En gnutta hopp

Var det detta som svenskarna tänkte sig när de lade sin röst på alliansen? Det verkar inte så. Mycket tyder på att stora delar av det borgerliga projektet har kommit med på köpet, så att säga. Många har röstat på det trovärdigaste alternativet för sunda statsfinanser. Ökade klyftor, social nedrustning, omotiverade privatiseringar och utförsäljningar av gemensam egendom är det egentligen ganska få som ställer sig bakom. När frågorna ställs på sin spets verkar det som att svenskar i allmänhet bär på värderingar som ligger väldigt nära socialdemokratins ideologiska kärna.

Enligt de mätningar som faktiskt har gjorts om svenskarnas inställning till välfärden finns det inga tecken på sviktande uppslutning kring välfärdspolitiken. Snarare tvärt om. Samhällsmodellen med höga skatter och en väl utbyggd välfärd som är offentligt organiserad har ett grundmurat stöd i opinionen. De senaste åren har det till och med skett en ökning av viljan att betala mer skatt – om den går till välfärdsstatliga ändamål. Fler ställer också upp bakom de kollektivt finansierade socialförsäkringarna. Färre misstänker att folk fuskar med bidrag och ersättningar.

Svenska folket ogillar utförsäljningar av gemensam egendom. De omfattande försäljningar som har forcerats igenom de senaste fyra åren genomförs uteslutande på ideologisk grund. Försäljningen av statens aktier i Nordea är en ren förlustaffär, vilket förbluffar finansanalytikerna. I Stockholm har rean på offentliga verksamheter antagit rent groteska proportioner. Förutom att man säljer långt under marknadspriset har det också förekommit en mängd jävsrelationer där borgerliga politiker själva köper upp verksamheterna som de säljer ut. De så kallade avknoppningarna har uppmärksammats av EU-rätten, kammarrätten och Regeringsrätten som nu har satt stopp för utförsäljningarna. Men de borgerliga majoriteterna anser inte att de har gjort några fel.

Sammantaget verkar det som att vi är inne i en utveckling som ganska få egentligen vill ha. Inte ens de konservativa ministrarna verkar vara nöjda över politikens negativa men förutsebara konsekvenser. Man förstör välfärden och när effekterna gör sig gällande är det förövarna själva som först är framme och beklagar sig. Detta gäller främst de effekter som är alltför påtagliga för att kunna bortförklaras eller förnekas. Bilden påminner om barnet som river ner sitt eget sandslott och sedan gråter över förödelsen, oförmöget att förstå kopplingen mellan det egna handlandet och konsekvenserna därav.

Alltså, å ena sidan utvecklas samhället i en mycket negativ och farlig riktning. Den sidan av myntet ger all anledning till att bli pessimistisk över utvecklingen. Men å andra sidan verkar det inte finnas något stöd i opinionen för denna utveckling. Människorna vill egentligen något annat, framstår det som.

I denna enkla ekvation ligger flera möjligheter och samtidigt också kanske lösningen på socialdemokratins kris idag. Även om väljarna inte har röstat på socialdemokraterna i den utsträckning de gjort tidigare så bär de på socialdemokratiska värderingar. Problemet är att partiet inte har uppfattats som en trovärdig bärare av dessa värderingar. Till och med moderaterna har lyckats uttrycka flera av dessa värderingar med större trovärdighet än socialdemokratin själv. Det är ett rejält underbetyg på det socialdemokratiska partiets förmåga att formulera sig trovärdigt om vad socialdemokratin står för.

Annonser

Ett svar to “En gnutta hopp”

  1. Börje Persson Says:

    Finn sätt att nå ungdomsväljarna. De har troligen mest att förlora på utförsäljning av ÖBO-lägenheter.
    BP

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: