Häpnadsväckande replik

När det moderata oppositionsrådet Kent Persson skriver i affekt kan resultatet tydligen bli hur som helst. Sanning, konsistens och logik är väl de dygder som lyser starkast med sin frånvaro i Perssons senaste replik i Nerikes Allehanda.

När det gäller sanningen så påstår Kent att regeringen satsar 4,7 miljarder mer än Socialdemokraterna på kommunsektorn. Men om man läser vårbudgeten 2009 framgår det att Socialdemokraterna tillskjuter sammanlagt 15 miljarder till kommunsektorn för 2009 och 2010, vilket är 8 miljarder mer än regeringen. Mer än dubbelt så mycket alltså.

Perssons replik inleds med temat ”regeringen satsar minsann massor på sjukvården” och avslutas med budskapet att ”landstinget måste stå på egna ben och att politikerna på den lokala nivån har ansvar att klara sitt uppdrag självständigt”. Landstinget ska alltså inte vända sig till regeringen för att be om kompensation när skatteintäkterna sjunker med flera hundra miljoner. Här är med andra ord det implicita budskapet att regeringen inte ska tillskjuta en massa resurser till landstinget. Men varför satsar då regeringen mer än Socialdemokraterna på kommunsektorn, vilket den tydligen gör enligt Kent Persson?

Och vidare – om politikerna på den lokala nivån har i uppdrag att klara sitt uppdrag självständigt, det vill säga att säkra välfärden för kommuninvånarna (eller?), så kan man rimligtvis inte hindra dem från att höja skatten. När regeringens så generösa tillskott knappt räcker till hälften av de underskott som de minskade skatteintäkterna orsakar finns det inga andra alternativ än att säkra intäkterna med hjälp av skattehöjningar. Inte om det är en lögn att ”regeringen försöker försämra sjukvården i Sverige”, som Kent Persson påstår.

Om sjukvården inte ska försämras krävs resurser. När resurserna försvinner genom minskade skatteintäkter finns det tre vägar att gå:

  1. Staten tar ansvar för välfärden genom att kompensera för inkomstbortfallet. Då behöver inte sjukvården försämras.
  2. Landstinget kompenserar själva för inkomstbortfallet genom att höja skatten. Då behöver inte sjukvården försämras.
  3. Ingen kompensation utgår, utan inkomstbortfallet regleras med besparingar. Då försämras sjukvården.

Kent Persson väljer det tredje alternativet. Landstinget får inte kompensation från regeringen och får inte höja skatten. Resurserna till vården minskas alltså. Mindre resurser innebär besparingar vilket leder till försämringar av vården.

Alltså:

  • Att påstå att moderaterna vill försämra vården verkar inte alls vara särskilt långsökt. Moderaterna försämrar vården genom att minska resurserna och föreslå stora nedskärningar.
  • Kent Perssons påstående att regeringen satsar mer på kommuner och landsting än vad Socialdemokraterna gör stämmer inte. Socialdemokraterna satsar mer än dubbelt så mycket som regeringen på kommunsektorn under 2009 och 2010.
  • Kent Persson talar emot sig själv. Å ena sidan hävdar han att regeringen satsar massor på landstinget. Å andra sidan menar han att landstinget måste klara sig på egen hand. Å ena sidan menar han att lokalpolitiker måste stå på egna ben och klara sitt uppdrag självständigt. Å andra sidan får lokalpolitikerna inte höja skatten så att de kan klara sitt uppdrag. Å ena sidan är det en lögn att regeringen försöker försämra sjukvården i Sverige. Å andra sidan ska vården genomföra stora besparingar för att klara de minskade skatteintäkterna.

Än en gång har Kent Persson demonstrerat sin säregna debattstil. Det är stora ord i ständiga kontradiktioner. Invektiven duggar tätt. Siffror blandas ihop. Ogrundade påståenden staplas på varandra. Argumenten svänger än hit, än dit. Några konsekventa principer är svåra att finna, utan åsikten beror på vilken mening den passas in i. Någon rak linje eller några beständiga principer går inte att uttyda. Det enda som är konsekvent i oppositionsrådets hållning är den orubbliga uppfattningen att han själv alltid har rätt.

Annonser

%d bloggare gillar detta: