En nutidsbetraktelse

Vid närmare eftertanke är det nog så att en väldigt stor del av våra liv präglas av de dominerande sociala strukturer som utgör det nuvarande ekonomiska systemets främsta kännetecken. Jag tänker då närmast på kapitalism och konsumism.

Hela dagarna utför vi arbete, producerar, ger av oss själva, till någon som betalar oss för det. Vi producerar åt någon annan – inte till oss själva. Det är vår huvudsakliga sysselsättning: att under dagtid upplåta vår kropp, vår kreativitet och vårt arbete åt någon annan, för någon annans intressen.

För (en del av) detta arbete får vi ersättning, så kallad lön. Denna lön använder vi till att reproducera oss själva genom konsumtion. Allt kan konsumeras, allt blir konsumtion. Hur vi bor, hur vi utsmyckar våra hem, vad vi gör på fritiden och vilka mål vi sätter upp dagligdags, veckovis, månadsvis, på årsbasis eller på ännu längre sikt. Hela tiden är vi fångar i denna konsumism.

Dagligdags sätter vi upp mål genom att se fram emot att få stämpla ut och äntligen få lite tid för oss själva. Den tiden använder vi i huvudsak till reproduktion av vår skapandekraft (som vi säljer istället för att använda för oss själva). Det ska handlas mat, lagas mat, hjälpas till med läxor, städas, diskas tvättas och gås ut med soporna. Hemmets flöden måste tillgodoses: töm där det är fullt, fyll på där det är tomt. När allt detta är färdigt får vi till sist lite tid för oss själva och den använder vi njutningsfullt till – konsumtion. Oftast framför 42-tummaren eller datorn.

Månadsvis kanske vi planerar in någon rolig utflykt. En dagstur till Stockholm – konsumismens Mecka, en 24-timmars på en båt, en biokväll med middag eller något annat av de nöjes-kit som finns att tillgå på utbudsmarknaden. För det har vi gjort oss förtjänta av. Det gör att vi får kraft och ork igen att ge mer av oss själva till den som betalar oss för att ge.

I ett helårsperspektiv kan vi lägga in lite större evenemang på vår agenda. Det kan vara en charter hit, en husvagnssemester dit eller något annat vi har sparat ihop till. Så när vardagen känns hopplös kan vi skapa oss lite pirr i magen genom att tänka på den där aktiviteten som vi har planerat in till sommaren. Då blir det härligt. Då får vi leva.

I det längre perspektivet går det att kosta på sig riktigt dyra saker. Då snackar vi Thailand, en ny bil eller det där drömhuset som vi har gått och tänkt på.

Konsumtionen fungerar som en reproduktiv mekanism. Den reproducerar oss som produktiv arbetskraft. På det viset går den hand i hand med kapitalismen. Den vi ger av oss själva till. Ett extra genialt trick i detta är att vår konsumtion är någon annans produktion. När vi reproducerar oss själva så köper vi energi och arbetskraft från någon annan, som ger av sig själv.

Denna utbytesrelation är något helt annat än de mänskliga relationer som vi etablerar mellan varandra utanför detta system. Vänskapsrelationer, förtroenderelationer eller bekantskapsrelationer. Sådana relationer som skulle förstöras av att förväxlas med marknadens utbytesrelationer.

Återigen far associationerna till den geniala filmen The Matrix. Vi människor tror att vi förverkligar oss själva genom denna konsumism, men i själva verket är vi fastfjättrade bränsleceller i ett stort system som vi förlorat kontrollen över. Systemet göder oss med konsumtionsvaror så att vi kan fortsätta bidra med huvuddelen av vår energi till detta komplex – istället för att använda den till oss själva, våra nära och kära.

En uppgiven observation, kan tyckas, men den är knappast ny. Begreppet grottekvarn har använts förut. Eller den moderna varianten: ekorrhjul. Eller den lite mer populära formuleringen: ”Stanna världen, jag vill av”.

Min bestämda uppfattning är att begreppet självförverkligande behöver få en rejäl renässans. Vad är det vi håller på med egentligen?

Annonser

4 svar to “En nutidsbetraktelse”

  1. Jacob Says:

    Valfriheten, som ivrigt påhejas av supportrarna till vårt konsumismkaptitalistiska leverne (Köttbullar eller fiskpinnar, Thailand eller Bali, Toyota eller Volvo, Swedbank eller Nodea, Colgate eller Pepsodent, Cocacola eller Cocacola) blir plötsligt en blek skugga av idén med att själv få välja fritt.

  2. ullis Says:

    Det är därför man måste jobba med något som man faktiskt tycker är kul! Och göra nytt då coh då. Lägga ner arbete för att få mat, värme och tak över huvudet har man ju alltid varit tvungen att göra – det är allt det där andra i karusellen man verkligen måste ta ställninge till gång på gång. HUR mycket måste jag jobba, vad är jag beredd att välja bort för att göra annat istället -läsa, mysa, skratta, dansa, hoppa, måla eller vad det nu kan vara? Fast vi är ju alla färgade av det och det går ju knappast att göra helt fria val. Socialisering är ju en omfattande process och konsumtion och kapitalism är ju en omfattande del av dagens socialisation. Men för mig personligen är det otroligt viktigt att jag verkligen gillar mitt jobb, att jag lär mig nya saker hela tiden och att det är kreativt. Det är väl därför som jag bytt ganska ofta. När något blir rutin och dagarna går i varandra då är det dags att göra något annat som känns meningsfullt. Livet är för skönt för att plågas bort av egna eller andras förväntningar.

  3. Martin Says:

    Jodå, somliga har förmånen att få jobba med saker de tycker är kul. Men vad jag funderade på var att det ändå är en såpass stor del av våra liv som präglas av det ekonomiska systemet. I någon mening är vi oerhört styrda och kontrollerade i all vår individualism.

    Inlägget skulle kunna nyanseras med exempel på sysslor och aktiviteter som går utanför kapitalism och konsumism. Du tar upp några sådana exempel.

    Jag är dock lite bekymrad över marknadsföringens nyare trender, som går ut på att exploatera äkthet och genuin omtanke. Det säljer nämligen bättre än konstlade utbytesrelationer.

  4. Erik Says:

    ”mat och underhållning åt folket” – romarnas verktyg till boskapsskötsel gäller än idag. Fast, idag har vi internaliserat boskapsskötaren till viljan att konformera till omgivningen i rädslan från frihet. Vi flyr från allt som skulle kunna kallas för ansvar i denna nya individualiserade verklighet. En verklighet där vi blundar och helst gömmer oss i mängden tillsammans med de andra ‘fria’ som ‘valt’ att brunt är höstens färg. Men så länge som vi har kul så är allt lugnt…

    Tyvärr har våra kollektiva inställningar kollektivt tagit till där vi står idag. Alla vill ha så kul som möjligt men det funkar inte. Alla försöker kommer före i ett lopp mot alla andra på alla fronter; lön, prylar, semester, grönast gräs… Det är en tävlan ingen någonsin kommer vinna – tävlar vi mot våra medmänniskor förlorar alla. Det är en dyster prognos vi har framför oss om vi anammar en omgivning där illusioner är våra mål, där reklamen säljer lycka genom idyller som får oss att må sämre. Det är dax för förändring eller ett sakta överlämnande till nihilismen.

    Martin tack för en intressant blogg jag överaskande stumlade på genom googling av Erich Fromms flykten från friheten. Ska bli kul att läsa vidare.
    Jag antar att du kanske redan sett följande samhällskritiska ‘fria’ shortstories/(kon) dokumentärer, ifall inte tror jag de skulle uppfattas som sevärda av det lilla jag läst på bloggen.

    ”More”

    ”Story of stuff”
    http://www.storyofstuff.com

    ”Zeitgiest Attendum”
    http://video.google.com/videosearch?q=attendum&emb=0&aq=f#q=zeitgeist%20addendum&emb=0

    ”Zeitgiest”
    http://video.google.com/videoplay?docid=-594683847743189197&ei=h04jSYbINYr82wKVx-HSAg&q=zeitgeist

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: