Vad det hela handlar om…

Egentligen kan man fråga sig varför vi så sällan diskuterar de långsiktiga och strukturella konsekvenserna av den moderatstyrda regeringens privatiseringar. En del vänsterdebattörer vill flytta fokus från driftsform till innehåll och försöker därmed tona ner betydelsen av huruvida en välfärdstjänst erbjuds av ett vinstdrivande bolag eller om den erbjuds av en offentlig aktör. Som om det inte skulle ha någon betydelse om så hela samhället lades över i kapitalets varma famn.

Men det har betydelse. För välfärden spelar det roll om tjänsterna tillhandahålls med kapitalismen som grund eller med allmänintresset som grund. Det gör skillnad. Och skillnaden omfattar inte bara välfärden, utan hela samhället. Den totala andelen verksamheter som drivs utifrån kapitalistiska principer påverkar hur demokratin fungerar, vilka politiska prioriteringar som görs, vad media väljer att rapportera om (och hur), hur det finansiella systemet fungerar, vad medborgarna jobbar med och för vem, hur människor delas in i olika klasser, vilka ledare som tillåts styra i latinamerikanska länder, vilka stater som råkar i krig med varandra och var stora kapitalstyrda stater väljer att göra militära ingripanden. Allt påverkas av vilka intressen som styr de avgörande besluten.

Med utvecklingen av starka kapitalintensiva maktcentra och med överförandet av samhälleliga egendomar från demokratiskt styrda organisationer till privata konglomerat kommer en allt större andel av de avgörande beslut som antas i ett samhälle att tas i en riktning som mer och mer ensidigt gynnar dem som sitter på den ekonomiska makten, snarare än att utformas för medborgarflertalets bästa.

(Sheitt vilken lång mening…)

Vi lever i en tid där de vinstdrivande bolagen har vuxit om hela stater. Vi har multinationella koncerner som antar karaktären av egna samhällen. De inhyser en egen kultur, egna regler, egna sociala förmåner, egna utbildningssystem, egna karriärvägar och egna hierarkier. Enda och viktigaste skillnaden är att de inte fungerar enligt demokratiska principer: ledarna är i princip alltid självutnämnda. Dessa samhällen tar över en allt större del av våra liv. Det är inom denna typ av organisationer som vi ger mest av oss själva. När vi inte är där fyller vi på vår energi via konsumtion. Men det är på jobbet vi producerar. Levererar – kroppsligt och mentalt. För syften som ofta är ganska diffusa för oss själva, men som finns formulerade långt däruppe någonstans.

Tankarna går till The Matrix. Kanske är analogin inte helt långsökt. Här springer vi aningslöst på i våra ekorrhjul och levererar energi till ett system vars enda syfte är att växa sig ännu större. Vad får vi ut av det?

– Varor och ett liv tomt på innehåll.

Sådär, en skopa uppgiven pseudomarxism inför allahelgona. Håll tillgodo!

Annonser

%d bloggare gillar detta: