Lama ägnar sig åt som en god metod. Med sådana inslag i undervisningen bidrar skolan inte bara med kunskap, utan gör även eleverna lyckliga, harmoniska och mer toleranta. I den betydelsen är jag en stark anhängare av begreppet andlig utveckling.

En annan innebörd handlar om att ge tillvaron mening. Att ha något att tro på eller något att leva för. I skolsammanhang kunde det vara lämpligt att lyfta demokrati, rättvisa, frihet och solidaritet som viktiga värden i livet. Till den andliga utvecklingen hör då också att diskutera och förhålla sig till dessa värden. Vad står de för? Vad betyder begreppen? Även i denna betydelse är Mogren och jag överens om att andlig utveckling är något väldigt viktigt.

Det finns dock andra och mer tveksamma inslag. Om man med andlig utveckling menar ockultism, mysticism och dogmatism (enligt vedertagna definitioner) – då är jag mer skeptisk. Med sådana innebörder bidrar inte den andliga utvecklingen till demokrati, förnuft och frihet.

Ytterligare en innebörd som jag är lite orolig för, men som jag inte är säker på om Mogren står bakom, är den som ser målet om barns andliga utveckling som ett sätt för kyrkan att uppnå en mer dominerande ställning i utbildningssystemet, helt enkelt genom att den kristna kyrkan då uppfattas som en naturlig aktör i arbetet med att uppnå detta mål.

En ateistisk utgångspunkt är flexibel. Den kan kombineras med många olika uppsättningar värden – eller inga värden alls (nihilism). Likaså kan den förenas med olika varianter av moral, etik, omvärldsuppfattning eller människosyn. Det enda som det ateistiska grundantagandet utesluter är egentligen övertygelsen att det finns en gud. I övrigt kan den kombineras med både diktatur och demokrati, precis som kristendomen. Men till skillnad från kristendomen så föreskriver inte ateismen en bestämd omvärldsuppfattning, en moral, en etik eller en människosyn. Den är inte heller missionerande till sin natur. Ateismen är ett grundantagande som kan utgöra en komponent i många olika tankesystem. Kristendomen är mer att betrakta som ett tankesystem i sig.

Lite julrim

Jahapp, moderaterna har alltså lagt in en julkalender med rim på sin hemsida. Man kan ju inte vara sämre. Här är ett par bidrag:

Med vår nye ledare
Som är moderat
Blir fördelningen snedare
Än den tidigare vart
Hur man tittar, vrider vänder
Rullar slantarna, en i sänder
Sakta först, sen snabbare
Till en talför pladdrare
Michael Treschow och hans vänner
Allas våran tilltro bränner

Snart så väntar social kastrering
Med vår nya arbetarregering
Jobba, slita, sketen lön
Ljusblå världen är väl skön

God Jul!

En amerikan om stopplagen

Jag skrev och berättade för min brevkompis Erich i St Louis att vår regering planerar att avskaffa den så kallade stopplagen och därmed öppna upp för mer vinstintressen i vården. Erich gav följande svar:

”The privitization of the medical system is another step towards the capitalistic social Darwinism, in my opinion, and can lead to a type of system that we have in America, where 50 million people have no medical insurance, and millionaires in California pay 1000 dollars per hour for superior health care. Hopefully, Sweden will not bite!”

När borgarna nu håller på och byter välfärdssystem vore det kanske intressant att lyssna på dem som redan har provat den borgerliga modellen. Vinstdrivande vård är ingen utopi. Det är verklighet i stora delar av världen. Miljontals människor vet att det är ett dåligt system.

Att borgarna ändå driver på systemskiftet kan vara svårt att förstå. Inga rationella skäl talar för att det är en klok utveckling. De enda som gynnas är vårdbolagen. Alla andra drabbas.

Now we’re talking!

Över 40 procent igen! Nu är vi där vi ska vara.

Det ska till en borgerlig regering för att opinionen ska svänga så här kraftigt. Synd att det var så många som inte trodde på oss före valet.

Jag tröttnar aldrig på att säga det: Vad var det vi sa.

Arbetarpartiet värvar medlemmar

Klippt från tidningen ”Dagens Samhälle”:

”Hela s-gruppen i Vellinge fullmäktige har fått brev från moderaterna där de erbjuds att bli medlemmar. Inger Jarl Back (s) är djupt upprörd. Det förvånar Göran Holm (m). ‘Det är ju från det nya arbetarpartiet och hon är väl arbetare’.”

Vad ska man säga? För somliga är politik en kul grej. För andra blodigt allvar.

Moderaternas arbetarpartibluff har väl de flesta genomskådat vid det här laget. Att moderaterna i just Vellinge gör en poäng av att de skulle vara ett arbetarparti blir ju särskilt patetiskt med tanke på att kommunen är en av Sveriges mest särpräglade överklasskommuner (moderaterna fick över 67% av rösterna, (s) fick 12%). Ni kan ta av er maskeraddräkten nu. Valet är över.

Solstickan

Jag sitter med i Solstickekommittén för Örebro län. Det är en politiskt sammansatt kommitté med självaste landshövdingen som ordförande. Organet har till uppgift att fatta beslut om hur stiftelsens bidrag på sammanlagt 46 000 kr ska fördelas bland de ansökningar som kommit in.

Stiftelsen Solstickan har enligt sina stadgar till ändamål att verka till ”fromma för barn med kroniska åkommor eller funktionshinder samt för andra behövande, framför allt åldringar”.

Inför kommitténs sammanträde har jag fått del av de 31 ansökningarna. Att läsa igenom dessa är en hjärtskärande upplevelse. Många av dem är handskrivna skildringar av tragiska och ibland också hopplösa livssituationer. Det handlar alltså om människor som skriver personliga brev om hela deras livssituation i hopp om att få ett julbidrag på 500 kronor för att kunna ordna en anständig jul för sina barn.

Bland de inkomster som redovisas återfinns handikappersättning, aktivitetsstöd, pension, sjukersättning och andra former av stöd. Några inkomster från ”riktiga jobb” är det väldigt sparsått med. De flesta sökande har inte möjlighet att arbeta på grund av funktionsnedsättningar eller kroniska sjukdomar.

Det känns inte som någon vidare tröst att sitta och dela ut hundralappar till dessa människor. Snarare kan jag känna att solstickans allmosor förstärker och bekräftar de sökandes beroendesituation. Visst, en femhundring kan innebära skillnaden mellan en jul med julgran och julskinka och en jul utan dessa attribut. Men grundproblemet är väl ändå att det i vårt moderna välfärdssamhälle finns människor som har så låga inkomster att de inte har råd med något mer än det absolut nödvändigaste. I vårt resursallokeringssystem utkristalliserar sig en grupp människor som tvingas söka allmosor från en understödsfond för att kunna ha en dräglig jul.

Att det finns människor som uppfyller kriterierna för att få söka bidrag från Stiftelsen Solstickan ser jag som ett tecken på att det är något fel med samhället. I ett bra samhälle finns det inget behov av allmosor. Ett bra samhälle dömer inte ut dem som inte är arbetsföra till ett liv i fattighet. Det goda samhället har plats för alla.

De välfärdsförsämringar som snart kommer att drivas igenom av den borgerliga regeringen kommer knappast att göra livet lättare för den som har det svårt. Snarare tvärt om. Redan nu bävar jag inför nästa års skörd av ansökningshandlingar.

Om Reinfeldt hade någon empati skulle det kanske göra honom lite nytta att ta del av dessa skildringar. Då kan han följa försämringarna på nära håll allteftersom det borgerliga samhället växer fram.

Själv får jag nog säga att de livsöden jag har fått del av på det här sättet har stärkt mig enormt i min socialdemokratiska övertygelse. Det är inte den här gruppen som ska behöva betala för miljonärernas skattesänkningar. Sverige behöver inte ökade klyftor. Vi behöver ett socialdemokratiskt samhälle där alla får vara med.

34 miljoner

… så mycket pengar plockar privatläkarna ut i vinst från primärvården i Stockholm. 34 skattemiljoner. Rakt ner i aktieägarnas fickor. Och då har vi fortfarande stopplagen kvar.

Snart, när den är borta, lär vi få se betydligt större belopp segla iväg i vinstutdelningar till vårdbolagens investerare. Alltemedan Hägglund förnöjt tittar på och moderaterna i våra fullmäktigeförsamlingar upprepar den retoriska frågan ”det är väl inget fel med att göra lite vinst”.

Varje skattemiljon som går till vinstutdelning är en miljon mindre till vården. Den som äger en förmögenhet låser därmed en resurs som han hindrar andra från att utnyttja.

Hade inte de 34 miljonerna gjort större nytta i vården än i form av privata förmögenheter?

Pinochet dog för tidigt

Ingen statsbegravning för Pinochet. Skönt. Annars hade det varit en stor skandal. Synd att han inte hann ställas inför rätta och dömas innan han gick ur tiden. Nu dör Pinochet som ostraffad statsman. Det är i och för sig skandal nog.

En dom hade inte bara gett diktatorn en mer adekvat status. Att göra brotten till föremål för utredning och domstolsutlåtanden hade också varit ett sätt att få till stånd en erkänd dokumentation av de brott som begåtts.

Detta brukar framhållas som Nürnberg-rättegångarnas främsta förtjänst. Jämte den rättsskipning som nazisterna blev föremål för bidrog processerna till en ofantlig mängd historiska bevis över de förbrytelser som begicks under nazismen. Pinochet hade varit värd en motsvarande granskning. Som en tjänst till eftervärlden om inte annat.

Svengelska

Länge sen det var nåt kul här. En engelsk parlör.

Svensk-Engelsk:

Än sen, då?:
Then then, then?

Jag vill gärna ha mer paj:
I want brain more broken

Jag anar ugglor i mossen:
I suppose owls in the swamp

Engelsk-Svensk:

Pump up the jam!
Pumpa upp sylten!