Paradoxen Borg

Anders Borgs självpåtagna huvuduppgift handlar om att utöka livsrummet för ett ekonomiskt system som skapar giriga och egoistiska människor. Dess principer ska införas och råda i livets alla utrymmen.

När det sedan visar sig att människorna i detta system agerar girigt och egoistiskt så går samme Borg i taket. I Almedalen anklagades Svenskt näringsliv för att vara ”ideologiska megafoner” som inte tar sitt ansvar för krisen.

Med denna omöjliga ekvation som grund lyckas Borg införa kapitalismens principer på fler och fler områden, samtidigt som han framstår som en av kapitalismens fränaste kritiker. De människor som Borg förebrår för att vara giriga och egoistiska är i själva verket en produkt av det system som Borg själv är den svenska politikens största påhejare av.

Det framgår inte om detta är en medveten strategi för att smyga in mer kapitalism under falska protester eller om Borg faktiskt har en utstuderat naiv tro på marknaden. För utvecklingen har det egentligen ingen betydelse. Medvetet eller ej, det svenska folkhemmet håller på att monteras ned, välfärden säljs ut och kapitalismens principer är på väg att ersätta solidariteten och rättvisan på livets alla områden.

Politiskt har agerandet en viss betydelse. Man kan tycka att det vore mer hederligt att ta ansvar för konsekvenserna av det systemskifte moderaterna håller på att genomföra istället för att lägga skulden på enskilda individer.

Mer kapitalism leder till mer girighet och egoism. Det går inte att göra företagsledare till filantroper så länge det allt överhängande målet med verksamheten är att producera vinst till sig själv och förgöra sina konkurrenter.

Likväl verkar Borg bli lika förvånad och lika förgrymmad varje gång som hans system fungerar precis så som man kan förvänta sig.

Annonser

%d bloggare gillar detta: