Nytt svar från Dagens Samhälle

Jag har nu fått svar från Örjan Björklund som är redaktionschef på Dagens Samhälle. Sedan har jag också svarat på svaret. Bägge svaren finns inklistrade härnedan.

Hej Martin!
 
Jag vet inte riktigt vad det är för tidigare debatt du och Mats haft, men jag måste säga att jag tycker att du läser våra artiklar som fan läser bibeln.
 
Att använda kostnaden per betygspoäng som ett slags effektivitetsmått för skolan är något som vi började med redan på KommunAktuellts tid. Numera har även SKL tagit in KPB som ett effektivitetsmått i sina Öppna jämförelser av skolan. Eftersom friskolor i snitt har lägre KPB än kommunala skolor, vilket vi länge vetat, kan man alltså påstå att de är mer effektiva. Det intressanta nu var att skillnaden ökat markant.
 
I artiklarna ges en lång rad förklaringar: Bl a färre elever i de kommunala skolorna och sämre möjligheter att minska kostnaderna när elevtalet minskar, det kommunala helhetsansvaret, ökade kostnader för skolhälsovård. Eva-Lis Sirén påtalar just också ökad segregation och fler elever i behov av särskilt stöd i den kommunala skolan som en orsak.
 
Ingenstans insinueras det någonting. Istället förklaras fakta: att friskolor kan att plocka russin, etablera sig där det är lönsamt och helt enkelt slå igen när elevunderlaget sviktar.
 
I artikeln framgår också att det är på kostnadssidan skillnaderna ökat under de senaste åren. Betygsskillnaderna är i stort sett konstanta, med en viss fördel för friskolorna. Glädjebetyg kan alltså inte vara orsaken till de ökade klyftorna. Det finns så vitt jag vet heller inga belägg för att glädjebetyg skulle vara vanligare på friskolor än på kommunala.
 
Är ditt resonemang om större betygsinflation på friskolor uttryck för en politisk ståndpunkt? Är du emot friskolor?
Som journalister är vi varken för eller emot. Vi granskar skolan, som sedan rätt länge består av såväl privata som offentligt drivna inrättningar.
 
I det nummer av DS som kommer på torsdag fortsätter vi vår granskning av kostnaden per betygspoäng. Där visar det sig att Rättvik är den kommun som ökat sin KPB allra mest under de senaste fem åren. En viktig anledning till det är att kommunens politiker medvetet och i stor enighet bestämt sig för att behålla och satsa på sina många byskolor.
Vi skriver också om Sjöbo kommun som för några år sedan hade en av de allra lägsta KPB-nivåerna i landet – och alltså kunde sägas vara effektiv. I dag har kostnaderna ökat kraftigt. Anledningen: kommunen har satsat på hälsovård och sociala insatser i skolan.
 
Dagens Samhälle är en saklig, oberoende och kunnig tidning. Men vi vinklar också våra nyheter för att väcka läslust, uppmärksamhet och skapa debatt och reaktioner. Politiken lämnar vi med varm hand till dig och dina kollegor i kommuner och landsting.
 
M v h
 
Örjan Björklund
Redaktionschef
Dagens Samhälle

Hej Örjan!

Det är riktigt att jag har haft en korrespondens med Mats tidigare. Han reagerade med ungefär samma utgångspunkt som du: DS har inte gjort något fel och om någon skulle tycka det är det den som har fel.

Om jag har läst er artikel som fan läser bibeln måste jag nog returnera samma omdöme när det gäller din läsning av mitt brev. Till skillnad från dig tänkte jag nu försöka motivera detta.

Min kritik går i korthet ut på följande:

1. Jämförelsen mellan privatskolor och kommunala skolor görs ensidigt utifrån ett begränsat mått, kostnad per betygspoäng, som är ett av flera möjliga sätt att värdera och bedöma skillnader beroende på driftsform. Detta mått förstoras upp som ett avgörande mått, men problematiseras inte alls.
2. Andra relevanta aspekter såsom betygsinflation, segregation, ökade kunskapsskillnader och försämrade resultat i internationella jämförelser tas inte upp, alternativt behandlas de styvmoderligt.
3. Artikeln tar tydlig politisk ställning för vissa ståndpunkter i debatten genom att den ger anhängare av friskolesystemet oproportionerligt stor plats, samtidigt som den förminskar och bagatelliserar kritiska uppfattningar.

Alltså, även om artikeln berör segregationsproblematiken genom ett referat av Eva-Lis Sirén så ges den aspekten ett oproportionerligt litet utrymme jämfört med den bombastiska beskrivningen av skillnaderna i kostnad per betygspoäng.

Sedan finns det alltså åtminstone tre andra aspekter som är avgörande och relevanta men som inte berörs alls, nämligen betygsinflation, ökade kunskapsskillnader och sämre resultat i internationella jämförelser.

Den här kritiken avfärdas med bland annat följande argument:

1. Måttet Kostnad Per Betyg är ett etablerat mått som har använts länge och som även SKL har tagit in som effektivitetsmått i sina öppna jämförelser.

Mitt svar:
Ja, men kritiken handlar inte om att ni använder detta mått. Den handlar om att ni enbart använder detta mått och att ni bortser ifrån andra viktiga aspekter.

2. Betygsinflation finns inte och i artiklarna ges en lång rad förklaringar. ”Bl a färre elever i de kommunala skolorna och sämre möjligheter att minska kostnaderna när elevtalet minskar, det kommunala helhetsansvaret, ökade kostnader för skolhälsovård.”

Mitt svar:
Betygsinflationen är ett känt fenomen som har lyfts som en angelägen problematik i flera olika sammanhang, bland annat av forskare (http://www.dn.se/debatt/konkurrens-om-elever-ger-orattvisa-gymnasiebetyg). De jämförelser som har gjorts visar att privata skolor ger högre betyg utan att deras elever visar upp motsvarande resultat. Jag har lyft detta som en angelägen och relevant problematik. Du förnekar att den existerar utifrån konstaterandet att det så vitt Du vet inte finns några belägg för att glädjebetyg skulle vara vanligare på privata skolor än kommunala.

Nej, det skulle inte era läsare heller veta om de enbart läste DS.

De övriga ”förklaringar” som tas upp är egentligen inga förklaringar, utan mer beskrivningar av de förhållanden som KPB är ett mått på. Med ”förklaring” tänker jag mig svaret på frågan ”Varför ökar skillnaderna i kostnader per betyg”. Svaren i artikeln lyder ”Därför att kostnaderna ökar medan betygen inte gör det” samt att ”kostnaderna per elev ökar när elevantalet minskar”. Ren matematik, alltså. En mer elaborerad förklaring skulle kunna gå in på de olika villkor som gäller för privatskolor och kommunala skolor när det gäller övergripande ansvar för hela skolsystemet inom en kommun eller de sociala mönster som kommer till uttryck när vissa elever väljer privata alternativ och andra stannar. I artikeln omnämns de olika villkoren i korta, halvkryptiska meningar, men någon egentlig förklaring får inte läsarna del av. Jämför gärna med artikeln ovan, som till skillnad från er artikel kommer in på förklaringar av fenomenet.

När det gäller likvärdigheten i skolan så tas den problematiken inte upp alls. Den aspekten har alltså valts bort, eller om den ingår som en del i redaktionens kunskapsluckor. Men den har uppmärksammats av bland annat skolverket (http://www.skolverket.se/sb/d/2633/a/14564), som menar att skolsegregationen kan få allvarliga konsekvenser för likvärdigheten i skolan. En allvarlig problematik, alltså, men som inte tas upp alls i er jämförelse eftersom ni ensidigt fokuserar på ett effektivitetsmått.

Konsekvensen av denna segregation, att kunskapsgapet mellan olika elever ökar, tas inte heller upp. Den tendensen har bland annat uppmärksammats av forskare vid Malmö högskola (http://www.mah.se/Nyheter/Nyheter-2010/Gapet-mellan-svenska-skolelevers-kunskaper-i-naturkunskap-okar-dramatiskt/), som menar att individualiseringen av undervisningen är en viktig förklaring, samt att skillnaderna mellan olika skolor har ökat i Sverige. Så har det inte varit tidigare, enligt forskarna.

Inte heller förhållandet att Sverige halkar efter i internationella kunskapsjämförelser tas upp eller problematiseras (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svenska-elever-halkar-efter-i-varlden_5791333.svd). Detta är en trend som följer ökningen av KPB-skillnaden mellan olika kategorier av skolor och som man inte behöver vara särskilt konspirationsteoretisk för att uppfatta som relevant i sammanhanget.

3. ”Dagens Samhälle är en saklig, oberoende och kunnig tidning.”, ”Som journalister är vi varken för eller emot”, ”Politiken lämnar vi med varm hand till dig och dina kollegor i kommuner och landsting”.

Mitt svar:
På den här punkten bemöts alltså kritiken med ett motpåstående. Som om vinklingen av artiklarna var en tolkningsfråga. Jag har försökt visa hur borgerliga ståndpunkter och utgångspunkter ges oproportionerligt stort utrymme medan andra förminskas eller väljs bort helt och att detta skapar en tydlig obalans. Jag har också framfört att rapporteringen närmast regelmässigt landar i en borgerlig utgångspunkt när sådana obalanser uppstår. Du påstår att detta inte stämmer. Att jag och andra med mig reagerar starkt på det här sättet att bedriva journalistik avfärdas som inbillning. Om jag var journalist skulle jag tolka det som en oroväckande signal.

Men detta har jag alltså varit med om tidigare, i min korrespondens med Mats. Då poängterade jag att det kanske borde ligga i ert intresse att ta till er synpunkter från era läsare, som ni ju försörjer er på, och att en alltför snorkig attityd kan få ytterligare konsekvenser för de vikande prenumerationssiffrorna.

Det är möjligt att det är ett vinnande koncept nuförtiden att vinkla till nyheter och att skriva mer utmanande genom att medvetet välja ensidighet i rapporteringen. Jag för min del tänker lite naivt att den marknaden redan har flera stora aktörer i DN, Aftonbladet och Expressen. Dagens Samhälle har länge stått emot den trenden och försökt hålla fast vid en saklig och allsidig rapportering. Att man nu ger efter och fasar in sig i den borgerliga mediehegenomin är beklagansvärt, inte bara för tidningen utan också för demokratin.

Till slut vill jag bara ge ett svar på dina retoriska frågor om huruvida mitt resonemang om betygsinflation är ett uttryck för en politisk ståndpunkt och om jag är emot friskolor.

Just betygsinflationen verkar vara något som det råder politisk enighet om. Det är kanske den enda fråga där jag själv har samma uppfattning som Jan Björklund (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bjorklund-okad-kontroll-ska-stoppa-betygsinflationen_3366471.svd). Så möjligen kan man då svara att insikten om att betygsinflation är ett problem delas av flera olika ståndpunkter. Om det finns någon övrig ”uppfattning” i detta sammanhang så är det kanske föreställningen att problemet inte existerar.

Och ja, jag är emot ett system med vinstdrivande friskolor som driver på segregation, som ökar kunskapsklyftorna i skolan och som skjuter den likvärdiga skolan i sank. Det kan jag vara eftersom jag är politiker och inte journalist.

Hälsningar,

Martin Lind

Annonser

%d bloggare gillar detta: