Lagstiftning för ytterligare privatiseringar

Respektfull vård av hög kvalitet till alla och på lika villkor. Det låter jättebra, tycker jag. Men det finns anledning att fatta misstanke. ”Ingen gagnas av att människor tvingas stå i kö och vänta” är en av truismerna som Filippa Reinfeldt draperar förslaget i. Sedan kommer huvudpoängen:

”Vi anser också att man ska ha en rättighet som patient att vända sig till en annan vårdgivare om vårdgarantin inte uppfylls. Det ska bakas in i lagstiftningen.”

När man tar del av moderata budskap gäller det att vara uppmärksam på bisatserna. Det överhängande syftet är naturligtvis att utöka marknaden för privata vårdbolag. Med patienträtten som svepskäl ska privatiseringstakten i vården skruvas upp ytterligare. När den offentliga vården misslyckas – och det kommer den att göra allt oftare på grund av minskade skatteintäkter – så ska resurserna överföras till privata vårdbolag genom att de följer ”patientens val”. Alltså får den offentliga vården ännu mindre resurser och så är karusellen igång.

Social ingenjörskonst har numera reducerats till konsten att med små justeringar i de offentliga välfärdssystemen sätta igång många små processer som alla leder till att andelen privata utförare inom välfärdssektorn ökar, på bekostnad av de offentliga utförarna. Förändringarna sker under förespegling att de är till för patienterna och med ständiga utfästelser om att det absolut inte är något systemskifte man håller på med. När systemskiftet väl är genomfört är det ingen eller ganska få som har förstått vad det är som har hänt. Ena stunden hade vi generell välfärd med en solidarisk vård efter behov. Rätt vad det är har välfärden blivit selektiv. Andelen privatfinansierad vård har mångfaldigats och vården fördelas i enlighet med efterfrågan.

Vårdbolagen blir hjältar men folket det blir glömt,
Och vi som sett hur allt gått till får veta att vi drömt…

Annonser

%d bloggare gillar detta: