Reflektioner om Ghezali

Det är bra att Nerikes Allehanda reagerar på Kent Perssons funderingar om den så kallade Kubasvenskens äventyr i Pakistan. Givet informationsläget är det svårt att säga varken bu eller bä om vad som hänt. Det är lätt att hamna i spekulativa resonemang och dra förhastade slutsatser, vilket också NA uppmärksammar på ett bra sätt.

För politiska företrädare i ansvarstyngda positioner gäller det att tänka sig för en extra gång innan man börjar fälla omdömen. Perssons funderingar tyder på ”sällsynt dåligt omdöme”, precis som Allehanda skriver. I dagens blogginlägg där samme Persson försöker bortförklara sig blir saken knappast klarare. Inte minst genom tonen i de påhejande kommentarer som oppositionsrådet har mobiliserat.

Kent Persson är ute och fiskar i grumliga vatten. Nu har till och med länets borgerliga press reagerat på de grunda resonemangen. Det är ett sundhetstecken.

Men hur är det då med fallet Ghezali? Är det förbjudet att reflektera om det som inträffat? Ska man undvika att kommentera fallet?

Jag tycker att Nerikes Allehanda gör en bra reflektion. Det Pakistanska rättsväsendet är inte att lita på i sammanhanget och det är lätt att tvinga fram erkännanden med hjälp av tortyrliknande metoder. Att Ghezali tidigare har tillfångatagits av amerikanerna är i sig inget bevis för att han skulle vara skyldig den här gången.

Om det skulle bli så att skuldfrågan blir föremål för rättslig prövning och om en sådan utredning skulle visa att Ghezali verkligen är skyldig – då kan man ju fundera över om den amerikanska kriminalvården för terrorister har en ändamålsenlig utformning. Syftet med frihetsberövandet borde ju vara att ge sådan rehabilitering att man förhindrar återfall. Av allt att döma verkar man ha valt tortyr och förnedring istället och det brukar ju ge motsatt effekt.

Annonser

%d bloggare gillar detta: