Mer om skillnaden mellan ord och handling

Högerpartierna koncentrerar sig på fyra områden för att visa på skillnaderna mot de rödgröna. Jobben, ekonomin, välfärden och klimatet.

Man bockar och tackar. Inom alla dessa områden har regeringens politik misslyckats kapitalt och det rödgröna alternativet framstår som mycket bättre.

Men man vill gärna få det att se ut på ett annat sätt med hjälp av lite vacker retorik. Problemet är att retoriken står sig slätt mot praktiken. Så här:

Jobben: ”Allianspartierna menar att motsättningen går mellan de borgerligas arbetslinje och vad de kallar de rödgrönas bidragslinje”

I verkligheten råder nu massarbetslöshet i Sverige och situationen är stegvis på väg att förvärras. Ungdomsarbetslösheten har nått katastrofala nivåer. I detta kaos står regeringen passiv. Genom överklassrabatter anser man sig ha skapat några tusen städjobb, men det är en klen tröst mot de mer än hundratusen personer som blev arbetslösa bara under 2009.

Regeringen har inte gjort mycket för att skapa jobb. Snarare har man förvärrat arbetslöshetssituationen. Sverige har halkat efter jämförbara länder. Det beror på en dålig politik.

När det gäller bidragsberoendet så har också det ökat under perioden. Den konsekventa utslagningspolitiken har satt sina spår i kommunernas socialbidragskonton. Människor som tidigare utnyttjade arbetslöshets- och sjukförsäkringarna har hänvisats till ett passivt bidragsberoende i kommunalt försörjningsstöd.

Även den utvecklingen är resultatet av regeringens politik. Borgarna har gjort fler människor bidragsberoende genom utförsäkra dem och göra dem bidragsberoende.

Detta har man mage att kalla för arbetslinje.

Det rödgröna alternativet går ut på att utbilda människor för arbete istället för passiva åtgärder, erbjuda faktiska rehabiliteringsinsatser istället för stupstockar, satsa på nya miljöteknikföretag istället för pigavdrag för höginkomsttagare och utveckling av välfärdsjobben istället för nedskärningar och varsel.

Ekonomin: ”… skillnaden mellan alternativen handlar om regeringens ‘ordning och reda i finanserna’ gentemot de rödgrönas ‘stora ofinansierade utgifter’.”

Så talar alltså en regering som sänkt skatter med över 100 miljarder varav det sista steget har finansierats med lånade pengar. Vad den sociala utslagningen kommer att kosta är svårt att säga och det beror förstås på om man tänker sig att någon ska betala för den eller om människor ska lämnas åt sina egna öden.

Man kan uppfatta satsningar på välfärden som onödiga utgifter eller som sociala investeringar. Oavsett vad så ska de självklart vara finansierade. De rödgröna anser att finansieringen ska fördelas efter bärkraft. På den punkten är skillnaden tydlig jämfört med högerpartierna som vill att de med sämst ekonomi ska bära de största bördorna.

Välfärden: ”Huvudfokus för de borgerliga kommer att bli kvalitet och valfrihet i de olika välfärdsverksamheterna”

På det här området har man öst in pengar i olika privatiseringsprojekt samtidigt som man har tvingat igenom nedskärningar och uppsägningar i kommuner och landsting. Resurser har flyttats från områden med stora vårdbehov till områden med mindre vårdbehov. Segregationen inom skolan har accelererat. Skillnaderna i hälsa har ökat, liksom skillnaderna i livsvillkor.

Välfärdens uppgift att ge insatser efter behov har urholkats och den svenska modellen har alltmer kommit att ersättas med en efterfrågestyrd modell av amerikanskt snitt.

De rödgröna vill förstärka välfärden och återupprätta principen om vård efter behov. Sorteringssamhället ersätts med en modell där alla får vara med och där den som misslyckas ges en ny chans och en till och en till.

Klimatet: ”Vi lyfter fram klimatarbetet vi bedriver i Sverige och satsningarna på förnybar energi, energiomställningar och energibesparingar”

Här försöker alltså högerpartierna framställa sig själva som mer offensiva i klimatarbetet än de rödgröna. Man kan förmoda att skillnaden inte handlar om att man är sämre, utan bättre på miljöområdet.

Helt kort kan jag tycka att påståendet faller på sin egen orimlighet. Moderaterna, som ju aldrig varit särskilt intresserade av miljöfrågor, vill framstå som större miljövänner än miljöpartiet. Hur tänker Schlingmann här?

Som utanförstående är jag lite förvånad över högerpartiernas val av profilområden. Men å andra sidan – vilket annat område skulle man välja? Jämställdhetsområdet?

Annonser

%d bloggare gillar detta: