Archive for januari, 2008

Om rasister och moderater

2008-01-29

Helst skulle jag vilja skriva något lagom långt och avvägt här, men för tillfället är det tomt på uppslag. Det har blivit en hel del skrivet bland kommentarerna till ett tidigare inlägg, så all energi har hamnat där på något sätt.

Men en sak som ska bli intressant under morgondagen (onsdag) är hur Kent Persson kommer att hantera sina borgerliga antagonister i kommunen när frågan om heltider eventuellt ska diskuteras. I bästa fall lyckas han övertyga åtminstone sina partikamrater och i så fall finns det en majoritet i kommunfullmäktige för att återinföra rätten till heltid. I sämsta fall gör Kent skillnad mellan kommunpolitik och landstingspolitik och då vet vi vad det fina talet om heltid som en jämställdhetsfråga var värt.

Sedan finns förstås möjligheten att fega ur och låta bli att visa sig i kommunfullmäktige överhuvudtaget. Om Kent Persson väljer det alternativet kan man alltid hoppas att intresserade journalister tar reda på anledningen. Och därefter också tar reda på om den stämmer…

Nåväl, vi lär väl återkomma till den här diskussionen när (om?) distriktsordförande Perssons motion hanteras i landstingsfullmäktige framöver. Då får han tillfälle att bekänna färg. Hittills har han knappast framstått som särskilt tvätt-äkta.

Moderaterna slår in öppna dörrar – igen!

2008-01-25

Jaha, nu har alltså det moderata oppositionsrådet Kent Persson upptäckt att rätten till heltid är en viktig jämställdhetsfråga. Grattis! Det har vi i landstingsmajoriteten känt till i flera år och även arbetat för. Under 2008 kommer vi att ha uppnått målet att alla som vill ha deltid också ska ha möjlighet till det. Än en gång slår moderaternas främste företrädare i länet in öppna dörrar i landstinget.

Tidigare har ju Kent gjort liknande utspel, som till exempel när han föreslog kvällsöppet på vårdcentralerna och gick ut med påståendet att man inte har kvällsöppet på någon vårdcentral i länet, trots att flera vårdcentraler vid det tillfället hade kvällsöppet. Tack vare politiska direktiv från socialdemokraterna, skall tilläggas.

Eller när han föreslog samägande av Karlskoga lasarett med Värmland, kort efter att landstingsstyrelsen redan fört den diskussionen och kommit långt i en avsiktsförklaring.

Min kritik handlar inte om själva förslaget – det är jättebra om Kent Persson nu har ändrat sig och är beredd att gå på den socialdemokratiska linjen. Men att sätta i system att påstå eller insinuera att landstinget inte gör något på ett område och sedan föreslå en lösning som om den vore ny trots att den inte är det – det tycker jag är ohederligt.

I de borgerliga partiernas budget finns inga förslag om heltider. I den budget som gäller för 2008 och som (s), (v) och (c) står bakom kan man läsa följande:

”Goda anställningsvillkor i vid mening har stor betydelse, exempelvis ska heltidsanställningar erbjudas till dem som så önskar.”

Och i landstingets jämställdhetsplan (som moderaterna ställt sig bakom) står det att

”De medarbetare som önskar heltidsarbete ska erbjudas sådan…”

Antingen är Kent Persson väldigt okunnig om de beslut som han varit med och fattat i landstingsfullmäktige eller så har han lagt sig till med en väldigt otäck propagandametod som bygger på att insinuera osanningar och skapa förvirring hos väljarna.

För övrigt ska det bli väldigt intressant hur Kent hanterar det förhållande att han tycker en sak i landstinget och tvärtom i kommunen. Där har kommunfullmäktigeledamot Persson varit med och avskaffat rätten till heltider. Snacka om hyckleri.

Några användbara latinska citat

2008-01-24

Latinska citat är coolt. Men de funkar inte i alla sammanhang.

Ett av mina favoritcitat är ”Viam inveniam aut faciam”. ”Jag skall finna en väg eller skapa en”.

Djupt.

Sedan finns det citat som kan vara användbara i andra situationer. Några exempel.

Vah! Denuone Latine loquebar? Me ineptum. Interdum modo elabitur. – Hoppsan! Pratade jag latin nu igen? Tokigt. Ibland så bara slinker det ur mig.

Aio, quantitas magna frumentorum est. – Jepp, det där är verkligen mycket majs.

Laborare non amo. – Jag gillar inte att arbeta.

Vescere bracis meis. – Ät mina kalsonger.

Nansice mea peniaculum, si placet! – Ge mig moppen, är du snäll!

Non possum credere me totum edisse. – Jag kan inte fatta att jag åt upp hela.

Cogito ergo doleo. – Jag tänker, därför är jag deprimerad.

Se auderis delere orbem rigidum meum! – Våga inte radera min hårddisk!

Nullo metro compositum est. – Det rimmar inte.

Non curo. si metrum non habet, non est poema. – Jag bryr mig inte. Rimmar det inte så är det inte en dikt.

Mellita, domi adsum. – Älskling, jag är hemma.

Te precor dulcissime supplex! – Ja tack gärna, med ett körsbär på toppen!

Te audire no possum. Musa sapientum fixa est in aure. – Jag hör inte vad du säger. Jag har en banan i mitt öra.

Estne volumen in toga, an solum tibi libet me videre? — Är det där en pergamentsrulle i din toga, eller är du bara glad att se mig?

Sverigedemokraterna och generaliseringar

2008-01-22

Ett klassiskt palmecitat sammanfattar socialdemokratins kritik av de främlingsfientliga krafter som idag samlar sig under benämningen ”sverigedemokraterna”. Citatet är viktigt och tänkvärt:

”Det får inte finnas vi och de – det finns bara vi”.

Tillämpat på det här med främlingsfientlighet handlar citatet om sverigedemokraternas konsekventa kategorisering av människor i ”svenskar” och ”invandrare”. Som om det inte fanns några andra kategorier. Eller som om kategorin spelade någon roll för människovärdet.

”Massinvandringen” beskrivs som roten till allt ont. Kategorin invandrare blir en grupp syndabockar. Själva problemen blir osynliga. Arbetslösa invandrare snyltar på välfärden. Invandrare som inte är arbetslösa stjäl våra jobb. Fokus flyttas från arbetslösheten mot den som är arbetslös – om den arbetslöse har utländsk härkomst. Etniska svenskar klarar sig. De är aldrig skyldiga.

Så fungerar kategorierna. Det är väldigt enkelt att hamna i en oklanderlig ställning. Man behöver inte göra något annat än att vara född in i rätt sammanhang. Då ställs inga krav på motprestationer. Men om du är född i fel sammanhang så kan du inget göra för att meritera dig. Då är du dömd på förhand.

Ungefär som ledaren för Original Gangsters konstaterade: de som söker sig till oss har inga andra möjligheter i samhället. De är stämplade på förhand.

Och så är det. Om samhället stänger vägar för somliga måste de hitta andra vägar. Och om kriminella organisationer kan erbjuda det som andra inte klarar av så blir de ett rimligt alternativ. Så klart. Vad annars?

Däri ligger förklaringen. Därför ska vi inte ägna oss åt att stämpla människor.

Bengt Göransson var lysande på demokratiseminariet i lördags. Han påminde om en dikt av Tage Danielsson:

Om negrers lättja.
Vissa människor är lata.
Vissa negrer är lata.
Vissa vita är inte lata.
Vissa negrer är mycket lata.
Vissa vita är lite lata.
Negrer är i allmänhet lata.
Vita är sällan lata.
Det finns lättingar här i världen,
mest negrer.
Negrer är lata.
Vad du verkar lat, är du neger?
Det var mig en flitig neger,
han måste vara vit.

För att illustrera orimligheten i att dela in människor i kategorier.

Till sist en utmanande fråga.

Om det inte finns vi och de. Om det bara finns vi. Då måste varje sverigedemokrat i rimlighetens namn betraktas som vi. Det är inga monster vi ska bekämpa här. Inte personerna. Människorna.

Vad vi kämpar emot är fördomen. Domen. Kategoriseringen. Och det nazistiska idéarvet. Det som säger att olika människor är olika mycket värda.

Detta ok är inte bundet till vissa personer. Även sverigedemokrater kan ha sina ljusa stunder. Och fördomar ligger på lur hos oss alla.

Nej, vad vi kämpar emot är en tendens som finns överallt, hos alla och envar. Inom oss.

Så att demonisera sverigedemokrater som personer är inte ett dugg bättre än när sverigedemokrater demoniserar invandrare. Snarare är det samma sak. Därför ska sverigedemokrater bemötas med precision. Udden ska riktas mot det unkna idéarvet och den odemokratiska människosynen som partiet ger uttryck för i sina programskrifter. Det handlar om att synliggöra motiven bakom kategoriseringen av människor i ”vi och de”. Om att visa hur det är en förenkling och hur det leder till motsättningar och diktatur.

Det går inte att bekämpa diktatur med diktatur.

Björklunds bluff blottlagd

2008-01-21

Här kommer ett långt citat från ekots lördagsintervju. Det kan förtjänas att läsas trots att det är långt, för det blir värre och värre ju längre man läser.

Jan Björklund, citerad från riksdagens partiledardebatt:

”Mona Sahlin, det pappersindustrin är ännu modigare att ta upp, anledningarna till att svensk pappersindustri måste klappa igen. Det beror ju i stor utsträckning på den gröna skatteväxling som genomfördes under förra mandatperioden. Som du var ansvarig för. Det är ju anledningen.”

Tomas Ramberg: ”Ja, hur menar du här, Jan Björklund?”

Björklund: ”Alltså, den svenska basindustrin, och det gäller ju inte bara pappersindustrin, utan det är skogsindustrin, stål och gruvor, den är väldigt elintensiv, mycket elberoende, man kan säga att för många av dom här företagen så spelar det inte så stor roll hur mycket lönerna ökar, däremot om elpriset ökar så går de under. Och skogsindustrin har dessutom den skillnaden jämfört med gruvor och stål att råvaran där är ju skog, och där har också priset gått upp väldigt kraftigt, på grund av energipolitiken, på grund av den bioenergipolitik som har förts.”

Ramberg: ”Men vad du sa här var att den gröna skatteväxlingen är ansvarig, vad menar du med det”

Björklund: ”Ja, ja.. Ja, den gick ju ut på att höja elpriserna väldigt kraftigt.”

Ramberg: ”På vilket sätt höjde den elpriserna för pappersindustrin?”

Björklund: ”Ja, den höjde ju extra mycket för… eeeh… eeehh… alltså, ja… så här.. Elpriserna har gått upp väldigt kraftigt på grund av svensk energipolitik, det är inte bara grön skatteväxling.”

Ramberg: ”Men du sa här att den gröna skatteväxlingen var ansvarig för att elpriserna gick upp. Alltså, som jag har fattat rätt så har de ett halvt öre i elskatt.”

Björklund (nervöst): ”Ja, just det”

Ramberg: ”Som de dessutom kan slippa om de har ett program för…”

Björklund (avbryter): ”Ja, jag ska väl säga så här att det hade varit ännu exaktare (sic!) av mig att säga att den svenska energipolitiken är det som har… är det som har… och det var det som mitt inlägg sedan gick ut på där i riksdagsdebatten, för att det är ju den svenska energipolitiken som helhet som har gått ut väldigt kraftigt över svensk basindustri. Det är helt korrekt att när det gäller beskattningen så har basindustrin vissa undantag, men det gäller…”

Ramberg: ”Men varför valde du att kritisera den gröna skatteväxlingen, ni är ju överhuvudtaget inte emot den …”

Björklund (avbryter igen): ”Ja, det är… det är… låt mig säga… det var… så… det hade varit bättre om jag hade sagt energipolitiken som har förts, för det är hela den… hela den energipolitik som har förts har ju drivit upp elpriserna och det är, den gröna skatteväxlingen är, det är helt rätt, det är bara skatterna, men elpriserna har gått upp… (Ramberg försöker komma in, men avbryts) … på grund av… på grund av energipolitiken som har förts och det är ju en huvudorsak som ju anförs när … när… dom här basindustrierna måste stänga igen.”
Ramberg: ”Nu är ju inte det här sambandet så glasklart, alltså om man talar med experter på finansdepartementet, som jag gjorde nu i veckan, så säger de att det är EU:s system med utsläppshandel som drar upp priserna på elbörsen och som då är förklaringen till att elpriserna stiger här i Sverige. Det har att göra med att Europa har mycket fossileldad elproduktion och så där och det påverkar även oss. Alltså, vad kan (Björklund försöker avbryta)… på vilket sätt har socialdemokraternas energipolitik (Björklund: ”jo.. men alltså…”) och i vilken mån är du emot den här utsläppshandeln i så fall?”

Björklund: ”…Nej, det är jag inte. Men alltså, utsläppshandeln är ju till för att drabba dem som släpper ut koldioxid… och då drivs priserna upp. Om man har mycket energi och el som produceras av energikällor som släpper ut koldioxid, till exempel kolkraftverk, oljekraftverk, gaskraftverk – då ska man få höga elpriser därför att det är hela avsikten med utsläppshandeln. Men när man stänger igen svensk kärnkraft (kommentar: dags att byta ämne?) då blir det så, att då ersätts det med el som produceras i danska kolkraftverk till exempel och då driver utsläppshandeln upp de svenska elpriserna därför att vi måste köpa elektricitet från… håll… som… där man producerar det… som drabbas av utsläppshandeln, det vill säga där man släpper ut koldioxid. Så vi ersätter svensk kärnkraft med till exempel importerad dansk kolkraft. Då blir elpriserna dyrare.”

Ramberg: ”Och vilken..:”

Björklund (avbryter): ”Och då slår det mot basindustrin därför att dom är väldigt elberoende.”

Ramberg: ”På vilket sätt råder din regering bot på detta, då?”

Björklund: ”… Ja men, nej… det är ju som… det var ju ett replikskifte som handlade om energipolitiken och det är… det vet ju alla att det finns skillnader mellan de borgerliga partierna mera långsiktigt om hur detta ska lösas. Jag… vi… vår avsikt är ju från regeringens sida att under den här mandatperioden försöka nå en blocköverskridande energiöverenskommelse och en långsiktig sådan. Men det vet ju alla, och det är ingen hemlighet, att i den här regeringen finns det olika åsikter och det här, det är ju… jag redovisar nu den åsikt som folkpartiet har om hur vi långsiktigt ska lösa energiproblemen, men alla vet att det finns olika åsikter också i regeringen.”

Ramberg: ”Du sa att du sa fel där, när du sa grön skatteväxling, men alltså, din skatteminister och din miljöminister verkar ju vara inne på det spåret att det ska bli lägre skatt på arbete och högre skatt på energi. Är du emot det som folkpartist?”

Björklund: ”Nej, men som jag sa… jag borde ha använt ordet energipolitik i det sammanhanget.”

Ramberg: ”Sedan bestämde ju regeringen nyligen att skatten på el från både kärnkraft och vattenkraft ska höjas. Vad betyder det då för den här pappersindustrin som du ömmar för?”

Björklund: ”Ja, alltså jag tror så här att… vi har sagt i Sverige att… att… vi har en… i Sverige förs det ibland en debatt om att vi har en avreglerad elmarknad och en avreglerad energimarknad sedan ett antal år tillbaka. Det där är ju inte sant, för den är genomreglerad. Man får inte bygga nya kraftverk i Sverige av de produktionssätt som kan åstadkomma mycket elektricitet, det är förbjudet. Och jag tror alltså, tillg… vi måste öka tillgången på elektricitet i Sverige, som produceras koldioxidfritt. Det är själva nyckeln både för att få ner elpriserna och för att lösa klimateffekten. Och det är ju det som är vår uppfattning och då går det inte att runda kärnkraftsfrågan i längden, för det är klart.. om vi.. man kan i och för sig, om man är på det humöret, bygga ut de fyra norrlandsälvarna, det släpper heller inte ut någon koldioxid… men problemet med det är att det ger inte så väldigt mycket elektricitet, ens om man gör det, och vi vill från vår sida spara de här älvarna till kommande generationer (Ramberg: ”men nu var det ju inte…”) … och då är det kärnkraften…

Ramberg: ”Jag frågade varför ni höjer skatten på kärnkraftsproducerad el och vattenkraftsproducerad el om du är bekymrad över elpriset för pappersindustrin.”

Björklund: ”Men det är ju en rad målkonflikter i detta. Vi… det är en rad målkonflikter. Vi ska både, alltså det går ju… alltså… det går inte att bara bryta ut en liten delfråga och prata om den, för det är klart att det handlar om helheten för energipolitiken. Elpriset i Sverige kommer att hållas på en lägre nivå än annars om vi bygger ut elproduktionen och det är det som är väldigt viktigt för svensk basindustri. Men… jag är helt övertygad om att det är så att elpriserna kommer att både i Sverige och i resten av Europa och i resten av världen, de kommer att gå upp i framtiden.”

Påven och världen

2008-01-17

När det stod klart att Roms statliga universitet La Sapienzia skulle få besök av påven Benedictus XVI den 17 januari i år framfördes en kraftig protest från 67 av universitetets lärare och besöket ställdes in. Bakgrunden var att påven år 1990, med hjälp av ett citat från Paul Feyerabend, skulle ha uttalat sitt stöd för kyrkans dom mot Galileo Galilei och den heliocentriska världsbilden. Ni vet, den som säger att jorden snurrar runt solen.

Kyrkan trodde som bekant inte på denna idé, utan stod för den geocentriska världsbilden som ju säger att jorden står still. ”Världen är fast förankrad, den kan inte flyttas”, som det står i bibeln. En etablerad sanning på 1600-talet.

I Vatikanradion som är ”påvens och kyrkans röst i dialog med världen” framställs lärarnas protester som ett tecken på intolerans och torftighet. Själv vill den katolska kyrkan värna universitetets grundprincip; att vara en ”plats där olika idéer mognar i dialog”. En princip som samma kyrka några hundra år tidigare förvägrade den kunskapssökande Galileo.

Feyerabend är förresten en intressant källa i sammanhanget. Han säger att kyrkans dom mot Galileo var rätt i relation till det historiska sammanhang där den ägde rum. Processen mot Galileo var resonabel och rättfärdig enligt Feyerabend. Mätt mot den tidens standard.

Så långt kan jag föreställa mig att påven hänger med. Men Feyerabend stannar inte där. Han fortsätter.

Den tidens standard är lika god som någon annan tids standard. Det finns inga absoluta sanningskriterier, utan varje sanning måste bedömas utifrån sina premisser och sina förutsättningar. Allt är sant. ”Anything goes”. Så i den meningen hade också Galileo rätt. Utifrån sina premisser.

När resonemanget har kommit så här långt har påven lämnat vagnen. Kristendomen och påven står ju för en absolutistisk ståndpunkt. Den hävdar att det finns en sanning, nämligen den som de själva står för. Alla andra har fel. I det avseendet funkar inte Feyerabend lika bra som källa.

Nu kan hela den här diskussionen kännas lite främmande för den moderna människan, som ju har lämnat både den geocentriska och heliocentriska världsbilden bakom sig. Nu gäller den egocentriska världsbilden: hela världen kretsar kring mig!

Och här får man väl tillstå att det känns något fräschare än för inte alltför länge sedan när allting kretsade kring Britney Spears kala huvud.

Om partidängor

2008-01-14

Jag noterade att sverigedemokraterna har tagit fram en egen slagdänga. Något om en blåsippa med trådar ner i marken som är ”tusen år och mer”. En låt som mer fokuserar på att välja det udda alternativet och gå sin egen väg än på att försöka framföra ett nationalistiskt och främlingsfientligt budskap. En låt för ett litet parti som viker av mot mängden.

Så nu finns det alternativ till att sticka säkerhetsnålar genom kinderna, vända byxorna bak och fram eller färga håret rosa.

Synd att låten är lanserad redan. Annars kunde de ställa upp mot moderaternas lika intetsägande ”Tillsammans” i melodifestivalen.

Det knäppa antagandet om knappheten

2008-01-09

Resurserna är knappa, heter det i nationalekonomins premisser. En myt som är i allra högsta grad levande och som återupprepas i alla möjliga olika sammanhang.

Den hjälper oss att snåla in på sådant som vi av ideologiska skäl anser onödigt.

Den hjälper dem som har att förklara för dem som inte har varför de inte har något.

Den hjälper alltså samhället att legitimera fattigdom.

Men rent logiskt är det en tautologi, ett cirkelresonemang. Så här:

”Resurserna är knappa” är en utsaga om ett tillstånd. Men utsagan måste relateras till något. Knapphet av vad, i relation till vad? På vilket sätt skiljer sig detta tillstånd från andra tillstånd?

Om vi lever i ett samhälle som präglas av knapphet – hur ser i så fall ett samhälle ut där resurserna inte är knappa? Finns det något sådant? Kan det finnas? Det är ju ett sådant tillstånd knappheten måste relateras till. Annars blir icke-knappheten en omöjlighet. Och i så fall blir påståendet meningslöst. ”Alla samhällen präglas av knapphet. Här har vi ett samhälle. Alltså präglas det av knapphet”. En blå boll är blå. So what?

Påståendet om knappheten är principiellt och teoretiskt. Men hur ser det ut i verkligheten? Hur mycket mer överflöd behövs det innan vi kan börja tycka att resurserna inte längre är knappa? Var går gränsen för knapphet? Finns det en sådan gräns? Och om den inte finns – vad är det för poäng med att hela tiden poängtera att resurserna är knappa? Givet att detta är en premiss så kan det ju inte vara på något annat sätt. Återigen – so what? What’s the point?

Ett mer meningsfullt sätt att förhålla sig till resurser är att först konstatera hur mycket av den varan som faktiskt finns, glädjas över detta och därefter fundera på hur vi ska använda resurserna på bästa möjliga sätt. Mot den bakgrunden kan man jämföra jetsetarnas festbudget för en kväll i medvetslöshetens tecken med behoven hos till exempel människor med kroniska sjukdomar, författigade ensamstående föräldrar eller fattigpensionärer. Hur många människor skulle kunna få en mer dräglig tillvaro om Britney Spears avstod från en av sina lyxbläckor och istället skänkte pengarna till andra som behövde dem mer.

Jag såg en siffra på 40 000 för en helkväll. Det finns andra, betydligt högre siffror, men just den här siffran är intressant bara därför att den motsvarar storleken på den samlade pott som solstickekommittén har att fördela bland alla sjukdomsdrabbade och utsatta människor i länet som söker julbidrag. I år fick alla som sökte tusen kronor var och det kan ha räddat många familjers julfirande. Så mycket pengar kan en person lägga på en väldigt suddig helkväll som enbart ger obehagliga rubriker och en otäck baksmälla. Om sådana handlingar är möjliga i ett samhälle råder det inte resursbrist. Däremot kan man säga att resurserna är väldigt tokigt fördelade.

Dagens citat

2008-01-08

– Jag fördömer användandet av våld som
ett politiskt redskap och vädjar till
båda sidor att delta i en fredlig
dialog för att finna en lösning.

George Bush ger goda råd till de stridande parterna i Kenya.

Ja, vad ska man säga…

Den outtalade visionen är osynlig för somliga…

2008-01-07

Någon tyckte att borgarna har blivit för otydliga med sin vision. Birgitta Olsson, till exempel. Hon tycker att den moderatledda regeringen måste bli mycket tydligare med varför de gör vad de gör. Så att folk förstår, liksom.

Problemet är att det finns en vision, men den får man inte prata om. För då kommer de nya moderaterna att låta som de gamla moderaterna och det ger ännu sämre opinionssiffror.

Ett litet bi-problem i dramat är att en Olsson tydligen inte har upptäckt ännu vilket sällskap hon hamnat i. Som Albert Speer, ungefär.