Politik eller förändring?

Varför engagerar man sig politiskt? Vad innebär det att vara politiskt engagerad? Det finns förstås många svar på dessa frågor. Lika många svar, kanske, som det finns politiskt engagerade individer.

Ett starkt vägande skäl att gå in i politiken är förändring. Man engagerar sig politiskt i syfte att åstadkomma förändringar. Med detta syfte blir innebörden i det politiska engagemanget att göra skillnad. Att förändra.

Förändring. Change. Veränderung. Changement. Ett vackert ord, laddat med många olika värden. En del uppfattar förändring som ett hot, andra som en möjlighet. Förändring kan också beskrivas som en tendens eller en nödvändighet; någonting som pågår hela tiden, oavsett hur vi som individer och sociala varelser agerar. Den ursprungliga visionen om den politiska praktikens möjligheter ger förändringen en alldeles särskild innebörd: det att förändra. Skillnaden mellan förändring och förändra är att förändringen inte har någon aktör, medan förändra förutsätter någon som förändrar.

Här är två citat som fångar förändringsbegreppets båda innebörder:

1. ”Filosoferna har bara tolkat världen, på olika sätt; poängen är att förändra den.”
2. ”När förändringens vind blåser bygger somliga vindskydd medan andra bygger väderkvarnar”

Med dessa förändringsuppfattningar som grund blir politik något mycket speciellt och något mycket mer än det som vardagspolitiken i kommuner, landsting och riksdag nuförtiden mest tycks handla om. Å ena sidan handlar det om att ha ett mål, en plan, visioner, vilka ligger till grund för en genomtänkt och medveten förändringsstrategi. Å andra sidan är det viktigt att också ha koll på vilka förändringstendenser som redan är i rullning och att med kunskap om dessa se till att förändringsstrategin utnyttjar dessa krafter. En tredje aspekt handlar om att ha en klar bild av målet med förändringarna. En ideologi.

Det är lätt att föreställa sig besvikelsen hos den entusiast som engagerar sig politiskt i syfte att förändra samhället och att använda samhällets olika utvecklingstendenser för visionen om ett bättre samhälle, när han eller hon konfronteras med de röda siffrorna i en kommunal budget, när politiken reduceras till beslut om personalnedskärningar, när det politiska samtalet har förvandlats till fullmäktigesammanträdets torra fora för partipolitiska markeringar, retorikövningar och kvasiintellektuellt orerande, när politik mera handlar om att administrera och tackla eller motverka förändringar än att åstadkomma förändringar och när visioner och ideologi blivit bortsköljda från den politiska dagordningen till förmån för tjänstemannaberedda beslutsunderlag. Det finns en beklämmande skillnad mellan å ena sidan politikens mening och möjligheter och å andra sidan den praktiska vardagspolitiken, framförallt så som den ter sig i sina kommunala avarter.

Mot denna bakgrund är det inte så svårt att förstå om ungdomar och visionärer vänder vardagspolitiken ryggen. Det beror på att politiken har vänt ryggen åt att förändra. En modern variant av citaten ovan skulle kunna se ut så här:

1. ”Vardagspolitiken har bara administrerat världen, på olika sätt; men poängen måste väl vara att förändra den?”
2. ”När förändringens vind blåser bygger vardagspolitiken vindskydd medan någon annan bygger väderkvarnar”

Men det behöver inte vara så här. Det går att göra på ett annat sätt. Om politiken ska bli något annat än administration måste den förändras i grunden. Förändringen handlar då inte bara om vad politiken ska göra, utan också om vilka som ska vara politiker.

Om man börjar med politikern: vad är en bra politiker? En duktig administratör eller en framsynt visionär? Vem vill du som väljare ha som företrädare?

Annonser

%d bloggare gillar detta: