Uppsagd

Det är svårt att beskriva känslan som uppstår när man kommer in i det rum där beskedet om uppsägning ska lämnas. Företaget fanns redan på plats med fyra representanter. En inhyrd företagssköterska och tre personer med olika former av chefsbefattningar. En av dem lite högre än de andra. Det framgick av den självsäkra stilen och den dyra kostymen. I detta rum var tanken att min fru skulle sitta ensam och ta emot beskedet att hennes anställning skulle avslutas på grund av arbetsbrist.

Efter 22 år som anställd och 12 år som sjukskriven, utan några nämnvärda ansträngningar från företagets sida att tillhandahålla rehabilitering, arbetsträning eller anpassningar av arbetet blir hustrun på detta sätt avlägsnad från företagets samvete och utslängd i det borgerliga Sveriges sociala snålblåst. Som en trasig reservdel ungefär.

Jag är glad att jag fick följa med. Dels för att få uppleva hur det faktiskt går till, men framförallt för att kunna stötta hustrun i denna påtagligt obehagliga situation. Som hon uttryckte det: ”Man känner sig totalt värdelös”.

Under den korta och krassa diskussionen förklarar mannen i kostymen att ”det här är inte någon förhandlingssituation, utan vi är här för att lämna besked om det beslut som företaget har tagit”. Jag frågade på vilket sätt man menade att man hade gjort en utredning om alternativa arbetsuppgifter eller på vilka grunder man kunde ta beslut om att säga upp en person som är sjukskriven, men avfärdades med korthuggna avvärjningar och hänvisades till möjligheten att bestrida beslutet enligt procedurer som fanns antydda i ett par paragrafer.

Företagets representanter. Fyra iskalla människor. Köpta. Med sitt på det torra.

En tanke for genom huvudet. Ska jag fråga? Det fanns mycket jag hade velat få svar på. Vad skulle hända om man försökte skrapa fram deras mänsklighet? Fanns det någon sådan? Frågorna formulerade sig inombords.

Hur känns det egentligen? Ni är ansvariga för en fabrik som gör människor sjuka och när de inte kan arbeta längre ger ni dem sparken.

Hur känns det? Känner ni tillfredsställelse i att minska sjuktalen genom att avskeda folk? Tänker ni på vad era beslut får för konsekvenser för människornas familjer? Vilken oro ni orsakar? Hur ni krossar individernas självkänsla? Hur ni raserar familjernas ekonomier? Hur det drabbar barnen?

Tänker ni på att det är ni och era usla arbetsförhållanden som ligger bakom sjukskrivningarna? Att det är på grund av att ni har struntat i arbetsmiljölagen som era anställda har blivit sjuka och drabbats av arbetsskador? Att det är ert fel att de sjukskrivna inte har kunnat arbeta, fått lida av arbetsskadornas sviter och förlorat hundratusentals kronor i utebliven lön?

Men vad hade det lett till? Förmodligen ingenting. Mötet var inte någon förhandlingssituation. Och man ville ju inte förstöra dagen för den självsäkra snubben i kostym genom att komma med en massa obehagliga sanningar.

Det blev tyst.

”Jahapp, vi hade väl inte tänkt skriva på något idag i alla fall”, klämde jag fram.

”Ok, då skickar vi dokumentet med rekommenderat brev. Har vi inte fått något svar inom tio dagar verkställs beslutet”, blev svaret.

Därefter sedvanliga handskakningar och ett korthugget ”Hejdå”.

Sedan var det färdigt.

Annonser

4 svar to “Uppsagd”

  1. Tomas W Says:

    Jag blir så förbannad och samtidigt ledsen för att vi tillåter kapitalet att behandla människor på det här sätter. Vi (vilka nu vi kan vara i detta sammanhang) tror att frihet handlar om att arbetsköparen ska få agera som slavägare. Ja, kanske till och med sämre än dem, då slavägaren åtminstone höll med mat, tror jag.

    Bra att du skriver av dig så här Martin. Varför inte se till att samma skrift kommer i ETC eller ännu hellre Aftonbladet?

  2. Tord Lind Says:

    Hej!

    Shit!

    En första fråga – uppsagd p g a arbetsbrist??
    Nästa fråga – måste man lösa ut rekommenderat brev?

    Vi har erfarenhet av detta.

    Det tär på psyket (påverkar hela familjen) – men samtidigt får man inte låta sig nedslås utan försöka hitta nya möjligheter och lösningar. Anna-Lena har rika resurser!

    Var starka!

    Kram
    Far

  3. Elisabeth R Paavonen Says:

    Hej Martin!!

    Var har ni facket i det här???
    Är dom inte kontaktade eller har ni avböjt deras hjälp??
    Vänd er till dom snarast (helst igår).
    På nåt vis kan de säkerligen vara hjälp o stöd i detta elände.
    Din fru är inte den första o heller inte den sista som drabbas, tyvärr.

    Ta hand om er!

  4. gunnel Says:

    Hej Martin o Anna-Lena det är för ……..( censur). Satt på ett möte idag med FK o AF där man redogjorde för borgarnas nya utspel. Tre månaders introduktion o jobbträning när sjukbidraget har ”försvunnit” för den enskilde/sjuka. Min fråga var : ”om man inte klarar av att delta på den sk introduktionen då ?” Svar ” Då får man ingen ersättning”. Fråga igen
    ”Om man är för sjuk att arbeta, men för frisk för att vara sjuk enligt ert regelverk trots att man är det” ”Då blir det försörjningsstöd” var svaret.
    Sverige har blivit iskallt. O även tjänstemännen som ska organisera allt detta ställer upp på alla galenskaper…Jag får lite otäcka vibbar, vart är vi på väg. Vilket samhälle och framför allt samhällssyn håller på att växa fram….

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: