Om livets svåra val

Här kommer del två i avdelningen alternativa svar på Svenska Dagbladets psykologspalt. Den här gången kommer frågan från en nybliven student som känner sig vilsen inför valet av livsbana. Svaret inleds med några tänkbara stick från de borgerliga partierna. Men först själva frågan:

”Fråga: Jag har just gått ut gymnasiet och har en sådan vånda inför framtiden. Jag mår egentligen bra men tycker att livet ter sig som en stor svårighet på så många sätt.

Min uppväxt har varit bra på det stora hela. Jag har en fin familj där vi bryr oss mycket om varandra. Mina föräldrar skildes när jag var fem men jag har alltid haft en bra kontakt med min pappa även om jag mestadels bott hos min mamma. Jag har bra betyg, trevliga kompisar och vad jag själv tycker meningsfulla intressen.

Nu återstår att välja livsbana. Men hur ska jag kunna välja över huvud taget? Allt är på något sätt möjligt och hur gör man för att inte välja fel? Jag har ingen aning om vad jag vill syssla med eller göra och känner mig allmänt vilsen. På sistone har jag haft svårt att sova och jag känner av ångest när jag tänker på Livet. Vart tar man vägen?

Tilde”

Moderaterna:
Nu har du fått valfrihet. Vad är problemet?

Folkpartiet:
Det där skulle du nog ha tänkt på lite tidigare.

Centerpartiet:
Har du funderat på att starta städfirma?

Kristdemokraterna:
Tänk så här: hur skulle Jesus ha gjort?

Mitt svar:

Hej Tilde!

Vad du har märkt av är den ökande individualiseringen i samhället. Vi förväntas ta mer och mer beslut på egen hand och därmed faller också ansvaret på oss som individer att ta de fulla konsekvenserna av våra beslut. Vi behandlas och betraktas som isolerade enheter vilket paradoxalt nog skapar oro, ångest, otrygghet och vanmakt, snarare än den oändliga tillfredsställelse som oreserverade valfrihetsförespråkare förväntar sig ska inträda.

Vad individualiseringen har missat är att friheten som vi skapar tillsammans med andra är större än friheten vi kan skapa för oss själva som individer. Erich Fromm har skrivit en del om detta i boken ”Flykten från friheten”.

Amerikanen Stephen Covey skriver om en mognadsprocess (maturity continuum) som vi kan utvecklas i om vi vill och om vi använder rätt metoder. Covey sätter det gemensamma skapandet (interdependence) på en högre mognadsnivå än den individuella frigörelsen (independence).

Genom att vara proaktiva, börja med resultatet i åtanke och sätta det viktigaste först kan vi som individer utvecklas från att vara beroende av andra till att bli oberoende. Nästa utvecklingssteg handlar om att se möjligheterna tillsammans med andra – att tänka vinna-vinna, att först försöka förstå och sedan försöka bli förstådd och till sist att hitta synergieffekter. I dessa strategier, som handlar om vad vi gör tillsammans med andra, kan vi nå gemensamma framgångar på ett sätt som inte är möjligt på egen hand.

Vad som behöver åstadkommas är en politisk process som sätter mänskliga behov och mänskliga mål främst, istället för de ekonomiska och statusmässiga ideal som tenderar att dominera våra föreställningar idag.

Utifrån det här resonemanget kan det kännas långsökt att komma in på konkreta råd om vad du kan göra just nu. Min poäng är att den vilsenhet du känner är resultatet av samhälleliga processer och att du inte alls är ensam om att känna på det här sättet. Det är alltså inte ditt fel att du känner som du gör. Problemet är inte individuellt – det är socialt. Människan har inte alltid varit vilsen på det här sättet och behöver inte alltid vara det heller.

Ett sätt att börja ta itu med sina svåra val kan vara att sätta sig in i de förhållanden som ligger bakom villrådigheten och vilsenheten, till exempel genom att läsa sociologi på universitetet. Om du inte känner dig redo för högre studier kan du försöka komma ut på arbetsmarknaden och skaffa dig erfarenheter av olika sorters jobb. Genom den praktiska erfarenheten brukar det ganska snart bli tydligt vad man kan tänka sig respektive inte tänka sig att fortsätta arbeta med. I ett samhälle som skapar möjligheter att prova olika saker utan att valet med en gång blir oåterkalleligt kan ångesten dämpas.

Möjligheten att prova ska inte tas för självklar. Den kan främjas eller hindras med politiska beslut. Idag motverkas möjligheten. Gymnasieelever ska bara få en chans, menar den konservativa regeringen. Val som görs när man är tolv år gammal påverkar vilka möjligheter som finns när man tar studenten. Möjligheten för unga att få jobb överhuvudtaget kan också den prioriteras upp eller ned av politiska beslut. Idag betraktas ungdomsarbetslösheten till exempel som en synvilla och ska därför inte föranleda några särskilda åtgärder.

Det behöver inte vara så. Politiken kan också användas för att skapa möjligheter. Ett bra val man kan göra i din situation är att jobba för ett regeringsskifte för att på den vägen minska ångesten för unga som ska välja väg. Det ska vara möjligt att välja fel, ändra sig och sedan välja rätt. Den möjligheten ska kunna utnyttjas igen och igen och igen. Så skulle det kunna vara. Du kan medverka till att det blir så. Där har du en möjlig väg ut ur ditt dilemma.

Annonser

2 svar to “Om livets svåra val”

  1. Kristine Soldal Says:

    Hittade din blogg av en slump och här finns så himla mycket bra att läsa. Synd att se att du inte varit aktiv på ett tag. Det behövs mer folk som du som ifrågasätter makten. Vad roligt att se att du är från Örebro och lär ut sociologi vid universitetet. Jag läser just nu sociologi i Lund och är också från Örebro. Gillade också ditt inlägg om att genom kollektivt engagemang också känna mervärde inför livet. Jag har själv haft perioder då jag jobbat mycket ensam och kände också av den stora tomheten när man inte känner sig en del av en gemenskap. Just nu bryr jag mig mest om att se till att människor omkring mig mår bra och att jag trivs i deras sällskap, det har verkligen gett mitt liv så mycket mer kraft. Skriv mer! /Stine

  2. Martin Says:

    Tack, Stine!

    Det värmde.

    Tyvärr har jag inte lika mycket tid längre att skriva blogginlägg, men med din uppmuntran ska jag nog kunna fylla på lite mer ofta än vad som varit fallet det senaste året.

    Återigen, stort tack för din kommentar.

    /Martin

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: