Krisen är borgarnas fel

Arbetslösheten är inte vårt fel, säger regeringen. Att den borgerliga jobbpolitiken inte har gett avsedda resultat beror inte på att den inte fungerar. Något annat kom i vägen. En internationell finanskris. Utan krisen hade det fungerat, lyder ursäkten.

Detta tål i och för sig att diskuteras. Givet denna kris går det ändå att jämföra utvecklingen i Sverige med utvecklingen i andra länder. Mycket tyder på att den borgerliga politiken har inneburit att Sverige har klarat sig sämre än andra länder. Utvecklingen av ungdomsarbetslösheten är katastrofal i Sverige. Så har det inte sett ut på andra håll.

Hursomhelst, låt oss köpa att den internationella finanskrisen är en stor och viktig orsak till att den borgerliga jobbpolitiken inte har lyckats. Men vad beror krisen på? Och hur ställer sig borgarna till krisens orsaker? Det finns förvisso en del historiskt kortsiktiga förslag till förklaringar, som om händelser ett eller två år tillbaks i tiden skulle ha legat bakom en av kapitalismens största finansiella kriser.

Går man längre tillbaks i tiden och gör en historisk analys kommer man nog närmare problemets kärna. Under 70-talskrisen gick ledarna för den kapitaliserade världen ihop och kom överens om att möta ifrågasättandet av deras makt med att utöka den lånebaserade finansieringen av systemet. Man började skapa pengar som inte fanns. I och med det lades grunden för de kriser som sedan följde på 90-talet och nu på 2000-talet. Kapitalismens sätt att fungera är en viktig grund för händelseutvecklingen, men detta måste också sättas i relation till en historiskt unik kombination av specifika händelser, beslut, ekonomiska system och strukturer som har sett olika ut och förändrats över tid.

Mänsklig handling gör skillnad. Det finansiella system som vi lever under är skapat genom medveten mänsklig handling. Vi har bäddat för krisen. Vi människor. Det hade gått att räkna ut dagens konsekvenser av de beslut som togs redan på 70-talet. Ändå togs besluten. De togs därför att de grupper som hade ett kortsiktigt ekonomiskt intresse av att bibehålla en obsolet ekonomisk struktur också hade inflytande och makt över själva beslutsfattandet.

Om det hade varit en tydligare åtskillnad mellan ekonomisk makt och politisk makt hade det kanske varit möjligt att ta andra beslut som hade lett till andra konsekvenser.

Ok, men på vilket sätt kan regeringen Reinfeldt hållas ansvarig för den ekonomiska krisen – särskilt om den nu beror på beslut som togs innan denne Reinfeldt ens var byxmyndig?

Svaren finns i moderaternas förhållningssätt till kapitalismen. Moderater är för kapitalism. De vill ha mer av den varan. Allt ska lyda under kapitalismens rörelselagar. Inte bara den reguljära varuproduktionen, utan också produktionen av tjänster och välfärd. De omfattande privatiseringarna av vård och omsorg är ett exempel på hur dogmen tillämpas i regeringens direkta beslutsfattande.

Moderaterna vill alltså ha ett system som drabbas av kriser med jämna mellanrum. De vill att världsekonomin ska styras av kapitalets rörelselagar. De gillar kapitalismen så mycket att de gladeligen överlåter omsorgen av de egna föräldrarna och de akuta sjukvårdsinsatserna till nära och kära i kapitalismens händer.

Alltså, i och med att moderaterna är för kapitalism så är de också för kapitalistiska finanskriser. De medverkar till att göra hela samhället mer sårbart för sådana kriser. Om något skulle hota kapitalismen skulle moderaterna tillskynda som systemets främsta försvarare. Moderater älskar kapitalism.

Därför blir det lite konstigt när moderaterna lägger skulden för sina misslyckanden på den internationella finanskrisen. De vill ju ha en sådan världsordning.

Annonser

%d bloggare gillar detta: