Motion angående LOV

Sverige är inne i en radikal omvälvningsperiod just nu. Den gemensamma välfärden håller på att omstöpas. En femtedel av alla som jobbar i välfärdssektorn arbetar idag i privat regi. Inom handikappomsorg och missbruksvård är det närmare hälften. På denna välfärdsmarknad finns det ett fåtal dominerande aktörer som drivs med vinstintresse och som inte sällan är knutna till så kallade riskkapitalbolag.

Dessa verksamheter finansieras med skattemedel. Det är alltså kommuner och landsting som sätter upp villkoren för de privata aktörerna och som betalar dem för deras tjänster.

Vilka välfärdsområden som ska privatiseras och vilka möjligheter finansiärerna har att ställa krav på utförarna regleras via lagstiftning. Idag är lagstiftningen utformad på ett sätt som maximerar möjligheterna för vinstdrivande aktörer att slå sig in på välfärdsmarknaden och att tjäna så mycket pengar som möjligt. I själva verket är den svenska privatiseringsmodellen den mest gynnsamma i världen när det gäller att öppna upp för sådana möjligheter.

Lagen om valfrihet (LOV) har utformats med uppenbart fokus på att göra det enklare för vinstdrivande bolag att etablera sig inom välfärden. Det framgår tydligt hur lagen är skriven med företagens intressen som utgångspunkt. Lagen ger utförarna långtgående möjligheter att överklaga finansiärernas beslut, samt att kunna söka skadestånd. Men den medger inga möjligheter för finansiärerna att ta till rättsliga åtgärder mot utförare som missköter sig. Finansiärerna är alltså skattebetalarna.

I lagen finns det också tydliga begränsningar i finansiärernas möjligheter att ställa krav på utförarna. I 5 kap 1§ står det att ”Den upphandlande myndigheten får inte ställa upp villkor om att en grupp ska ha en bestämd juridisk form för att få lämna en ansökan”. Den kommun eller det landsting som enbart vill ha icke-vinstdrivande aktörer har alltså inga möjligheter att göra sådana begränsningar bland utförarna.

Med några mindre förändringar i lagtexten kan LOV utformas för att begränsa vinstdrivande företags möjligheter att dränera välfärden på resurser och samtidigt värna valfriheten och mångfalden i välfärdssektorn. Genom att ta bort ”inte” i den citerade meningen ovan skapas möjligheter för kommuner och landsting att begränsa vinstintresset i välfärden. Om man dessutom lägger till villkor om att eventuella överskott skall behållas i eller återinvesteras i verksamheten kan det fungera som ytterligare ett kvalitetsincitament.

Det finns många goda argument för att införa sådana villkor. Ett av de främsta argumenten har aktualiserats av Carema, som visat att kvalitet och vinstintressen inte alltid går hand i hand. Snarare talar erfarenheten för att förhållandet är det motsatta. Vinstintressen leder till lägre kvalitet och mindre resurser till verksamheterna. Det finns flera exempel på jämförande studier som bekräftar detta förhållande.

Ett annat argument för att reglera tilldelningspraxis är mångfald. Om syftet är att vi ska ha fler utförare av välfärdstjänster blir LOV ett trubbigt verktyg för att nå det målet. Lämnad till sig själv leder utvecklingen inte med automatik till en mångfald av små aktörer, utan snarare till en situation där ett fåtal stora aktörer dominerar hela marknaden. För att vidmakthålla mångfalden kan tilldelningen av välfärdsuppdrag regleras så att den gynnar mindre aktörer.

Ett tredje argument handlar om bredd. Många aktörer leder inte per automatik till många olika typer av alternativ. Snarare visar erfarenheten på en utveckling mot likriktning. För att främja utvecklingen av olikartade alternativ behöver tillämpningen av LOV regleras även när det gäller typen av verksamhet och karaktären på själva tjänsten.

Ett fjärde argument för en mer proaktiv politisk tillämpning av LOV handlar om vilken typ av mekanismer som ska råda på området. Om aktörerna är vinstdrivande blir kundvalsmekanismen en viktig styrprincip. Systemet tenderar i så fall att följa marknadsliknande principer. Brukarna blir till kunder och tjänsterna fördelas i enlighet med efterfrågan, snarare än i enlighet med behov. Aktörernas drivkraft blir strävan efter vinst, inte intresset att utföra en tjänst av hög kvalitet. Verksamheten blir till ett medel för målet att ge avkastning. Den principen är kvalitativt annorlunda jämfört med icke- vinstdrivande aktörer vilka istället ser resurserna som medlet för att kunna utföra en verksamhet av hög kvalitet. Det är viktigt att tilldelningen av uppdrag inte sker utifrån lägstapris-principen, utan att det är kvalitén i verksamheten som avgör vem som kan bli aktuell som skattefinansierad utförare.

Ett femte argument handlar om demokrati. Som köpare av en tjänst kan kommunen eller landstinget ställa krav inte bara på själva tjänsten utan också på de arbetsförhållanden som de som utför tjänsten lyder under. Genom att sätta upp villkor om goda anställningsförhållanden, anställdas möjlighet till medbestämmande och brukarinflytande kan kommunen påverka inte bara utbudet, bredden och kvalitén på välfärdstjänsterna som erbjuds, utan också under vilka förhållanden dessa tjänster ska erbjudas. Det kan ses som bidrag till demokratiseringen av arbetslivet. 

Med förändringar av det här slaget förändras villkoren för de så kallade välfärdsföretagen. Det kommer inte att föra med sig någon konfiskering av privata tillgångar. Det kommer inte innebära att kommunen godtyckligt fråntar ägarna deras egendom. Utförarna finns kvar, men om de fortsätter att vara vinstdrivande och odemokratiska så upphör den offentliga finansieringen från kommunens sida. Vad ägarna då gör med sina verksamheter är helt upp till dem. Det bästa är förstås om de ombildar sig, men de kan också byta bransch eller lägga ner. En rimlig gissning är att många väljer att ombilda sig. 

I partiprogrammet står det att ”socialdemokratin vill låta demokratins ideal prägla hela samhället och människors inbördes förhållande”. Vi strävar efter en ekonomisk ordning där varje människa kan ”påverka produktionens inriktning och fördelning, arbetslivets organisation och arbetslivets villkor”. Vi håller också fast att ekonomiska intressen aldrig har rätt att sätta gränser för demokratin, men att demokratin alltid har ”rätten att ange villkoren för ekonomin och sätta gränserna för marknaden”.

Den här typen av förändringar ligger tryggt förankrade i socialdemokratins ideologiska mittfåra. De är också strategiska och utformade utifrån den verklighet som råder just nu. Genom att hålla fast möjligheten för olika aktörer att utföra välfärdstjänster och samtidigt maka bort vinstintresset från välfärden upprätthålls den valfrihet som har vunnit mark, samtidigt som kapitalets avarter fråntas sina möjligheter att exploatera skola, vård och omsorg för att bygga privata förmögenheter. Det mer ansvarsfulla förhållningssättet bidrar till att välfärdens aktörer blir icke- vinstdrivande och demokratiska istället för vinstdrivande och odemokratiska. Drivkraften i dessa verksamheter kommer att inriktas mot samhällsnytta istället för egennytta. Och med tanke på att den borgerliga regeringen har ökat mängden välfärdsföretag blir en demokratisering av dessa också en demokratisering av en stor och växande samhällssektor.

Mot bakgrund av detta föreslås att:

  • LOV justeras så att den begränsar möjligheten för vinstdrivande aktörer att kunna bedriva välfärd med kommunal finansiering. Detta sker genom formuleringar om att uppdrag endast kan tilldelas icke-vinstdrivande aktörer.
  • LOV kompletteras med krav på utförarna att erbjuda goda arbetsförhållanden, insyn och medinflytande för de anställda.
  • LOV kompletteras med formuleringar som innebär att målgruppen för välfärdsinsatserna tillförsäkras insyn och inflytande över verksamheten.

 

Annonser

%d bloggare gillar detta: