Sverigedemokraterna och generaliseringar

Ett klassiskt palmecitat sammanfattar socialdemokratins kritik av de främlingsfientliga krafter som idag samlar sig under benämningen ”sverigedemokraterna”. Citatet är viktigt och tänkvärt:

”Det får inte finnas vi och de – det finns bara vi”.

Tillämpat på det här med främlingsfientlighet handlar citatet om sverigedemokraternas konsekventa kategorisering av människor i ”svenskar” och ”invandrare”. Som om det inte fanns några andra kategorier. Eller som om kategorin spelade någon roll för människovärdet.

”Massinvandringen” beskrivs som roten till allt ont. Kategorin invandrare blir en grupp syndabockar. Själva problemen blir osynliga. Arbetslösa invandrare snyltar på välfärden. Invandrare som inte är arbetslösa stjäl våra jobb. Fokus flyttas från arbetslösheten mot den som är arbetslös – om den arbetslöse har utländsk härkomst. Etniska svenskar klarar sig. De är aldrig skyldiga.

Så fungerar kategorierna. Det är väldigt enkelt att hamna i en oklanderlig ställning. Man behöver inte göra något annat än att vara född in i rätt sammanhang. Då ställs inga krav på motprestationer. Men om du är född i fel sammanhang så kan du inget göra för att meritera dig. Då är du dömd på förhand.

Ungefär som ledaren för Original Gangsters konstaterade: de som söker sig till oss har inga andra möjligheter i samhället. De är stämplade på förhand.

Och så är det. Om samhället stänger vägar för somliga måste de hitta andra vägar. Och om kriminella organisationer kan erbjuda det som andra inte klarar av så blir de ett rimligt alternativ. Så klart. Vad annars?

Däri ligger förklaringen. Därför ska vi inte ägna oss åt att stämpla människor.

Bengt Göransson var lysande på demokratiseminariet i lördags. Han påminde om en dikt av Tage Danielsson:

Om negrers lättja.
Vissa människor är lata.
Vissa negrer är lata.
Vissa vita är inte lata.
Vissa negrer är mycket lata.
Vissa vita är lite lata.
Negrer är i allmänhet lata.
Vita är sällan lata.
Det finns lättingar här i världen,
mest negrer.
Negrer är lata.
Vad du verkar lat, är du neger?
Det var mig en flitig neger,
han måste vara vit.

För att illustrera orimligheten i att dela in människor i kategorier.

Till sist en utmanande fråga.

Om det inte finns vi och de. Om det bara finns vi. Då måste varje sverigedemokrat i rimlighetens namn betraktas som vi. Det är inga monster vi ska bekämpa här. Inte personerna. Människorna.

Vad vi kämpar emot är fördomen. Domen. Kategoriseringen. Och det nazistiska idéarvet. Det som säger att olika människor är olika mycket värda.

Detta ok är inte bundet till vissa personer. Även sverigedemokrater kan ha sina ljusa stunder. Och fördomar ligger på lur hos oss alla.

Nej, vad vi kämpar emot är en tendens som finns överallt, hos alla och envar. Inom oss.

Så att demonisera sverigedemokrater som personer är inte ett dugg bättre än när sverigedemokrater demoniserar invandrare. Snarare är det samma sak. Därför ska sverigedemokrater bemötas med precision. Udden ska riktas mot det unkna idéarvet och den odemokratiska människosynen som partiet ger uttryck för i sina programskrifter. Det handlar om att synliggöra motiven bakom kategoriseringen av människor i ”vi och de”. Om att visa hur det är en förenkling och hur det leder till motsättningar och diktatur.

Det går inte att bekämpa diktatur med diktatur.

Annonser

14 svar to “Sverigedemokraterna och generaliseringar”

  1. Lars Flemström Says:

    När jag gick med i sd gjordes tydlig skillnad i partiets offentliga dokument mellan invandringspolitiken och invandrarna. Jag har träffat många sverigedemokrater ute i landet som är noga med denna skillnad. För missionärssonen Kronlid existerar inga ”företeelser” utan bara ”dåliga personer”, som ska fördömas. Även i partiet upprtäder han som ”den vita missionärssonen i negerbyn”, vilken kommer med en överlägsen teknologi och moral. Hsan bryter mot partiets grundidé att förena den socialdemokratiska folkhemsvisionen med den värdekonservatism, som har förvaltats av moderaterna.

  2. Roger Svensson Says:

    Då förutsätter jag att du helt har kastat klassanalysen på sophögen, man får ju inte dela in människor i kategorier!

  3. Martin Says:

    Hej Roger!

    Det är inte jag som delar in människor i klasser. Det är kapitalismen.

    /Martin

  4. Roger Svensson Says:

    Martin: Så Marx och Engels var egentligen kaptialister?

  5. Martin Says:

    Vad är det för en konstig fråga? Jag skrev att kapitalismen delar in människor i klasser, inte kapitalisten. Marx och Engels gjorde en analys av kapitalismen som produktionssätt och visade hur detta går till.

    Sedan var Engels själv kapitalist eftersom han ägde kapital och fabriker, men det har egentligen ingenting med saken att göra.

    Marx ägde för övrigt ingenting.

    Om du, Roger, verkligen är intresserad av såna här saker rekommenderar jag dig att själv läsa Marx, så kan du bilda dig en egen uppfattning. Vi har ju faktiskt den möjligheten i vårt härligt fria och demokratiska land. Att läsa på och bilda oss egna uppfattningar. Är det inte fantastiskt?

  6. Roger Svensson Says:

    Grundläggande i Marx analys är uppdelande i kategorierna arbetare och kapitalister vars intressen står mot varandra: ”klass mot klass”. Att hävda att kommunister inte gör denna uppdelning är rent trams. Kollektivistiska ideologier som nazism. kommunism/socialism, feminsim (av vänstertyp) bygger helt på kategorisering av människor, enda skillnaden är efter vilka kriterier man kategoriserar dessa, kommunisten kategoriserar efter ”klass”, nazisten efter ”ras” och vänsterfeministen efter ”kön”.

  7. Martin Lind Says:

    Marx analys handlar om att beskriva och begreppsliggöra den uppdelning av människor i klasser som kapitalismen och åtminstone två tidigare produktionssätt har ägnat sig åt. På det sättet har Marx begreppsliggjort och satt namn på denna sociala och i högsta grad verkliga process.

    Nazister, rasister och Sverigedemorkater kategoriserar in människor i grupper som inte har någon motsvarighet i verkligheten. Rasismen är vederlagd för länge sedan: det finns bara en mänsklig ras. Kategoriseringen av ”svenskar” är också den problematisk. Det går inte att definiera ”svensk” mer än i medborgerligt hänseende. Talet om en svensk kultur har i många sammanhang visat sig omöjlig eftersom ingen har lyckats definiera vad det är för något.

    Samma sak gäller invandrare. Vad är det för en kategori? Och vad har dessa invandrare gemensamt, mer än att de inte är svenska medborgare? Vad har en person som är född i Chile egentligen gemensamt med en person som är född i Pakistan?

    Vänsterfeministens könsklassificering har många viktiga poänger, tycker jag, genom att kategorierna fångar könsindelningens sociala aspekter. Könsklassificeringen hjälper oss att se och förklara den ojämlikhet som råder mellan könen.

    Alltså: skillnaden mellan sverigedemokraternas kategoriseringar och marxismens/feminismens är att de senare analyserar verkliga kategorier medan sverigedemokraterna hittar på kategorier som inte finns, i syfte att peka ut en grupp syndabockar och lägga skulden på dem istället för att analysera de verkliga orsakerna till dagens sociala problem.

    De uppfattningar som helt förnekar existensen av sociala kategorier, som till exempel liberalismen, förnekar också existensen av själva samhället. Därmed har de inget att tillföra diskussionen om hur vi utvecklar och förbättrar samhället i en demokratisk riktning.

  8. Roger Svensson Says:

    Här kommer vi då slutgiltligen till poängen, det är inte kategorisering i sig du är motståndare till utan bara kategorisering som du inte gillar!

    Liksom det finns olika hund och kattraser kan man påstå att det olika människoraser, den genetiska skillnaden är dock mindre än man tidigare trott. Dock finns den och det visas av att det faktum t.ex. finns specialutvecklad medicin som är som enbart fungerar för svarta. Att det finns kulturella skillnader är också ett faktum, du skulle t.ex. antagligen aldrig drömma om att säga till en iranier att det inte finns någon persisk kultur. Själva idén om mångkultur försutsätter ju också existensen av olika kulturer, man kan inte ha mångkultur utan att det finns olika kulturer!

    På samma sätt som du hävdar att det inte är relevant att skilja på invandrare och svenskar så kan man lika gärna hävda att det är irrelevant att skilja på ”arbetera” och ”kapitalister”. T.ex. en korvagnsägare är ju kapitalist enl. den marxistiska teorin, han äger ju produktionsmedel (sin korvvagn), en välavlönad Generaldirektör är dock ”arbetare” eftersom han inte äger några produktionsmedel. En Generaldirektör har också väldigt lite gemensamt med en arbetere som t.ex. jobbar som gatsopare. På samma sätt är det med kön, vad har t.ex. Christina Stenbeck gemensamt med en lågavlönad undersköterska?

    Det enda som skiljer dig från t.ex. en nazist är hur du väljer att kategorisera människor, en nazist hävdar naturligtvis att hans sätt är det ”rätta” och att ”klass” är irrelevant och ”ras” är det viktiga, du hävdar tvärtom. Sen är knappast socialistisk politik detsamma som demokrati.

  9. Martin Lind Says:

    Hej igen Roger!

    Nej, nu blev det tokigt igen. Vad jag är motståndare till är kategorisering i kategorier som inte finns, och då framförallt när detta görs för suspekta syften. Konstruerandet av syndabockskategorier, till exempel, i syfte att hitta enkla lösningar som räddar det egna skinnet medan de verkliga problemen förblir olösta.

    Om det var så enkelt att jag var motståndare till kategorier jag inte gillade vore det en väldigt enkel sak att avskaffa klassamhället. Då skulle ingen vara gladare än jag.

    Visst kan olika människor reagera olika på till exempel mediciner. Vi har ju olika genuppsättningar. Men de rasbetingade skillnader som rasister har lyft fram genom historien finns det inga vetenskapliga belägg för. De är snarare vederlagda.

    Jag pratade faktiskt med en iranier en gång om det här med kultur. Han menade att det bara fanns en kultur i världen, nämligen den kapitalistiska. Lite hårddraget tyckte jag, men faktiskt så ligger det en del i att de kulturella skillnaderna inom ett land vanligtvis är större än skillnaderna mellan olika länder. Jag har till exempel mer gemensamt med en sociolog från Iran eller en socialdemokrat från Sri Lanka än med en nazist från Sverige eller med självaste kungen. Det är större skillnad mellan statsminister Reinfeldt och uteliggare Rosita än mellan Reinfeldt och Bush. Nationalismen och rasismen framstår här som väldigt krystade ideologier som syftar till att skapa nationell sammanhållning och likriktning. De skyler över skillnader och faktiskt finns och begränsar människor i deras möjligheter att förverkliga sig själva så som de själva vill. Den påtvingade, kulturella mallen skapar ett samhälle av intolerans och inskränkthet. För den som följer strömmen går det bra, för den som bryter mot normerna går det illa.

    Det mångkulturella samhället innefattar olika varianter på en och samma kultur, där varianterna mestadels handlar om traditioner, språk, matkultur eller hälsningsfraser. Men i grunden bygger alla dagens kulturer på det kapitalistiska produktionssättet. Trots det verkar ändå de flesta ställa upp på FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och det är ju en positiv sak. Idag är också möjligheterna betydligt större än för en sisådär fyra, fem decennier sedan att själv välja sin kulturella tillhörighet eller att växla mellan olika kulturella identiteter.

    När det gäller klass så håller jag i princip med om dina klassificeringar. Vi har nog ungefär samma definition av klass. Det handlar om relationen till produktionsmedlen. Äger man sina egna produktionsmedel så är det inte samma sak som att arbeta med någon annans produktionsmedel som anställd. En liten justering, bara. För att vara kapitalist så måste du ha anställda. En kapitalist lever ju som bekant av andra människors arbete. Sedan finns det en massa andra aspekter av klass som behöver tas med för att nyansera begreppet. Kultur, till exempel, är en viktig aspekt av klass. En svensk direktör har mycket gemensamt med en iransk direktör. Och en svensk arbetare har mycket gemensamt med en iransk arbetare. Den internationella arbetarklassen är ett exempel på kulturell samhörighet över nationsgränser.

    Som en parentes i detta är ju kriget väldigt intressant att studera i ett klassperspektiv. Arbetarklassen är ju starkt överrepresenterad bland soldaterna. Och krigets offer hör ganska sällan till de högre samhällsklasserna. De som beslutar om kriget är överhuvudtaget inte berörda av råheterna. Så i ett klassperspektiv blir kriget något oerhört onaturligt. Krig blir arbetarnas krig mot andra arbetare. I den absurditeten fyller nationalismen en viktig roll i att piska fram någon slags motsättning mellan de krigande parterna och att sudda ut de kulturella likheterna.

    Dina jämförelser mellan socialism och nazism är hårresande. Och du är väldigt snabb med att jämföra mina utgångspunkter med nazismen. Vad vet du egentligen om mina utgångspunkter? Du skriver som om du kände mig. Jag känner inte dig. Hur ska du kunna känna mig?

    Skillnaden mellan ”mina” kategorier och nazismens är många. En viktig skillnad är att jag bejakar de kunskaper om sociala kategorier som den samhällsvetenskapliga forskningen förser oss med. Det i sig är en stor skillnad. Skillnaden mellan verkliga abstraktioner och kaotiska begrepp kanske man kan sammanfatta det med. I övrigt så är jag för demokrati och mänskliga rättigheter. Jag är för yttrandefrihet och jag utgår ifrån att alla människor är lika mycket värda. I allt detta har nazismen motsatt ståndpunkt. Räcker det som skillnader?

    Socialistisk politik och demokrati kan vi diskutera länge. Men jag gissar att din definition av socialistisk politik innefattar en rad odemokratiska inslag. Med det som utgångspunkt håller jag med dig om ditt påstående. Det du kallar socialism är knappast detsamma som demokrati. Men i den meningen är jag inte heller socialist.

    Skillnaden mellan dig och mig, för att avsluta, är till synes att du verkar vara väldigt snabb att döma andra människor medan jag gärna vill reda ut begreppen och få alla fakta på bordet innan jag drar några slutsatser. Men rätta mig gärna om jag har fel.

  10. Roger Svensson Says:

    Att det skulle finnas någon global världskultur som alla är en del i tror jag inte en sekund på. Om man tittar på verkligheten, utanför vackra teorier, så är etnicitet den i praktiken den absolut enskilt viktigaste särskiljande faktorn och därefter kommer socioeknomiska status (en mer rättvisande term än det marxistisk ”klass”, få ser sig i dag som ”klassmedvetna arbetarkämpar”). Om man tittar på hur folk bor så vill man helt enkelt bo med folk som ”är som en själv” och inte i någon mångkulturell smältdegel. Det är därför invandrare vill bo i områden med sina landsmän och etniska svenskar flyttar från dessa områden. Svenskar som flyttar till Spanien väljer att bo tillsammans med andra svenskar. I USA bor svarta med svarta, latinos med lations osv. Det finns även forskning som visar detta:
    ”We’ve done work here which shows that people, frankly, when there aren’t other pressures, like to live within a comfort zone which is defined by racial sameness.”
    http://news.bbc.co.uk/2/hi/programmes/happiness_formula/5012478.stm

    Man ser även detta på kriminella grupperingar som i allmänhet är uppdelade efter etniska riktlinjer, albaner, jugoslaver, afrikaner, vita MC-gäng osv., man litar helt enkelt mest på folk av samma sort. Etnisk sammanhållning är starkare än t.ex. ”internationell arbetargemenskap”. Etnisk tillhörighet är dock naturligtvis inte den enda särskiljande faktorn, socioeknomisk status, religös/politisk åskådning osv. spelar också in. Det är möjlighet att du har mer gemensamt med en socialdemokrat från Sri Lanka än med en nazist från Sverige, dock har du säkert mer gemensamt med en svensk socialdemokrat än en från Sri Lanka och faktiskt nog även mer gemensamt med en svensk nazist än en amerikansk dito.

    SD har således inte ”skapat” någon ”ologisk” kategorisering, den finns redan där naturligt i stor omfattning. Något marxistisk klass-begrepp från anno dazumal är däremot inte någon som känns relevant för någon stor grupp människor i dagens samhälle.

    Utveckling i socialiststater och Sveriges ”mångkulturella samhälle” har många paralleller. De grundar sig inte i någon djup folkvilja att vilja ha socialism/mångkultur, det är något som bestämts av en maktelit som ”vet bättre”. i första skedet så förutsätts folk, av sig själv omvändas, till den ”rätta” läran frivilligt när de upptäcker vilken lycka det socialistiska/mångkulturella samhället innebär. Efter ett tag visar sig dock problemen. De som sitte vid makten anser naturligtvis att det inte är fel på ideologin i sig, utan det är fel på människorna. De ”sitter fast i gamla tankemönster” och ”tänker fel” de måste omskolas till den rätta läran. Genom massiv propaganda skall folk fås att ”tänka rätt”, avvikande uppfattningar tillåts inte och de som uppvisar sådana tendenser brännmärks som ”klassfiender”/”rasister”. När inte eller dessa åtgärder hjälper utan problemen kvarstår så måste folk, för sitt eget bästa, tvingas till den rätta läran. Förföljelsen och brännmärkning av oliktänkande trappas upp för att förhindra att folk skall våga uttrycka missnöje. Dessa åtgärder kan dock bara försena det oundvikliga sammanbrottet, kritiken växer och även internt börjar många styrande tveka, även om man utåt håller fast vid ideologin. Att erkänna att det är fel på själva ideologin är omöjligt, det skulle innebära att folk helt förlorade förtroendet för de styrande och man skulle inte bara förlora ansiktet utan även makten. Den korrupta elit måste tvingas bort för att en förändring skall vara möjlig men de kommer i sin desperation att kämpa med näbbar och klor för att behålla makten och inflytandet …

    Det fel som socialister/mångkulturförspråkare gör är att man baserar sin ideologi på hur människor BORDE vara inte hur de ÄR. Man måste för att nå sitt mål inte bara förändra samhällets instutioner utan även hur folk tänker. Detta har visat sig vara i princip omöjligt, att skapa den ”mångkulturella” människan är ett lika omöjligt projekt som att skapa den ”klasslösa” människan som självuppoffrande enbart har kollektivets bästa för ögonen. Trots enorma resurser och en propaganda-apparat så lyckades man inte i Sovjet skapa klasslösa människor.

    Vad jag menar med likheten mellan nazism och socialism är att de bägge är kollektivistiska ideologier. Det finns naturligtvis skillnader men grunden är kollektivet.

  11. Martin Says:

    Ojdå, nu kom bockfoten fram.

    Till skillnad från främlingsfientliga personer som förespråkar kulturell likriktning så är jag av åsikten att det är upp till var och en att själv få välja sina kulturella uttryck och att i en vidare bemärkelse även själv utforma sina liv i enlighet med sina bästa stämningars längtan, utan att behöva bli trakasserade, ifrågasatta, diskriminerade eller utsatta för våld och misshandel. Ett etniskt likriktat samhälle upprätthålls genom precis dessa mekanismer. Allt som är olikt rensas bort. Där kan man snacka om ”massiv propaganda” och om att tvinga folk att ”tänka rätt”.

    Mina mest givande möten har jag haft med människor som varit annorlunda än jag själv, som tänkt på ett annat sätt och haft andra perspektiv på tillvaron. Jag har inte mött några problem med att känna gemenskap i kulturella sammanhang som inte är ”typiskt svenska”, även om jag tycker det är trevligt med sådant också. Så länge man är välkommen i gemenskapen och bemöts med respekt spelar det väl ingen roll om de människor man omger sig med ser annorlunda ut, pratar annorlunda eller tänker annorlunda? Hellre det än en grupp inskränkta nazister.

    Visst kan det vara enklare att enbart umgås med jämlikar och att eftersträva kulturell homogenitet. Särskilt om varje sådan enklav bär på fördomar och misstänksamhet mot allt som är annorlunda. Då kan det bli konflikter om man blandar ihop olika grupper. Men konflikterna beror inte på ”rasblandning” eller på att olika kulturer möts. De beror på intolerans, fördomar och inskränkthet.

    Om olikheter bejakas, om alla människor betraktas som fria och självständiga individer – inte som anonyma och likriktade representanter för en viss etnisk grupp eller en viss kultur – då är det mångfalden och toleransen som är den bästa garanten för ett fritt och harmoniskt samhälle.

    Det som du beskriver i termer av tvång och likriktning är precis vad som händer när den nationalistiska principen tillämpas fullt ut. Vad är assimilation? DET är ett tvång mot människor att foga sig i den rätta läran. Vad är kulturell likriktning? DET är att basera sin ideologi på hur människor BORDE vara, inte hur de ÄR.

    Vad jag tycker är fel i sverigedemokraternas kategoriseringar är att man dömer människor efter vilken kategori de tillhör, inte efter deras faktiska handlingar eller utifrån hur de är som människor. Allt beskrivs som ett invandringsproblem. Segregationen är invandringens fel. Brottsligheten är invandringens fel. Arbetslösheten är invandringens fel. Bidragsberoendet är invandringens problem. I sverigedemokraternas ögon är varenda politisk fråga en invandringsfråga. Så mycket hatar sverigedemokraterna allt som är främmande. Så gärna vill man ha en enkelt identifierbar grupp av syndabockar.

    Men om det är själva brottsligheten som är problemet – om vi ska förekomma brott genom att slå till mot dem som löper störst risk att begå brottsliga handlingar – är det då utomeuropeiska invandrare vi ska rikta in oss mot? Ska man utgå ifrån riskgrupper är det i så fall mer effektivt att utvisa alla män. Jämfört med kvinnor står männen för en mycket större andel av brottsligheten. Eller personer med en lång historia av kontakter med sociala myndigheter (eller deras barn). Det är en betydligt mer signifikant riskgrupp. Vad ska vi göra med dem? Skicka dem till Madagaskar? Eller vad sägs om sverigedemokraterna? Bland partiets förtroendevalda i sveriges kommuner är andelen brottslingar betydligt högre än i en påstådd grupp invandrare. Och det är inga fortkörningar det handlar om. Nej, det är kvinnofridskränkning, olaga hot, olaga vapeninnehav, grovt rattfylleri, hets mot folkgrupp och misshandel.

    Nej, även om vi vet att många sverigedemokrater är dömda för brott så drar i alla fall inte jag slutsatsen att alla sverigedemokrater är potentiella brottslingar.

    När det gäller mångkulturalism och intolerans så kommer det en klok slutsats om man fortsätter läsa i artikeln du hänvisade till:

    Trevor Phillips believes getting it right is vital: ”We need to respect people’s ethnicity but also give them, at some point in the week, an opportunity to meet and want to be with people with whom they have something in common that isn’t defined by their ethnicity.”

    ”If we can find a moment, an idea, an activity which takes us out of our ethnicity and connects us to other people of different ethnicities and if only for an hour in a week then I think we can crack this problem.”

    – Vi löser inte problemen genom att bygga upp murar mellan etniciteter, utan genom att riva murar, se människan och tala med varandra.

    De oroligheter eller spänningar som du försöker måla upp som problematiska i mångkulturella samhällen hänger inte ihop med själva mångkulturalismen. De har sin grund i den intolerans och främlingsfientlighet som SD står för och som du ger uttryck för i ditt inlägg. I ett samhälle där alla respekterar varandra som människor och inte utifrån hudfärg, klädsel, sexuell läggning eller ideologisk övertygelse, där överbryggas konflikter och där utvecklas en sund harmoni mellan olika människor, i ömsesidig respekt.

    Den politiska kampen handlar därför inte bara om att försvara det som är svenskt – vad det nu är – utan om att försvara de mänskliga rättigheterna. ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”, som det heter. Allt som hotar principerna om mänskliga rättigheter är värt att bekämpas. Oavsett om det kommer från muslimska fundamentalister, kristna fundamentalister eller intoleranta nationalister.

    Det Sverige som jag är stolt över och som jag går ut och försvarar på det här sättet – det är demokratins Sverige, folkrörelsernas Sverige, toleransens Sverige, mångfaldens Sverige och frihetens Sverige. Ett Sverige där människor kan umgås, sida vid sida, med ömsesidig respekt och öppenhet, oavsett religiös tillhörighet, kulturell bakgrund, kön, hudfärg, ålder eller ideologi. Alla som respekterar demokratin och de mänskliga rättigheterna är välkomna i mitt Sverige. De är mina allierade i den politiska kampen mot diktatur, rasåtskillnad, kulturell likriktning och diskriminering.

    Och du – om du är emot kollektivism så förstår jag inte varför du framhåller ras, etnicitet och kulturell tillhörighet som viktiga särskiljande faktorer. Det är ju att kollektivisera människor lika mycket som att dela in dem i klasser.

  12. Om rasister och moderater « Martins Blogg Says:

    […] är det tomt på uppslag. Det har blivit en hel del skrivet bland kommentarerna till ett tidigare inlägg, så all energi har hamnat där på något […]

  13. Martin Says:

    Roger!

    Jag fick ditt inlägg på min mail och valde att ta bort det. Du får välja något annat forum för att ge uttryck för dina främlingsfientliga åsikter. Vi lär inte komma överens och min blogg ska inte bli någon arena för dina fördomar och dina fördömanden.

  14. Symfoniorkestrar i fabrikerna « fjärde väggen Says:

    […] antydde därmed att vänstermänniskor inte har någon hjärna. Det är väl lite som att säga att negrer är lata, tänker jag. Man avslöjar sig som en som själv är det främsta exemplet på det man tror om […]

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: