Borgerliga värderingar vinner mark

En av Fidel Castros stora utmaningar efter revolutionen 1959 handlade om hur man på Kuba skulle bära sig åt för att skapa den ”socialistiska människan”. Che Guevara beskrev detta i ett brev till Carlos Quijano, chefredaktör för veckotidningen ”Marcha” i Montevideo, som en ytterst medveten och planerad process. En viktig komponent var folkets ”skolning” som i stora stycken syftade till att höja den revolutionära medvetenheten.

Nåväl, det där var ju då och där. Idag är vi nu och här. Fria, självständiga och kritiskt tänkande individer i det öppna och demokratiska samhället. Vi är inte underställda någon likriktande process som styr våra medvetanden. Vi lever i den fria västvärlden. Den bästa av världar.

Eller?

SVT har med sin nya realityserie ”Ung och bortskämd” lyckats hitta ett gäng osedvanligt bortskämda ungdomar som man ställer inför olika situationer där det helt sonika ska bekräftas hur utbota bortskämda de är. Programmet har väckt reaktioner, naturligt nog. Väldigt många har blivit väldigt upprörda över dessa lata ungdomar. Programmet har provocerat. Det har blivit en snackis. Det har infiltrerat våra fikaraster och lunchrum. Det har gett oss en naken och vulgariserad bild av den lata, unga människan.

Är det långsökt att tänka sig att den bilden ligger med och skvalpar i vårt bakhuvud när vi möter resonemang om den växande ungdomsarbetslösheten? Med den här bilden i åtanke, vad kan ungdomsarbetslösheten bero på? Vilket svar ligger närmast tillhands?

I detta ligger den första implikationen: att programmet förmedlar en viss bild av en viss grupp vilket sannolikt får konsekvenser för hur tittaren sedan kan komma att uppfatta denna grupp. Budskap: ungdomar är lata.

Nästa implikation är politisk. Vilka partiers politik gynnas av att den här bilden förmedlas? I humorprogrammet Cirkus Möller var man inte sen med att spinna vidare på temat. Under en bild med en av de ungdomar som medverkar i ”Ung och bortskämd” stavas ordet ”a-kassa” fram. God satir och humor visserligen, men samtidigt förstärks bilden av ungdomarna som lata, med tillägget att de sannolikt försörjer sig på a-kassa. Budskap: ungdomar som är lata kan vara det eftersom de lever på a-kassa.

Tillsammans med en lång rad liknande dokusåpor och därutöver en aldrig sinande ström av reklamfilmer, TV-serier, spelfilmer och annat som vi bombarderas med dagligen formar ”Ung och bortskämd” den samlade arsenalen av värderingsbärande medier. I detta ständiga flöde är det som om vissa grundvärderingar återkommer outtröttligt. Är det ungdomar som ska skildras verkar det företrädesvis vara den lata, bortskämda och korkade sorten som lyfts fram.

I sammanhang där fler människor blir sammanfösta i samma program handlar det oftast om att det ska tävlas. Överallt tävlas det, i allt. Ständigt reproduceras denna över- och underordning, vinnare och förlorare. Obekväma eller tråkiga personer ska röstas bort, snygga och talangfulla höjs till skyarna. Alla ska mätas och jämföras mot varandra. Alla situationer förvandlas till konkurrenssituationer.

När det kommer till meningen med livet verkar det i allt väsentligt gå ut på att bli en stenrik hollywoodfru. Prylar och status, det är grejen.

Varför ser det ut på det här sättet? Och måste det vara så?

Ta ungdomarna till exempel. Går det att förmedla fler och andra bilder av unga människor och deras verklighet? Hur är det med alla unga som blir utnyttjade på arbetsmarknaden? När kommer det en dokusåpa som handlar om deras situation? När ska oseriösa företag granskas och ställas till svars för hur de behandlar sina anställda? När ska regeringen ställas till svars för den skenande ungdomsarbetslösheten?

Varför inte sätta fokus på den strukturella rasismen i samhället? Eller könsmaktsordningen? När ska offentlighetens udd börja riktas mot samhällets verkliga blodsugare? När ska de slipsförsedda rasisterna hängas ut? När ska medias potentater granskas? När ska mansgrisar och kvinnomisshandlare sättas i skottgluggen?

Nu kan man möjligen anföra det bristfälliga underhållningsvärdet som förklaring till att media tenderar att välja vissa vinklingar före andra. En verklighetsbeskrivning som blottlägger orättvisor kan väcka upprörda känslor i en högst obekväm bemärkelse: den riskerar att underbygga ett ifrågasättande av makten i samhället. Härigenom skulle TV-mediets roll som tillhandahållare av samhällsbevarande underhållning komma att hotas. Medias uppgift i det borgerliga samhället verkar mer vara att gynna utvecklingen av slappa och förnöjsamma medborgare.

Till skillnad från revolutionens Kuba finns det ingen uttalad eller planerad strategi för skapandet av denna den kapitalistiska människan. Den är i vilket fall inte offentlig. Vad man ändå kan konstatera är att det sker en ideologi- och värderingsproduktion i samhället och att den företrädesvis kanaliserar borgerliga värderingar. Den gynnar konsekvent en borgerlig politik och den undviker konsekvent att ifrågasätta rådande borgerliga maktstrukturer. Den tenderar att glorifiera välbärgade och framgångsrika människor samtidigt som den förlöjligar fattiga och utsatta människor.

Att denna ideologiproduktion försiggår i de privatägda medieföretagen är inte så mycket att göra något åt. Det ligger ju i ägarnas intressen att den maktstruktur som deras särställning vilar på skyddas från ifrågasättande. Vad som däremot är anmärkningsvärt är att Public service hakar på trenden till synes helt oreflekterat. Till skillnad från Kuba och till skillnad från privata medieproducenter har Public service ett uttalat uppdrag att förmedla en saklig och mångsidig världsbild. Med program som ”Ung och bortskämd” frångår man dessa principer och övergår istället till den massiva borgerliga ideologiproduktion som fullständigt dominerar det offentliga rummet. Ett ödesmättat sätt att beskriva situationen är att demokratins sista bastion, public service, nu viker sig under trycket från den borgerliga hegemonin.

Annonser

%d bloggare gillar detta: