Familjen, människovärdet och jämlikheten

Jag skrev en artikel som kom in i tidningen.

På den artikeln fick jag följande svar:

Min första reaktion var kort och gott ”vilken smörja”. Sedan läste jag igenom artikeln ett par gånger till och såg att det fanns ett intentionsdjup bakom dogmerna. Repliken är ett uttryck för ett tankesystem som inte låter sig omkullkastas så enkelt. Runt principerna har författaren byggt en mur av kunskapsskepsis som skyddar mot både argument och erfarenheter. Jag vet inte om jag har lyckats repa muren med nedanstående svar, men det är i alla fall ett försök.

 

Alla människor är lika värda

”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla mot varandra i en anda av gemenskap”. Så lyder första artikeln i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Den har vunnit brett stöd i Sverige och i världen. Alla partier som sitter i riksdagen ställer sig bakom artikeln, eller säger åtminstone att de gör det. Per Ronquist gör det inte.

Enligt Ronquist är ojämlikhet och ojämställdhet en del av en naturlig ordning. Hierarkier finns därför att människor är olika. Detta går inte att ändra på. Jämställdhet handlar enligt Ronquist om att ”tvinga människor till något de inte är”. Jämlikhet handlar om likriktning och hjärntvätt och leder i förlängningen till ”förintelse av överklassen”. Rättvisa beskrivs som en omöjlighet eftersom människor är orättvist utrustade sedan födseln.

Att förväxla jämlikhet med likriktning är förstås en grov förenkling. Människor är olika, det vet alla. Men vi får också olika sociala förutsättningar med oss beroende på i vilket socialt sammanhang vi föds. Barn till lågutbildade föräldrar får sämre livschanser och sämre hälsa än barn till högutbildade föräldrar. Icke-facklärda arbetare har mer ledvärk och kortare medellivslängd än högre tjänstemän. På område efter område tar sig ojämlikheten rent hälsovådliga uttryck. Den sociala klasstillhörigheten sitter inte bara i kläder och tillgångar, den avspeglar sig också i psykisk och fysisk hälsa, livschanser och livslängd.

Detta kan man tycka är en del av en naturlig ordning. Eller så kan man tycka att det är orättfärdigt och oförenligt med principen om alla människors lika värde.

Jämlikhet är i själva verket motsatsen till likriktning. Det bästa sättet att bejaka människors olikheter är att ge dem likvärdiga förutsättningar att kunna utveckla sin individualitet efter förmåga. Och det bästa sättet att skapa dessa förutsättningar är genom ett jämlikt samhälle. Genom att minska de ekonomiska klyftorna i samhället och genom en väl utbyggd social välfärd skapas förutsättningar för alla att kunna utvecklas efter ”sina bästa stämningars längtan”. I det jämlika samhället rivs hindren för dem som annars skulle ha sämre sociala förutsättningar. Men det skapar också frihet för dem som annars skulle hålla mer priviligierade positioner.

Det är detta som är själva finessen med jämlika samhällen: att alla gynnas. Även de som har det bäst ställt.

I en omfattande genomgång av internationell forskning om jämlikhet har Richard Wilkinsom och Kate Pickett kunnat konstatera att jämlikhet inte bara är en eftersträvansvärd etisk princip. Erfarenheten visar också att mer jämlika samhällen nästan alltid är bättre samhällen.

I jämlika samhällen tenderar människor att lita på varandra och ta hand om varandra mer. De sociala relationerna gynnas av jämlikhet. Forskningen visar också att den psykiska och den fysiska hälsan är bättre, drogmissbruket mindre utbrett, den förväntade livslängden är högre, fetman är mindre utbredd, utbildningsresultaten är bättre, andelen tonårsföräldrar är lägre, våldet är mindre utbrett, straffskalan är mildare, andelen medborgare som sitter i fängelse är lägre och den sociala rörligheten är högre. På samtliga dessa områden är jämlika samhälllen bättre än ojämlika samhällen. Det är i sig ett argument för ökad jämlikhet.

Men för Per Ronquist blir dessa resultat irrelevanta eftersom jordelivet är något som människan inte har förmåga att förstå sig på. Inte ens vetenskapen går att lita på eftersom den vetenskapliga kunskapen falsifieras eller verifieras av människan själv. Sanningen är ”utomjordisk” och kan inte nås med vetenskapliga metoder.

Enligt Ronquist leder ökad jämlikhet till att samhället går från ”det bättre till det sämre, mot upplösning, sönderfall, förintelse. Varje samhälle måste tillåta spänning mellan den bäste och den sämste, för att det skall bli livskraftigt och livsbejakande”. Så lyder den Ronquistska ”sanningen”.

Självklart väljer var och en sin världsbild och sina principer. Man kan tycka att kvinnor gör sig bäst hemma vid spisen eller så kan man tycka att kvinnor och män ska ha lika värde, rättigheter och skyldigheter. Man kan ha olika åsikter i politiska sakfrågor. Men det finns vissa grundläggande värden som det kan vara värt att samlas kring i ett öppet och demokratiskt samhälle. De mänskliga rättigheterna är en uppsättning principer som jag utifrån min utgångspunkt kan tycka är extra mycket värda att försvara. En annan praktisk och användbar princip är den som säger att kunskap bör vara förankrad i erfarenhet och att forskningsförankrad kunskap allmänt sett brukar kunna betraktas som mer tillförlitlig än personliga åsikter.

Martin Lind

Annonser

%d bloggare gillar detta: