Moderaterna och den onde kejsaren

Film nummer tre i Star Wars-seien gav intressanta associationer härom kvällen. Plötsligt slog det mig att senator Palpatine använder samma taktik som moderaterna. Eller om det är tvärt om…

Hursomhelst, vad det handlar om är att vända på benämningarna. Frihetskämpar kallas för upprorsmakare. Förtryck kallas för frihet. Diktatur kallas för demokrati. Krig kallas för fred. Mångfald kallas för enfald.

Överfört till moderaterna: arbetslöshetspolitik kallas för jobbpolitik. Smulor kallas för satsningar. Orättvisa kallas för rättvisa. Angrepp på välfärdens kärna kallas för att värna välfärdens kärna. Minskad jämlikhet blir ökad jämlikhet. Ökat utanförskap blir minskat utanförskap. Ansvarslöshet blir ansvarstagande. Rött blir blått och blått blir rött.

Kejsaren i Star Wars har en dold agenda. Är det en skillnad eller är det en likhet?

Tror moderaterna på vad de säger eller försöker de luras? Är det möjligt att tro på retoriken för den som är insatt i politiken?

Att borgerlig politik förstärker klasskillnader råder det ingen tvekan om. Den delar in människor i kategorier och ökar de sociala avstånden. Kristna barn går i kristna skolor, muslimska barn går i muslimska skolor. Barn till rika går i fina skolor och barn till fattiga går i fula skolor. Överklassen bor i överklassområden och underklassen bor i underklassområden. Varje kategori hålls isolerad för sig. I det borgerliga samhället kan man leva ett helt liv utan att behöva interagera med någon från en främmande klass. Det är ett samhälle med barriärer. Med gränser ”som skilja fattig och rik”.

I skapandet av dessa skillnader håller sig den borgerliga politiken konsekvent på grön kvist med den gynnade halvan av skalan. Ska det bli skillnader krävs det två typer av åtgärder: de som har det dåligt måste få det sämre och de som har det bra måste få det bättre. Orättvisorna måste öka.

Att skapa orättvisor har alltid varit en huvudfåra i den klassiska högerpolitiken. Det är därför de alltid har röstat nej till reformer som syftar till att minska orättvisorna och det är därför som de alltid genomför reformer som ökar orättvisorna när de har den politiska makten.

Att i detta läge plötsligt börja prata rättvisa måste kännas väldigt konstigt för en moderat. Att tala om att situationen för dem som har det sämst ställt när man samtidigt för en politik som förvärrar just deras situation blir förstås väldigt förvirrande.

Den enda förklaringen jag kan komma på för att detta ska vara möjligt är att moderater har samma barriärer i hjärnan som de försöker skapa i samhället. Det finns liksom inga kanaler mellan retorik och politik. Varje enskild detalj betraktas för sig och sammanhangen bryts isär i olika principer.

Mot den bakgrunden är det intressant att lyssna på Schlingmanns abrovinker i Aftonbladets Korseld. Han låter som att han tror på vad han säger, mannen som gör moderatreklam med samma övertygelse som han gjorde Ipren-reklam. Som han själv lite fyndigt uttrycker det – det handlar om att hantera folks huvudvärk.

Är det förresten någon mer än jag som tycker att moderaternas partisekreterare påminner väldigt mycket om Percy Nilegaard?

Annonser

%d bloggare gillar detta: