Feldt stämmer in i kören

Nu är det julafton på DN debatt. Först de 6 ”mellansvenska” ”socialdemokraterna” som undrade varför det var så farligt med vinst. Nu Kjell-Olof Feldt som utöver detta också varnar för statlig konfiskation av privata investeringar och idiotförklarar Carin Jämtin.

Man undrar om denna denna märkliga förening av strebrar och föredettingar överhuvudtaget reflekterar över vad deras inlägg har för implikationer. Förutom att de representerar en utpräglat borgerlig ståndpunkt (återkommer till det) innebär utspelen på Sveriges mest lästa och prestigefyllda debattsida att man både vill förekomma och infektera den partiinterna diskussion som rimligen måste få pågå innan kongressen slutligt formulerar den linje som ska gälla.

Att Feldt nu ger sig in i den diskussionen snett utifrån och samtidigt passar på att ge en känga åt en av partiets främsta kvinnliga företrädare framstår inte bara som plumpt. Man undrar också om det inte är dags att släppa taget och inse att nästa generation socialdemokrater också kan bestå av tänkande människor.

I själva sakfrågan är Feldt lika borgerligt naiv som ungtupparna från förra veckan. Vad är det för farligt med lite vinst? Verksamheterna måste väl få gå med överskott?

Men på detta tar Feldt också ställning för ägarintresset. Vi ska ha kvar vinstdrivande aktiebolag som huvudmän i skolvärlden därför att de har investerat kapital i sektorn som de måste få avkastning på.

Jag har aldrig uppfattat Feldt som en socialdemokrat, men det här inlägget tar nog priset. När blev socialdemokratin en politisk rörelse för ägarintresset? Är det så vi ska se på skola, vård och omsorg? Som investeringsobjekt för ett privat välfärdskapital?

För att inse faran med ”lite vinst” behöver man reda ut begreppet. Själva vinstuttaget är egentligen bara en liten del i sammanhanget. Visst sticker det i ögonen när enskilda individer plockar ut vinster och blir miljonärer på skattefinansierade samhällsfunktioner – det känns orättvist och moraliskt förkastligt. Men huvudkritiken är egentligen inte riktad mot detta överskott, utan mot ägarformen för den verksamhet som producerar överskottet. Själva vinsten utgör bara en bråkdel av det kapital som vi med privatiseringen av skolan har överlåtit till vinstdrivande aktiebolag. Företagen förfogar alltså inte enbart över vinsten, utan över hela den offentliga infrastruktur som producerar denna vinst.

Utförsäljningen av skolor innebär att själva verksamheten ändrar karaktär. Från att ha varit offentlig och fungerat i ett allmänintresse har skolan blivit privat och fungerar för ett egenintresse, nämligen intresset att få avkastning på insatt kapital.

Alltså, det är inte själva vinsten som ska kritiseras utan det faktum att hela verksamheten har blivit vinstdrivande. Att skolan drivs i ett vinstintresse och inte i ett allmänintresse.

Till detta kommer en rad andra strukturella faktorer som tillsammans förvandlar inte bara enskilda skolor utan hela skolväsendet till något annat än en gemensamägd verksamhet för gemensamma intressen. Med ett ökat antal privatskolor förvandlas skolsektorn till en skolmarknad. Eleverna förvandlas till kunder, skolorna till vinstdrivande bolag. Kunskapen förvandlas till vara.

Elevernas skolresultat antar karaktären av aktie-index. Skolor som kan uppvisa goda mätbara resultat får högre marknadsvärde än andra skolor. Kravet på kvantifierbar mätbarhet gör att fokus i själva undervisningen flyttas från kvalitet till kvantitet. Hur eleven kom fram till resultatet förlorar i betydelse – det är siffrorna som räknas.

Så med argumentet ”vad är det för farligt med vinst?” kan till och med socialdemokrater förmås att aningslöst öppna slussarna för marknad och kapitalism i en sektor som tidigare var förskonad från sådana ting. Föreställningen att det enbart handlar om lite harmlös vinst är en av högerns främsta propagandasegrar. De socialdemokrater som går på den skenmanövern är skolkapitalismens främsta fanbärare.

Argumentet om valfrihet och mångfald behöver kommenteras. Det finns ingenting som säger att vinstintressen i skolvärlden är en förutsättning för valfrihet och mångfald. Kritiken mot vinstintressen i skolan är inte en kritik mot att barnen ska få göra fria val eller mot att det ska finnas en mångfald av utförare. Valfrihet och vinst är i själva verket två helt olika frågor och har ingenting med varandra att göra. Att göra vinstkritiker till valfrihetsmotståndare är ett demagogiskt grepp som de ”socialdemokratiska” vinstkramarna har fått med på köpet av sina borgerliga meningsfränder.

Den vinstkritiska utgångspunkten måste tydliggöras. Den innebär inte att valfriheten eller mångfalden ska begränsas. Barn ska ha rätt att välja skola. De ska ha rätt att byta skola om de upptäcker att de har valt fel. Det ska finnas olika skolor med olika profil och det ska vara möjligt för andra associationsformer än den kommunala förvaltningen att starta och driva skolor med offentlig finansiering. Entreprenörskap och pedagogiskt nytänkande ska främjas och uppmuntras i skolan.

MEN

  • Skolan ska vara fri från vinstintressen.
  • Skolan ska vara icke-konfessionell.
  • Skolan ska vara öppen – det är eleverna som väljer skola, inte tvärt om.
  • Skolan ska vara avgiftsfri.
  • Skolsektorn ska styras och planeras utifrån behov och allmänintresse – inte utifrån efterfrågan och privatintresse.
  • Undervisningen ska vara saklig och mångsidig. Den ska utgå ifrån skolverkets mål, inte bara följa dem.
Annonser

2 svar to “Feldt stämmer in i kören”

  1. Bertil Says:

    Håller med, K-O Feldt är socialdemokraternas störste förädare.
    K-O var en inflitrerad sosse alltså en högertyp.
    Han har orsakat mycket skad för sossarna.

  2. Christina Wahrolin Says:

    Jag håller också med. Martin – en glasklar analys.! Nu gäller det att försöka få igång en debatt bland flera partikamrater inför partikongressen. Den ideologiska debatten får inte tystna.

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: