Att läsa eller att läsa – det är frågan

Vi läser som aldrig förr. Speciellt från skärmen.

Det finns en dubbelhet i skärmläsningen som kan vara värd en egen reflektion. Å ena sidan har e-post, bloggar, Facebook och aftonbladet.se inneburit att fler läser mer. Å andra sidan är det en speciell och bitvis ny form av läsning som har etablerat sig. Twittrandet är väl det mest extrema uttrycket för denna form: det som inte kan formuleras med 160 tecken är inte värt att nämnas. E-post och blogginlägg brukar vara något längre, men har ändå en omfångsmässig smärtgräns. Nättidningarnas artiklar brukar vara förkortade eller håller sig åtminstone till det etablerade artikelformatets begränsade mall.

Romaner är något vi ogärna läser på skärmen. Vetenskapliga artiklar finns det säkert vissa som tar till sig via någon slags skärm, men mer omfattande verk gör sig fortfarande bäst i bokform.

Jämte datorn står sig boken alltjämt slätt i konkurrensen. Det är lättare och kanske även roligare att ta sig en snabbtitt på Facebook än att klämma ett kapitel i någon tegelsten från bokhyllan.

Vad jag märker på mig själv är att även sättet att läsa förändras. Med skärmläsningen blir läsandet översiktligt och snuttifierat. Jag tror inte jag har tagit del av något längre, mer sammanhängande resonemang via en skärm. Att följa en mer omfattande argumentation i en bok är något helt annat än att scanna igenom mailboxen.

Följaktligen är det mycket som går förlorat för den som är bunden till skärmen. Inte bara själva möjligheten att stimulera hjärnan med något lite mer djuplodande och utmanande, utan också förmågan att kunna ta del av en sådan text.

Efter en lång period av skärmläsande krävs tid och träning för att kunna tränga in i lite djupare litteratur och få ut något av det. Till en början blir det rastlös läsning. När kommer den där omedelbara poängen som brukar levereras i nät-texter? Vad är det författaren vill säga egentligen? Sedan glider tankarna iväg. Undrar vad de andra gör på Facebook? Har jag fått något mail. Efter ytterligare en stund pockar tröttheten på. Skulle vara skönt med en tupplur.

Jag misstänker att alltför mycket nätläsande dränerar förmågan att kunna läsa längre texter överhuvudtaget. Vissa texter måste verkligen läsas – ord för ord, från början till slut – för att kunna förstås. Det finns texter som inte går att ta till sig genom att bara ögna igenom eller snabbläsa. De måste åtföljas av ett aktivt processande av textens tankestoff. Vissa texter kräver aktiv och ingående läsning.

Det är bra att fler läser mer – men när läsandet alltmer handlar om att ta del av korta, snabba meddelanden via en skärm – då är det viktigt att se att det är en väldigt begränsad form av läsning det handlar om.

I de fall där den begränsade läsformen uppmuntras och tillämpas inom utbildningsväsendet är jag rädd att det kan få allvarliga konsekvenser. Framförallt är det tålamodet, uthålligheten och förmågan att hålla fast i en röd tråd som går förlorat.

Annonser

%d bloggare gillar detta: