Borgerliga värderingar vinner mark

En av Fidel Castros stora utmaningar efter revolutionen 1959 handlade om hur man på Kuba skulle bära sig åt för att skapa den ”socialistiska människan”. Che Guevara beskrev detta i ett brev till Carlos Quijano, chefredaktör för veckotidningen ”Marcha” i Montevideo, som en ytterst medveten och planerad process. En viktig komponent var folkets ”skolning” som i stora stycken syftade till att höja den revolutionära medvetenheten.

Nåväl, det där var ju då och där. Idag är vi nu och här. Fria, självständiga och kritiskt tänkande individer i det öppna och demokratiska samhället. Vi är inte underställda någon likriktande process som styr våra medvetanden. Vi lever i den fria västvärlden. Den bästa av världar.

Eller?

SVT har med sin nya realityserie ”Ung och bortskämd” lyckats hitta ett gäng osedvanligt bortskämda ungdomar som man ställer inför olika situationer där det helt sonika ska bekräftas hur utbota bortskämda de är. Programmet har väckt reaktioner, naturligt nog. Väldigt många har blivit väldigt upprörda över dessa lata ungdomar. Programmet har provocerat. Det har blivit en snackis. Det har infiltrerat våra fikaraster och lunchrum. Det har gett oss en naken och vulgariserad bild av den lata, unga människan.

Är det långsökt att tänka sig att den bilden ligger med och skvalpar i vårt bakhuvud när vi möter resonemang om den växande ungdomsarbetslösheten? Med den här bilden i åtanke, vad kan ungdomsarbetslösheten bero på? Vilket svar ligger närmast tillhands?

I detta ligger den första implikationen: att programmet förmedlar en viss bild av en viss grupp vilket sannolikt får konsekvenser för hur tittaren sedan kan komma att uppfatta denna grupp. Budskap: ungdomar är lata.

Nästa implikation är politisk. Vilka partiers politik gynnas av att den här bilden förmedlas? I humorprogrammet Cirkus Möller var man inte sen med att spinna vidare på temat. Under en bild med en av de ungdomar som medverkar i ”Ung och bortskämd” stavas ordet ”a-kassa” fram. God satir och humor visserligen, men samtidigt förstärks bilden av ungdomarna som lata, med tillägget att de sannolikt försörjer sig på a-kassa. Budskap: ungdomar som är lata kan vara det eftersom de lever på a-kassa.

Tillsammans med en lång rad liknande dokusåpor och därutöver en aldrig sinande ström av reklamfilmer, TV-serier, spelfilmer och annat som vi bombarderas med dagligen formar ”Ung och bortskämd” den samlade arsenalen av värderingsbärande medier. I detta ständiga flöde är det som om vissa grundvärderingar återkommer outtröttligt. Är det ungdomar som ska skildras verkar det företrädesvis vara den lata, bortskämda och korkade sorten som lyfts fram.

I sammanhang där fler människor blir sammanfösta i samma program handlar det oftast om att det ska tävlas. Överallt tävlas det, i allt. Ständigt reproduceras denna över- och underordning, vinnare och förlorare. Obekväma eller tråkiga personer ska röstas bort, snygga och talangfulla höjs till skyarna. Alla ska mätas och jämföras mot varandra. Alla situationer förvandlas till konkurrenssituationer.

När det kommer till meningen med livet verkar det i allt väsentligt gå ut på att bli en stenrik hollywoodfru. Prylar och status, det är grejen.

Varför ser det ut på det här sättet? Och måste det vara så?

Ta ungdomarna till exempel. Går det att förmedla fler och andra bilder av unga människor och deras verklighet? Hur är det med alla unga som blir utnyttjade på arbetsmarknaden? När kommer det en dokusåpa som handlar om deras situation? När ska oseriösa företag granskas och ställas till svars för hur de behandlar sina anställda? När ska regeringen ställas till svars för den skenande ungdomsarbetslösheten?

Varför inte sätta fokus på den strukturella rasismen i samhället? Eller könsmaktsordningen? När ska offentlighetens udd börja riktas mot samhällets verkliga blodsugare? När ska de slipsförsedda rasisterna hängas ut? När ska medias potentater granskas? När ska mansgrisar och kvinnomisshandlare sättas i skottgluggen?

Nu kan man möjligen anföra det bristfälliga underhållningsvärdet som förklaring till att media tenderar att välja vissa vinklingar före andra. En verklighetsbeskrivning som blottlägger orättvisor kan väcka upprörda känslor i en högst obekväm bemärkelse: den riskerar att underbygga ett ifrågasättande av makten i samhället. Härigenom skulle TV-mediets roll som tillhandahållare av samhällsbevarande underhållning komma att hotas. Medias uppgift i det borgerliga samhället verkar mer vara att gynna utvecklingen av slappa och förnöjsamma medborgare.

Till skillnad från revolutionens Kuba finns det ingen uttalad eller planerad strategi för skapandet av denna den kapitalistiska människan. Den är i vilket fall inte offentlig. Vad man ändå kan konstatera är att det sker en ideologi- och värderingsproduktion i samhället och att den företrädesvis kanaliserar borgerliga värderingar. Den gynnar konsekvent en borgerlig politik och den undviker konsekvent att ifrågasätta rådande borgerliga maktstrukturer. Den tenderar att glorifiera välbärgade och framgångsrika människor samtidigt som den förlöjligar fattiga och utsatta människor.

Att denna ideologiproduktion försiggår i de privatägda medieföretagen är inte så mycket att göra något åt. Det ligger ju i ägarnas intressen att den maktstruktur som deras särställning vilar på skyddas från ifrågasättande. Vad som däremot är anmärkningsvärt är att Public service hakar på trenden till synes helt oreflekterat. Till skillnad från Kuba och till skillnad från privata medieproducenter har Public service ett uttalat uppdrag att förmedla en saklig och mångsidig världsbild. Med program som ”Ung och bortskämd” frångår man dessa principer och övergår istället till den massiva borgerliga ideologiproduktion som fullständigt dominerar det offentliga rummet. Ett ödesmättat sätt att beskriva situationen är att demokratins sista bastion, public service, nu viker sig under trycket från den borgerliga hegemonin.

Dagens Dialog

– Vad är en kamrem?
– Det är remmen som driver kamaxlarna.
– Vad är en kamaxel?
– Det är axeln som driver ventilerna.
– Vilka ventiler?
– Dom som sitter i cylindrarna.
– Jaha.

Svar från Dagens Samhälle

Jag fick svar från Dagens Samhälle. Sedan svarade jag på svaret. Kort därefter fick jag svar igen, som jag svarade på. Det är mycket möjligt att jag överskattar läsvärdet i denna korrespondens, men för min egen del kan jag säga att jag blev ganska förvånad över tonen från tidningens VD och chefredaktör. Döm själva.

Svar från Mats Edman:
Hej Martin,

Jag har läst ditt brev och det är tråkigt att du inte längre vill läsa tidningen.
Men vad är det exakt som du menar?
Jag hittar inga sakargument som stödjer din allmänna kritik i brevet.
Vad är det som i sak gör DS till ”propagandapamflett från Timbro”?
Du är välkommen att föra en sådan debatt med oss, om du vill.

Bästa hälsningar

Mats Edman

Mitt svar till Mats Edman:
Hej Mats!

Ett exempel är från nummer 31 som på framsidan har huvudrubriken ”120 000 helt nya jobb”. ”Nyheterna” på sidan 2 och 3 är ensidigt vinklade för att poängtera fördelarna med vinstdrivande verksamheter inom välfärden. Underlaget är baserat på uttalanden från enskilda moderater och företrädare för Svenskt Näringsliv. Ingen annan bild presenteras. I din spalt anklagar du Mona Sahlin för att ha farit med osanning i sina ”tårdrypande retoriska angrepp” mot Fredrik Reinfeldt.

En alternativ källa som hade kunnat vara relevant för beskrivningen är konjunkturinstitutets rapport om ”Kommunalt finansierad sysselsättning och arbetade timmar i privat sektor” som konstaterar precis det som Mona tog upp i valrörelsen, nämligen att det den gångna mandatperioden har skett en markant minskning av antalet kommunalt finansierade sysselsatta, närmare bestämt 33 000 personer mellan 2007 och 2010. Denna siffra inkluderar de privata företagen med offentlig finansiering. Den källan nämns alltså inte överhuvudtaget.

Hela första uppslaget i nämnda nummer uppfattade jag som oerhört vinklat Du tar själv tydligt ställning, både för den borgerliga regeringens politik och emot de rödgrönas politik.

I nummer 33 handlar huvudnyheten om politikens ”okända kostnader” och ligger väl i linje med kända Timbro-argument om att politiken är en onödig kostnad. Beräkningen är avsiktligt saltad med posten ”beredning av beslut, stödfunktioner för politikerna och kostnader för valen”, vilket i själva verket är en högst hypotetisk kostnad. Även om politiken skulle avskaffas så skulle stora delar av dessa kostnader kvarstå eller kanske till och med öka – eftersom stat och kommuner även utan politiker skulle behöva förvaltningsorganisationer och beslutsprocesser. Det politiska ledarskapet skulle då också behöva ersättas med ett icke-politiskt ledarskap med för vanliga människor helt okända lönenivåer.

Om tanken vore att hela de offentliga systemen skulle avskaffas och privatiseras så kvarstår ändå dessa kostnader, även om de överförs i privat regi. Även stora privata koncerner har ju byråkratier och beredningsprocesser. Men då skulle det också tillkomma andra kostnader, som t ex för marknadsföring och vinstuttag för ägarna.

Men dessa aspekter tas alltså inte med i den högst hypotetiska matematik som ni i detta nummer valde att göra till huvudnyhet.

Frågan ”vad får demokratin kosta?” är inte värderingsneutral. Den är ställd utifrån en viss ideologisk utgångspunkt. En annan fråga från en annan utgångspunkt skulle kunna vara ”hur mycket av våra skattemedel går till vinstuttag?”. Den kanske till och med hade varit mer relevant för tidningens målgrupp.

Om ni i samma nummer hade gjort en motsvarande undersökning av det sammanlagda vinstuttaget i privata välfärdsbolag, kartlagt ägarstrukturerna, granskat riskkapitalbolagens intåg på marknaden och kanske även jämfört reglerna för privata friskolor i Sverige med motsvarande regler i andra länder hade det blivit mer balanserat.

Själv betonar du i din spalt att moderaternas ”futtiga två miljoner” i privata donationer blir väldigt lite i sammanhanget. Återigen ett tydligt ställningstagande för moderaterna. Den högst relevanta frågan om att öppet redovisa var dessa två miljoner kommer ifrån berör du däremot inte.

Det var ett par exempel på hur tidningen har blivit. Men så här har det inte alltid varit. Din företrädare Lena Hörngren hade ett betydligt mer balanserat och sakligt förhållningssätt. Hennes utgångspunkt var också mer journalistisk. När jag går tillbaks och jämför era olika versioner av ”Dagens Samhälle” (jag har sparat samtliga nummer) framgår det tydligt att det har skett en markant värdeförskjutning åt höger.

Därför kan jag tyvärr inte längre läsa er tidning med den behållning och det förtroende som jag har känt tidigare.

Hälsningar,

Martin Lind

Svar från Mats Edman:
Hej Martin,

Du ödslar mycket energi på att lägga in dina egna tolkningar.

Artikeln om 120,000 nya jobb baseras på SCB:s statistik och inget annat. SCB för Sveriges officiella statistik. Jag är (idag) medveten om att dessa uppgifter från SCB inte rimmar med vad som vissa partier underströk i valrörelsen. När vi skrev artikeln hade vi ingen tanke på KI:s rapport, vi har utgått enbart från SCB:s material. Jag tycker inte det är tråkigt att den offentliga sektorn är större idag än år 2000. Gör du?

Sen tillstår jag att Mona Sahlin använde tårgripande retoriska grepp under valrörelsen, det är min absoluta åsikt. Att uppslaget skulle vara ett tydligt ställningstagande för det ena eller andra blocket är däremot rent nonsens. Att uppgiften om 120,000 nya jobb, varav 50,000 i offentlig sektor, inte är glädjande för S förstår jag inte alls. Borgarna har väl inte suttit vid makten i tio år?

När det gäller artikeln om politikens kostnader har den sitt ursprung i en artikel som handlade om att Sverigedemokraterna får in minst 300 Mkr under mandatperioden. Dessutom färgade vi hela Sverige brunt med vår karta. Var det höger? Då ställde vi oss frågan, vad kostar det politiska systemet egentligen? Det kan väl vara av allmänt intresse, ansåg vi.

Vår statistiker Lars Hugo, minst av allt ett högerspöke, gjorde sedan en omfattande research som imponerade på både mig och statsvetare. Att det skulle finnas något Timbro-tema är även det en långsökt politisk vantolkning av dig. Vi påpekar att totalkostnaden utgör endast 1% av de offentliga utgifterna. Väldigt billigt, tycker jag.

Fast varför skulle demokratins kostnader ställas mot vinstuttagen i privata vårdföretag och friskolor? Det är väl ändå att blanda äpplen och päron.

Vinster uppstår för övrigt hos de företag som bygger vägar, kommunala fastigheter, sjukhus, medicinsk utrustning, läkemedel osv till den offentliga sektorn. Offentlig sektor köper/subventionerar det privata näringslivet med 500 miljarder per år, varav 100 miljarder till skola, vård och omsorg. Ditt parti har aldrig klagat på de 400 första miljarderna och dessutom varit med om att släppa fram både friskolor och privata vårdföretag. Var det moderaterna som bestämde över S då?

Men, det kan jag också lova dig, vi kommer absolut att granska de privata entreprenörerna och deras vinster. Det skedde ytterst sällan i Dagens Samhälle före min tid. Eftersom du av politiska och känslomässiga skäl inte vill läsa den här tidningen kommer du att gå miste om mycket värdefull information av just det slag du efterlyser.

I nästa nummer skriver vi om Wallenberg och Aleris. Lite senare dyker Iliya Batljan och Anders Lago upp. Vi skriver i nästa nummer också mer om Örebro Läns Landsting, som inte följer socialstyrelsens riktlinjer gällande alzheimermedicinering. Är det också ett moderatpåhitt?

För övrigt är jag inte moderat. Det skriver jag om i min nästa krönika, som du alltså inte tänker läsa eftersom jag inte skriver mina texter med stöd av varken din (eller någon annans) partibok.

Bästa hälsningar

Hälsningar,

Mats Edman

Mitt svar till Mats:
Hej Mats!

Och tack för ditt svar.

Du tycker att jag övertolkar dig och avfärdar min kritik som ”ren nonsens”. Din uppfattning är att du inte tar ställning politiskt och att er nyhetsrapportering inte är vinklad.

I ditt svar raljerar du över mina långsökta politiska vantolkningar och anlägger en ton där du konsekvent försvarar allt som jag kritiserar samtidigt som du avfärdar all kritik som jag har formulerat. Detta utan närmare argumentation. (Du bemöter alltså inte kritiken – du avfärdar den).

Låt mig bara få kommentera detta.

Om jag var chefredaktör och VD på en tidning, som ju är beroende av sina prenumeranter, så skulle jag nog ha en lite mer ödmjuk inställning till kritiska synpunkter från prenumeranterna. Även om jag kan medge att min kritik har varit skarpt formulerad ska vi komma ihåg att i relationen mellan dig och mig är det jag som betalar för din tidning och du som försöker skapa en produkt som jag och fler med mig kan tänkas efterfråga.

Det innebär inte att du ska skriva precis det som jag tycker att du ska skriva (vilket jag aldrig har begärt). Inte heller att du ska ta ställning för en politisk vänsteruppfattning (vilket jag inte heller har begärt). Det enda jag har begärt är att DS ska återgå till att ge en saklig och balanserad bild av kommun- och landstingssverige. Min kritik har alltså handlat om att nyhetsrapporteringen har blivit väldigt vinklad och väldigt politiserad jämfört med hur det har varit tidigare.

Ditt svar gör mig väldigt förvånad. Jag kan förstå om du blir stött och förnärmad av kritiken, men att låta dessa känslor avreagera sig i ett plumpt svar känns bara barnsligt. Du är VD och chefredaktör. Skärp dig!

Jag medger att jag inte var särskilt specifik i mitt första brev, men i mitt andra brev tog jag fasta på din uppmaning att förklara exakt vad jag menar och att redogöra i sak vad som gör att DS numera påminner om en propagandapamflett från Timbro. Jag lade ned en del tid på att svara på dina frågor, få medges, eftersom du explicit efterfrågade detta. En schysst gest, tyckte jag. Slöseri med energi, tyckte du.

Som jag skrev i mitt första inlägg tycker jag fortfarande att tidningen innehåller en hel del intressanta reportage, men att den tydliga politiseringen av framsidan och de två första sidorna har påverkat mitt förtroende för tidningen och att jag därför inte längre kände att jag kan läsa den med samma behållning. Jag tycker att de reportage som du påannonserar i ditt senaste brev låter väldigt intressanta, även om ditt inlägg som sådant tyvärr inte innebär att mitt förtroende för dig har förbättrats i något avseende.

Jag har nu fått del av det senaste numret av DS. Här tyckte jag att ni hade ett mycket intressant reportage om korruptionen i kommunerna. Det kändes relevant, sakligt och balanserat. Även intervjun med Börje Ekholm tyckte jag var mycket intressant och väl genomförd. Jag noterade också att du har ändrat namn på din spalt till ”Personligt” och att den i detta nummer höll en betydligt mer allmän och icke-politisk ton. Det var väl egentligen bara avslutningen som jag tyckte blev lite kryptisk.

Sammantaget tyckte jag att det senaste numret var betydligt bättre än de tidigare nummer som jag har anfört i min kritik. Förändringen ligger i linje med precis det jag har efterfrågat, vilket jag ser som ett märkligt sammanträffande, i positiv mening.

Om Dagens Samhälle kommer att hålla samma kvalitet även framledes kvarstår jag gärna som prenumerant. Din spalt behöver man ju inte läsa, gudbevars.

Bästa hälsningar,

Martin Lind

Förslag till Volvo

Jag kom på en idé om hur man skulle kunna sänka bränsleförbrukningen och skickade den till Volvo. Efter några dagar fick jag följande svar:

Hej Martin,

Tack för ditt mail och för din idé rörande en reducering av bränsleförbrukningen.

Tidigare hänvisade vi alla förslag/uppfinningar och dylikt till Fords Website, men nu sedan ägarbytet från Ford till Geeley (Zhejiang Geeley Holding Group) så har vi inte den möjligheten i dagsläget. För närvarande så kan vi sända denna information:

Dear Sir/Madam,

This is in response to your communication to Volvo Car Corporation (”VCC”) regarding your suggestion.

Until the year end 2010, VCC is unfortunately unable to review unsolicited ideas. Further, please be aware that until then VCC has no possibilites to keep and/or to attend to your communication.

Please be informed that VCC will review any suggestions submitted to VCC only on a non-confidential basis. Further, VCC is concerned that you take measures to protect your ideas before you submit them for evaluation by VCC. Also, VCC will review your ideas only if you have applied for appropriate protection (i.e. patent or utility model). If you have a suggestion that you believe is patentable we recommend you to seek professional advice (e.g. a Patent attorney or your national Patent Office).

Thank you for your interest in VCC.

Med vänlig hälsning
Xxxx Xxxxxx
Kundsupport

Mitt svar:

Hej Xxxx!

Det låter krångligt. Jag kollar väl med SAAB istället.

mvh,

Brev till Dagens Samhälle

Hej!

Först vill jag bara tacka för de tidigare åren med bra och saklig rapportering om aktuella händelser i kommunsektorn. Jag har som förtroendevald i Örebro Läns Landsting alltid uppfattat tidningen Dagens Samhälle som en viktig informationskälla och inspirationskälla med stor relevans för mitt uppdrag.

De senaste numren har det dock skett en markant förändring. Under den nye chefredaktören Mats Edman har tidningen förvandlats från en saklig informationskälla till något som mer liknar en billig propagandapamflett från Timbro. Visserligen kvarstår en hel del intressanta reportage inuti tidningen, men av någon anledning har den politiska propagandan tagit över både framsidans rubriker och även de första sidorna inuti tidningen.

Jag tycker detta är väldigt stötande. Det beror då inte bara på att jag själv är av en annan politisk uppfattning än Edman, utan framförallt på att tidningens tydliga ställningstagande för en borgerlig utgångspunkt i rubriksättning och nyhetsrapportering innebär att jag inte längre kan utgå ifrån att tidningen ger en saklig och balanserad bild av läget i kommunsverige.

Kort uttryckt: om jag ville ha en propagandaskrift för borgerliga värderingar skulle jag vända mig direkt till någon av högerns intresseorganisationer. Jag förväntade mig inte att Sveriges enda branschtidning för kommunsektorn skulle förvandlas till en sådan megafon för borgerliga intressen.

Av miljöskäl kan ni därför stryka mig som prenumerant. Jag beklagar starkt att jag med det går miste om en viktig informationskälla, men med den tydliga politiska förändring som tidningen genomgått har dess funktion som sakligt nyhetsorgan redan raserats.

Jag återkommer gärna som prenumerant om tidningen av någon anledning skulle göra sig av med Edman och återgå till att vara en saklig informationskälla.

Med besvikna hälsningar,

Martin Lind