Svar från Dagens Samhälle

Jag fick svar från Dagens Samhälle. Sedan svarade jag på svaret. Kort därefter fick jag svar igen, som jag svarade på. Det är mycket möjligt att jag överskattar läsvärdet i denna korrespondens, men för min egen del kan jag säga att jag blev ganska förvånad över tonen från tidningens VD och chefredaktör. Döm själva.

Svar från Mats Edman:
Hej Martin,

Jag har läst ditt brev och det är tråkigt att du inte längre vill läsa tidningen.
Men vad är det exakt som du menar?
Jag hittar inga sakargument som stödjer din allmänna kritik i brevet.
Vad är det som i sak gör DS till ”propagandapamflett från Timbro”?
Du är välkommen att föra en sådan debatt med oss, om du vill.

Bästa hälsningar

Mats Edman

Mitt svar till Mats Edman:
Hej Mats!

Ett exempel är från nummer 31 som på framsidan har huvudrubriken ”120 000 helt nya jobb”. ”Nyheterna” på sidan 2 och 3 är ensidigt vinklade för att poängtera fördelarna med vinstdrivande verksamheter inom välfärden. Underlaget är baserat på uttalanden från enskilda moderater och företrädare för Svenskt Näringsliv. Ingen annan bild presenteras. I din spalt anklagar du Mona Sahlin för att ha farit med osanning i sina ”tårdrypande retoriska angrepp” mot Fredrik Reinfeldt.

En alternativ källa som hade kunnat vara relevant för beskrivningen är konjunkturinstitutets rapport om ”Kommunalt finansierad sysselsättning och arbetade timmar i privat sektor” som konstaterar precis det som Mona tog upp i valrörelsen, nämligen att det den gångna mandatperioden har skett en markant minskning av antalet kommunalt finansierade sysselsatta, närmare bestämt 33 000 personer mellan 2007 och 2010. Denna siffra inkluderar de privata företagen med offentlig finansiering. Den källan nämns alltså inte överhuvudtaget.

Hela första uppslaget i nämnda nummer uppfattade jag som oerhört vinklat Du tar själv tydligt ställning, både för den borgerliga regeringens politik och emot de rödgrönas politik.

I nummer 33 handlar huvudnyheten om politikens ”okända kostnader” och ligger väl i linje med kända Timbro-argument om att politiken är en onödig kostnad. Beräkningen är avsiktligt saltad med posten ”beredning av beslut, stödfunktioner för politikerna och kostnader för valen”, vilket i själva verket är en högst hypotetisk kostnad. Även om politiken skulle avskaffas så skulle stora delar av dessa kostnader kvarstå eller kanske till och med öka – eftersom stat och kommuner även utan politiker skulle behöva förvaltningsorganisationer och beslutsprocesser. Det politiska ledarskapet skulle då också behöva ersättas med ett icke-politiskt ledarskap med för vanliga människor helt okända lönenivåer.

Om tanken vore att hela de offentliga systemen skulle avskaffas och privatiseras så kvarstår ändå dessa kostnader, även om de överförs i privat regi. Även stora privata koncerner har ju byråkratier och beredningsprocesser. Men då skulle det också tillkomma andra kostnader, som t ex för marknadsföring och vinstuttag för ägarna.

Men dessa aspekter tas alltså inte med i den högst hypotetiska matematik som ni i detta nummer valde att göra till huvudnyhet.

Frågan ”vad får demokratin kosta?” är inte värderingsneutral. Den är ställd utifrån en viss ideologisk utgångspunkt. En annan fråga från en annan utgångspunkt skulle kunna vara ”hur mycket av våra skattemedel går till vinstuttag?”. Den kanske till och med hade varit mer relevant för tidningens målgrupp.

Om ni i samma nummer hade gjort en motsvarande undersökning av det sammanlagda vinstuttaget i privata välfärdsbolag, kartlagt ägarstrukturerna, granskat riskkapitalbolagens intåg på marknaden och kanske även jämfört reglerna för privata friskolor i Sverige med motsvarande regler i andra länder hade det blivit mer balanserat.

Själv betonar du i din spalt att moderaternas ”futtiga två miljoner” i privata donationer blir väldigt lite i sammanhanget. Återigen ett tydligt ställningstagande för moderaterna. Den högst relevanta frågan om att öppet redovisa var dessa två miljoner kommer ifrån berör du däremot inte.

Det var ett par exempel på hur tidningen har blivit. Men så här har det inte alltid varit. Din företrädare Lena Hörngren hade ett betydligt mer balanserat och sakligt förhållningssätt. Hennes utgångspunkt var också mer journalistisk. När jag går tillbaks och jämför era olika versioner av ”Dagens Samhälle” (jag har sparat samtliga nummer) framgår det tydligt att det har skett en markant värdeförskjutning åt höger.

Därför kan jag tyvärr inte längre läsa er tidning med den behållning och det förtroende som jag har känt tidigare.

Hälsningar,

Martin Lind

Svar från Mats Edman:
Hej Martin,

Du ödslar mycket energi på att lägga in dina egna tolkningar.

Artikeln om 120,000 nya jobb baseras på SCB:s statistik och inget annat. SCB för Sveriges officiella statistik. Jag är (idag) medveten om att dessa uppgifter från SCB inte rimmar med vad som vissa partier underströk i valrörelsen. När vi skrev artikeln hade vi ingen tanke på KI:s rapport, vi har utgått enbart från SCB:s material. Jag tycker inte det är tråkigt att den offentliga sektorn är större idag än år 2000. Gör du?

Sen tillstår jag att Mona Sahlin använde tårgripande retoriska grepp under valrörelsen, det är min absoluta åsikt. Att uppslaget skulle vara ett tydligt ställningstagande för det ena eller andra blocket är däremot rent nonsens. Att uppgiften om 120,000 nya jobb, varav 50,000 i offentlig sektor, inte är glädjande för S förstår jag inte alls. Borgarna har väl inte suttit vid makten i tio år?

När det gäller artikeln om politikens kostnader har den sitt ursprung i en artikel som handlade om att Sverigedemokraterna får in minst 300 Mkr under mandatperioden. Dessutom färgade vi hela Sverige brunt med vår karta. Var det höger? Då ställde vi oss frågan, vad kostar det politiska systemet egentligen? Det kan väl vara av allmänt intresse, ansåg vi.

Vår statistiker Lars Hugo, minst av allt ett högerspöke, gjorde sedan en omfattande research som imponerade på både mig och statsvetare. Att det skulle finnas något Timbro-tema är även det en långsökt politisk vantolkning av dig. Vi påpekar att totalkostnaden utgör endast 1% av de offentliga utgifterna. Väldigt billigt, tycker jag.

Fast varför skulle demokratins kostnader ställas mot vinstuttagen i privata vårdföretag och friskolor? Det är väl ändå att blanda äpplen och päron.

Vinster uppstår för övrigt hos de företag som bygger vägar, kommunala fastigheter, sjukhus, medicinsk utrustning, läkemedel osv till den offentliga sektorn. Offentlig sektor köper/subventionerar det privata näringslivet med 500 miljarder per år, varav 100 miljarder till skola, vård och omsorg. Ditt parti har aldrig klagat på de 400 första miljarderna och dessutom varit med om att släppa fram både friskolor och privata vårdföretag. Var det moderaterna som bestämde över S då?

Men, det kan jag också lova dig, vi kommer absolut att granska de privata entreprenörerna och deras vinster. Det skedde ytterst sällan i Dagens Samhälle före min tid. Eftersom du av politiska och känslomässiga skäl inte vill läsa den här tidningen kommer du att gå miste om mycket värdefull information av just det slag du efterlyser.

I nästa nummer skriver vi om Wallenberg och Aleris. Lite senare dyker Iliya Batljan och Anders Lago upp. Vi skriver i nästa nummer också mer om Örebro Läns Landsting, som inte följer socialstyrelsens riktlinjer gällande alzheimermedicinering. Är det också ett moderatpåhitt?

För övrigt är jag inte moderat. Det skriver jag om i min nästa krönika, som du alltså inte tänker läsa eftersom jag inte skriver mina texter med stöd av varken din (eller någon annans) partibok.

Bästa hälsningar

Hälsningar,

Mats Edman

Mitt svar till Mats:
Hej Mats!

Och tack för ditt svar.

Du tycker att jag övertolkar dig och avfärdar min kritik som ”ren nonsens”. Din uppfattning är att du inte tar ställning politiskt och att er nyhetsrapportering inte är vinklad.

I ditt svar raljerar du över mina långsökta politiska vantolkningar och anlägger en ton där du konsekvent försvarar allt som jag kritiserar samtidigt som du avfärdar all kritik som jag har formulerat. Detta utan närmare argumentation. (Du bemöter alltså inte kritiken – du avfärdar den).

Låt mig bara få kommentera detta.

Om jag var chefredaktör och VD på en tidning, som ju är beroende av sina prenumeranter, så skulle jag nog ha en lite mer ödmjuk inställning till kritiska synpunkter från prenumeranterna. Även om jag kan medge att min kritik har varit skarpt formulerad ska vi komma ihåg att i relationen mellan dig och mig är det jag som betalar för din tidning och du som försöker skapa en produkt som jag och fler med mig kan tänkas efterfråga.

Det innebär inte att du ska skriva precis det som jag tycker att du ska skriva (vilket jag aldrig har begärt). Inte heller att du ska ta ställning för en politisk vänsteruppfattning (vilket jag inte heller har begärt). Det enda jag har begärt är att DS ska återgå till att ge en saklig och balanserad bild av kommun- och landstingssverige. Min kritik har alltså handlat om att nyhetsrapporteringen har blivit väldigt vinklad och väldigt politiserad jämfört med hur det har varit tidigare.

Ditt svar gör mig väldigt förvånad. Jag kan förstå om du blir stött och förnärmad av kritiken, men att låta dessa känslor avreagera sig i ett plumpt svar känns bara barnsligt. Du är VD och chefredaktör. Skärp dig!

Jag medger att jag inte var särskilt specifik i mitt första brev, men i mitt andra brev tog jag fasta på din uppmaning att förklara exakt vad jag menar och att redogöra i sak vad som gör att DS numera påminner om en propagandapamflett från Timbro. Jag lade ned en del tid på att svara på dina frågor, få medges, eftersom du explicit efterfrågade detta. En schysst gest, tyckte jag. Slöseri med energi, tyckte du.

Som jag skrev i mitt första inlägg tycker jag fortfarande att tidningen innehåller en hel del intressanta reportage, men att den tydliga politiseringen av framsidan och de två första sidorna har påverkat mitt förtroende för tidningen och att jag därför inte längre kände att jag kan läsa den med samma behållning. Jag tycker att de reportage som du påannonserar i ditt senaste brev låter väldigt intressanta, även om ditt inlägg som sådant tyvärr inte innebär att mitt förtroende för dig har förbättrats i något avseende.

Jag har nu fått del av det senaste numret av DS. Här tyckte jag att ni hade ett mycket intressant reportage om korruptionen i kommunerna. Det kändes relevant, sakligt och balanserat. Även intervjun med Börje Ekholm tyckte jag var mycket intressant och väl genomförd. Jag noterade också att du har ändrat namn på din spalt till ”Personligt” och att den i detta nummer höll en betydligt mer allmän och icke-politisk ton. Det var väl egentligen bara avslutningen som jag tyckte blev lite kryptisk.

Sammantaget tyckte jag att det senaste numret var betydligt bättre än de tidigare nummer som jag har anfört i min kritik. Förändringen ligger i linje med precis det jag har efterfrågat, vilket jag ser som ett märkligt sammanträffande, i positiv mening.

Om Dagens Samhälle kommer att hålla samma kvalitet även framledes kvarstår jag gärna som prenumerant. Din spalt behöver man ju inte läsa, gudbevars.

Bästa hälsningar,

Martin Lind

Annonser

Ett svar to “Svar från Dagens Samhälle”

  1. Per-Erik Andersson Says:

    Martin; du är briljant! Klockren ”uppercut”! Vad kommer härnäst?
    Perka

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: