Kristdemokraterna positionerar sig

Jag läste Göran Hägglunds Almedalstal och konstaterar att kristdemokraterna fortfarande är den stockkonservativa högerkraft som de alltid har varit, trots frihetsretoriken. Möjligen är Hägglund stressad av de interna partiströmningarna och hotet från den kristna extremhögern om partisplittring och kanske kan det förklara tydligheten som ändå kan sägas genomsyra talet.

Beskeden är tydliga:
– I relationen mellan personlig integritet och äganderätt ställer sig kristdemokraterna på ägarnas och patentinnehavarnas sida.
– I skattefrågan lägger man sig som enda parti i riksdagen väldigt nära den kristna högern i USA: det är OK med skatt, bara man får bestämma själv var pengarna ska gå. Från ett skattesystem som utgår från principen om välfärd efter behov till ett allmosesystem där de rika själva bestämmer till vilka välgörande ändamål de vill skänka sina pengar.

Talet innehåller också exempel på saker som de rödgröna håller på med och som är dåliga: de lyssnar på ”Highway to hell”.

När jag läser den raljanta textraden får jag en flashback till ett program som gick i SVT häromveckan: Metal – en hårdrocksresa. För mig som är en inbiten hårdrockare var programmet en ljuv nostalgitripp. När jag tar del av Hägglunds retorik går det upp för mig att även kristdemokraterna fanns med i programmet, personifierade i moralister och försvarare av högkyrkliga värderingar. Allt det som hårdrocken revolterade emot står Hägglund som skenhelig försvarare av.

Nu är heavy metal visserligen inte politik, men ändå.

Ur ett vänsterperspektiv är det glädjande att kristdemokraterna genom Göran Hägglunds Almedalstal målar in sig i högerburens högra hörn. Även om man försöker dölja det högerunkna idéarvet i blommig frihetsretorik lyser kristdemokraternas värdegrund igenom. Den kristna högern i USA har fått en svensk filial i Göran Hägglunds lilla extremistparti för ultrakonservativa allmoseromantiker.

Annonser

%d bloggare gillar detta: