Vem får betalt?

Den stundande massvaccineringen mot svininfluensan ger anledning att fundera över hur vi människor har valt att organisera produktionen av våra mediciner. Är det rimligt att den främsta drivkraften för medicintillverkningen är strävan efter vinst?

Svininfluensan väcker många funderingar. Hittills har det varit två frågor som har stått i fokus för nyhetsrapporteringen: ”Vilka kommer att bli vaccinerade?” och ”Vem ska betala för vaccinet?”. En fråga som inte har fått särskilt mycket uppmärksamhet är ”Vem får betalt?”.

Idag har Svenska Dagbladet tagit på sig det hedersamma uppdraget att svara på den frågan. ”Influensan bingo för vaccinjättar” är den målande rubriken. Det är tre stora bolag som dominerar marknaden, brittiska Glaxo Smithkline, schweiziska Novartis och franska Sanofi-Aventis. Även amerikanska Baxter är, enligt Svenska Dagbladet, ”en viktig aktör”. Föga förvånande ser dessa bolag stora affärsmöjligheter i pandemin.

När länder världen över gör gigantiska beställningar av vaccin är det alltså stora, vinstdrivande läkemedelsföretag som levererar produkterna. Sverige har beställt 18 miljoner doser (två per invånare) från läkemedelsbolaget Glaxo Smithkline. Globalt har företaget fått beställningar på nästan 600 miljoner doser, motsvarande ett värde av 33 miljarder kronor.

Läkemedelsbolag brukar ha en seriös framtoning – vi lär knappast se några bilder på läkemedelskapitalister som slår klackarna i taket över pandemins vinstmöjligheter. Men oavsett hur situationen hanteras kommer influensan att innebära enorma vinster för ett fåtal stora bolag.

I dagens organisation för läkemedelsproduktion finns flera uppenbara orimligheter.

Den främsta är att producentens intresse står i motsättning till människornas intresse. Läkemedelsbolagen tjänar på att människor blir sjuka. Ju fler som behöver mediciner, desto större försäljning. Ju fler pandemier desto högre vinst. Det i sig är en orimlighet. Produktionen borde bygga på drivkraften att människor ska vara så friska som möjligt. Idag är det tvärt om.

Läkemedelsbolagen driver på en ökad försäljning av mediciner. Konsekvenserna blir att människor övermedicineras samt att en stor andel av läkemedelsindustrins resurser går åt till marknadsföring. Syftet med marknadsföringen är att skapa efterfrågan på mediciner som är svåra att få avsättning för annars. Den styrs av läkemedelsbolagens ekonomiska intressen, inte av människors behov.

I den kliniska behandlingen syftar läkemedelsindustrins påtryckningar till att få läkare att välja medicinering framför livsstilsförändringar eller andra hälsofrämjande men icke-medicinska insatser som behandling av olika sjukdomstillstånd. För läkemedelsproducenten är det mer lönsamt om en patient röker och sedan behöver dyra cancermediciner än att en patient låter bli att röka och slipper cancer. Oavsett vad läkemedelsföretagens informationsansvariga säger om förebyggande vård och om att rädda liv kvarstår det grundläggande förhållandet att företaget mår bättre om människor mår sämre.

Den totala läkemedelsförsäljningen i Sverige har tiodubblats sedan 1980. Produktionen av mediciner har ökat lavinartat. Intäkterna till läkemedelsbolagen likaså. 2007 gjorde enbart Astra Zeneca med sina 9400 anställda en vinst på över 13 miljarder. Det motsvarar 35 procent av omsättningen. 2006 var vinstmarginalen nästan 54 procent. Under årens lopp har företaget byggt upp ett eget kapital på över 228 miljarder. Som en jämförelse kan nämnas att statens totala budget är ungefär 780 miljarder. Storleken på Astra Zenecas överblivna kapital motsvarar alltså nästan en tredjedel av hela statsbudgeten. Den enorma vinstproduktionen innebär en omfördelning av samhällets resurser från investeringar i vård och omsorg till gigantiska kapitalanhopningar i läkemedelsindustrins händer. En mycket stor andel av samhällets resurser har alltså hamnat i privata kapital och ligger med detta utanför medborgarnas insyn och kontroll. Läkemedelsbolagen kan göra vad de vill med sina pengar och det handlar alltså inte om några struntsummor.

Privata företag fungerar bäst på en privat marknad med mångfald och fri konkurrens. Läkemedelsbolagen agerar på en marknad som inte är en marknad. Branschen består av ett fåtal mycket stora aktörer. Deras kunder är inte enskilda konsumenter, utan stater och regioner. Dessa institutionella konsumenter har små möjligheter att göra inköp på marknadsmässiga villkor. Om en stat drabbas av pandemi är det bara att beställa vaccin – oavsett pris. Och på vaccinmarknaden finns ingen prismekanism. De egentliga kunderna har ytterst begränsade möjligheter att göra informerade val bland produkterna, utan behöver den medicinska expertisen till sin hjälp. Jämförelsen med grönsaksmarknaden på torget där kunden fritt kan klämma och känna på produkterna och spela ut krämarna mot varandra känns väldigt långsökt när det gäller läkemedel.

Läkemedelsproduktionen fyller en viktig och avgörande samhällelig funktion. Att låta detta område vara föremål för privata vinstintressen och en dåligt fungerande kapitalism känns oansvarigt. De bolag som förvaltar läkemedelskapitalen är organiserade som stora konglomerat vilka i sig är föremål för ständiga fusioner och ombildningar. Bolagens styrelser agerar utifrån rena bolagsintressen. Det är något helt annat än demokratiskt tillsatta församlingar som agerar utifrån ett medborgarintresse.

Sammantaget finns det många förhållanden som talar emot en ordning där produktionen av läkemedel sker med privata vinstintressen som drivkraft. Särskilt eftersom denna ordning på flera punkter står i direkt konflikt med mänskliga intressen. En förhoppning inför höstens pandemihot är att intresset för hur vi människor har valt att organisera vår läkemedelsproduktion kommer upp på dagordningen och att rimligheten i den ordning som råder idag noga undersöks och ifrågasätts.

Annonser

3 svar to “Vem får betalt?”

  1. Lena Johansson Says:

    På aktuellt igår (22/7) intervjuades en epidemiolog från USA som var MYCKET kritisk till hur man kommit fram till att detta är en pandemi. Han läste upp hur WHO definierade pandemi innan svininfluensan blev känd. Den löd så här: En influensapandemi uppstår när ett nytt influensavirus dyker upp som människor saknar imunitet mot, vilket resulterar i samtidiga epidemier med ett stort antal döda och sjuka. I maj 2209 ändrades definitionen till: En influensapandemi kan uppstå när ett nytt influensavirus dyker upp som människor saknar immunitet mot. Således har man tagit bort avsnittet där det talas om samtidiga utbrott med ett mycket stort antal svårt sjuka och döda. Han menar att med den nya definitionen skulle pandemi passa in på säsongsinfluensa.
    VEM tjänar på detta; att skrämma hela samhällen, ja hela stater att massvaccinera hela sin befolkning??
    Han menar vidare att det här verkar vara en mild form av influensa och man kan aldrig vara säker på att vaccinet kommer att funka. Eftersom det aldrig har testats.
    Jag har i alla fall bestämt mig att inte vaccinera mig eller låta mig skrämmas.

  2. Linda Linder Says:

    Kul och bra att du tar upp också denna del av det (antagligen) så viktiga vaccinet! 🙂

  3. Martin Says:

    Någon uppfattade att siffrorna i inlägget inte var tillförlitliga och att man skulle ta del av Astra Zenecas årsrapport istället. Siffrorna är hämtade från allabolag.se, som tar in uppgifter från företagens årsrapporter. Jag har inte fabricerat siffrorna själv.

    /Martin

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: