Vad gör man i Stockholm en lördagseftermiddag?

Klockan är fem lördag eftermiddag och det är två timmar kvar tills tåget går. Jag befinner mig på Sveavägen i Stockholm. Vad göra?

Så börjar min promenad. Successivt överlämnar jag mig själv till staden och låter mig förledas av alla de intryck som väller över mig under min oplanerade förflyttning runtomkring i området mellan startpunkten och centralstationen. Efterhand låter sig intrycken sorteras i, grovt sett, två kategorier.

1. En massa människor för vilka jag är osynlig.
2. En massa affärer med ett till synes obegränsat utbud.

Stockholms innerstad är, visar det sig, ett enda stort köpcentrum. Och med tanke på att jag för tillfället inte letar efter något särskilt att köpa blir detta totala gytter av affärer i rationell mening totalt ointressant. Finns det något tråkigare än att gå i affärer när man inte ska köpa något? What´s the point?

Efterhand smyger sig tröttheten på, i gott sällskap med en slags apatisk tristess. Där driver jag planlöst omkring bland skuggor av individer, i skenet från stylade boutiquer. Från galleria till galleria. Mitt i Sveriges folktätaste stad, totalt ensam.

En ensam person i Stockholm måste vara bland det ensammaste som finns. Visserligen är det inte svårt att få kontakt. Det är bara att ställa sig på hötorget. Alla ropar efter en. Kantareller! En påse vindruvor, tjugo spänn! För den som är ute efter utbytesrelationer med andra människor är Stockholm rätt plats. Där handlar verkligen allt om konsumtion. (Länken går till en artikel som av en ren händelse råkade finnas på svd.se just idag. Märkligt.)

På plattan står en utmärglad heroinist och dansar till musiken från en radio, samtidigt som han blåser in och ut genom ett munspel i något som ska likna takt till musiken. En grupp tonåriga tjejer står och tittar på, intresserat avvaktande. Heroinisten springer fram mot en av dem. Hon skriker till och springer bort. Heroinisten vänder, jamsar tillbaks till sin ursprungliga plats och fortsätter sin dans. I tjejgruppen fnittras det. De håller sig på lagom avstånd. Inte för långt ifrån för att bli ointressanta. Inte för nära för att bli alltför involverade. Så fortsätter leken och den trafiktunga ljudbilden berikas med ett och annat exalterat skrik.

Se där, ett tecken på mänsklig interaktion. Lite sjukt, men ändå. Bättre än ingenting.

Efter ett tag känner jag mig klar med mina socialpsykologiska fältstudier och styr kosan mot centralstationen. En lättare kvällsmåltid intas på ett snabbmatshak. På grund av platsbristen blir jag sittandes på en pall-liknande stol med utsikt mot en väggplafond. Där satt jag en stund. Plafonden gav ändå någon slags yttre stimuli, kändes det som.

Lagom halvmätt fortsatte jag sedan min långsamma förflyttning i riktning mot tåget. Väl framme sjönk jag ner i sätet och slumrade till. Inte förrän i Västerås började jag bli mig själv igen.

Annonser

4 svar to “Vad gör man i Stockholm en lördagseftermiddag?”

  1. åsa Says:

    Tja du synd att du inte hadde mitt tel nr när du var i sth. Det finns massor att göra som är helt gratis inte så långt från t-centralen. Klara Kyrka tex gratis att gå in och titta och har man tur spelas där musik. Kulturhuset bjuder oftast på någott. Sen finns det mysiga kaffer med sällskaps spel att spela för att bara nämna någott.
    Hoppas du har lite vidgade ögon och söker bättre nästa gång.
    En annan fråga är ju vad skulle jag kunna göra om jag råkade vara i Västerås väntandes på ett tåg?
    Trevlig helg december jul nyår etc
    Åsa

  2. Martin Says:

    Hej Åsa!

    Tack för tipsen. Skönt att det finns oaser som fortfarande är fredade från kommersialism.

    Om du väntar på ett tåg i Västerås kan du ta en tur runt stadskärnan. Där finns precis samma affärer som i Stockholm, fast lite mindre. Kommer du till Örebro där jag bor ser det ungefär likadant ut. Samma kedjor, samma skyltdockor, samma klädmärken, samma mat, samma gallerior och samma säljare.

    Det offentliga rummet är ockuperat.

    http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1349983&from=tipsa

  3. Christofer Says:

    Fyfan vilket tråkigt sätt att se på tillvaron. Tror du gör bäst i att stanna i hålan du kommer från.

  4. Martin Says:

    Hej Christofer!

    Tack för din kommentar.

    Kul att du hittade hit.

    /Martin

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: