Om koalition Örebro och makten

Koalitionens presskonferens igår var en uppvisning i bortförklaringar, självlegitimering och avancerad voteringsteori. Låt oss fastställa några enkla fakta.

  1. Koalition Örebro förlorade valet. Konstellationen har inte längre egen majoritet.
  2. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har tillsammans gått framåt.
  3. Sverigedemokraterna har en vågmästarroll mellan blocken.

Det enda sättet att få till en kommunledning som inte är beroende av Sverigedemokraterna är att ombilda blocken till en bredare majoritet. Något eller några partier från ena blocket måste gå över till det andra för att ett majoritetsstyre ska vara möjligt. Alla andra lösningar innebär minoritetsstyre med stöd från Sverigedemokraterna.

Koalitionen, som består av M, Fp, Kd, C och Mp, har inte varit intresserade av att ta in fler partier i sitt block. Även om Kent Persson från moderaterna gjorde ett desperat försök att få med sig Vänsterpartiet kan man med fog betrakta den dörren som stängd. Koalitionen blir aldrig så stor att den får egen majoritet.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har hela tiden varit öpnna för en bred majoritet. Samtal har förts med Mp och C. Även Kd har gått att prata med. Moderaterna är en tänkbar samarbetspart när det gäller näringslivsfrågor. I dagsläget är det helt öppet vilken konstellation som skulle kunna bli aktuell, men klart är att det finns många olika majoritetsalternativ som alla garanterar en stabil kommunledning som inte är beroende av stöd från Sverigedemokraterna. Alla dessa varianter skulle i så fall också inkludera det största partiet, vilket är rimligt om det är stabilitet som eftersträvas. Varje parti i koalitionen har möjlighet att ta ställning till dessa alternativ

Till detta kan man förhålla sig på olika sätt. Koalitionen har valt minoritetsstyret och därmed gjort sig beroende av Sverigedemokraterna som vågmästare. Det är inte att ta ansvar för styret i kommunen. I varje fullmäktigebeslut och varje nämndbeslut måste minoritetsledningen ta hänsyn till Sverigedemokraternas ställningstaganden i olika frågor.

Företrädarna för koalitionen har på olika sätt försökt få beroendeställningen till Sverigedemokraterna att framstå som något annat. Ansvaret har lagts över på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Så länge inte oppositionspartierna går ihop för att fälla kommunledningen kommer majoriteten att vara stabil, har man påtalat. Man förväntar sig alltså stöd från S och V för att kunna sitta kvar vid makten. Oppositionen ska upphöra att vara opposition och ta ansvaret för att en bräcklig och försvagad koalition ska få sitta kvar som kommunledning.

Formuleringarna har också förskjutits från att man inte på något sätt ska vara beroende av stöd från SD till att handla om att inte bilda koalition med, söka aktivt stöd från eller föra dialog med SD. Före valet skrev Kent Persson på sin blogg att ”Jag avstår hellre att komma åt makten än att vara beroende av SD på något vis. Jag sätter mig hellre i opposition.” Idag heter det att Kent Persson ”aldrig kommer att styra tillsammans med SD”. Den första formuleringen har en alldeles tydlig innebörd. Inte vara beroende av betyder rimligen att SD inte ska ha en vågmästarposition. Men att sitta i minoritet med SD som vågmästare är att vara beroende av SD. Före valet skriver Kent Persson att en sådan situation innebär att han hellre sätter sig i opposition. Efter valet gäller något annat.

Koalitionens budskap är tydligt. Det är viktigare att behålla makten än att skapa en stabil majoritet i kommunen som inte är beroende av Sverigedemokraterna. De besked som lämnades före valet gäller inte längre och för att dölja löftesbrotten omkonstruerar man innebörden i de tidigare utfästelserna. Man läser in budskap och betydelser i valresultatet som ensidigt ger stöd åt ett minoritetsstyre, men avstår från att förhålla sig till alternativa tolkningar. Och man avstår från att söka samarbete med Socialdemokraterna av den enkla anledningen att man inte vill släppa ordförandeskapet i kommunstyrelsen.

Annonser

%d bloggare gillar detta: