Hjärntvätt under kommunism och kapitalism

Kommunism:
En sann bild som ständigt reproduceras i något som kan beskrivas som en monoteistisk sanningsindustri.

Konsekvenser:
Den enda sanningens ideologiska grund gör den osann.

Kapitalism:
En mångfald av olika bilder i en pluralistisk sanningsindustri men som brottas med två stora begränsningar. Den ena handlar om att mångfalden endast tillåts inom vissa givna ramar och den andra handlar om att sanningsindustrin är underställd samma monopoltendenser som all annan industri, det vill säga att det under den pluralistiska ytan endast finns ett fåtal producenter som reproducerar ett förhållandevis snävt sanningsurval. Pluralismen är alltså skenbar.

Konsekvenser:
Medborgaren får uppenbara svårigheter att skilja sant från falskt. Det uppstår en förvirrande sammanblandning mellan åsikter och sanningar, värdeomdömen och observationer. Allt relativiseras, allt blir sant. Allt kan vara falskt.

Var och en bär på sin egen sanning. Sanningen blir personlig. Därmed blir ingenting sant.

Varken kommunism eller kapitalism erbjuder ett en sund relation mellan människa och verklighet. Bägge systemen bygger på lögner och en stor desinformationsindustri. Skillnaden ligger i att kapitalismens sanningsproduktion är så mycket mer sofistikerad än kommunismens.

Den kan beskrivas i tre faser.

I grunden ligger yttrandefriheten, åsiktsfriheten och friheten att välja eller skapa sin egen sanning. Det är den mest fundamentala fasen – den som vilar på den amerikanska självständighetsförklaringen och som finns utvecklad i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Ur denna frihet bildas en pluralism av sanningar. Det är bra – mångfald berikar. Men det kan också missbrukas. Tyvärr är det inte alltid ”viktiga” eller ”sunda” sanningar som får den största spridningen. När allt låter lika mycket uppstår ett brus som kväver kvalitet och originalitet, som relativiserar, förenklar och infantiliserar.

I pluralismen uppstår en kapitalistisk industri för produktion av sanningar. Det räcker inte att vara originell: sanningen måste förpackas och kanaliseras för att nå ut och för det krävs resurser. Med sanningsindustrins uppkomst bildas plötsligt särskilda villkor för sanningar där intressen och resurser skapar förutsättningar för vissa sanningar och hinder för andra. Resultatet blir en mångfald av förhållandevis likriktade sanningsvarianter. En skenbar mångfald, således.

Med denna tredje fas har sanningspluralismen övergått i en monopolliknande sanningsproduktion, men som producerar en sådan mångfald av likartade sanningar att den kompakta massan av varianter framstår som oändligt bred, när den egentligen är kvävande smal.

Det finns flera exempel på detta. TV-marknaden, nyhetsmarknaden, förlagsmarknaden och tidningsbranschen är typexempel på monopolliknande sanningsproduktion med ett väldigt snävt sanningsurval. Även om det emellanåt sipprar igenom originella kvalitetsbetraktelser så drunknar de i det ofantliga signalflöde som hela tiden väller ut genom våra widescreens och surroundanläggningar.

Under kommunismen är förtrycket öppet och förtryckarna synliga. Kapitalismen här lärt av denna läxa och utvecklat olika mekanismer för att dölja förtrycket och förtryckarna. Människor kan därför leva hela sina liv i tron att de är fria och originella fastän det egentligen förhåller sig på något helt annat sätt.

Annonser

13 svar to “Hjärntvätt under kommunism och kapitalism”

  1. Magnusgus@AD Says:

    http://aktivdemokrati.wordpress.com/2009/09/24/tribe-loyalty/

  2. Jan Wiklund Says:

    Hur kan du påstå att indoktrinerarna är dolda? De framträder ju med namn och allt. Problemet är väl att det krävs så stora resurser att utmana dem att deras – av de flesta trots allt genomskådade – osanningar att de aldrig blir utmanade och därför får ensamrätt på tolkningen. Den är skit, det inser de flesta, men det är den enda som finns.

  3. Magnusgus@AD Says:

    Nu förstår jag inte riktigt, har jag skrivit dolda?
    Jo, du har iaf rätt i vad du skriver om de outmanade lögnerna, mkt kan vi tacka de genenerösa partistöden för detta!
    Varför inte börja ignorera dem istället helt enkelt, och tänka själv?

  4. loaderrorready Says:

    Nån har sett en doku om Chomsky?

  5. Martin Says:

    Tack för kommentarer!
    Jan – jämfört med kommunismen är producenterna mer dolda under kapitalismen. När de anklagas för att vara monopolistiska sanningsproducenter slår de ifrån sig och säger att de inte alls har någon sådan roll. Det finns dessutom mekanismer för att dölja maktutövandet.

    Wallenbergimperiet har till och med gjort det till till inofficiella valspråk – att verka men inte synas. Det måste vara ett av de mest effektiva sätten att utöva makt som överhuvudtaget har tillämpats. Hur omstörtar man något som inte syns?

    Är inte detta också liberalismens själva poäng – att minska politikens makt (eftersom politiken syns och tar ansvar för beslut) för att istället överföra makten till ”individen”, vilket innebär att den överförs till våra osynliga makthavare över den ekonomiska strukturen.

    • Magnusgus@AD Says:

      Men överförande av makt till individen är ju också upp till individen att hantera.
      Gillar man inte personlig makt så är man ju också motståndare till demokrati.
      Alla kan bli lurade, visst, men att alltid handla allt på Coop är ju heller ingen lösning. Priserna brukar vara högre (ok inte gigantiskt mkt högre men..) där än hos privata alternativ, hur kan det komma sig?

  6. Martin Says:

    Jag gillar personlig makt. Men alla kan inte ha personlig makt över hur våra gemensamma resurser används eller fördelas. För det krävs gemensamma beslut. Under kapitalismen tas dessa beslut av dolda maktcentra eller den ekonomiska strukturen, under förespeglingen att alla är fria konsumenter.

    Någon coop-lösning har jag inte förespråkat. Men gärna lite mer insyn och demokrati när det gäller de stora besluten. Samhället styrs inte enbart av val som rör vår personliga konsumtion. Hur vill vi att samhället ska utvecklas? Större klyftor? Mindre klyftor? En miljövänlig utveckling eller status quo? Rättvisa villkor eller diskriminering? Mänskliga rättigheter eller diktatur? Var ska makten över dessa beslut ligga? Hos stora vinstdrivande koncerner eller i folkvalda församlingar?

    • Magnusgus@AD Says:

      Eller ska makten ligga hos den enskilde? Dvs allt måste ju inte beslutas gemensamt.
      Och sådant vi tycker ska det, kan ju även beslutas utan ”filter”, dvs direktdemokratiskt istf av ngn ev korrupt politikerskara.

  7. Martin Says:

    Som jag skrev så gillar jag personlig makt. Men en del saker kräver centraliserat beslutsfattande. Idag har vi ett system med representativ demokrati där vi väljer företrädare som vi ger möjlighet att sätta sig in i frågorna och med hjälp av ett offentligt utredningssystem ta fram ordentliga underlag för kloka beslut. Företrädarna är ansvariga inför väljarna och kan väljas bort om de missköter sig. Dessutom har vi partier med en intern partidemokrati som ger ytterligare möjligheter att kontrollera företrädarna och ställa dem till svars i olika frågor.

    Ett system som bygger på direktdemokrati behöver inte bli mer demokratiskt. Tvärtom så tror jag att det blir mindre demokratiskt. Vem är det som tar fram svarsalternativen som man ska rösta om? Hur ska medborgarna kunna väcka nya förslag? Var ska förslagen diskuteras? Med ett sådant system som ”Aktiv demokrati” vill införa riskerar vi att blockera initiativkraften i den demokratiska processen och överlåter därmed beslutsfattandet till styrelserummen i de privata konglomeraten.

    Den parlamentariska demokratin har sina brister och det finns företrädare som missbrukar sin position. Men systemet är i alla fall offentligt och företrädarna kan avsättas. Det kan man inte säga om de maktcentra som ligger utanför den parlamentariska demokratin.

    I den grad som det förekommer korruption och missbruk (i Sverige är detta i stort sett obefintligt jämfört med hur det är i andra länder) kan bristerna åtgärdas genom att fler medborgare engagerar sig i de politiska partierna och ställer krav på sina företrädare.

    Vi har ett system som fungerar väldigt bra om det används till sin fulla potential. Problemet är att folk bryr sig mer om vilken film de ska se efter jobbet än om människor blir utnyttjade i arbetslivet eller om orättvisorna breder ut sig i samhället.

    • Magnusgus@AD Says:

      Du är skolad som vi alla i den enda demokratiläran…
      Jag hade också svårt att till en början ta till mig en annan syn på hur det kan fungera så bara lugn…
      För det första är alltså AD inte en ny ordning (om inte folket direkt ger AD majoritet i riksdagsvalet förstås, men det tror jag inte händer i år..), utan ett parti som alla andra som vill in i riksdagen.
      Väl där kommer det att samexistera och interagera med övriga partier. AD kommer liksom alla andra partier att vara fortsatt beroende av ett effektivt utredningsväsen och en effektiv revision ihop med en ekonomistyrningsverket.
      Den stora skillnaden är hur ADs interndemokrati fungerar.
      Inom partiet finns ingen elit, utan medlemmarna tar själva fram förlag samt röstar på de som föreläggs via riksdagen.
      Givetvis kommer det i många fall krävas att Ads riksdagsledamöter deltar i förhandlingar i tex utskott o liknande och givetvis kan de ställas till ansvar om de missköter sig. Tom direkt, om en omröstning bestämmer det så får en AD-företrädare gå på dagen, sk immediate recall. Det sistnämnda borde även övriga partier må bra av…

      ”Ett system som bygger på direktdemokrati behöver inte bli mer demokratiskt. Tvärtom så tror jag att det blir mindre demokratiskt. Vem är det som tar fram svarsalternativen som man ska rösta om? Hur ska medborgarna kunna väcka nya förslag? Var ska förslagen diskuteras? Med ett sådant system som ”Aktiv demokrati” vill införa riskerar vi att blockera initiativkraften i den demokratiska processen och överlåter därmed beslutsfattandet till styrelserummen i de privata konglomeraten.”

      Vad är detta för trams? Om du hade tagit dig tid att läsa partiprogrammet, http://aktivdemokrati.se/ads%20websida/partiprogram.html
      , så hade du haft svar på dessa frågor redan.
      Det är inga andra än partimedlemmarna som tar fram material och startar voteringar. De ska givetvis diskuteras helt transparent på partiets forumsidor.
      Hur skulle detta kunna förta initiativkraften? Det är ju det nuvarande systemets största nackdel, att problemformuleringsinitiativet ligger bakom stängda dörrar, högst upp i partihierarkierna!
      Om folk såg vad som var på agendan skulle vi näppeligen haft varesig FRA.lag, IPRED eller märkliga hemliga avtal med främmande makt.
      Istället hade agendan verkligen varit att på allvar försökt ta itu med skattesystemet, vården och utanförskapet.
      AD innebär inte på något sätt att besluten flyttas till några styrelserum, hur skulle det kunna ske? Motsatsen är ju självklar:
      ALLT ska ske med full transparens, ngt som inte alls passar företagsstyrelser eller korrupta politiker som låtit sig lobbas till bestämda åsikter bakom lyckta dörrar.

      ”Den parlamentariska demokratin har sina brister och det finns företrädare som missbrukar sin position. Men systemet är i alla fall offentligt och företrädarna kan avsättas. Det kan man inte säga om de maktcentra som ligger utanför den parlamentariska demokratin.”

      Att kunna avsättas efter 4 år är en allt för liten hållhake på dagens politker, när skedde det senast? Folk glömmer tyvärr alltför snabbt så många mediokra politiker blir ju omvalda gång på gång iaf, det kan du väl inte neka till? Och några andra maktcentra än ADs transparenta forum kommer det inte att bli som sagt.

      ”I den grad som det förekommer korruption och missbruk (i Sverige är detta i stort sett obefintligt jämfört med hur det är i andra länder) kan bristerna åtgärdas genom att fler medborgare engagerar sig i de politiska partierna och ställer krav på sina företrädare.

      Vi har ett system som fungerar väldigt bra om det används till sin fulla potential. Problemet är att folk bryr sig mer om vilken film de ska se efter jobbet än om människor blir utnyttjade i arbetslivet eller om orättvisorna breder ut sig i samhället.”

      I Sverige har vi inte ekonomisk korruption i någon större utsträckning, det är bra, men däremot har flera internationella undersökningar visat på att Sverige håller på att halka efter när det gäller informell korruption eller sk vänskapskorruption. Det finns massor av möjligheter i Sverige för politiker på alla nivåer, att tillsätta vänner och släktingar på poster varifrån man inte vill ha för mkt kritik. Detta debatteras ibland i plenisalen, men inget konkret för att stoppa det händer ju, vad tror du det beror på?
      Regeringen skyddar ju tom oppositionen med hemligstämpling av Tsunamibanden på ett häpnadsväckande vis. Korruption tom över blockgränserna!
      Det, hade ALDRIG kunnat ske om AD hade haft en tung post i en regering!

      En sak ger jag dig rätt i, svensken i gemen orkar inte med att engagera sig i politiken idag, jag går till mig själv och ser en tydlig anledning:
      För mig finns idagens gammelpolitik inget annat att göra än att vänta till nästa val, och hoppas att något parti verkar bättre än de andra, och sedan sitta och hoppas att de uppfyller iaf några av sina vallöften tills nästa val. Jag har nämligen inte tiden att i åratal koka kaffe på något partikansli, ställa mig in hos valberedningen för att KANSKE hamna på valbar plats efter 10 år eller så.
      DET är passiverande.

      Jämför det med att kunna titta på ett öppet forum, se att de som diskuterar har fel, och ge min syn på saken, och kanske tillsammans med andra formulera ett nytt lagförslag eller sätta min prägel på en budget!
      Det kommer att ge engagerade medborgare som även om de inte röstar på AD, kommer att ställa helt nya krav på sina traditionella partier om medbestämmande och transparens!

  8. Martin Says:

    Jag gillar idén om en utvecklad intern partidemokrati och tror att många av de metoder som du förespråkar skulle kunna användas för just det syftet. Jag har också ägnat mycket tid, tankar och arbete åt att försöka utveckla demokratin i samhället i stort. Det har handlat om aktivt mobiliseringsarbete, opinionsbildning, öppna möten, dörrknackning, materialutdelning och särskilda inbjudningar till särskilda grupper av medborgare. Som förtroendevald har jag sett det som min plikt och främsta uppgift att föra dialog med människor och på olika sätt öka icke partianslutnas möjligheter att påverka politiken.

    Det arbetet har mött en del svårigheter. Det största hindret, som jag har uppfattat det, ligger inte i att vi har ett felaktigt demokratiskt system, utan att det saknas engagemang och intresse. Vårt nuvarande system ger ett stort handlingsutrymme för de grundvärderingar och idéer som du lyfter fram.

    Problemet med Aktiv Demokrati är att man tenderar att göra demokratin till en systemfråga. Ni tror att man löser problemet genom att byta system. Jag tror inte att problemet ligger i det nuvarande systemet eller att det skulle vara så enkelt att man löser det genom att byta system.

    Men era grundtankar tilltalar mig och jag hoppas att ni kan bygga upp en ordentlig organisation och visa hur det fungerar.

  9. Magnusgus@AD Says:

    Som vi ser det i AD, så är det stora problemet de hierarkiska strukturerna i partierna, som mer eller mindre promotar falskspel, vuxenmobbing (moderaternas riksdagsgruppsmöte 2008) och extremt tävlingsinriktade individer.
    Det är inte så ofta som sådant gynnar gräsrotsengagemang, det tror jag du håller med mig om.
    Sedan finns det bättre och sämre partier i detta avseende, men de har tyvärr ända alla samma grundproblem.
    Märk dock att AD också har ett delegeringssystem som gör det möjligt att delegera din röst i en, några eller alla frågor, med möjlighet till immidiate recall, ifall den du delegerat till har fel uppfattning eller inte på ett bra sätt kan förklara hur och varför han/hon/organisationen kommer att rösta.
    Bra också med denna funktion om man vill ta ledigt från politiken ett tag, kanske segla jorden runt eller liknande, eller helt enkelt vill känna sig som en gammaldags väljare och rösta vart 4:e år…
    Det finns ju också områden man tycker är viktiga men som man inser att man inte har kunskap eller tid att hålla sig uppdaterad i, och då kan man delegera detta område, t.ex. miljöfrågor, till Miljöpartiet, Greenpeace, eller liknande.

    Vi är övertygade om att folk, bara de får kännedom om oss, kommer att tycka iden med ett direktdemokratisk parti bland traditionella partier i riksdagen är lika spännande som fantastisk som vi själva.
    Tack för ditt stöd hur som helst, vi kommer att jobba vidare för att bygga upp ett fungerande parti där man kan direkt påverka allt som sker och känna maktens förtjusning, ngt som endast några få i Sverige gör idag!

  10. Lars Marmgren Says:

    Jag tycker din beskrivning av ”sanningsproduktionen” är mycket träffande. Som du säger förekommer det i alla typer av media. Tyvärr är det underblåst av de politiska partierna, hos oss i Sverige naturligtvis men kanske ännu tydligare i länder som USA och Italien. Den ganska infantila debatt som går ut på att plocka ut ”sanningar” som visar att vår politik är bra och er dålig är i sig en sorts ”sanningsproduktion” som gräver demokratins grav. Så länge politiker inte vågar visa bredare ”sanningar” som gör det klart att alla viktiga politiska frågor innehåller dilemman är vi illa ute. Demokrati för mig handlar om att kunna presentera dilemman för väljarna och be dem fundera över vad deras värderingar ledar dem. Tyvärr blir blir livet och de politiska frågorna då mer komplexa och lämpar sig sämre för ”snärtiga one-liners” eller 30 sekunders TV inslag som ”sanningsproduktionen bygger på.
    Lars

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: