Sänkta arbetsgivaravgifter – en orättvis omfördelning

Det moderatstyrda Sveriges kommuner och landsting (SKL) välkomnar regeringens förslag på sänkta arbetsgivaravgifter. Det gynnar de personalintensiva verksamheterna i kommunerna och landstingen, som sänker sina personalkostnader med cirka tre miljarder kronor per år.

I och för sig kommer denna intäkt att ätas upp av minskade skatteintäkter på 5-6 miljarder kronor för nästa år, sannolikt ännu mer för 2010 och 2011, men ändå.

Min fundering handlar inte om att detta som nu haussas upp som ett jättetillskott i slutsammanräkningen ändå kommer att innebära mindre resurser till kommuner och landsting. Nej, det jag funderar över är varifrån tillskottet kommer. En rabatt på lönekostnader låter ju jättebra, men var kommer pengarna ifrån? Vad går arbetsgivaravgifterna till? Vad är det som får mindre pengar när man sänker arbetsgivaravgifterna?

Arbetsgivaravgiften består av flera olika delar och nivåerna i de olika delarna har förändrats över tid. Så här ser det ut idag, enligt skatteverket:

  2005 2006 2007 2008
Ålderspensionsavgift 10,21 % 10,21 % 10,21 % 10,21 %
Efterlevandepensionsavgift 1,70 % 1,70 % 1,70 % 1,70 %
Sjukförsäkringsavgift 10,15 % 8,64 % 8,78 % 7,71 %
Föräldraförsäkringsavgift 2,20 % 2,20 % 2,20 % 2,20 %
Arbetsskadeavgift 0,68 % 0,68 % 0,68 % 0,68 %
Arbetsmarknadsavgift 4,45 % 4,45 % 4,45 % 2,43 %
Allmän löneavgift 3,07 % 4,40 % 4,40 % 7,49 %
Totalt 32,46 % 32,28 % 32,42 % 32,42 %

Mellan 2007 och 2008 har det skett tre förändringar.
1. Sjukförsäkringsavgiften har justerats ned med drygt en procent.
2. Arbetsmarknadsavgiften har justerats ned med drygt två procent.
3. Den allmänna löneavgiften har justerats upp med tre procent.

Det är alltså arbetsgivaravgiften som finansierar sjukförsäkring och a-kassa. När regeringen försämrar dessa försäkringar blir det möjligt att sänka avgiftsnivåerna, vilket också har gjorts. Överskottet har förts över till den allmänna löneavgiften, som går direkt in i statsbudgeten.

Min gissning är att sänkningen på en procent kommer att göras i den allmänna löneavgiften. Det är där man har skapat sig en sådan buffert.

Arbetsgivaravgiften är egentligen inte en avgift som arbetsgivare betalar, utan ett utrymme som har skapats i förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare i syfte att kunna tillhandahålla allmänna försäkringar på rimliga nivåer. Löntagarna har alltså avstått från löneökningar för att skapa sig en social trygghet vid händelse av sjukdom eller arbetslöshet. När regeringen sänker arbetsgivaravgiften tas pengar från de anställdas försäkringar, men de återförs inte i löneutrymmet, utan delas ut till arbetsgivarna.

I praktiken sker det alltså en omfördelning från arbetstagarna till arbetsgivarna. Och det som tillfaller de offentliga arbetsgivarna tas tillbaks med råge i form av minskat skatteutfall.

På det viset dräneras både de anställdas löneutrymme och den offentliga sektorn på resurser. De som gynnas mest är de privata arbetsgivarna.

Än en gång har den borgerliga matematiken fallit ut till arbetsgivarnas fördel – precis som i alla andra ekvationer som genomdrivits efter förra valet. Att regeringen väljer att kalla detta för ”satsningar” som ”ger större ekonomiskt utrymme för kommuner och landsting” är en lömsk omskrivning av en reform som innebär en orättvis omfördelning från arbetstagare till arbetsgivare. Från arbetsköpare till arbetssäljare. Från arbetare till kapitalist. Att kalla det för en satsning är att förvränga. Det är att klä rå högerpolitik i vackra ord.

Peps Perssons matematiska observation är ständigt lika aktuell:

Ett o ett e två
två o två e fyra,
lönerna dom e låga
men varorna e dyra.

Ska de’ va så svårt att fatta
att det e falsk matematik,
som gör den fattige så fattig
o den rike så förbannat rik.

Två o två är fyra
fyra o fyre e åtta
En del har femton badrum
o jag har en sprucken potta.

Ska de’ va…

Tre o tre e sex
sex o sex e tolv
Fru Wallenberg putsar naglarna
o fru Svensson skurar golv.

Ska de’ va…

Noll o noll e noll
o noll-noll noll-noll-noll
var du än släpper slantarna
så rullar dom åt samma håll.

Ska de’ va…