Debatten med Dagens Samhälle fortsätter…

Hej igen.
 
Ja, jämförelsen i denna artikel görs utifrån ett begränsat mått KPB. Vi ser inga problem med det. I andra artiklar har vi tagit upp andra mått och haft andra vinklar på frågan. Att svensk skola halkar efter internationellt sett är ju ett helt annat ämne, som vi också tagit upp.
 
Jag vidhåller att KPB är ett intressant mått på effektivitet – även om det säger långt ifrån allt. I de flesta sammanhang där man kan köra kostnader mot resultat kallas det just ett mått på effektivitet/produktivitet. I detta fall tycker vi nog som SKL; att offentlig sektor behöver mer av den typen av mått, för att sektorn ska kunna mäta och förbättra för att ge bättre service till medborgarna – viktigt också i den ökande konkurrensen från privata alternativt.
 
Jag håller inte alls med dig om att vi behandlar det som talar emot vår tes styvmoderligt eller bagatelliserar kritiska uppfattningar. De allra flesta av de invändningar du tar upp finns i texten. Jag kan inte förstå hur man kan anse att vi tar ”tydlig politisk ställning” och driver någon slags borgerlig propaganda. Har du läst några tidigare skolartiklar i Dagens Samhälle?
Vi lyfter även i dessa artiklar du kritiserar flera invändningar, som vi redan har tagit upp i tidningen och/eller kommer att återvända till vid senare tillfällen. T ex segregationen och ersättningen till friskolorna som går upp när kommunens skolkostnader ökar (!) vilket ger möjlighet till högre vinstmarginaler i bolagen. Om det är rimligt är en viktig fråga för er politiker att diskutera.
 
Jag har inte påstått att betygsinflation är ett okänt fenomen. Vi var kanske de första som jämförde de slutliga betygen med resultaten i de nationella proven och ställde Jan Björklund inför saken, så vi känner till den väl.
Men jag sa att det så vitt jag visste inte fanns några undersökningar som visar att den skulle vara mer utbredd i friskolor än i kommunala. Att Ifn tycker sig finna fog för det är intressant, vi skrev själva om deras resultat när de kom fram. Men Skolverket har exempelvis inte hittat några sådana tydliga skillnader. Vi har själva försökt hitta belägg för det, eftersom det skulle vara en riktig pangnyhet, men hittills inte lyckats.
 
Det är tråkigt att du inte tycker att vår journalistik är oberoende. Att jag anser att du har helt fel får dig knappast att ändra uppfattning och det kanske inte är så mycket att diskutera vidare. Men nej, du är inte heller den enda som tycker så. Det finns politiker på den borgerliga kanten som tycker att är vänster.
 
M v h
 
Örjan Björklund
Redaktionschef
Dagens Samhälle

Hej igen Örjan!

Det verkar som att vi är överens om att KPB är ett begränsat mått. Vad vi inte verkar vara överens om är att en jämförelse mellan privatskolor och kommunala skolor borde innefatta fler och andra mått och parametrar än enbart detta. Vi är inte heller överens om att artiklar av det här slaget bör vara balanserade och problematiserande.

När det gäller vinklingen har jag försökt påtala att de utgångspunkter som ser positivt på privatiseringar av skolan (friskolornas riksförbund och moderaterna) ges betydligt större utrymme i artikeln än den alternativa uppfattning som Eva-Lis Sirén ger uttryck för. Det handlar alltså inte enbart om huruvida olika uppfattningar förekommer, utan också om hur de behandlas och vilket utrymme de ges.

Jag vidhåller att artikeln ger oproportionerligt stort utrymme åt privatiseringsvänliga utgångspunkter. Det här är ingen subjektiv uppfattning, utan förhållandet kan mätas med antal ord, antal bilder och antal kvadratcentimeter på uppslaget.

Menar du fortfarande att Eva-Lis Sirén får lika mycket utrymme som Carl-Gustaf Stawström och Maria Stockhaus?

Ska vi slå vad?

När det gäller de aspekter som inte tas upp alls har jag försökt argumentera för att de är relevanta om man ska göra en jämförelse mellan privatskolor och kommunala skolor, vilket ni gör. Du hävdar att de inte är relevanta för den här jämförelsen eftersom den handlar om KPB.

I den här frågan har vi kanske olika perspektiv på hur man bäst förmedlar en verklighetsbeskrivning som är relevant för aktörer i kommun- och landstingssverige. Jag är av uppfattningen att fler aspekter ger en mer balanserad och därmed också mer adekvat bild av verkligheten. Du verkar vara av uppfattningen att huvudsyftet handlar om att hitta en extrem vinkling som väcker reaktioner och som kan mäta sig med den övriga sensationsjournalistiken. I så fall kan det vara så enkelt att du vill göra om DS till en tidning som jag inte vill ha.

Att ni tar upp fler och andra aspekter i andra artiklar tycker jag är bra. Tidningen har många sakliga och balanserade reportage. Vad jag reagerar mot är just det här uppslaget som jag tyckte var obalanserat och vinklat. Jag är inte ensam om att reagera på det här sättet på den här artikeln, utan vi är många som har reagerat kraftigt mot den vinklade bild som förmedlas i just denna artikel, i just detta nummer av DS.

Nu har du tydligt klargjort att du inte bryr dig om denna synpunkt alls. Du anser kort och gott att jag har ”helt fel”. Med detta konstaterar jag att mitt försök att få gehör för en kritisk synpunkt har misslyckats och att Dagens Samhälle även fortsatt kommer att ägna sig åt det som jag har valt att kalla för vinklad journalistik. Jag konstaterar också att det på tidningen finns ett genuint ointresse av att få del av läsarnas kritiska sypunkter och att utgångspunkten reflexmässigt är att ni alltid har rätt och era kritiker alltid har fel. Förlåt, ”helt fel” ska det vara.

Från min sida återstår nu några olika handlingsalternativ.

– Jag skulle kunna starta en grupp på Facebook som uppmanar alla som reagerat på ert reportage att säga upp sin prenumeration på er tidning. Möjligen får jag ett svalt gensvar från era borgerliga läsare, men om andra hälften av läsarkretsen har reagerat som jag borde det kunna ge ett märkbart resultat i ert prenumerationsregister.
– Jag skulle kunna gå vidare till SKL:s politiska ledning med frågan vilket uppdrag tidningen har gentemot kommun- och landstingssverige och om det är en förankrad strategi att man ska väcka läsarreaktioner genom en vinklad och osaklig nyhetsrapportering.
– Eller så skulle jag kunna konstatera att alla försök att påverka tendensen till en ensidig nyhetsrapportering är lönlösa och att det inte är någon idé att framföra synpunkter eftersom de bara bemöts med arrogans.

Förmodligen blir det lite av varje.

I grunden tycker jag att DS har varit en bra tidning och en viktig informationskälla för mig i mitt uppdrag som landstingspolitiskt aktiv på deltid. Fortfarande erbjuder tidningen många intressanta och relevanta reportage. Mot den bakgrunden är det tråkigt när det dyker upp den här typen av vinklade och sensationsjournalistiska skildringar. Jag tycker att de bryter av mot den sakliga och balanserade journalistik som tidigare har präglat tidningen. De passar inte in i bilden av DS som en saklig och problematiserande nyhetskälla.

Jag vill ha en sådan nyhetskälla och jag är uppriktigt oroad över tidningens utveckling.

Syftet med mina brev har inte varit att enbart klaga på tidningen eller åsamka er så stor skada som möjligt, utan att göra er uppmärksamma på att den alltmer tillspetsade rapporteringen får konsekvenser för sakligheten. I förlängningen påverkar det läsarnas förtroende. Jag och flera med mig reagerar starkt på detta. Min tanke var att det kanske kunde ligga i ert intresse att känna till hur era läsare reagerar på er nya inriktning.

Hälsningar,

Martin Lind

Annonser

%d bloggare gillar detta: