TV och tid

Att titta på TV har mer och mer utvecklats till en konst i högeffektivt tidsslöseri. Inte ens framför favoritprogrammet tillåter dagens mediavillkor stunden i soffan att kännas som en väl använd bit av tid. Den reklamfinansierade televisionen innebär numera inte bara att det kommersiella avgränsar sig till några inslag mellan programmen – avbrotten styckar upp själva programmen i små snuttar. På detta lägger programmakarna in markerade avslut inför varje avbrott och därtill motsvarande återintroduktioner efter avbrotten.

Programmen konstrueras som en lång rad av korta, avbrutna sekvenser. ”We’ll be back after the break” är en replik TV-tittaren har fått vänja sig att höra många gånger under loppet av ett program.

Ibland ger de ständiga avbrotten intrycket att programmakarna inte tror att tittaren orkar följa ett resonemang längre än till nästa reklamavbrott. Formen utgår ifrån att tittaren liksom måste ha något annat emellan som livar upp och för tankarna in på andra saker innan det avbrutna resonemanget kan få fortsätta. Sedan, när det fortsätter, ska vi under återintroduktionen påminnas – igen – om vad det var vi tittade på.

Alltså blir det omöjligt att genom den reklamfinansierade televisionen förmedla ett sammanhängande resonemang. Hela verkligheten blir uppstyckad som chicken mc nuggets. Inget tillåts vara mer komplext, mer avancerat, än att det kan förtäras med ett minimum av intellektuell ansträngning.

Att reklampauserna fylls med samma upprepade inslag varje gång förstärker det underliggande budskapet att du som tittar säkert har en mycket begränsad förmåga att ta till dig information. Dels måste den styckas upp i småbitar, dels måste den mellanliggande konsumtionspropagandan (reklamen alltså) återupprepas och återupprepas och återupprepas tills du av ren matthet låter den sjunka in i ditt undermedvetna.

En sund reaktion på denna tendens vore att TV-tittandet minskade drastiskt. Dessvärre har utformarna av såväl program som reklamfilmer utvecklat en egen expertis i att konstruera filmsekvenser som når rakt in i reptilhjärnan. När vi väl har satt oss i soffan kan vi bara inte slita oss därifrån. Hela tiden flödar nya sensationer ut ur rutan, som pockar på vår uppmärksamhet.

Så där sitter vi och låter oss matas med alla underliggande budskap som reklamköparna låter strömma genom ett en av sina effektivaste kanaler till våra plånböcker. Detta sker alltmedan tiden rinner förbi i verkligheten utanför. Tid som vi hade kunnat använda till att göra världen bättre och mer rättvis, men som istället sugs in genom plattskärmen och håller oss i schack i våra vardagsrum.

Sverige blir mer och mer borgerligt för varje dag som går. Det som händer i våra TV-apparater är bara ett av alla tydliga tecken på det.

Annonser

%d bloggare gillar detta: