Typexempel på antidemokratisk debattstil

En liten analys av David Kronlids debattartikel i dagens Nerikes Allehanda erbjuder flera tydliga exempel på en debattstil som är typisk för antidemokratiska krafter. Som en sann bärare av den nationella rörelsens idétradition inleder Kronlid sin artikel med en riktig klassiker: förnekelsen.

”Vem kan på allvar tro något så dumt som att Sveriges nästa riksdagsparti skulle vilja ha etnisk rensning. Var står det att läsa?”, skriver Kronlid.

Jag citerar från Sverigedemokraternas principprogram:

”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen – principen om en stat, en nation – är grundläggande för sverigedemokraternas politik.”

I en stat ska det alltså råda etnisk homogenitet. Det mångkulturella är skadligt och måste utplånas. Det ska, enligt Sverigedemokraterna, ske genom återvandring och assimilation. Medborgarna ska likriktas i kulturellt hänseende. Alla avvikande etniska uttryck ska avskaffas eller – med andra ord – rensas bort. I Sverige ska det bara få finnas svensk kultur (vad det nu är för något). Allt annat ska bort.

Vad är detta om inte etnisk rensning?

Efter denna inledande manöver går Kronlid över till att prata om utanförskap, bidragsberoende och bekymret att människor får bo som ”packade sillar” i våra bostadsområden. Angelägna frågor, kan tyckas. Jag håller med om att utanförskapet och de ökade klyftorna i samhället är ett problem. Den borgerliga regeringen som Kronlid stöder, högerpolitiker som han är, gör allt för att dra isär Sverige och skapa klyftor mellan människor.

En demokrat ser detta som ett socialt problem. Kronlid ser det som ett invandringsproblem. Rasist eller ej, att beskriva den utomeuropeiska invandringen som orsaken till utanförskap och bidragsberoende är att måla ut vissa invandrare som syndabockar och därmed gör sig Kronlid skyldig till ett annat antidemokratiskt grepp: lägg skulden på främlingarna. Flosklerna om att det blir bättre för invandrarna om de stannar kvar i sina hemländer är bara dålig kamouflage för de grumliga teorier som ligger till grund för denna antihumanistiska människosyn.

Sedan kommer påståendet att socialdemokraterna gör folk bidragsberoende för att få väljare. Det är ett klassiskt högerargument som bara bekräftar att Sverigedemokraterna befinner sig långt högerut på den ekonomisk-politiska skalan.

Rötterna till nazismen kräver en egen utredning. Sverigedemokraterna som parti har en väldigt kort historia, men medlemsunderlaget och idétraditionen har formerats under den nationella rörelsens betydligt längre levnadstid. Partiet bildades ur BSS, som hade klara kopplingar till den svenska nazismen. Under några omvälvande år genomförde Sverigedemokraterna omfattande utrensningar av nazistiska och rasistiska element. Hur kom det sig att dessa individer hade hamnat hos Sverigedemokraterna i första taget?

Att mot denna bakgrund komma och snacka rasbiologiska institutet på 20-talet blir bara larvigt. Då var socialdemokraterna en del av 20-talets Sverige. Dåvarande moderaterna var ett tydligt överklassparti och mycket skeptiska till den allmänna och lika rösträtten. Dessa föreställningar lever inte kvar idag i något av partierna. Frågan är vad Sverigedemokraterna hade haft på sin politiska dagordning i en 20-talsversion?

Vad menar Kronlid egentligen med att Sverigedemokraterna idag tar avstånd från den rasism som på den tiden betraktades som en etablerad vetenskap? Att Sverigedemokraterna, om de hade funnits då, hade ställt sig kritiska till de då rådande föreställningarna?

Snacka om att försöka förvränga historien. Då ligger det nog närmare sanningen att Sverigedemokraterna hade sina ideologiska företrädare högst levande på den tiden, om än under ständigt skiftande partibeteckningar. De var nationalister även då, och medlöpare till den tidens fascistiska rörelser i Europa – precis som de är idag.

Avslutningsvis väljer Kronlid att rikta grova beskyllningar om både rasism och nazism mot socialdemokratiska arbetarepartiet. ”Vi har, till skillnad från socialdemokraterna, aldrig haft vare sig rasistiska eller nazistiska ideal”. Också detta är ett typiskt odemokratiskt sätt att argumentera: det man själv anklagas för vänder man mot motståndaren. Syftet är att skapa förvirring. Bägge påstår samma sak. Vem har rätt?

Kom ihåg hur Hitler argumenterade. Invasionen av Polen var ett svar på en Polsk aggression. Tysklands strävan efter världsherravälde framställdes som ett försvar mot en internationell judisk konspiration. Undantagslagarna försvarades som ett sätt att resolut ta itu med ett judiskt hot som nazisterna själva hade hittat på. Lögnen är de antidemokratiska rörelsernas främsta politiska vapen. Eller som en Sverigedemokrat uttryckte det: ”man ska ljuga så att det låter sannolikt”.

Sverigedemokraternas avståndstagande till rasism, militarism och rå diktatur utgör viktiga skillnader gentemot nazismen. Att man gör dessa markeringar är bra och de ska respekteras. De räcker inte för att göra Sverigedemokraterna rumsrena, men det gör dem i alla fall lagliga. Dock kvarstår en lång rad likheter som det är viktigt att inte glömma bort:

1. De är extremt nationalistiska.
2. De förespråkar kulturell likriktning och vill motverka etnisk uppblandning.
3. De delar in människor i etniska kategorier. Vissa sådana kategorier utpekas som syndabockar för flera olika typer av sociala problem. De sociala problemens verkliga orsaker bortser man ifrån.
4. De förespråkar kollektiv bestraffning. Om en invandrare begår ett brott eller missköter sig så går det ut över alla invandrare.
5. De står för en mycket restriktiv invandringspolitik.
6. De är främlingsfientliga. Det som inte är svenskt betraktas som hot.
7. De vill ha olika lagstiftning och olika rätt beroende på etniskt ursprung. Invandrare ska ha sämre villkor och färre rättigheter än etniska svenskar. Sociala förmåner ska vara förbehållna den inhemska befolkningen.
8. De drar sig inte för att ljuga och vilseleda i den offentliga debatten och iscensätter eller överdriver hot för att kunna iscensätta kraftfulla motåtgärder. ”Massinvandringen”
9. De tillämpar anti-intellektualism. Istället för att förlita sig till vetenskapliga källor använder man uttryck som ”alla vet ju att…” eller ”vem kan på allvar tro något så dumt som att…”
10. De avhumaniserar vissa kategorier av människor. Till exempel ”utomeuropeiska invandrare”, ”utlänningar” eller ”muslimer”.

Inget av de demokratiska partierna ställer sig bakom någon av dessa punkter. Sverigedemokraterna och nazisterna ställer sig bakom samtliga.

Nationalismen har putsat upp fasaderna. Uniformen hänger i garderoben. ”Ras” har bytts ut till ”etnicitet”. ”Ein reich, ein volk” har bytts ut till ”En stat, en kultur”. Våldet har bytts ut till politisk taktik och populistisk opinionsbildning. Den nationella rörelsen har utvecklat en politisk gren som sträcker sig en bra bit in i det demokratiska lövverket. Ska man sia om framtiden och samtidigt fortsätta på denna analogi så finns det två utvecklingsvägar för denna främmande gren. Så länge den sitter kvar på fascismens träd kommer den inte att kunna bli en del av demokratin. Att bygga ett demokratiskt parti på en antidemokratisk grund är en omöjlighet. Totalitära ideologier fungerar bara i totalitära organisationer. Den andra utvecklingsvägen är att bryta sig loss från rötterna och bli ett av flera andra allmänborgerliga partier. Då upphör Sverigedemokraterna att vara en utmanare till etablissemanget och tappar därmed hela sin nuvarande väljarkår. Den avbrutna grenen faller då ner till marken. Det hindrar i och för sig inte att en och annan ekorre hoppar över till andra, näraliggande grenar.

Kronlids sätt att debattera förstärker bilden av Sverigedemokraterna som ett antidemokratiskt parti. Hans agerande i landstingsfullmäktige bekräftar den politiska hemvisten på höger-vänsterskalan. Där röstar Sverigedemokraterna på moderaternas förslag. Sammantaget gör detta Sverigedemokraterna till ett högerparti med antidemokratiska värderingar. Det är den bilden Kronlid befäster i sin debattartikel.  

Nå, det blev ett långt inlägg den här gången. För långt för att bli en debattartikel. Men på min blogg får jag skriva hur långt jag vill. Så det så.

Annonser

4 svar to “Typexempel på antidemokratisk debattstil”

  1. Sant eller falskt med Martin Lind « Robert Boström Says:

    […] floskler, lögner och halvsanningar, särskilt när Martin skriver om Sverigedemokraterna. Hans senaste inlägg måste ändå beräknas lite som personligt rekord för Martin. We will take it from the […]

  2. Robert Boström Says:

    http://robertbostrom.wordpress.com/2008/10/16/sant-eller-falskt-med-martin-lind/

    Här har du ett svar på dina grova lögner och förtal i detta inlägg.

  3. Moneyman Says:

    Jag tycker att Martin borde fråga sig varför människor som stått för rasbiologi, tvångssteriliseringar (pågick ända in på 70-talet) och experiment på utvecklingsstörda från början hamnat hos socialdemokraterna?
    Kanske har det något att göra med socialdemokraternas historia som ett nazistiskt parti och deras moderna historia (nutid) som partner till terrororganisationer och folkmordsregimer.

    Det må ha funnits nazister inom Sd under 80- och 90-talet. Men Sd som parti har iaf aldrig delat deras värderingar eller utfört brott mot folkrätten. Socialdemokraterna är än idag ett antidemokratiskt parti i allra högsta grad, även om de lättat på reglerna som tidigare gav dem själva den mesta tiden i tv-reklam och liknande.

  4. Martin Says:

    Hej Moneyman!

    Ditt inlägg är ett exempel som ger mig gott stöd i argumentationen mot Robert.

    Tack!

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: