Morot och piska eller inre drivkrafter?

Alla undersökningar visar att den mest överlägsna metoden för inlärning och utveckling är motivation och inre drivkrafter. Att lära sig därför att man vill. Eller som någon uttryckte det: utbildning har egentligen bara en grundläggande förutsättning – man måste vilja ha den.

Alla andra metoder är sämre.

Därför är det förvånande att ta del av den trend som nu sveper över skoldebatten: fler betyg, fler nationella prov och hårdare krav. Idag handlar allt om effektivare metoder för att piska eller muta elever att uppnå de mätbara kunskapskrav som skolverket har satt upp för utbildningssystemet. Mätbara resultat är melodin, inte mening eller förståelse. Inte personlig utveckling. Inte demokrati. Inte social kompetens. Höga poäng på nationella prov. Så ska Sverige bli en kunskapsnation av internationell klass. Barnen ska formas till små lydiga lexikon, inte till insiktsfulla och kritiska samhällsmedborgare.

På det hela taget är det som om utvecklingen har tagit ett kliv femtio år tillbaks i tiden. När samhället och arbetslivet utvecklas och ställer krav på förmåga att ta eget ansvar, att se och förstå sammanhang, att hitta lösningar på komplexa problem, att kunna samarbeta med andra och att tänka processinriktat är det som om utbildningsväsendet rustar för det motsatta. Det är lexikalisk kunskap som premieras: att rabbla upp små mätbara kunskapsfragment utan sammanhang, att följa instruktioner, att lyda, och att inte ifrågasätta. Ödesdigra egenskaper i ett samhälle som svämmar över av information, egenansvar och komplexitet. Tur att barnen använder fritiden till att lära ikapp om det senmoderna livets nya villkor.

Utöver detta har vi också kunnat notera morgonbönens återinförande. Med friskolesystemet har religionen gjort ett triumferande återtåg in i skolvärlden.

Mätbara kunskapsmål, betyg i lägre årskurser, nationella prov, religion och bokstavsbetyg i ordning och reda. Snart ser väl varje klassrum ut som Major Björklunds gjorde när han själv gick i skolan. Och när alla anhängare av den gamla sortens skola till slut känner igen sig i klassrummen igen blir den äldre generationens lycka total. Då är allt som förr igen. I alla fall i skolan.

Men i samhället är det så annorlunda det kan bli. Skillnaderna mellan vad skolan rustar för och vad verkligheten erbjuder har aldrig varit större. För barnen som tvingas anpassa sig till en förgången tid kan kollisionen med livet utanför skolan bli en förvirrad erfarenhet.

Snart är det jobbkongress. Det kan bli en avgörande vändpunkt i svensk skolpolitik. Då väljer vi väg. Antingen fortsätter vi med Björklunds militarisering av skolväsendet eller så uppdaterar vi skolan till att utbilda för framtiden. Jag kommer bland annat att jobba för följande frågor:

  • En uppdaterad syn på kunskap. Mening, motivation och sammanhang istället för utantillinlärning, morot och piska.
  • Kvalitetskrav för en god arbetsmiljö i skolan. Eleverna måste få förutsättningar för koncentration och kreativitet i inlärningssituationen. Det uppnås med ett medvetet arbetesmiljöarbete (till skillnad från Folkpartiets trubbiga ”ordning och reda”)
  • En satsning på lärarna och en uppgradering av läraryrket. Lärare är bland det finaste man kan vara i ett samhälle. Det måste märkas på fler sätt än genom verbala erkännanden.
  • Den skattefinansierade skolan ska vara fri från vinstintressen och konfessionella inslag. Skolan har ett samhällsuppdrag och ska tillgodose ett allmänintresse. Det är detta allmänintresse som utgör drivkraften för alla som arbetar i skolvärlden. Med vinstintressen eller missionerande intressen inbyggda i ägarskapet hamnar bildningsidealet på undantag.
  • Skolan ska rusta för framtidens medborgarskap. Utbildningens metoder och innehåll ska inte bara vara aktuella – de ska vara förutseende. När eleverna lämnar skolan ska de vara beredda att möta verkligheten så som den ser ut då.
  • Alla ska ha rätt till en andra chans. Den som inte klarar grundskolan ska ha rätt till snabba och adekvata insatser. Den som inte klarar gymnasiet ska ha rätt till komvux eller folkhögskola. Utbildning ska vara en bred väg med många påfarter, inte en snårig stig med en massa fallgropar.
Annonser

2 svar to “Morot och piska eller inre drivkrafter?”

  1. Christina Wahrolin Says:

    Åh vad skönt att någon håller fanan högt när det gäller de grundläggande värderingarna för socialdemokraternas skolpolitik. I min förening (s-kvinnor )hade vi möte häromdagen och alla var rörande ense om att dessa fristående skolor slår sönder den generella välfärden, ökar utanförskapet för barn osv.

    Vad händer med barn med funktionsnedsättning i de fristående skolorna – jo det blir som på ett ställe jag besökte – barnen skulle gå äta skollunch men skolmatsalen ligger en trappa upp utan hiss. Var skall denna lilla tjej äta – jo i klassrummet tillsammans med sin assistent. Snacka om utanförskap!

  2. Martin Says:

    Bra, Christina! Hoppas vi blir tillräckligt många på kongressen, bara.

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: