En liten tröst…

Nu har solen gått ner, men samtidigt nås jag av stärkande signaler. Det visar sig nämligen att Kent Perssons fadäser väcker reaktioner bland folk som vet vad de pratar om.

När han slog in den öppna dörren om rätten till heltider lyckades han reta upp hela fackföreningsrörelsen. De företrädare jag hade kontakt med var heligt förbannade över att moderaterna plötsligt och lättvindligt försökte plocka poänger på ett så ohederligt sätt. Att Persson dessutom själv var med och avskaffade samma rätt i kommunen gav inga pluspoäng direkt.

Utspelen i våras om primärvården, där Kent Persson påstod att Örebro var sämst i landet, väckte också det en hel del muller. Den här gången från vårdcentralerna. Det var inte uppskattat att en framträdande landstingspolitiker spädde på en orättvis och missvisande rapport och därtill underkände allt det genuina arbete som görs och har gjorts för att förbättra kvalitet och tillgänglighet inom primärvården.

Även förslaget om kvällsöppet fick primärvårdsfolket att undra över moderaternas insikter om vad som faktiskt görs i landstinget.

Debattartiklarna om fysisk akivitet på recept och fetma hos barn och ungdomar har retat upp folkhälsofolket i både kommuner och landsting. Även där tycker man att Kent Persson slår in öppna dörrar och pratar i nattmössan.

Det verkar som att strategin med tendentiösa beskrivningar inte leder till framgång trots allt. Folk kan tänka själva. De genomskådar bluff och fulspel. Sådant lönar sig inte i längden.

Nu kan jag logga ut med min tilltro till demokratin intakt. Persson må vinna mediaslaget, men kampen om väljarnas förtroende handlar om mycket mer än så.

Annonser

%d bloggare gillar detta: