Ett bra första maj, trots ett fåtal sabotörer

Fantastisk uppslutning och fantastiskt väder. Bra tal från Jan Eliasson med många viktiga poänger, även om det hade tjänat på att vara mer förberett. Och Oredsson är alltid kul att lyssna på.

Eliasson tog bland annat upp medkännandet som en viktig aspekt av en trovärdig socialdemokratisk politik. Att borgarna har stulit vårt språk och våra värdeord innebär inte att de känner för de värden som orden representerar.

Nyhetsrapporteringen verkar vara övervägande positiv, även om oproportionerligt stort fokus har lagts på hur Wanja sköter sin trovärdighet och på hur Mona hanterade tobleroneattacken.

Här i Örebro begränsade sig sabotageförsöken till en liten grupp syndikalister/anarkister som skanderade ”klassförrädare!” från foten av Karl XIV-statyn vid järntorget. Det är lite tråkigt när en så fin dag och en så god stämning ska behöva solkas ned av hatfyllda människor. Först tänkte jag ge dem fingret, men efter kort betänketid gav jag dem en slängkyss istället. Det kan inte vara lätt att vara så anti.

Det som i Rapport kallas för ”fackligt upprop mot s-toppen” är nog det mest sorgliga idag. Visst kan jag förstå nyhetsvärdet i att leta fram några bittra surpuppor som får gnälla av sig på arbetarrörelsens kvinnliga ledare, men det är ändå förvånande att de bereds så mycket plats i sändningen.

Ett frankt konstaterande är att skeptikerna som framträdde i TV enbart bestod av män och att ingen av dem hade något konstruktivt att komma med. Finns det inte andra, mer relevanta måltavlor för frustrationen? Den frågan skulle jag vilja rikta både till de fackliga gnällspikarna och till de hatfyllda anarkisterna. Skärp er, lipsillar!

Annonser

%d bloggare gillar detta: